Bokbloggsjerka: Hur tänker du kring din blogg?

Veckans bokbloggsjerka från Annikas litteratur- och kulturblogg lyder:

Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

En klurig fråga, tycker jag. Delvis har jag inget svar.

Jag är så osäker, har ingen aning om hur många som faktiskt läser min blogg, och hur många som faktiskt gillar den. De följare jag har officiellt är gamla sedan länge, och jag vet inte hur många – om ens någon av dem – som verkligen läser fortfarande.

Jag skulle vilja ha fler följare och läsare, men jag har ingen aning om hur det skulle gå till.

Jag försöker hitta fler läsare genom att vara med på sådant som den här bokbloggsjerkan, återkommande teman och utmaningar i bokbloggsvärlden. För det är väl där jag hittar flest läsare.

Sedan har jag funderingar på vad jag ska skriva om, vad jag vill skriva om och vad som skulle intressera läsare mer. Men jag bara gissar och klurar – jag vet inte.

Bara det att det är en bok- och skrivblogg är ju ganska nischat. Sedan finns det femtioelva bokbloggar, och det som begränsar att läsa just min, är ju min smak på böcker. Även om den är bred, min boksmak, kanske inte alla fastnar för att läsa min blogg ändå.

Jag skriver väldigt långa blogginlägg. Och i en värld där allting ska vara mer och mer kortfattat och snuttifierat, passar jag inte riktigt in, när jag är så mångordig. Mest bara för att jag inte kan låta bli, för att jag har så mycket att säga (skriva) och tycker att det är så roligt att skriva.

Men visst tänker jag på mina läsare, absolut. Tänker på att det jag lägger upp ska läsas av andra, att det ska vara av intresse för andra och att det ska vara förståeligt för andra. De gånger jag lovar att göra ditten eller datten på bloggen får jag väldigt dåligt samvete de gånger jag inte gör det eller skjuter upp det. Jag tar nog över huvud taget detta med bloggen lite för allvarligt (helt i linje med min personlighet).

Jag ser bloggen som ett sätt att nå ut till potentiella läsare – och också potentiella läsare av mina skönlitterära verk, som jag förhoppningsvis får publicerade i framtiden.

Det enda jag vet är att jag inte kan styra andra människor, och följaktligen inte mina läsare. De kommer och går precis som de vill. Läser de är jag glad, kommenterar de, blir jag ännu gladare och återkommer de mer än en gång eller läser min blogg mer eller mindre regelbundet, då är jag verkligen jätteglad och tacksam!