Läsrapport: januari 2014

Dags att sammanfatta läsningen i januari. Trots att jag skrev så mycket som jag gjorde lyckades jag läsa en hel del, må vara hänt att ett par av böckerna var väldigt korta (seriealbum, barnböcker). Men i år räknar jag "en bok är en bok", oavsett längd. Det blev nio böcker i januari, är mycket nöjd med det. Redan en bok i veckan, fyra böcker på en månad, tycker jag är en bra månad, helt godkänd. Färre böcker än så vill jag inte ha per månad. Därför är nio riktigt bra, statistikmässigt. Här följer en kort lista (med länkar till recensioner):

1. Lars Westman: Januari
2. T.S. Eliot: Det öde landet
3. Julien Neel: Lou! 1: Dagboksdagar
4. Gene Wolfe: A Devil in a Forest
5. Julian Barnes: Känslan av ett slut
6. Per Nilsson: EXTRA En morgon stod hon bara där – Januari
7. Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
8. Jussi Adler-Olsen: Kvinnan i rummet
9. Inti Chavez Perez: Respekt. En sexbok för killar.

 Och så är det dags för lite statistik och ytterligare sammanfattande. Det här året har jag bestämt mig för att vara bättre på att genomföra mina läsutmaningar. Börjar bra i alla fall.

"Läs ett år"-utmaningen: två böcker lästa. 1/12 avklarad, eftersom varje månad genererar en titel/månadens namn och mer inte krävs.

"Läsa böcker från minst 20 länder"-utmaningen: 5/20. USA, Sverige, Danmark, England, Frankrike.

Kaosutmaningen 2.0: 7/20 (40).

[Precisering:  Läs en bok med en månad i titeln (Westman: Januari), läs en bok som är skriven av en nu avliden författare (T.S. Eliot: Det öde landet), läs en fristående bok (Julian Barnes: Känslan av ett slut), läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg (Julien Neel: Lou! 1), läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn (Jonas Jonasson: Hundraåringen), läs en bok på annat språk än svenska (Gene Wolfe: A Devil in a Forest).]

"Läsa tio böcker på engelska"-utmaningen: 1/10. (Gene Wolfe: A Devil in a Forest). Här skulle jag kunna räkna T.S. Eliots Det öde landet också eftersom utgåvan jag läste hade den svenska översättningen parallellt med originalet, men den är såpass kort att det skulle kännas lite som fusk.

Månadens bästa: Eliot/Jonasson

Månadens sämsta: Per Nilsson

Månadens roligaste: Jonasson tätt följd av Neels Lou!

Månadens besvikelse: Per Nilsson

Månadens oväntade: Adler-Olsen, som jag läste av en slump bara för att filmatiseringen av hans böcker nämndes på Skavlan och jag blev nyfiken och beslutade att läsa första boken i serien. Ibland läser man sådant man inte alls trodde att man skulle läsa, och dessutom utanför bekvämlighetszonen. Deckare/thrillrar är inte alls min genre annars.

Månadens äldsta: Gene Wolfe: A Devil in a Forest. Påbörjade boken redan i oktober förra året, med tanke på 3x3-läsutmaningen men november och NaNoWriMo kom i vägen och det blev ingenting läst, varken under november eller december förutom mitt eget manus. Så kan det gå. Dessutom var jag precis i slutet med futtiga trettio-någonting sidor kvar bara. Snöpligt. Hursomhelst, jag läste ut boken i januari istället, vilket försämrade läsningen, hade varit bättre att läsa den i ett svep utan två månaders uppehåll. Oh, well. Dessutom har boken stått i flera år i bokhyllan, en typisk hyllvärmare, så det känns bra att äntligen ha läst den, och det var dessutom en trevlig läsupplevelse. Mer Gene Wolfe åt folket!

Månadens mest filosofiska: Det blir bråk mellan T.S. Eliots Det öde landet som jag har sådan kärlek till, vet inte varför riktigt, kanske för att den är så känslostyrd, har så många referenser till litteratur, till världskrig och tarotkort, och Julian Barnes Känslan av ett slut som var en filosofisk roman, jagform, en äldre herre som reflekterar över sitt liv och inser att saker inte är som han trodde att de var, att man påverkar andra mer än vad man tror, i vissa fall...

antal omläsningar: 1 (T.S. Eliot läste jag första gången 2003, då på engelska)

antal egenägda böcker: 2 (för få! helst ska jag ju läsa mest bara egna böcker!)

antal ljudböcker: 1

antal biblioteksböcker 6 (5 + ljudbok)

antal lånade böcker av sambo: 1 (kunde kanske räknas som min egen men ändå, måste ju göra lite kul statistik av det här)

antal fackböcker: 1

antal diktsamlingar: 1

antal grafiska romaner/serieböcker: 1

antal böcker på engelska: 1 (2)

antal böcker på svenska: 8

antal ungdomsböcker: 1

antal böcker köpta och lästa i januari: 1 (Julian Barnes: Känslan av ett slut, ett spontanköp, bra läsning)

statistik olästhögen/egenägda böcker: -1 (köpte en ny bok, läste två egenägda)

sammanlagt antal böcker: 9

sammanlagt antal sidor: 1272 sidor plus 14 h 48 minuter lyssnande på ljudbok 

Läser just nu

Ny månad. Dags att sammanfatta vad jag läser just nu. Känns som om jag påbörjat läsningen av fler och fler böcker. Smekmånaden med Jade (pågående romanskriv) är över, men jag jobbar fortfarande intensivt på boken. Detta gör att jag inte har lika mycket tid över för läsning.

Men det kan vara skönt att bryta av med lite läsning så att jag får lite inspiration/input och inte bara drar ut ord ur mig, så att jag får in nya ord också. Men jag kan inte läsa något för bra, för då får jag prestationsångest, prestationskrivångest. Med det inte sagt att det jag läser just nu är dåligt, för det är det absolut inte. Jag vill gärna läsa sådant som är bra. Så det blir en balansgång, nu när jag skriver så intensivt själv också. Hursomhelst. Jag tänkte sammanfatta vad jag läser just nu i en lista.

1. Julien Neel: Lou! 3, Busskyrkogården. Den här boken kommer jag nog att ha läst ut innan dagen är slut, men då fortsätter jag med seriealbum 4 istället.
   

2. Mats Börjesson & Alf Rehn: Makt. Lärorikt, kortfattat och informativt. Spännande. Om makt.
   

3. Holly Black mfl.: Steampunk - An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories. En novellsamling. Har läst två noveller, av sammanlagt fjorton. Läser i denna lite då och då när andan faller på. Har hållit på med den här sedan förra året. Bara det!
   

4. Brasilien berättar: Ljud av steg. Trettiosju noveller och mikronoveller. Brasilianska noveller av diverse för mig hittills okända författare. Spännande och del av en läsutmaning, del av en facebook-diskussionsgrupp. Ligger lite efter, har läst fem noveller. Borde ha läst sex. Utmaningen går ut på att läsa tre nya noveller varje vecka och sedan diskutera dem i gruppen.
   

5. Orson Scott Card: Ender's Game. Har haft den här boken länge på mitt bord nu. Borde ha läst ut den vid det här laget. Men har knappt börjat. Började läsa introduktionen i min engelska utgåva. Lånade den svenska nyöversättningen på biblioteket och läste första kapitlet, mer hann jag inte innan boken skulle tillbaka till bibblan. Så nu är jag tillbaka i min egen engelska pocketutgåva. Klar med introduktionen och ska läsa om första kapitlet på engelska och sedan fortsätta. Vill bli klar med denna under februari. Vi får se hur det går.
   

6. Jonas Jonasson: Analfabeten som kunde räkna. Egentligen har jag inte börjat lyssna på denna ljudbok än. Har just lyssnat klart på Jonas Jonassons Hundraåringen... så jag ville ta en paus mellan de båda, speciellt som det är samma uppläsare, Björn Granath. Riktigt bra uppläsning av första boken, för övrigt, så jag ser fram emot att lyssna på den här andra boken. Nu har jag sett Hundraåringen på film också, så nu är det snart dags att börja lyssna på Analfabeten... Mina "ljudboksläsningar" tenderar att dra ut på tiden för att jag inte lyssnar så ofta. Mest föredrar jag att läsa själv, men jag har upptäckt att vissa böcker passar att lyssna på. Humoristiska böcker. Men då ska det vara riktigt bra uppläsare också. Som inte har konstiga ljud för sig eller skrapiga röster. Jag är lite kräsen. Humoristiskt som Jonasson eller Paasilinna funkar bäst för mig. Eller möjligtvis något som är ytterst spännande. Då kan det gå bra att lyssna också, tror jag.
   

7. Johan Theorin. På stort alvar. Noveller. Ännu en novellsamling, den tredje i ordningen. Läste två noveller som min sambo ville att jag skulle läsa och sedan fastnade jag och läste en tredje novell. Nu vill jag fortsätta och läsa hela den här boken. Fastnar mer och mer för detta med noveller. Dessutom skulle jag vilja skriva fler noveller själv. Det här är en ytterst trevlig samling noveller, spännande, roliga, läskiga noveller. Och jag har inte läst något av Johan Theorin tidigare, men nu har jag fått mersmak.
   

Uppdaterat fliken Mina böcker

Jag har uppdaterat fliken/sidan Mina böcker, eftersom det inte stämmer längre att jag arbetar på Tusenskönan just nu. Det projektet är för tillfället i vilande. Tills dess att jag återkommer till det arbetar jag med annat, nämligen detta:

Det är inte mitt första romanprojekt, men det är det första romanprojektet som är mainstream. Det heter "Jade" här på bloggen och är en relationsroman. Deadline för första utkastet är 16 februari. Deadline för redigering är 16 april. Sedan ska boken ut till testläsare och redigeras igen med planerad deadline midsommar 2014.

Bibliotekslån & bokinköp

I julas fick jag ett presentkort på den lokala bokhandeln av min sambo. Nu tyckte jag att det var dags att äntligen utnyttja det. Jag var på bokhandeln en sväng tidigare, men då hade de inte inne den bok jag funderat på att köpa.

Nu gjorde jag ett nytt försök, boken var inkommen och fanns i handeln. Det blev Steglitsan av Donna Tartt. Nu har jag hört både positivt och negativt om den här boken. På DN Kultur (jag läste papperstidningen) var recensenten kritisk, menade på att Tartt varit överambitiös med sin bok. SvD känns mer positiv. Själv tycker jag att det ska bli spännande att läsa.

Förunderligt med en författare som tar runt tio år på sig mellan varje bok. Undrar om det gör dem bättre eller sämre? Jag har läst Tartts första, Den hemliga historien, och gillade den. Jag har bok två, The Little Friend, på engelska i bokhyllan, köpt i pocketversion på second hand, och tror att det är för att den är på engelska som jag ännu inte läst den. Nu har jag hennes tredje på svenska. Den är tjock, 783 sidor, så jag kanske inte biter tag i den på en gång. För just nu håller jag på med flera andra böcker. En tjock bok kräver lite mer tid och ett större engagemang.

Just nu håller jag på som intensivast att skriva klart på första utkastet av Jade, därför ska jag hålla mig ifrån storläsningar tills jag är klar med första utkastet. Dessutom kan alltför bra böcker ge mig prestationsångest, haha. Jag tittade på Mãn av Khim Thúy, först på bokhandeln, men den var lite för dyr, man fick en mycket tjockare Tartt för samma pris, och på biblioteket står den som ny bok på 14-dagars-lån. Det gjorde att jag tvekade i att låna den också.

Nu har jag hört så mycket gott om Mãn att jag verkligen, verkligen vill läsa den. Men bara att bläddra i den(!), det gav mig ångest! Skrivprestationsångest. Jag vill skriva lika bra, men kan jag det? Nej. Så. Jag väntar med att läsa Mãn tills jag inte skriver lika energiskt själv.

Så istället lånade jag snabblästa humorböcker för humörhöjning, del 3 och 4 om Lou av Julien Neel, två seriealbum, Förälskelser och Busskyrkogården. Jättebra om man vill skratta lite och skrattar gör jag gärna. Böckerna om Lou, del 1 och 2, som jag läst hittills, hör till de där få böckerna som faktiskt får mig att skratta högt och på riktigt. Högpoängare.

Dessutom lånade jag två böcker till "Läs ett år"-bokutmaningen. Februari är här och det blev två böcker med "februari" i titeln, hämtade från det lokala bibliotekets magasinavdelning (de är nog inte utlånade så ofta med andra ord).

Februari - Två berättelser av Hans Gunnarsson. Kort och gott två noveller, titelberättelsen "Februari" och en historia kallad "Skoda". En väldigt ickefebruaristämningsbild på framsidan - det är blå himmel och gröngult sommarfält på omslaget.

Den andra boken är Den 31 februari av Julian Symons. En thriller och mordgåta. Med några år på nacken, utgiven 1950, som den är.

Två böcker som jag inte alls hade läst om jag inte hade hoppat på "Läs ett år"-utmaningen. Inte ens vetat om existerat. Jag hoppas jag inte ångrar läsningen av dessa två! Sällan jag gör det, i och för sig, alltid får man ut något av det man läser.

Per Nilsson: EXTRA. En morgon stod hon bara där. Januari.

Hade jag läst den här boken för några år sedan hade nog inte haft lika mycket att klaga på som när jag nu läste den. ”EXTRA” är samlingsnamnet på en serie, där ”En morgon stod hon bara där. Januari.” är första boken. De andra böckerna följer månaderna, har tilläggsnamnet februari, mars, april och så vidare.

Jag kommer dock inte att läsa någon mer bok i den här serien.

Jag har läst böcker av Per Nilsson tidigare. Någonstans inom mig har jag ett minne av en mycket bra läsupplevelse med en av hans böcker. Den bok jag tänker på är "Korpens sång", en ungdomsroman som han gav ut 1994.

Bland hans andra böcker har jag läst ”Ja må han le... Va?”, ”Baklängeslivet”, ”Anarkai”, ”Du & Du & Du” och ”Mellan vakna och somna”. Samtliga böcker från hans tidigaste år som författare. Ganska många ändå, lästa under nittiotalet (då jag var mindre kritisk), vilket också gör att jag har suddiga minnen av dessa böcker.

Ändå. Det gjorde nog att jag hade förväntningar på den här boken. Jag blev besviken. Den här boken är visserligen skriven för en något yngre målgrupp, men det kan man inte skylla på egentligen, för det finns många böcker skrivna för mellanstadieåldern som är riktigt bra. Så den ursäkten håller inte. Därför måste jag nog ändå såga den här boken.

För det första är den tråkig. Förutsägbar.

Det enda intressanta är mysteriet ”vem är flickan”. Vad/vem hon är räknar man ut redan när den första fjädern faller. Det är inte många sidor in som det händer. Resten är bara ett ”har jag rätt eller har jag rätt?”. Och slutet blir ”jaha, jag hade rätt”.

Eftersom det enda riktigt intressanta i hela boken är flickan, faller boken platt. Det är diskbänksrealism för barn, med omnämnande av välling och smulor, som om det skulle göra allting mer autentiskt. Och det kanske ger en känsla av vardagsrealism. Men. Det räcker inte.

Huvudpersonen är inte tillräckligt intressant och första person-perspektivet utnyttjas inte över huvud taget. Och det är här jag tror att jag för några år sedan hade uppskattat boken mer och inte hakat upp mig på detta.

Just nu skriver jag själv en bok ut första persons-perspektiv och det gör mig mer medveten om hur det perspektivet utnyttjas (eller inte utnyttjas) av författaren. Dessutom läste jag i slutet av förra året en underbar bok som verkligen utnyttjade första person-perspektivet och det var ”Bränd jord” av Elieshi Lema. Visserligen är det en vuxenbok, som därför kanske inte är direkt jämförbar, men det är ett perfekt exempel på hur man kan göra mer av första persons-perspektiv. Den boken läste man och tänkte ”den här boken kan inte vara skriven ur något annat perspektiv”. Ska man använda ”jag-form” är det så det ska vara.

Med ”En morgon stod hon bara där. Januari”, skulle man kunna byta ut alla ”jag” mot ”han” och boken skulle i övrigt inte behöva ändras på över huvud taget.

Ett exempel:

När man skriver första person behöver man inte skriva ”tänkte jag”, för läsaren inser redan att jagpersonen tänker, i och med att hela boken är skriven ur ”jags” perspektiv. Frasen ”kände jag” behövs inte heller. Man vet att det är huvudpersonen som tänker och känner. Man skulle kunna stryka så många partier och göra den här boken bättre. Åtminstone på det viset.

En annan sak jag retade mig på när jag läste var att Per Nilsson inte litade på läsaren, inte trodde att läsaren var beläst eller intelligent nog, att antingen redan veta om eller själv kunna utnyttja möjligheten, som dagens ungdomar kan, att snabbt kolla upp ett namn de inte känner igen, på Internet. Google i både dator och telefon numera gör ju att barn kan få reda på information snabbt, om de bara vill och är nyfikna nog. Men det tror inte Per Nilsson på.

Därför tilltalar huvudpersonen/jagpersonen plötsligt läsaren: ”Du kanske inte vet vem Marlon Brando var? En filmstjärna som var helt enormt snygg och bra, enligt farmor.”

Där faller trovärdigheten. På ytterligare ett par ställen tilltalas läsaren, men inte alls ofta nog att det ska vara motiverat. Illusionen om att jagpersonen verkligen berättar faller helt. I exemplet ovan, där är det en vuxen författare som säger till läsaren/barnet: ”Jag litar inte på att du förstår mig”, och inte huvudpersonen i boken som talar.

Jag vågar nog inte läsa om ”Korpens sång” eller någon annan av hans böcker, med risk för att bli besviken. Det räckte med den här boken. I fortsättningen ska jag hålla mig till bättre barn-/ungdomsbokförfattare. Diskbänkrealism är inte min grej, oavsett om där finns ett litet övernaturligt inslag (som i mina ögon blir det enda intressanta i hela boken) eller inte.

Sammanfattningsvis får den här boken betyg 2 av 5.

Tillägg: Den här boken är en av böckerna jag läst för "Läs ett år"-utmaningen som Västmanländskan anordnat. Häng gärna med!

Uppdaterat sidan Om mig

Jag har uppdaterat sidan "Om mig" här på bloggen, såväl som att jag uppdaterat min användarprofil. Nu är texten på sidan "Om mig" lite längre. Här kommer den i sin helhet.

Jag har drömt om att bli författare sedan jag var åtta år gammal. Har alltid skrivit, och kommer alltid att skriva, oavsett publicering. Har hittills publicerats i diverse antologier och tidskrifter, men vill publicera en bok på egen hand. Så jag satsar nu på att göra allvar av min dröm.

Passionen just nu är en relationsroman som går under arbetsnamnet "Jade" här på bloggen, mitt pågående projekt. Målgruppen är unga vuxna och romanen blir tjockare och tjockare. Deadline för första utkastet är 16 februari 2014. Deadline för redigeringsrunda är 16 april. Då ska boken ut till testläsare och jag planerar att bli klar med projektet i en första version till midsommar 2014.
 
Förutom "Jade" skriver jag även noveller och dikter, skrivövningar och blogginlägg. Jag är med i en skrivarcirkel, "Skriv ditt liv", och försöker som ni förstår vara skrivande aktiv på många plan samtidigt. Att träffa andra likasinnade är en del av detta, och det är en av anledningarna till att jag har den här bloggen, för att kunna utbyta tankar och idéer med andra skrivande och få och ge inspiration.

Tematrio – Vinterväder

Lyrans Noblesser kommer med en ny tematrio.

Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.

1. Den första boken i min bokhylla som mina ögon föll på var ”Vinter i vildmarken” av Gary Paulsen. En bok jag inte läst. Däremot har jag läst första boken som handlar om trettonårige Brian Robeson, ”Yxan” heter boken, är en ”överleva ensam i vildmarken”-bok, som är riktigt spännande. Jag lånade och läste den på biblioteket vill jag minnas och ramlade långt senare, flera år senare, över boken på Second hand. Då köpte jag ”Yxan” för omläsning, och fick i samma stund syn på ”Vinter i vildmarken” som är den fristående fortsättningen. Första boken kallas för en ”modern klassiker”. Under 2014 är det dags att läsa om den och läsa den för mig olästa fristående fortsättningen, kanske nu snart medan det faktiskt fortfarande också är vinter. Vintrig vildmark, en kamp för överlevnad. Det låter väl som en slukarbok!”
   
   
2. ”Vintervålnader” av Kate Mosse är mitt andra tips. Frankrike, 1926, en snöstorm och en ödslig by vid namn Nulle. En småspännande, trivsam historia. Att den utspelas i Frankrike är ett plus, att den är en historisk roman är ett plus, att den är skriven av Kate Mosse är inte helt fel det heller och den är vacker till omslaget, och innehållsligt har den vackra, stämningsfulla illustrationer. Jag läste ut den här boken i januari 2013.
   
   
3. Karen Blixen har skrivit novellsamlingen ”Vintersagor”. Jag har än så länge bara läst första novellen, Skeppsgossens historia, men jag vill läsa mer. Har tänkt i flera år att ”Vintersagor” passar att läsa just på vintern. Tyvärr är jag dålig på att läsa novellsamlingar, tar emot lite, och därför har den stått oläst i hyllan länge. Förutom en novell då. Nu när jag läser andra novellsamlingar och börjar få upp smaken för noveller igen, kanske det är dags att ta itu med den här lilla pärlan? Karen Blixen är ändå en av Danmarks världsberömda sagoberättare.

Februaristädning

Har under dagen städat i mina foldrar på datorn. Äntligen och till sist flyttat över "Jade" från mappen "aktuella novellprojekt" till "aktuella romanprojekt" där den hör hemma. Har som sagt städat i övrigt också, slängt något enstaka, slängt dubbletter och sorterat en hel del. Har letat fram och listat mina färdiga noveller, skrivna under de senaste åren. Tänker göra slag i saken och skicka in novellerna för publicering. Ska även damma av en gammal novell vid namn "Hoppet", som jag hoppas kunna publicera någonstans. Plitar på recensioner av böckerna jag läst under januari. Jag tänkte bli bättre på att lägga upp recensioner här på bloggen. Och så är det väl dags att sammanfatta januaris läsning i ett blogginlägg. Håll utkik efter det! Nu ska jag återvända till "Jade" och skriva dagens tusen ord.

Lars Westman: Januari

Första boken utläst för året blev en bok i Läs ett år-utmaningen, en läsutmaning som Västmanländskan anordnar. Häng gärna på, för det är en kul utmaning. Boken heter kort och gott ”Januari” och är skriven av Lars Westman, med illustrationer av Hjördis Davidsson. Det är en lättläst kortis för de lite mindre, klassad som Hcf och Lättläst på det lokala biblioteket. Illustrationerna är svartvita, boken är utgiven 1988 och har med andra ord några år på nacken.

Lite kort om handlingen. Olle har tröttnat på vintern och snön och beslutar sig för att göra sig av med snön på praktiskt vis – smälta ned den. Både kastruller, badkar, brevlådor och soptunnor fylls med snö. Olle engagerar grannbarnen, fast beslutna att smälta ned all snö och göra vintern till sommar. Boken är lite smårolig, men lite för kort och lite för enkelt. Olles kämpande leder naturligtvis ingen vart, trots att han är målmedveten. Men han tycks ändå vara nöjd med sitt arbete på slutet. Barn kan nog känna igen sig, både i Olle och i de andra barnen som är mer positiva till snön.

Illustrationerna speglar mest bara texten, och tillför inte så mycket extra, vilket är ett litet minus. Dessutom är de i svartvitt och dagens barn som är mer bortskämda med färg kan nog tycka att det är lite tråkigt.

Olles kämpande tycks meningslöst men han har ett mål, att smälta snö tills solen kommer tillbaka, och det lyckas han med. Så trots att hans arbete inte leder någonvart har det ändå någon mening för Olle, trots att de andra barnen inte ser något värde i det. Slutför vad du påbörjat eller något, kanske boken skulle kunna lära barn. Jag vet inte, men det låter torrt och tråkigt. Boken är lite för enkel och lite för torr för min smak, inte mycket händer. Men å andra sidan tog den bara ett par minuter att läsa så det gör inte så mycket. För en nybörjare i läsning passar den nog bättre, i lågstadieåldern, då blir det lite mer av en lagom utmaning att ta sig igenom texten, och ett plus att den är ganska kort på sina 16 sidor.

Faktaböcker i februari? - vad jag lånat på bibblan

Var på biblioteket för att hämta reserverad nöjesläsning, två böcker, men kunde inte låta bli att passa på att låna lite annat när jag ändå var igång. Det blev böcker jag förhoppningsvis kommer att läsa nu under januari/februari, en del av dem i research-syfte. Här följer en kortfattad lista, med egna kommentarer.

Inti Chavez Perez: Respekt. En sexbok för killar.
Ja, den här boken är för killar (i tonåren). Jag hör inte riktigt till målgruppen, MEN då jag skriver ur manligt perspektiv (första persons-point of view), känner jag att det kan vara på sin plats att få det manliga/pojkaktiga sättet att se på sig själv/på flickor/kvinnor. Efter att ha blädderläst i denna bok redan på biblioteket har jag en känsla av att den här boken kan vara viktig för killar av i dag, i tonåren och i nästan-tonåren. För att bli säkrare på sig själva och behandla både sig själva och andra med respekt (speciellt tjejer).

Fråga Darling de luxe (en grupp medförfattare): Vad en ung man bör veta.
Här har jag väl nästan skrivit allt som behövs ovan. Ännu en bok på temat ung man/kille, och denne stackars unge kille ska se på tjejer och sig själv, med ökad respekt och ökat självförtroende/självinsikt, insikt om det motsatta könet. Tydligen något slags samling av svar som tidigare publicerats i tidningen Darling.

Sten Hegeler: Bara för män.
Ännu en bok i temat man, denna gång en bok faktiskt riktad till män och inte unga pojkar. Detta är en mer humoristisk bok med de klassiska (och ganska tråkiga) skämtteckningarna i, som illustrationer. Tonen i boken är också lätt humoristisk. Ska nog läsas med glimten i ögat och en känsla för rätt slags humor. Känns vid första anblicken som en fördomsfull bok. En som eventuellt driver lite med fördomarna. Kanske kan jag ändå ha nytta av den.

Mats Börjesson & Alf Rehn: Makt.
En liten tunn, svart bok om makt. En del av att i mitt fall, i mitt skrivande, nå mörkret. Maktmissbruket och dess många ansikten. Denna bok är en introduktion till teorierna kring makt och sätten att se på makt, "i det stora, i det lilla och i det osynliga".

Barbro Hindberg: Barnmisshandel.
Titeln säger allt. Den här boken handlar om barnmisshandel, utgiven av Rädda barnen, indelad i tre huvudavsnitt, en faktadel, en intervjudel, ett avsnitt om hur man arbetar med barnmisshandel i England. En intressant, tungläst bok, kan jag tänka mig. Dock ganska kort med stor stil, så det kanske bli lättare att läsa på det viset, även om ämnet är tungt.

Charlotte Erlandson-Albertsson och Anna Wingren: Belöning och beroende.
En rosa, tunn bok, om tre beroenden som är accepterade i samhället. Alkohol, nikotin och socker. Handlar om hur beroende kommer ur behov av belöning och hur det ena triggar det andra och tvärtom.

Craig Nakken: Jaget och Missbrukaren.
En orange liten bok som har en undertitel som beskriver innehållet, kort och koncist: "Hur en missbrukarpersonlighet uppstår. Hur ett tillfrisknande kan äga rum."

Kanske ska jag med alla dessa böcker hoppa på Bokpotatens utmaning om att läsa fackböcker i februari? Jag är så erbarmligt dålig på att läsa böcker jag lånar på biblioteket, och lånar varje gång med hoppfulla, entusiastiska ambitioner, många böcker som aldrig blir av att läsa, hur intressanta de än först ter sig. Kanske dags att vända på trenden?

Silverregn

Lyssnar på låtar som får mig att bli poetisk.
In Memory of You av Yuki Kaijura
Canta Per Me av Yuki Kaijura
Fake Wings av Yuki Kaijura.


Vissa japaner träffar rakt i hjärtat. Yuki Kaijura är en sådan. Lyssna gärna nedan, mer att lyssna på än titta på i fallen med klippen nedan; den första är en stillbild, den andra är klipp från en animeserie och den tredje är en del ur en live-konsert, där Yuki Kaijura är hon vid pianot. Live-konserten kan man titta på, resten räcker det med att lyssna på.





Det är en fin linje mellan sentimentalt dravel och poetisk skönhet.

Skelett i garderoben

Det är så små steg framåt, att det ibland känns frustrerande. Babysteg. Och alla steg är inte heller framåt, utan lite åt sidan, ibland till och med bakåt. Eller på sidospår som visar sig vara blindspår. Ibland är det inte lätt att skriva. Men det är inte heller därför jag gör det, tvärtom. Om det inte vore svårt, vore det heller inte roligt. Fast jag har upptäckt, att jag omöjligt kan skriva kronologiskt. Jag försökte, till en början. Nu lägger jag mest bara pussel. Bitar här, bitar där. Fram och tillbaka, hit och dit. Vissa scener får vila, vissa kapitel får vila, ett tag, kort tid eller lång tid, och sedan går jag tillbaka till dem. Ser med delvis nya ögon. Lägger till, tar bort. Bygger upp, sten för sten. Skelettet tar form. Och jag får tygla otåligheten. Längta till redigeringsdelen, då första utkastet är klart och det är dags för skinn och ben, för kläder. Inte bara ett skelett, där man delvis famlar i mörkret. Som om man stod tillsammans med skelettet i garderoben.

It's Getting Darker... Much Darker...

Konflikt driver en roman framåt.
Konflikt mellan personer.
Konflikt inom personer.

Min roman "Jade" är en relationsroman.
Först och främst är det Jades relation till sig själv.
I andra hand är det relationerna till andra. Och det är där jag har funderat, funderat och tidigare inte fått till det i hans relationer till kvinnorna han har förhållanden med. Nu börjar jag få grepp om det. Grepp om dem, kvinnorna som varit lite konturlösa tidigare, kvinnorna som nu inte bara får konturer och siluetter utan fasta kroppar. Dessutom får relationerna fast form. Det där som ofta kan bli ganska abstrakt. Hur man relaterar till varandra, hur man reagerar, agerar, talar, tänker, handlar, är.

Jades barndom slår tillbaka på honom själv. Han slår tillbaka på sig själv.
Och det blir mörkare... mycket mörkare.

Jag vill hitta mörkret.

Vad är mörker för dig?

Räkning i skrivbok - inte så trist som det låter

Jag skriver en hel del för hand. Ligger efter nu, med renskrivandet. Har massor att renskriva, men orkar inte renskriva mer än lite i taget. Det tar ju tid från nyskrivet också, vilket känns lite frustrerande, tidvis.

Plus att nu när jag är med i 1 K Per Day-gruppen på Facebook, räknar jag alla ord jag skriver.

Det funkar bra även när jag skriver för hand, MEN det är tidsödande att räkna orden. Jag har ett system dock, jag räknar tio ord i taget, drar ett snett hårt streck, / eller \ lite beroende på var det hamnar på raderna, i meningarna, vilka bokstäver som är i närheten. På slutet räknar jag de sista orden, och summeras de inte upp till tio utan till lägre siffra skriver jag den på slutet, till exempel 4. Och sedan räknar jag strecken. Tio i taget, och sätter en liten siffra intill, "100", "200", "300" och så vidare, bara för att inte tappa bort mig. Och lägger till den där sista siffran, i exemplet ovan 4, så jag landar på säg 1504.

Funkar bra, men det blir, som ni förstår, mycket att renskriva när jag varje dag producerar minst 1000 ord...

Oftast åtminstone några hundra ord fler, för att landa på tusen ord blankt känns för futtigt. Kalla mig överambitiös om ni vill. Men när man väl är igång och skriver, blir det lätt fler ord, av bara farten. Ibland är det mödosamt, men så kommer inspirationen ikapp mig igen och så flyter det några hundra ord innan det åter blir trögt.

Det är som det ska vara med skrivandet, med andra ord.

Skrivargrupp inspirerar

Var på skrivargrupp i dag, och det var så inspirerande. Vi gjorde skrivövningar under tiden vi var där, och även om jag var nervös när jag skulle läsa upp dem så flöt det på när jag skrev övningarna. Den andra övningen gick ut på att skriva poesi, och den blev uppvärmning till den tredje övningen som flöt på som rinnande vatten, orden bara strömmade. Roligt när det händer. Kul att skriva men som sagt nervöst att läsa upp det, speciellt precis efter att man skrivit det och inte riktigt kan bedöma om det är något att ha. Nåja, övningar är ju mest till för övningens skull och inte något annat. Jag gick hemåt efteråt med orden rinnande och pockande. Nu ska jag försöka att skriva lite mer på romanprojektet Jade, och sedan räkna ihop allting. Vi får se hur många ord det blir i dag.

116 fina ord

Kruxet när man skriver för hand, massor, i en enkel anteckningsbok av A5-format, och sedan ska renskriva det handskrivna, medan man hela tiden skriver nytt, både för hand och på dator, så att man halkar efter med renskrivandet, och sitter två veckor senare och ska renskriva ett litet parti i anteckningsboken, tycker att det ser bra ut, är bra skrivet, men man inte har någon aning om var det partiet ska in i huvuddokumentet någonstans. Det kruxet.

Det var i alla fall 116 fina ord. Nu ska de bara få rätt sammanhang. Var?

Hallå, du skjuter baklänges!

Har skrivit varje dag i femtio dagar nu. Undantaget julafton. Men då skrev jag också, bara 75 ord visserligen. Men annars har jag skrivit över tusen ord varje dag sedan första december. Och under november var jag med på NaNoWriMo, och skrev runt 60 000 ord, ungefär varje dag den månaden också.

Har skrivit i ett flow, mer eller mindre, eller med en sjujävla disciplin, varje dag sedan den där fredagen i oktober, veckan innan NaNoWriMo skulle börja. Då jag hade den där drömmen, på natten, där Jade bad mig att jag skulle skriva ned hans historia.

Och sedan dess har det bara kommit, fler och fler ord. Det går inte alltid lätt. Ibland är det förskräckligt jobbigt att få ur sig tusen ynkliga små ord. Ibland tar det en kvart att skriva tusen ord. Och en liten sväng i början av januari försvann entusiasmen för projektet. Tack och lov kom den tillbaka, redan dagarna därpå.

Nu kom det ett nedåtsving igår igen, en liten dalanade melankoli, en dystertanke om att det jag håller på med är helt galet. Ibland kommer sådana tankar, att projektet är uppåt väggarna, och tänk om någon läser det och dömer mig! Dömer ut mig! På alla sätt och vis.

Men samtidigt, jag brinner så för projektet att jag fortsätter i alla fall. Jag brinner så för Jade, och önskar om och om igen att jag kunde få träffa honom på riktigt, men det går ju inte! Waaah! Snyft. Men jag håller mig i hans huvud så mycket som jag kan, eller om det var tvärtom, han i mitt huvud?

I alla fall. Det går i huvudsak bra att skriva. Även om det känns som att skjuta pilbåge och sedan rätta pilarna medan de flyger genom luften.

Nej, vänta, den där pilen skulle träffa mer åt höger.
Nej, nej, den där pilen skulle mer åt vänster och uppåt.
Hallå, du skjuter baklänges!

Sådant.

Nu ska jag återvända till Jade. Och låt mig berätta något hemligt: jag är besatt, beroende, fångad, insnärjd, betagen. Jag kan inte sluta skriva, för det är så himla roligt, så tillfredsställande, så utmanade. Så förskräckligt, förskräckligt svårt. Nämnde jag att det är roligt? Nämnde jag att det är inspirerande?

Prova det. Kasta kritikern åt fanders, skriv, skriv, skriv tills fingrarna blöder. Skriv för hand, skriv vid datorn, skriv för hand igen, skriv med skärmen mörk, så att du inte ser vad du skriver. Blunda. Sätt händerna mot tangentbordet - på rätt ställen! - och skriv tills fingrarna blöder. Rätta typos efteråt. Då kan du blunda och vara i det du skriver samtidigt som du skriver.

Perfekt.

Och har du gjort det tillräckligt länge blir du som jag. Då har du skrivit i femtio plus trettio plus sju dagar konstant, varje dag, med abstinens den enda dag du inte gjorde det (julafton), och sedan kan du inte hålla dig ifrån skrivandet. Motsatsen till skrivkramp.

Skriv. Det ska jag göra.

"Consciousness versus unconsciousness. Day and night, night and day. Above and below. Inside and outside."

Ibland rasar självförtroendet.
Så svårt att få abstraktioner till att bli delar av konkret, delar av narrative och dialog.
Famlar mig fram, just nu. Mörker runtomkring. Små ljusglimtar, delar av dilaog, är de rätt? Skriver jag rätt ord nu, är det verklligen det här som han säger? Allt känns så småaktigt, dialoger så torftiga. Träffar jag verkligen rätt? Kastar jag pilen i mitten på darttavlan eller träffar jag inte alls tavlan över huvud taget? Tankar, känslor, hans betraktelser, iakttagelser, upplevelser.
Allt är mörker. Skuggfigurer, siluetter som rör sig längre bort. Bortanför, utom räckhåll.
Hur tar jag av mig bindeln?

(Rubrikcitatet från astro-fix.)

Bokgeografi: Frankrike

Det här är en boklig utmaning jag hittade på Linda Odéns blogg. ”Bokgeografi” är det övergripande temat. Den här gången är det underliggande temat Frankrike och frågorna nedan är hennes.
Någonstans har jag precis som Linda Odén lite av ett speciellt förhållande till Frankrike, kanske för att min mamma alltid varit väldigt förtjust i Frankrike och jag redan innan jag valde att läsa franska på högstadiet som tillvalsspråk, satt med hennes gamla studieböcker och lärde mig franska så smått på egen hand. Hon överförde sin kärlek till Frankrike till mig, kan man säga.



1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Frankrike eller är skriven av en författare med anknytning dit.


Tyvärr kan jag inte franska så bra som jag skulle vilja; jag läste Lilla Prinsen (Le Petit Prince) av Antoine de Saint-Exupéry på franska i gymnasiet och höll sedan en redovisning om boken i klassen, också på franska, men det är ungefär det. För många år har gått mellan det att jag faktiskt studerande franska och till det att jag kom på att jag återigen ville underhålla språket. Den lilla boken är förresten rekommendabel, väl värd att läsas, vare sig man gör det på svenska eller franska. Det finns förresten också en serieversion av boken, ett seriealbum, som jag läste förra året och som också är mycket läsvärt.

Jag kan franska hjälpligt men jag skulle vilja kunna det bättre. Jag tragglar med ”Marina” av Carlos Ruiz Zafón, en ungdomsbok (åtminstone klassad som sådan i Frankrike) som för övrigt har kommit ut på svenska nu, sedan jag köpte den för ett par år sedan i Frankrike. Eller tragglar och tragglar. Precis efter nämnda frankrikeresa kastade jag mig över boken med ambitionen att läsa den och sedan läsa de andra böckerna på franska jag köpt, men jag har bara kommit ett par kapitel in. Tar det alldeles för seriöst, slår upp var och vartannat ord, istället för att tänka att jag bara ska förstå sammanhanget, min vokabulär är usel och läsningen gick för långsamt så boken ligger på ofrivillig paus på obestämd tid.



2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Frankrike. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.



Jag samlar på mig litteratur på franska i hopp om att någon gång ta mig tålamodet att stava mig igenom den, och har nu samlat på mig en bra samling böcker. Ett par seriealbum, ett par bilderböcker för barn, tre ungdomsböcker av det tjockare slaget, som nämnda Marina, och fyra-fem vuxenböcker med betydligt svårare språk.

Jag vill verkligen kunna franska bättre, för jag känner mig så handikappad när jag åker ned till mina föräldrars hus i Frankrike (där de bor delar av året, men inte permanent), och försöker tala franska, men känner att språket ligger precis utom räckhåll för mig. Jag kunde franska så mycket bättre på gymnasietiden och det var ju några år sedan nu. Blir fler och fler år sedan och här sitter jag och önskar och längtar och gör inte så mycket åt det. Mest blir det att jag läser böcker på svenska av franska författare. Förlaget Sekwa har blivit en favorit och jag har gett ett par titlar till min mamma i present vid olika tillfällen, och har ett par olästa böcker i bokhyllan, utgivna av det förlaget.

Serievärlden är så mycket större i Frankrike, både med rent franska seriealbum, och franska förlag, men också med all den rika belgiska seriekulturen som finns, och stora belgiska namn, som Franquin, Hergé, med flera. Dessutom översätter de så mycket mer manga (japanska tecknade serier) än vad som görs här i Sverige där utgivningen i princip stannat och stagnerat och håller sig till säkra kort (förlaget Ordbilder undantaget). Tyvärr blir böckerna i Frankrike inte billigare för en svensk än samma bok i Sverige, så det går inte att fynda billigt där och manga består många gånger av många volymer, helt ogörligt att köpa på sig när man köper grisen i säcken, så det har bara blivit någon enstaka seriebok.

Tracy Chevalier bor i Storbritannien, är född i USA, men har anknytning via sin släkt till Frankrike, skriver gärna om Frankrike och har sitt ursprung därifrån. Jag samlar på alla hennes böcker, har några lästa, några olästa i min bokhylla. Samma sak med Joanne Harris, brittisk författare, som också skriver på engelska men vars böcker utspelas i Frankrike. Jag läser dem också på svenska. Hon har bott och arbetat som lärare i Frankrike i många år. Både Tracy Chevalier och Joanne Harris har filmatiserade böcker. Chevaliers ”Flicka med pärlörhänge” och Harris' ”Choklad”. Båda filmerna är mycket sevärda för övrigt, mer om franska filmer i fråga nummer fyra.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Frankrike, som du inte läst, men är nyfiken på.

De böcker från förlaget Sekwa som jag har olästa i bokhyllan är jag nyfikna på, jag ska bara komma mig för att läsa dem också, bland allt annat som konkurrerar om min nyfikenhet. Två av dem är ”Nina av en slump” av Michèle Lesbre och ”Ät mig” av Agnès Desarthre. ”Nina av en slump” handlar om en hårfrisörska som drömmer om teatern och om att vara en annan Nina än hon är. ”Ät mig” handlar om en fyrtioårig kvinna som öppnar restaurang för att kunna lägga sitt tragiska förflutna bakom sig.

Bland böcker jag är nyfiken på hör även ”Starters” av Lissa Price. Det är en amerikansk debutbok, men jag har boken på franska, köpt i Frankrike. Det är en ungdomsbok, och på baksidan står, fritt översatt av mig ”Fansen till Hungerspelen kommer att älska den här boken”. Det gör mig nyfiken, eftersom jag slukade ”Hungerspelen” när det begav sig (har alla tre böckerna i en och samma volym och läste dem i ett svep, vilket de vann på).

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Frankrike.

Bland franska filmer finns det några udda filmer som jag tagit till mitt hjärta.

En trilogi filmer som jag omedelbart kommer att tänka på är den polske regissören Krzysztof Kieślowskis Trikoloren, Frihet – den blå filmen, Den vita filmen, Den röda filmen. Väldigt speciella och vackra filmer, som har anknytning till Frankrike på flera vis, både genom franska flaggan, och för att de delvis utspelas i Frankrike.

Det andra jag tänker på är, som också är en väldigt speciell film är ”Delikatessen” som den heter på svenska. Udda, originell och annorlunda. Se den gärna, det är den värd! Andra filmer av samma regissörer, Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet, är också värda att titta på. ”De förlorade barnens stad” och ”Amelie från Montmartre” (av endast Jean-Pierre Jeunet) som ju är mer känd här i Sverige än de ovannämnda.

Apropå regissörer gillar jag Luic Bessons filmer, har sett långtifrån alla i hans digra lista, men några stycken, och dem tyckte jag mycket om.

Skulle kunna skriva mycket mer på temat Frankrike men det här får räcka.

Vad jag snöar in på mellan mina (snöiga) vinterpromenader

Vad håller jag egentligen på med?

Jag färdigställer NaNoWriMo-projektet 2013, första utkastet. Arbetsnamn finns, förkortat till "Jade" här på bloggen. Första utkastet ska vara klart senast 16/2 2014. Jag har en klar deadline! Är inte ofta jag har det, den här gången hjälper det! Precis som jag hade deadline 23/12 2013 för 100 000 ord på "Jade" och det funkade, ska jag klara deadlinen i februari. Måste bara hålla mig på mattan och åkalla disciplinen, fortsätta att skriva (minst) tusen ord om dagen. Första utkastet växer, händelser läggs till, romanen blir mer omfattande. Men jag lyckas ändå hålla den på rätt kurs, om än på något snirklig väg. Lyckas hålla nere antalet scener, försöker behålla, lägga till sådan som har relevans och lägger rätt pusselbitar till det pussel som är romanen "Jade".

Men vad håller jag egentligen på med?

Jag snöar in mig på astrologi. Jag snöar in mig på frågeställningar som "Med sådan brist på luft i födelsehoroskopet (ingen som helst planet i lufttecknen), hur mycket om någon inverkan alls har då Chiron, de facto att den bara är en asteroid, i och med att den ligger i Tvillingarna (ett lufttecken)?"
Jag snöar in mig på googlande efter hans rising sign/ascendant (ascendenten på svenska) (insåg precis vilken character arc-resa han ska göra/personutveckling genom romanen från början till slut), och läser tjugotals artiklar om detta. Snöar in mig på och googlar sol/måne-kombinationen.
Jag har helt enkelt bestämt precis var och när Jade är född, och har iordningställt ett födelsehoroskop på honom. För övrigt mycket intressant att läsa och en klurig, intellektuell utmaning att få ihop alla delar, planetpositioner, aspekter, mån-sol-kombinationen, AC, MC, DC och så vidare.

Som bekant gäller det att göra sin huvudperson (och bipersonerna) komplex(a), men jag kanske tar i i överkant med ett födelsehoroskop. Dock, det är himla roligt att pyssla med. Prokrastinering? Nja, inte egentligen, eftersom jag ändå använder det jag kommer fram till. Och generaliserar lite, eftersom jag tolkar horoskopet efter eget huvud, och efter det som passar det jag skriver/redan skrivit. Och det roliga är att när jag nu läser om honom enligt hur han ska vara i horoskopet, så har jag redan slagit huvudet på spiken, utan nämnda horoskop. Ändå gjort honom till precis vad han är. Det kluriga är dock att få fram det i texten.

Ännu klurigare blir det när jag skriver ur första persons-perspektiv och det blir subjektivt, och ännu mer subjektivt då han som nämnt ovan saknar luft i sitt horoskop och inte är speciellt benägen till att se saker objektivt, självanalys eller reflektion över sin egen person, går mer på vad han hör andra säga om honom, i fråga om att lära känna sig själv. Tycker inte att det är relevant att vara självrannsakande. Det är genom erfarenheterna snarare än genom tanken som han lär känna sig själv, inte helt fel i en roman, där det ändå ska vara gott om yttre konflikt, och konflikter mellan personer. Ändå har jag valt just "självrannsakan" som ett nyckelord för romanen. Kanske ska det hellre vara "självinsikt"? Och komplicerar till saker som luft-saknad med fördjupningar som denna (scrolla ned till "Lack of Air") (att man kan kompensera bristen på luft genom att använda t.ex. eld till sitt tänkande).

Dessutom, en annan utmaning, är att verkligen utnyttja första persons-perspektivet, göra det bästa av det och få läsaren att tycka att romanen inte lika gärna kunde vara skriven ur tredje person. Det är som sagt en utmaning, att utnyttja potentialen i första person. Någon som verkligen lyckades med det var Elieshi Lema i sin roman "Bränd jord". När jag läste den boken kände jag att "den här kunde inte vara skriven i något annat än första person". Det är dit jag vill. Ändå är min roman inte lika mycket en inre resa som en yttre. Och jag skriver nog för en yngre publik. Fortfarande måste jag tänka på potential och utmaning i första person.

Som för alla som vill vara kreativa hjälper det att gå promenader. Så det gör jag, mellan det att jag skriver och försöker att inte snöa in mig alltför länge åt gången i googlandet.

Den känslan

Känslan när man inte kan slita sig, när man skriver och skriver, och skriver mer, och redan hunnit upp i antal ord för dagen, i dagens mål, och ändå fortsätter att skriva, bara för att man vill veta hur det går, bara för att det är så himla roligt, bara för att man inte kan sluta, bara för att det blivit till ett begär. Och man skriver och skriver, och huvudpersonen plötsligt överraskar en och säger den allra sötaste raggningsrepliken någonsin och man blir nyförälskad i honom och önskar, om igen och återigen, att han fanns på riktigt. Den känslan.

Bokbloggsjerka v. 2

Veckans bokbloggsjerka är "Tänker du delta i några utmaningar i år och i så fall vilka? (Jerkan räknas inte)"

I mina senaste inlägg har jag skrivit om olika läsutmaningar jag hakat på.

Sammanfattningsvis är det följande:

Klassiska Kvinnor

Min egen utmaning: läsa böcker från minst 20 länder

Kaosutmaningen 2.0

Läs ett år

Plus att jag tänkt mig att läsa diverse hyllvärmare, böcker jag fått i gåva men inte läst än, bland annat.

Tillägg: är även med i bokcirkeln "Brasilien berättar: Ljud av steg".
Samt vill även:
- läsa minst tio böcker på engelska
- läsa en bok på franska

Tre ord om dagen

Tre ord om dagen.

Faktiskt möjligt, att varje dag skriva tre (och många fler) unika ord på min roman. De flesta orden blir ju de gamla vanliga, återupprepade i evighet i olika kombinationer, men ibland överraskar jag mig själv.

De ”unika” orden är ibland tråkiga ord, ibland roligare ord. Bedöm själva, eller nej, låt bli. Bara läs.

1/1: knapphändigt, svagsint, uppehållstillstånd

2/1: rörelsemönster, ”enögde köpmannen” (ett citat – bonuspoäng till den som vet varifrån det kommer! – visa hur stor litteraturnörd du är!)

3/1: hyenaskrattet, paralyserat, gutturala

4/1: bambiögon, målarkopp, kadaver

5/1: överväxt, individuella, ruttnade

6/1: papiljotter, hårnät, skvallertidning (anar jag ett tema här?)

7/1: snälltåg, kaktus, hägringar – ett bonusord: desillusionerad

8/1: empatiskt, platoniska, förbipasserande

9/1: pisksnärt, självplåga, magnetiska (poler)

Den 10/1? Inte slut än. Men här är tre ord, så länge: knädarrningar, juice (ett så vanligt ord! Men första gången jag använder det i den här romanen), sagoslott.

Men går jag till lix.se ser jag att min roman innehåller hur många ord som helst som inte förekommer mer än en gång och som med andra ord är helt unika. De tre ord som förekommer allra mest är ”jag”, ”och” och ”det”. Märks med andra ord mycket väl att romanen är skriven i första person.

Diskussionsforum på Facebook

Förra gången det var diskussionsdags var i november och då var jag helt inne i mitt NaNoWriMo-projekt. Jag skriver fortfarande på romanen om Jade, men smekmånaden är över. I och med att januari och nya året började har det gått lite trögare, jag har börjat göra annat också, samtidigt. Så jag gör ett nytt försök med en novellcirkel. Vi ska cirkla om en bok jag redan har hemma, ännu oläst, "Brasilien berättar". Det är en novellsamling, olika författare, alla med brasiliansk anknytning.

Bokcirkeln är en Facebook-grupp, "Brasilien berättar: Ljud av steg" (samma titel som novellsamlingen). Gå gärna med i gruppen och diskutera boken! Tre noveller i veckan ska det bli framöver. Jag har skickat en förfrågan om att få gå med i gruppen, hoppas jag får ett ja på det! Trots att jag var helt tyst i facebookgruppen som i november diskuterade "Brinnande livet" av Alice Munroe. Hade alla intentioner den gången om att vara aktivt med och verkligen läsa novellerna. Men faktum är att jag inte läste ut en enda bok under november och december.

Tidigare år har det ibland också varit så, att november blivit en skrivmånad, med ingenting läst. Nu sträckte sig detta skrivande-och-inget-läsande över hela december också. Det blev över 67 000 ord skrivna i december. Tack vare att jag var med i en annan facebookgrupp, 1K Each Day. Man skriver minst tusen ord om dagen, allt räknas. Men jag vill helst bara räkna sådant som är romanskrivande på projektet Jade. Ändå, som medlem i den gruppen har jag nu skrivit alla dagar sedan första december, julafton undantagen (då jag, med abstinensbesvär, bara skrev 75 ord och hade "semester").

Kan bara konstatera att det är bra med Facebook, och facebookgrupper. Så länge det inte distraherar skrivandet utan bara kompletterar det.

Läsutmaning: Klassiska Kvinnor

Jag tänkte vara med på Feministbibliotekets läsutmaning Klassiska Kvinnor, som pågår från nu i januari 2014 till den 15 september 2014. Utmaningen går ut på att man läser minst fem böcker ur Feministiskt kanon. Jag har tittat igenom listan och hittade en rad böcker som jag antingen redan läst eller/och hade i min bokhylla. Nu har jag valt ut fem av dessa, som jag inte läst än. De böcker jag ska läsa är följande:

1. Charlotte Brontë - Jane Eyre
2. Doris Lessing - Den femte sanningen
3. Ursula K. LeGuin - Mörkrets vänstra hand
4. Erica Jong - Rädd att flyga
5. Agnes von Krusenstjerna - Av samma blod

Ursula K. LeGuin har jag läst många böcker av förut. För er som följer/följt min blogg vet ni redan att hon är en av mina favoritförfattare. Just "Mörkrets vänstra hand" har jag påbörjat vid tidigare tillfällen, men aldrig läst ut, inte för att jag inte velat läsa den utan för att det bara inte blivit av. Nu ska jag göra ett sista försök och äntligen läsa om och ut boken.

Agnes von Krusenstjerna läste jag första gången 2002 - 2003 då jag läste Litteraturvetenskap på högskolan. Vi skulle då läsa de två första böckerna i serien om fröknarna von Pahlen. Jag passade på att köpa hela sviten, sju böcker, när jag ändå höll på. Av olika anledningar har läsningen av dessa böcker dragit ut på tiden. Eftersom "Av samma blod" är sista boken i serien ser jag det som en anledning till att läsa klart de återstående böckerna.Den fjärde boken, "Porten vid Johannes", läste jag ut 2011. Sedan dess har det inte blivit fler böcker. Jag fastnade mitt i min läsning av "Älskande par", den femte delen. Nu ska jag börja om på "Älskande par". Således blir det tre böcker av Agnes von Krusenstjerna innan september, men det är helt i sin ordning. Kommer att kännas bra att äntligen läsa klart de där böckerna av henne och avsluta serien.

Jorden runt? Nja, inte riktigt.

Även tidigare år har jag gjort lite snabb statistik över antalet länder jag läst böcker ifrån. Ju bredare desto bättre. Under 2013 blev tyvärr två länder överrepresenterade. Gissa vilka! Sverige och USA, förstås. Nåja. Jag har läst böcker från 14 olika länder.

Sammanlagt läste jag 76 böcker.
USA toppar listan med 26 böcker.
På andra plats kommer Sverige med 20 böcker.
Delad tredjeplats: Japan och Finland, med fyra böcker vardera.
På fjärdeplats, Frankrike med 3 böcker.
Femteplatsen representeras av två länder, Danmark och Tyskland, vardera 2 böcker.

Sedan följer ett antal länder där jag läst en bok från vardera land. Dessa är:
Italien, Ryssland, Kina, Norge, Spanien och Tanzania.

Ganska så bra spridning ändå, med fjorton länder. Men det skulle kunna vara ännu bättre, och det ska jag försöka med nu i år.

Kort statistik från tidigare år:
2009: 19 länder.
2010: 11 länder.
2011: 18 länder.
Har ingen statistik för 2012 just nu.

Ska jag kanske utmana mig själv att läsa böcker från 20 olika länder under 2014?

Läsutmaningar 2014

Senare kommer sammanfattning av läsåret 2013. Nu till 2014. Jag har som bekant hakat på flera läsutmaningar varje år, väldigt entusiastiskt till en början, men inte slutfört lika många. Därför är jag numera lite restriktiv när det kommer till läsutmaningar. Hittills är det två jag funderar på. En som jag anmält mig till och ytterligare en som jag funderar på. Den första utmaningen är Läs ett år, som går ut på att varje månad läsa en bok där månaden ifråga finns med i titeln. Det är Västmanländskan som har den utmaningen på sin blogg. Den andra läsutmaningen är Kaosutmaningen 2.0. Jag var med på ettan, förra året, men vet inte riktigt hur det gick för mig - jag håller på att sammanställa resultatet. Hursomhelst gillar jag Kaosutmaningen, finns hos Pocketlover. Får se om det blir någon mer läsutmaning eller inte. Jag börjar lite blygsamt med dessa två i alla fall.

Gott Nytt År!

Gott Nytt År! Och God Fortsättning på det nya året!

Tog ett tag i dag innan jag kunde förmå mig att börja skriva, som om de första orden på det nya året är av speciell betydelse, vilket de inte är, förstås. Lite trögt att skriva i dag, men så är jag också lite ofokuserad. Fast tusen ord på Jade ska jag väl kunna få ihop innan midnatt.

God Jul!

Ett litet kort inlägg här, bara för att önska God Jul!
Jag skriver på, på mitt "NaNoWriMo 2013"-projekt, kortnamn "Jade", minst 1000 ord om dagen varje dag hittills nu i december, men nu tar jag en paus. En ledig dag för att fira jul.
God Jul och ha det så bra! Återkommer senare under julhelgen!

Böcker som stannar kvar, böcker som inte glöms

Författarinnan Maria Turtschaninoff listade på sin blogg tio böcker som stannat kvar långt efter att man läst dem. Här har jag, inspirerad av henne, gjort min egen lista.

Det finns en bok jag minns som jag varken kommer ihåg författare eller titel på och den sökte jag häromdagen förgäves efter på Google. Därför får de bli de tio böckerna nedan. Kanske finns det ytterligare någon bok som fastnat i mig, säkert har jag glömt någon som jag sedan tänker ”men just ja, den också”, men det här de som dyker upp just nu. Och jag listar dem utan någon speciell ordning, eller ja, mer eller mindre efter den ordning jag tror att de kom till mig, från det att jag var som yngst till dess att jag blev äldre.

Och alla är de böcker som jag läst mer än en gång, vissa sju, åtta gånger, om inte fler.

1. Resan till Ulliga bergen (Solveig Härnerström)
2. Bilbo – en hobbits äventyr (J.R.R. Tolkien)
3. Watership Down/Den långa flykten (Richard Adams)
4. Mockasinspåret (Eloise McGraw)
5. Prinsen i Central Park (Evan H. Rhodes)
6. Anne på Grönkulla (L.M. Montgomery)
7. Den oändliga historien (Michael Ende)
8. Trollkarlens slott (Diana Wynne Jones)
9. Assassin's Apprentice (Robin Hobb)
10. Coraline (Neil Gaiman)

Motivation

(Ibland är det svårt att uttrycka sig kortfattat; här är en kommentar på vad som motiverar mig att skriva min NaNoWriMo-roman, som jag har fortsatt att skriva på efter NaNoWriMo, varje dag, även nu i december.)

One week before NaNoWriMo I had a dream. I woke up in the middle of the night, I just had to write it down. I scribbled some short notes, and got back to the notes first thing in the morning. I have never before felt such an urge to tell something. It was as the main character said to me ”you have to tell my story, you have to do it!” And so I did.

That was the first and the strongest motivation – the need to write it down, to tell that story.

I thought of it as a short story.

But as NaNoWriMo approached I thought I'll make it into a short story collection and let the first short story be a part of NaNo. But the one and single short story grew, and expanded, and so, eventually, it became a novel.

Because I started the story one week before NaNoWriMo, I had written the first chapter on forehand. I had also started editing that first chapter. By now, I've edited that first chapter about fifty times this far, making it more or less perfect, or as perfect as I can do it, right now. With that first chapter finished and polished, I have a strong motivation to make the rest of the story to come up to the same level, every other chapter, to be as good as the first one. That's a big challenge and therefore a big motivation.

Never before have I encountered this, a character who in such a strong way persist and persuade me to tell his story. The main character is a strong character, and he's very clear to my mind. He has a assertiveness that makes it easier to write about him. I try to go into the character, to be the main character. He's so much different from me, he's a total opposite. That motivates me, to become another person. The big challenge, to try to think different, be different, to put that in the story, that's a equally big motivation.

Because of that dream, I had the beginning and the ending of the story from the very start. I knew the setting of the first scene, I knew how the story would end, and I had a main conflict, something that was more of a secret of the main character. So, with a secret, a beginning, an ending, and some small knowing about what happened in between, it was much easier to motivate myself to write. The motivation grew as I made a story board, a synopsis, and used index card, one for each scene, to help me keep track of the story.

NaNoWriMo motivated me, to get an exact number of words a day, to get at least 50 000 words in November, as well as 1K a day motivates me now, to reach to the goal of number of words a day.

What inspires me the most: music and walks. I go at least two walks a day and on those walks I'm thinking about a scene, try to picture it in my mind. Walks are great for solving problems.

Walks motivate, I can walk and feel a scene, sense it, the atmosphere, or see the setting, a glimse of dialogue. I can write, in my mind, a whole scene, as I'm walking. And I have to go home, to sit down by the computer or by a notebook with a pen, to write down the words before they escape me. That's a strong motivation. Write it down or it'll be forgotten. And whilst I'm writing, new words and scenes come forward, and I have to write them down as well, before they go away.

For me it's like solving a puzzle. You go back and forth, in the story, add sentences, fragments, dialoge, setting, narrative to old scenes in between writing new ones. A puzzle of this kind is a big challenge; the bigger the challenge, the bigger the motivation.

Most of the time, I've a lot of scenes and fragments inside, and I have to get them down, before they escape me. Or I have to lay down and think about them, think about them so much and so vivid that they are crystal clear to the mind, and in that way, there's no way I'll be able to forget them.

That's how I started writing, by resting a lot. I lay down in my bed thinking about the scenes, trying to picture them, to get a feeling for the setting, for the characters, the story. Over and over, I tried to get a bigger picture of the novel, to see the forest and not just the trees.

Other than that, what motivates me the most is the fun. I have so much fun writing. It's a real joy.

I have had the blessing, though, of a constant flow, more or less, since I started this project. Images, fragments of dialogue and so forth, keep coming, without much effort.

I work very intense when writing on a new project. I'm constantly thinking about the project 24/7. In different ways, I have to add. To be such close to a project make me breath the project, makes it easier to keep the motivation.

It must never get boring or dull. I quit projects with such ease. Usually, I get stuck very easily. In this case, I'm really trying to make it exciting, as I go back and forth between chapters. I follow my inspiration and what comes to mind, follow the ideas I get. Constantly adding new scenes to the story, making it longer, forcing myself to keep writing. Never stop to think the negative thoughts like “this is crap”, “what will become of this”, “it's no good”, “you'll never make it”, “it's too big, you'll never get finished”.

I try to stick to the feeling I got in the beginning, when I had that dream, I keep hearing the main character's voice: “Do it! Write!”, and since I know who he is, and why he wants me to write, I obey.

Potatens adventskalender 2013

Bokpotaten har gjort, eller snarare gör, nu under december en kul adventskalender som jag tänkte haka på. Det är en tävling med frågor/uppgifter/klurigheter av olika slag och många boktips, speciellt tips om grafiska romaner, något som jag verkligen gillar.
Följ länken och läs mer om Potatens adventskalender 2013.

Ursula K. LeGuin och jag

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Ursula K. LeGuin är en av mina favoritförfattare. Att hon sedan också råkar vara SF-författare, och en riktigt bra sådan, är en bonus. Hon är också en av de få kvinnliga science fiction-författarna jag känner till. Därför är det extra intressant med en sådan här science fiction-helg, där man tar upp många kvinnliga författare som skriver SF. Besök Feministbiblioteket – bloggen som Hanna driver – för mer om kvinnliga SF-författare!

I det här inlägget tänkte jag skriva lite grand om mitt förhållande till Ursula K LeGuin, eller rättare sagt till hennes böcker.

Ursula K LeGuin växlar mellan att skriva SF och att skriva fantasy, och hon klarar av båda genrerna galant. LeGuin, född 1929, har hållit på länge att skriva, debutromanen kom 1966 och många av hennes böcker har några år på nacken, men jag tycker att de fortfarande är läsvärda och håller hög klass. Hon tillhör en av science fiction-klassikerna, tillsammans med många andra, mest manliga, författare, Gene Wolfe, Isaac Asimov och andra.

I sin blogg skriver Hanna om Mörkrets vänstra hand. Det är en av många böcker av Ursula K LeGuin som står i min bokhylla. Mörkrets vänstra hand har jag bara påbörjat men aldrig läst ut. Inte för att jag tyckte att det var en dålig bok. Ibland blir det bara så för mig, att jag inte avslutar läsning, för att något annat kommer emellan. Går det för lång tid, måste jag börja om på boken och då bildas ett motstånd mot att läsa och på det viset blir boken stående oläst i hyllan.

Jag började samla på mig Ursula K LeGuins böcker relativt sent. Till exempel köpte jag en samlingsvolym med Övärlden, de tre första böckerna i serien, långt efter att jag läst hela serien, genom att låna böckerna på biblioteket. Det är också på biblioteket som jag lånat och läst hennes science fiction-romaner, främst under min gymnasietid. Därför har jag något luddiga och suddiga minnen av många av böckerna. Kanske dags för omläsningar? Vad jag dock kommer ihåg är att jag fascinerades av Rocannons värld, Illusionernas stad och Exilplaneten.

The Dispossessed eller Shevek – en berättelse om två världar, som den heter på svenska, var en av mina absoluta favoriter. Den läste jag flera gånger.

Min första bekantskap med LeGuin var serien om Övärlden, Serien börjar med ett manligt perspektiv, Ged heter huvudpersonen. Men i senare böcker får man även följa Tenar, en kvinna som senare tar om hand om en flicka vid namn Tehanu. Och boken som heter just Tehanu är uttalat feministisk. Jag har bara läst de första böckerna i serien om Övärlden. Den fjärde boken, Tehanu, publicerades långt efter de andra, och det blev, återigen, en sådan där bok som jag började läsa men aldrig läste ut, inte för att den var dålig utan bara för att det inte blev av. I de senare böckerna får man alltså det kvinnliga perspektivet på den mansdominerade, patriarkala världen som Övärlden består av.

Jag uppfattade inte Ursula K LeGuin som en feministisk författare då, under min gymnasietid. Men så tänkte jag heller inte så mycket på manligt och kvinnligt på det viset, inom litteraturen vill säga – jag identifierade mig med huvudpersonen, oavsett kön. LeGuins böcker var spännande och fascinerande. Och jag gillar fortfarande att läsa hennes böcker. Tempot kan sägas vara långsamt ibland, men det är ingenting jag har problem med.

Jag tycker dessutom att det är extra roligt med sådana böcker som vänder på perspektivet och har till exempel en klurig plot, en invecklad intrig, eller parallella tidslinjer.

En sak som är extra intressanta just för att jag skriver själv (även om jag nu inte publicerat någon roman än) är de böcker där huvudpersonen inte riktigt går att lita på, där man som författare har utnyttjat första persons-perspektivet till att skapa en riktig illusion, där illusionen består i att huvudpersonen, jag-personen, ser saker ur sitt perspektiv och missuppfattar eller misstolkar saker, som huvudpersonen i Mörkrets vänstra hand, eller som i en helt annat författares böcker, Gene Wolfe, där jag-personen också ljuger eller inte kommer ihåg, där huvudpersonen väljer att berätta saker på ett medvetet valt vis, som kanske inte är helt sant. Givetvis är det svårt att skapa sådana här perspektiv och skriva sådana slags böcker, för läsaren måste ju samtidigt vara med på det hela, så att han/hon inte luras hela vägen utan ser igenom huvudpersonen, och förstår vad huvudpersonen kanske inte förstår, eller förstår först senare.

Nedan följer en lista över Ursula K LeGuins böcker. Jag har kursiverat de böcker jag läst. Och strukit under de böcker jag påbörjat men ej läst ut. Några böcker är jag osäker på, måste jag erkänna (så jag kanske korrigerar antalet kursiverade/understrukna böcker i efterhand). Listan har jag hämtat på Wikipedia, men jag har lagt till de senare delarna i fantasytrilogin som börjar med Gifts/Gåvor.

Hennes poesi har jag helt missat, inte läst alls. Jag undrar om något av hennes poesi är SF-relaterad?

Science fiction

 
På andra sidan drömmen – 1971 The Lathe of Heaven, roman.
Röster i vinden – 1975 The Wind's Twelve Quarters, tidiga sf-noveller. Några av dessa hör hemma i Hain-sviten.
The Compass Rose – 1982 novellsamling.
The Eye of the Heron – 1983, roman.
Always Coming Home – 1985 en sorts roman uppbyggd av kortare berättelser, dikter, uppdiktade antrolopologiska betraktelser, matrecept med mera.
A Fisherman of the Inland Sea – 1994 novellsamling.
Four Ways to Forgiveness – 1995 novellsamling.
The Birthday of the World – 2002 novellsamling.
Changing Planes – 2003 novellsamling, utspelar sig delvis i Hains universum.

 
Hain-sviten
 
Exilplaneten – 1966 Planet of exile, roman.
Rocannons värld – 1966 Rocannon's world, roman.
Illusionernas stad – 1967 City of Illusions, roman.
Mörkrets vänstra hand – 1969 The Left Hand of Darkness, roman.[5]
Shevek – en berättelse om två världar – 1974 The Dispossessed, roman.
Där världen kallas skog – 1976 The Word for World is Forest, roman.
Four Ways to Forgiveness, roman – 1995
Berättelsen är världens språk – 2000 The Telling, roman.

Fantasy

Skymningslandet – 1981 The Beginning Place, roman.
Unlocking the Air – 1996 novellsamling.
Gåvor – 2004 Gifts, roman.
Voices – 2008 , roman.
Powers – 2009 , roman.



Övärlden
Trollkarlen från Övärlden – 1968 A Wizard of Earthsea, roman.
Gravkamrarna i Atuan – 1970 The Tombs of Atuan, roman.
Den yttersta stranden – 1972 The Farthest Shore, roman.
Tehanu – 1990 Tehanu, roman.
Berättelser från Övärlden – 2001 Tales of Earthsea, novellsamling.
Burna av en annan vind – 2001 The Other Wind, roman.



Andra romaner och noveller
 
Berättelser från Orsinien – 1976 Orsinian tales, novellsamling.
Att spela människa – 1976 övers. och ill. av Inger Edelfeldt (1977), Very Far from Anywhere Else (i Storbritannien utgiven som A very long way from anywhere else), ungdomsroman.
Malafrena – 1979 Malafrena, roman.
Koyot-kvinnan och andra djurväsen – 1987 Buffalo Gals and Other Animal Presences, novellsamling.
Vägen vid havet – 1991 Searoad: Chronicles of Klatsand, novellsamling.
Lavinia, 2008
The Wild Girls, 2011




Poesi

Wild Angels, 1974
Walking in Cornwall, 1976
Tillai and Tylissos (tillsammans med modern Theodora Kroeber), 1979
Hard Words, 1981
In the Red Zone (tillsammans med Henk Pander), 1983
Wild Oats and Fireweed, 1987
No Boats, 1992
Blue Moon over Thurman Street (tillsammans med Roger Dorband), 1993
Going out with Peacocks, 1994
Sixty Odd, 1999[5]
Incredible Good Fortune, 2006



Barnböcker

Leese Webster, 1979
Cobbler's Rune, 1983
Solomon Leviathan's 931st Trip Around the World, 1988
A Visit from Dr. Katz, 1988
Fire and Stone, 1989
Fish Soup, 1992
A Ride on the Red Mare's Back, 1992
Tom Mouse, 2002




Kattvingar-serien

 Kattvingar (Catwings, 1988)
Catwings Return, 1989
Wonderful Alexander and the Catwings, 1994
Jane on her Own, 1999


Kritik, essäer

The Language of the Night, 1979
Dancing at the Edge of the World, 1989
The Wave in the Mind, 2004



Översättningar

Lao Zi: Tao Te Ching: A Book About The Way And The Power Of The Way, 1997
The Twins, The Dream/Las Gemelas, El Sueno (tillsammans med Diana Bellessi), 1997
Selected Poetry of Gabriela Mistral, 2003
Angélica Gorodischer: Kalpa Imperial, 2003

Anna Starobinets: Den levande

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Det har översatts många ryska författare på sistone, främst inom fantasylitteraturen, som jag uppfattat det, eftersom jag håller extra koll på just fantasylitteratur, och bland dessa är det mestadels manliga författare, där huvudpersonerna och de flesta betydelsefulla karaktärerna är manliga.

Anna Starobinets är en en av de få kvinnliga ryska författarna jag stött på, den enda kvinnliga jag kan komma på just nu, faktiskt. Och hon skriver, om man ska vara nogräknad, science fiction och inte fantasy, i fallet med Den levande.

Starobinets har skrivit en bok om en värld där alla är uppkopplade. Boken kallas för en ”Facebook-dystopi”. Det är som ett framtida Facebook där alla lever i Facebook-världen och inte befattar sig mycket med den riktiga världen. Nätverket i boken kallas ”Socio”. Alla är uppkopplade och kopplar man bort sig blir man automatiskt återuppkopplad. Ingen är längre intresserad av att umgås på riktigt, och både familj och nation har degraderats till något betydelselöst.

Antalet människor i världen är konstant, tre miljarder, tills huvudpersonen, Zero, föds, och en person för mycket plötsligt finns i världen. Alla andra människor reinkarneras, och hålls reda på. Ingen kan klättra på den sociala stegen, alla har en given plats i samhället, men med Zero blir det annorlunda. Zero har sin egen plats.

Sex har blivit något man gör enbart för att man måste avla barn, och kvinnorna får inte välja vilka män de har samlag med. Rättare sagt, sex i riktiga livet; det är något annat med sex i den virtuella världen – det är något många ägnar sig åt, där man får välja själv vad och vem man är, vilka miljöer man befinner sig i och över huvud taget ses det som en mer sofistikerad variant av sex.

Eftersom boken utspelas till stor del i den virtuella världen, blir mycket luddigt i kanterna. Åtminstone jag får ibland svårt att visualisera det. Ändå målar hon upp en stark bild av Socio och av de olika virtuella djupen i den världen.

Detta är en intelligent bok, kan man säga, en bok som kräver sitt av läsaren. Både i det jag nyss nämnt, men också på grund av att boken består av en samling olika dokument och brev, chattkonversationer och dylikt, där läsaren måste vara uppmärksam och bygga sitt eget pussel.

Anna Starobinets är född 1978, hon är journalist och författare, har skrivit många böcker, både romaner, noveller och filmmanus, men det är bara Den levande som tagit sig till Sverige än så länge. För den som vill veta mer om henne finns det en intervju som The Morning News har gjort.

Boken Den levande är väl värd att läsas och den är också väl värd en omläsning, eftersom det finns mycket att upptäcka och återupptäcka i den. Det är också en bra bok att använda för att väcka debatt om Facebook, och använda som underlag till diskussioner om virtuella världar, om kvinnoroller och familjens och nationens betydelse (eller ickebetydelse).

Handlingen enligt baksidan på boken:

En global katastrof som kallas Stora reduktionen har fixerat antalet människor som lever på jorden till exakt 3 miljarder. Det finns inte längre någon död, bara en kort paus eller »fem sekunder mörker«, varpå individen återföds med en inkod som innehåller informationen om alla tidigare inkarnationer. Människorna är bara partiklar av en sammansatt organism, Den levande, och alla är uppkopplade direkt från hjärnan till det sociala nätverket Socio, där familjen och nationen inte har någon som helst betydelse. Samhället är globalt och alla känsloyttringar mellan föräldrar och barn förkastas som avvikande beteende.

 

En dag föds »Zero«, en individ utan inkod. Den levandes antal ökar med en och den globala harmonin är hotad. tillsammans med några oliktänkande placeras Zero på ett korrektionshem. Men vem är denne Zero? Och kommer Den levande att gå under i en ny reduktion?

NaNoWriMo-winner!

Nu har jag "validerat" min NaNoWriMo-roman, dvs. klippt och klistrat upp texten på NaNoWriMo-sidan och fått den beräknad till 61163 ord! Det är -5800 ord för de ord jag skrev innan novembers början. 55363 ord har jag skrivit i november! (Plus de ord jag kommer att skriva i morgon, haha.). Så nu är jag officiellt en vinnare av NaNoWriMo i år. Det betydde att jag fick tillgång till ett diplom, att jag fick se/lyssna på en inspelad video där de som organiserar NaNoWriMo applåderade åt mig och hurrade för mig, sade grattis och liknande. Och fick tillgång till bilder som den nedan som jag kan visa och säga "hej, jag lyckades skriva en roman på 50 000 ord i november". Nu blev det ju inte hela romanen, men jag har skrivit början. Hela första kapitlet är klart och redigerat ett flertal gånger, jag har skrivit slutscenen, och jag har skrivit massor som ska hända i mitten. Nu ska jag bara sy ihop delarna till en helhet också. Vilket jag tänkte göra under december, skriva klart romanen eller skriva så att jag sammanlagt kommer upp i 100 000 ord, vilket som än kommer först! Önska mig lycka till - för jag tror att jag kommer att behöva det, puh!

Science Fiction-helg

Nu är det Science Fiction-helg hos Feministbiblioteket. Jag kommer under helgen att blogga jag med, om bland annat Den levande av Anna Starobinets och något om Ursula K LeGuin, en av mina favoritförfattare som också råkar skriva science fiction. Kanske blir det mer också, men jag lovar ingenting mer just nu. Kika gärna in under helgen så får ni se! Hoppas vi ses! Och titta gärna in på Feministbiblioteket också, där kommer det finnas mycket roligt att läsa!

Skrivabstinens

Har inte skrivit på tre dagar! Hade abstinens! Nu har jag äntligen skrivit lite - orden flödade utan problem - men jag tog små pauser och kollade upp smeknamn på nätet. Kort, kort bara. Det är så kul, amerikaner förkortar verkligen alla namn. Jade blir J och någon annan vars namn börjar på D blir D. Nåja. Kul med smeknamn är det i alla fall.

Vilket projekt är det jag jobbar på?
NaNoWriMo!
Jag berättar mer i ett nästa inlägg, så håll utkik!
Jag tillbringar så lite tid vid datorn som möjligt, skriver för hand, men håll koll på bloggen!
Nu har jag måleriet som konkurrens också, för jag har massor av inspiration där också efter helgens målarkurs (se dagens första inlägg).

Kreativa abstraktioner

I helgen var jag på målarkurs i abstrakt måleri. Lördag och söndag, 10.00-16.00. Vi målade med akrylfärger och använde på våra dukar förutom färg även: glitter, silkespapper och sand. Jag använde även reliefpasta på en av mina målningar. Nu idag, när jag surfade till Illustration Friday såg jag att veckans tema är "energy". En av mina målningar passade perfekt till det temat. Jag har postat ett inlägg på min andra blogg. i den målningen använde jag akrylfärg, silkespapper, sand och glitter, och målade med både palettkniv och svamp, ingen pensel men väl lite med fingrarna. Det var en lärorik, frigörande och väldigt rolig helg, fylld av kreativ glädje.