Bokbloggsjerka: långsam tid, nyckel till barns läsande

Veckans bokbloggsjerka lyder:

Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Eftersom jag ännu inte har några barn själv, är det jag kan göra i det här fallet att se till mig själv och mina syskon. Vi är ett läsande folk, jag och en av mina bröder mer än de andra (vi är sammanlagt fem syskon). Så trots att vi har haft liknande uppväxt, har vi ändå fått helt olika bokintresse, där inte alla av oss verkligen läser böcker. Så vad beror skillnaderna på?

Personligheten, skulle man kunna säga. Vem man är som person, vilket temperament man har och vilka intressen man har, spelar stor roll. Är man rastlös eller mer utåtriktad, vill göra saker snarare än tänka och drömma och fundera, så sätter man sig inte lika gärna med en bok. Det handlar om prioriteringar och värderingar.

En god grund dock, oavsett personlighet, är att ha läsande föräldrar. Om föräldrarna läser – både tyst för sig själva, var och en på sitt håll, och om de läser högt för barnen – så odlas i alla fall en nyfikenhet för litteraturen och för läsande.

Sedan måste man vara bejakande för barnens redan inbyggda nyfikenhet för allt nytt och för allt de vill ta reda på om världen. Inte säga nej och fy till viss litteratur eller vissa böcker, och ja till andra. Och inte skälla och gnälla på barnen om de råkar bläddra lite hårt i en bok eller om de råkar ta sönder någon bok i ivrigt bläddrande. Visst, man ska vara rädd om sina saker, men barnen måste få läsa och bläddra själva i böcker, trots att de kan vara lite klumpiga och obetänksamma när de läser. De måste få upptäcka litteraturen på egen hand också och inte bara genom föräldrarna.

Säg sedan ja till all slags litteratur och all slags text och ge barnen sådant som du tror att de skulle gilla att läsa (utifrån intresse, hobby, kynne). Korta böcker, långa böcker, fackböcker, fantasifulla böcker, bilderböcker, serietidningar, seriealbum, mjölkkartonger, vägskyltar – allting med bokstäver!

Tid måste finnas för läsande, både barnens eget och högläsningen. Ritualer, spänningsmoment, entusiasm inför läsandet – även hos den vuxna.

Nuförtiden är också i detta med ”tid” något viktigt: tid att vara uttråkad och ”inte ha något att göra” - när man vänder sig till läsandet och finner nöje i det, har tålamod att försjunka i det. Låta tiden gå långsammare. Begränsa tid vid sociala medier, vid dator, telefon, surfplatta, teve.

Jag växte upp utan teve; vi skaffade ingen teve förrän jag var elva år och då protesterade jag själv vilt (mina föräldrars påverkan). Men jag hävdar att detta främjade min kreativitet, främjade detta att jag kunde ta vara på tiden – aldrig vara uttråkad – ständigt hitta på saker att göra och fanns där inget att göra kunde man alltid sätta sig med en bok.

Så att låta saker ta sin tid, att låta barnen ta sin tid, att upptäcka, utforska, göra saker – leva – upptäcka litteraturen i sin egen takt. Och begränsa och ha regler snarare kring allt som gör att de tappar tålamod – informationsflöde som går för fort och media som ger för många intryck.

Låt barnen vara barn och leka och fantisera – då förtjusas de och trollbinds också av litteraturen – när de inser att det roligaste som finns är kreativiteten och att hitta på.

Så låt barnen berätta egna sagor, berätta sagor för dem och uppmuntra dem när de hittar på och fantiserar. Då kommer de själva på att de kan fantisera ännu mer om de försjunker i en riktigt bra bok.