Jippi, lite mer än standardbrev!

I dag fick jag tillbaka barnbok 1 med refuseringsbrev från förlag nummer två, och den här gången var det lite mer än ett standardbrev, eller i alla fall inbillar jag mig det.

Citat ur brevet:

“Det är en fin berättelse som du har skrivit. Men eftersom vi är en liten redaktion med en mycket begränsad utgivning har vi tyvärr inte möjlighet att publicera det här hos oss. Skicka ditt manus till så många förlag som möjligt.”

Visst, jag förstår mycket väl att om manuset är tillräckligt bra och tillräckligt säljande spelar det ingen roll om förlaget är litet eller inte, och likaså låter större delen av citatet som taget ur någonting standardaktigt som “det här skriver vi till alla”, men det jag fastnade för, och det jag suger åt mig och till mig och verkligen hoppas är sant är “Det är en fin berättelse som du har skrivit.”.

Ingen revolutionerande mening, och rätt slätstruktet med “fin”, men ändå! Jag struntar i min egen (och eventuella andras) skepticsm och suger åt mig som om jag vore en vampyr och brevet en blodig... Nej, *harkel*, den liknelsen får nog stå kvar till hälften outtalad.

Men jag tar till mig och det lyfter mig en smula ur vardagstristessen, med hopp om att kanske, kanske, kommer ett förlag en dag att tacka ja till mitt kanske inte helt usla barnboksmanus.