Som om det inte räckte med Spindelharpan, tog jag redan i tisdags-onsdags upp jakten på fler distraktioner. Jag insåg att jag faktiskt har ett par andra spel installerade på datorn (förutom Windows egna), och intelligenta sådana tillika. Igowin heter ett av dem, för mig en gammal klassiker vid det här laget, men även klassiker i vidare bemärkelse, eftersom datorspelet baseras på det minst tvåtusen år gamla brädspelet Go, det enda spel som fortfarande spelas på samma vis efter så lång tid, och som enligt vissa experter sägs vara svårare än schack. Jag har aldrig fastnat för schack, men Go däremot, det är så mycket roligare! Basreglerna är enkla att lära sig, men att verkligen lära sig att bemästra spelet tar en livstid. Go är det japanska namnet på spelet vars ursprung är kinesiskt.
Det finns en helt underbar animeserie som i japanskt original heter Hikaru no Go eller på svenska Hikarus Go. Den tecknade teveserien handlar precis som det låter om en pojke vid namn Hikaru som lär sig att spela Go. Han hittar ett gammalt bräde och i detta gobräde bor en ande vid namn Sai, som levde för hundratals år sedan då Gomästare var en titel och ett yrke och en hedervärd sådan, särskilt som Sai arbetade vid hovet under kejsaren. Andra traktade efter hans titel, och en annan gomästare utmanade Sai på spel, men fuskade på sådant vis att han fick det att se ut som om det var Sai som fuskat. Eftersom Sai inte kunde bevisa sin oskuld blev han landsförvisad. Han blev så bedrövad att han kort därefter begick självmord genom att dränka sig.
Men hans ande och själ blev knuten till gobrädet genom vilket hans öde slöts. Och Sai måste vara bunden till brädet, tills han har lärt dess nya ägare (i detta fall Hikaru) att bemästra det ultimata draget, där ordvalet ger en liten vink om hur svårt det uppdraget är – om det alls är uppnåbart.
Hikaru lever i modern tid, och hittar gobrädet på sin farfars vind under ett oväder. I början spelar han endast motvilligt, och genom Sai och för Sais skull. Men allteftersom tiden går väcks Hikarus eget intresse för spelet, och han börjar att spela på egen hand, och till och med gå emot Sais råd vid spel, för att han själv vill testa sina kunskaper och lära sig spela.
I en tid av data- och tevespel ger den tecknade teveserien (baserad på manga skriven av Yumi Hotta och tecknad av Takeshi Obata) en liten vink om att det faktiskt finns något som heter brädspel. Teveserien är fartfylld, och lyckas faktiskt göra brädspelet hisnande spännande.
Under det att jag såg teveserien (för några år sedan), och precis efteråt, sökte jag runt efter massor av information om spelet både på nätet och på biblioteket. Jag köpte till och med ett enkelt bräde (hittat i en lokal leksaksbutik), och har spelat på det i alla fall några gånger. I samma veva hittade jag Igowin och spelade på datorn, och har återkommit till att spela Igowin lite då och då, i perioder.
För som med alla andra intressen som inte är skrivande så blir det periodintresse för mig, något jag satsar helhjärtat på under väldigt kort tid, vilket är lite synd, men så är det. Men det faktum att jag ändå återkommer gång efter annan till gospelandet säger en hel del om mitt intresse för spelet.
Vill man lära sig mer om spelet eller prova på att spela själv, finns det många online-sidor där man kan spela Go mot andra spelare runtom i världen, och onlineprogram såväl som program att ladda ner. Här är två länkar till sidor med programlistor, länk ett och länk två.
Igowin är, som jag sade i början av inlägget, en enkel version av det komplicerade brädspelet, där man som nybörjare spelar med 9x9 rutor. Det är också den enklare gratis- och demoversionen av dataspelet The Many Faces of Go, som jag nyligen fått tag i, och när jag nu börjat spela det känns go ännu roligare! Spindelharpan, som naturligtvis inte ens på långa vägar går att jämföra med Go, lämnade jag bakom mig redan i tisdags, till förmån för andra förströelser och nu ligger gospelande högst upp på listan.
I The Many Faces of Go kan man inte bara träna på att spela utan också göra en mängd andra saker, som att studera goproblem. Det är helt klart värdiga intelligenta utmaningar för de som gillar klurigheter och hjärngymnastik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar