tillsammans med Maximilian och Hyun, den starka trion.
De är huvudpersonerna och jättarna i mina bokprojekt Tusenskönan och MK. Imai är även något av jätte i bokstavlig bemärkelse med sin längd på 195 centimeter.
Bilden intill, som fått tjäna till inspiration för Imai tillsammans med många andra bilder av samme man, föreställer j-rockaren Kamijo, tidigare sångare i visual kei-gruppen Lareine och numera sångare i dito visual kei-gruppen Versailles, en man av den mer blygsamma längden på 173 centimeter. Naturligtvis har Kamijo, precis som alla andra bildförlagor jag använder mig av, ingenting att göra med mina skapelser, varken personlighetsmässigt eller på annat vis. Förutom den lilla detaljen att jag hämtar inspiration till utseendet när jag skriver.
Vad gäller Kamijo har jag knappt lyssnat alls på hans musik, förutom nu helt nyligen i dag, och jag måste säga att jag inte fastnade, varken för musiken (lyssnade lite smått på ett par låtar med Lareine och en med Versailles på youtube), eller Kamijos röst – om inte annat tänkte jag mig en helt annan slags röst till Imai, där Kamijos röst är alltför ljus. Men det kanske är sådant gillande som kan växa fram.
Ofta är det ju de artister som tar tid att verkligen lyssna in sig ordentligt på, som är de allra, allra bästa, och de som man sedan aldrig, aldrig tröttnar på, vilket Gackt är ett lysande exempel på.
Men för att återgå till Imais utseende, så är jag kräsen även där. Det är bara vissa bilder med Kamijo som duger, långtifrån alla. Jag tänker mig Imai med långt, lockigt blont hår, som går långt ned över axlarna på honom, nästan till midjan, med en blond färg som har viss dragning åt rött ibland, när ljuset är det rätta.
Namnet Imai kommer från den japanska tecknade serietidningen/mangan Power!! och är såvitt jag förstår egentligen ett japanskt efternamn, och ett relativt vanligt sådant tillika. Men jag vet inte ifall det också kan användas som förnamn. I och med min Imai blir det i alla fall så.
Imais personlighet blev klarlagd på tidigt stadium, genom födelsehoroskop och karaktärsnoveller i olika versioner, och därmed står han mittemellan Maximilian och Hyun i fråga om svårighetsgrad, gällande hur svårt det är att porträttera honom, där Maximilian är den svåraste och Hyun den enklaste.
Imai har förkärlek för långa monologer, som dessutom är riktigt roliga att skriva, tycker jag, precis som Imai själv gillar att hålla dem för mig – och för annan publik i form av andra bokgestalter.
En bok blir bättre om det finns kontraster i den. Förutom att jag försöker bygga upp en värld som i nästan allt bygger på kontraster, ger jag mig också på att skapa kontraster i karaktärerna såväl som mellan de olika karaktärerna.
Medan Hyun är en känslornas man, som aldrig kan bortse från känslorna och oftast låter sig styras av dem, är Imai något av Hyuns motpol. Imai agerar och tänker objektivt. Han har förmåga till sympati och förståelse, och kan verka romantisk och känslosam på ytan, men han är innerst inne väldigt distansierad, rentav kylig och mycket intellektuell, och därtill intellektualiserande, och det är, vågar jag mig på att gissa, just dessa drag i hans personlighet som fått honom att klara sin barndom utan större men än han faktiskt fått...
En gång i tiden, då de två böckerna var en trilogi, var den första boken tillägnad Imai och hans barndom. Till skillnad från Hyuns glada barndom, hade Imai, om inte en helt olycklig så i alla fall en väldigt händelserik barndom, med en hel del traumatiska upplevelser. Redan vid tio års ålder miste han sin far och blev själv far i huset, och det har satt sina spår, men inte enbart negativa sådana.
Imai är en självständig människa som vet att klara sig. Dessutom är han driftig och beslutsam, praktiskt och organisatorisk. Han är en politikernas man, med stort inflytande, och förmåga till objektiv kylslagenhet, men han är inte politisk såtillvida att han går som katten kring het gröt, tvärtom, han är mycket rättfram (dock samtidigt strategisk), en rättframhet som i vår värld inte skulle vara helt fördelaktigt, men som i och med Imais position är helt på sin plats, och till och med en tillgång i hans yrkesroll. Han växte upp underklass och för underklassens talan.
Tillsammans med ovanstående karaktärsdrag gör hans charm och karismatiska utrstrålning honom till en farlig människa, som man ogärna vill göra till fiende. Med det inte sagt att han är the bad guy i mina böcker, för det är han verkligen inte. Tvärtom, hans behagliga sätt och som sagt hans utstrålning, gör att man hellre, och mycket gärna och av egen fri vilja, vill vara hans vän.
Och ger man honom den chansen så har man en lojal vän för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar