Det har blivit blåbärsplockning igen, och fler gånger lär det bli. Just nu känns det som om jag är bättre på att rensa bär än på att skriva, och då har jag knappt rensat alls, utan skjutit upp det och slarvar lite när jag väl rensar. Jag har skjutit upp skrivandet också, och istället ägnat mig åt att spela Go, lösa goproblem, och studerat joseki och fuseki genom dataspelet The Many Faces of Go. Allt för att komma ifrån det där jobbiga stadiet jag befinner mig i just nu i mitt skrivande på bok Tusenskönan, eller de jobbiga stadierna för det är flera faktorer.
Jag insåg ute på gårdagens promenad att jag, istället för att klaga över allting som inte känns greppbart och är osäkert då jag inte vet vad som egentligen händer och jag dessutom inte har en aning om hur jag ska gestalta det, skulle ta och koncentrera mig på de delar som jag faktiskt är säker på, och skriva dem. Vilket i mesta fall innebär omskrivande av saker jag delvis redan skrivit, men det så uselt att de verkligen behövs skrivas om. Det är dock ändå omskrivning, och sådant är drygt, för att inte säga mycket drygt, och tradigt. Jag drar mig in i det längsta.
Ödets ironi ville att jag skulle komma att göra just det jag sade mig inte klara: att gå flera dagar utan att skriva alls. Jag skulle få abstinens, sade jag mig. Jo, pyttsan. Visserligen har jag tänkt på och funderat kring bok Tusenskönan, och som alltid associerat mycket i min vardag till boken och dess värld, men jag har inte skrivit konkret, mer än ett par meningar. Och nu har det gått en hel vecka.
Mina distraherande aktiviteter fungerar alldeles för bra. Det är alldeles för roligt att spela Go. Jag vet inte hur jag ska komma igång med skrivandet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar