Jag upptäckte det av en slump i tisdags. Maximilian har namnsdag i morgon, fredag! Självklart ska jag fira!
Det är lustigt, men det är väl så det är, för andra författare också, inte bara för mig, men det känns verkligen som om jag ska fira en riktig människa, någon som finns, existerar och andas på riktigt, vilket är en härlig känsla! Det enda tråkiga i det hela är att jag inte får tillbringa någon tid med honom på riktigt.
Men samtidigt kommer han att vara med mig under hela dagen, och inte bara, säg under den tiden som jag skulle fira honom, om han kom hem till mig och fick en present och en fika eller något.
Jag firar inte namnsdagar mycket annars, men den här namnsdagen ska jag helt klart fira!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar