Jag provar nya strategier.
Jag måste hitta en ny strategi som funkar:
Det är så svårt för mig att hålla mig ifrån redigeringsarbete. Dessutom hjälper redigeringen mig att hålla liv vid arbetandet av Tusenskönan. Därför har jag nått en kompromiss.
Jag ska redigera och arbeta på nytt parallellt. Tidsbegränsade perioder var dag, både för redigeringsarbetet och för själva skrivandet. För att hålla redigerandet till ett minimum innan jag är klar med första utkastet av Tusenskönan, har jag hittat på en låsningsmetod. Låsningen består i att ge bort ett kapitel i taget till f.n. två läsare – min pojkvän och en vän. Jag ger varje kapitel en redigeringsvecka. När veckan är slut och det är fredag och lördag, låser jag kapitlet ifråga genom att ge det vidare till mina två läsare. Då börjar redigerandet på nästföljande kapitel istället.
Jag har gjort detta en gång. Kapitel ett är låst. För närvarande redigerar jag kapitel två. Det har blivit en hel del redigerande på kapitel tre också under helgen, men största fokus ska vara på kapitel två framöver, till och med fredag 15/4, då redigering på kapitel tre blir huvudmålet. Just nu är kapiteluppdelningen inte riktigt klar, men om man räknar efter hur jag just nu har uppdelat kapitlen, har jag sju kapitel mer eller mindre klara. Parallellt med att jag redigeringsarbetar på dessa, ska jag fortsätta att skriva framåt på kapitel åtta och så vidare. När jag har hunnit ikapp med mina veckoredigeringar blir det veckoskrivningar istället (eller kanske två veckor per kapitel).
Jag tror på den här metoden – bara jag håller disciplinen och ser till att hålla kraven på minimal nivå. Här ska det bara handla om att redigera och skriva, inte fälla några domar över mitt arbete.
Redigeringsarbetet är omfattande. Ännu mer omfattande eftersom jag skrivit stora delar av kapitlen i Dr Wicked’s Lab. Snabbskrivning av det slaget för med sig massor av konstigheter, t.ex. samma mening eller stycke skriven/t i olika versioner, ena versionen efter den andra… Så det är många stycken att flytta om, en del hål i handlingen här och var, samt mycket strykande. Men mest handlar redigerandet om att stryka och ta bort. Ändå, det är mycket att göra. Men det är bara kul; jag tycker om att redigera!
Jag hoppas verkligen att den här låsningsmetoden fungerar! Den är i alla fall värd ett ordentligt försök!
söndag 10 maj 2009
fredag 8 maj 2009
ICA-kuriren: novelltävling
ICA-kuriren har utlyst en ny novelltävling.
Temat är "Klockan åtta". Deadline är 27 juli.
Läs mer om tävlingen här.
Temat är "Klockan åtta". Deadline är 27 juli.
Läs mer om tävlingen här.
torsdag 7 maj 2009
Undrens tid är inte förbi!
Undrens tid är inte förbi.
Sedan den 23/4 har jag i stort sett varje dag skrivit något som jag kallar ”slasksidor”. Det är samma sak som det som vissa kallar ”morgonsidor”, och andra ”flödesskrivning”. Något slags mellanting mellan dagbok, klagomur och fantasi för stunden. Tillsammans med dessa slasksidor, har en annan rutin uppstått. Sedan någon vecka har jag efter jobbet tagit mig till stadsbiblioteket. Där har jag satt mig i något lämpligt hörn med en anteckningsbok och en penna och skrivit. Mest har det blivit slasksidor. Men jag har också börjat göra SkrivPuff-skrivövningarna regelbundet. Det tillsammans har gett frukt!
Slasksidorna och rutinerna på biblioteket, tillsammans med Kreativa Möten, har fått igång mig! Mer och mer skrivet har det blivit. Jag har funderat och tänkt, och bestämt mig för att göra såhär:
Först skriver jag slasksidor en stund tills jag märker att det övergår i att bli dikter eller annat som är mer ”kvalitativt”. Då fortsätter jag tills jag spunnit slut på tråden, eller så slutar jag tvärt, och börjar på SkrivPuff-övningen istället. När jag gjort övningen för dagen har jag kommit igång ordentligt. Då är det dags att börja jobba med något ”riktigt” projekt. Igår blev det MK. För första gången på jättelänge läste jag det jag skrivit på MK och fortsatte på ett nytt kapitel, en helt ny fortsättning!
Men jag stannade efter någon sida, och fastnade också. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva mer eller fortsätta med. Så jag tog paus. Tänkte att det skulle lösa sig efter en god natts sömn. Och visst har vissa saker löst sig… men helt andra…!
Idag kliade det nämligen alldeles för mycket i fingrarna… Jag har länge sneglat på Tusenskönan och funderat på att börja redigera igen, bara för att komma igång. Men samtidigt tänkt att om jag ska skriva något på det projektet ska det vara nytt – inte redigering! Så jag har avhållit mig. Men idag föll jag för frestelsen.
Jag gjorde det dock med måtta. Jag bestämde: jag sätter äggklockan på en kvart och redigerar under den tiden. När klockan ringer ska jag sluta och skriva på något annat istället.
Jag kunde inte hålla vad jag lovat för mig själv. Fast nu är jag glad att jag inte höll det! Jag fortsatte nämligen att redigera, och medan jag redigerade löste blockeringar upp sig. Med ens visste jag hur boken skulle fortsätta. Jag skrev korta noteringar om allt som skulle hända. En stor stegring och bokens största vändning tog form i mitt huvud.
Jippi!
Undrens tid är inte förbi!
Jag kom på massor, och vips, innan jag visste ordet av började jag skriva också. Satte mig vid datorn och skrev, helt nytt! Nu har jag skrivit 400 ord på ett helt nytt kapitel av Tusenskönan. Jag är igång igen! (Efter ett evighetslångt avbrott.)
Det känns underbart härligt och roligt!
Det enda lilla solket i bägaren är att redigeringen av det jag skrivit tidigare, de 53 sidorna, är så tung redigering. Det är stora avsnitt som måste sättas i rätt ordning, skäras ner och klumpas ihop, skrivas om till nya avsnitt. Mycket att göra där…
Men jag tänker som såhär: jag tar en viss tid av redigering först som daglig vana, och sedan får jag skriva en viss tid på det nya stället, där fantasin får röra sig mer fritt, och där det känns roligare att vara.
Jag är full av tillförsikt och ny energi! Äntligen! Och blir jag bara mer klar på hur Tusenskönan ska sluta, kan jag binda ihop MK bättre med Tusenskönan. Det ser jag också fram emot!
Sedan den 23/4 har jag i stort sett varje dag skrivit något som jag kallar ”slasksidor”. Det är samma sak som det som vissa kallar ”morgonsidor”, och andra ”flödesskrivning”. Något slags mellanting mellan dagbok, klagomur och fantasi för stunden. Tillsammans med dessa slasksidor, har en annan rutin uppstått. Sedan någon vecka har jag efter jobbet tagit mig till stadsbiblioteket. Där har jag satt mig i något lämpligt hörn med en anteckningsbok och en penna och skrivit. Mest har det blivit slasksidor. Men jag har också börjat göra SkrivPuff-skrivövningarna regelbundet. Det tillsammans har gett frukt!
Slasksidorna och rutinerna på biblioteket, tillsammans med Kreativa Möten, har fått igång mig! Mer och mer skrivet har det blivit. Jag har funderat och tänkt, och bestämt mig för att göra såhär:
Först skriver jag slasksidor en stund tills jag märker att det övergår i att bli dikter eller annat som är mer ”kvalitativt”. Då fortsätter jag tills jag spunnit slut på tråden, eller så slutar jag tvärt, och börjar på SkrivPuff-övningen istället. När jag gjort övningen för dagen har jag kommit igång ordentligt. Då är det dags att börja jobba med något ”riktigt” projekt. Igår blev det MK. För första gången på jättelänge läste jag det jag skrivit på MK och fortsatte på ett nytt kapitel, en helt ny fortsättning!
Men jag stannade efter någon sida, och fastnade också. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva mer eller fortsätta med. Så jag tog paus. Tänkte att det skulle lösa sig efter en god natts sömn. Och visst har vissa saker löst sig… men helt andra…!
Idag kliade det nämligen alldeles för mycket i fingrarna… Jag har länge sneglat på Tusenskönan och funderat på att börja redigera igen, bara för att komma igång. Men samtidigt tänkt att om jag ska skriva något på det projektet ska det vara nytt – inte redigering! Så jag har avhållit mig. Men idag föll jag för frestelsen.
Jag gjorde det dock med måtta. Jag bestämde: jag sätter äggklockan på en kvart och redigerar under den tiden. När klockan ringer ska jag sluta och skriva på något annat istället.
Jag kunde inte hålla vad jag lovat för mig själv. Fast nu är jag glad att jag inte höll det! Jag fortsatte nämligen att redigera, och medan jag redigerade löste blockeringar upp sig. Med ens visste jag hur boken skulle fortsätta. Jag skrev korta noteringar om allt som skulle hända. En stor stegring och bokens största vändning tog form i mitt huvud.
Jippi!
Undrens tid är inte förbi!
Jag kom på massor, och vips, innan jag visste ordet av började jag skriva också. Satte mig vid datorn och skrev, helt nytt! Nu har jag skrivit 400 ord på ett helt nytt kapitel av Tusenskönan. Jag är igång igen! (Efter ett evighetslångt avbrott.)
Det känns underbart härligt och roligt!
Det enda lilla solket i bägaren är att redigeringen av det jag skrivit tidigare, de 53 sidorna, är så tung redigering. Det är stora avsnitt som måste sättas i rätt ordning, skäras ner och klumpas ihop, skrivas om till nya avsnitt. Mycket att göra där…
Men jag tänker som såhär: jag tar en viss tid av redigering först som daglig vana, och sedan får jag skriva en viss tid på det nya stället, där fantasin får röra sig mer fritt, och där det känns roligare att vara.
Jag är full av tillförsikt och ny energi! Äntligen! Och blir jag bara mer klar på hur Tusenskönan ska sluta, kan jag binda ihop MK bättre med Tusenskönan. Det ser jag också fram emot!
måndag 4 maj 2009
Jorden runt på 8 böcker: maj
Nu har maj månad börjat. Jag håller på att läsa Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Andra boken i Millenium-serien. Det är hur spännande som helst!
Mellan det att jag läste bok ett (Män som hatar kvinnor) och tvåan som jag håller på med nu, började jag på Harry Potter och dödsrelikerna. Den sista boken i serien om Harry Potter. Jag har läst de andra sex böckerna i serien. Vet inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa sista boken, men jag kom av mig, och tack och lov har jag inte hört några spoilers om hur det slutade (nej, spoila inte för mig nu heller!).
Jag började på den sjunde boken nu, för att jag tyckte att det äntligen var dags att komma mig för att läsa den. Och jag lånade Stieg Larsson-trilogin och hade inte tillgång till tvåan precis efter att jag läst ut ettan; det blev ett par dagars glapp och där passade jag på att fylla glappet med början på Harry Potter och dödsrelikerna.
Men nu har maj månad som sagt börjat. Det innebär Jorden runt på 8 böcker, och jag som min vana trogen har svårt att välja har lånat hem både Herta Müllers Hjärtdjur och Alexander Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Frans Kafkas Förvandlingen har jag redan läst, så den har jag ingen lust att läsa om. Men jag är nyfiken på både Müller och Solsjenitsyn. Får se om jag hinner läsa båda i maj eller vilken av dem jag väljer. Jag har ju som sagt både Stieg Larssons trilogi och Harry Potter att läsa...
Och numera försöker jag hålla mig till den enkla och avstressande regeln "en bok i taget". Därför blir det tidigast först efter Flickan som lekte med elden som jag läser någonting annat, vad det nu blir...
Mellan det att jag läste bok ett (Män som hatar kvinnor) och tvåan som jag håller på med nu, började jag på Harry Potter och dödsrelikerna. Den sista boken i serien om Harry Potter. Jag har läst de andra sex böckerna i serien. Vet inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa sista boken, men jag kom av mig, och tack och lov har jag inte hört några spoilers om hur det slutade (nej, spoila inte för mig nu heller!).
Jag började på den sjunde boken nu, för att jag tyckte att det äntligen var dags att komma mig för att läsa den. Och jag lånade Stieg Larsson-trilogin och hade inte tillgång till tvåan precis efter att jag läst ut ettan; det blev ett par dagars glapp och där passade jag på att fylla glappet med början på Harry Potter och dödsrelikerna.
Men nu har maj månad som sagt börjat. Det innebär Jorden runt på 8 böcker, och jag som min vana trogen har svårt att välja har lånat hem både Herta Müllers Hjärtdjur och Alexander Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Frans Kafkas Förvandlingen har jag redan läst, så den har jag ingen lust att läsa om. Men jag är nyfiken på både Müller och Solsjenitsyn. Får se om jag hinner läsa båda i maj eller vilken av dem jag väljer. Jag har ju som sagt både Stieg Larssons trilogi och Harry Potter att läsa...
Och numera försöker jag hålla mig till den enkla och avstressande regeln "en bok i taget". Därför blir det tidigast först efter Flickan som lekte med elden som jag läser någonting annat, vad det nu blir...
Jorden runt på 8 böcker
Jag har anmält mig till "Jorden runt på 8 böcker". Det verkar vara ett mycket spännande projekt, och jag är helt inne i lässvängen nu. Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är kul att prova på nya böcker, särskilt sådana som jag inte skulle ha valt eller hittat själv. Därför hoppade jag på det här projektet. Jag kommer att rapportera om det framöver här i min blogg.
Man ska läsa åtta böcker på åtta månader, och ta sig runt världen genom böckerna. För varje månad finns tre böcker att välja mellan. Läs mer om hur projektet går till här. Gå gärna med du också!
Här är listan på böcker:
Östeuropa i Maj:
Franz Kafka (Tjeckien) - Förvandlingen
Herta Müller (Rumänien) - Hjärtdjur
Alexandr Solzjenitsyn (Ryssland) - En dag i Ivan Denisovitjs liv
Mellanöstern i Juni:
Abraham B. Yehoshua (Israel) - Kvinnan i Jerusalem
Suad Amiry (Palestina) - Sharon och min svärmor
Khaled Hosseini (Afghanistan) - Tusen strålande solar
Asien i Juli:
Kiran Desai (Indien) - Bittert arv
Gao Xingjian (Kina) - Ensam människas Bibel
Haruki Murakami (Japan) - Norwegian Wood
Oceanien i Augusti:
Doris Pilkington (Australien) - Rabbit-Proof Fence
Patrick White (Australien) - Tant Theodora
Keri Hulme (Nya Zeeland) - Benfolket
Sydamerika och Västindien i September:
Gabriel García Márquez (Colombia) - Översten får inga brev
Roberto Bolaño (Chile) - Om natten i Chile
Maryse Condé (Guadaloupe) - Färden genom mangroven
Nordamerika i Oktober:
Toni Morrison (USA) - Älskade
Philip Roth (USA) - Envar
Margaret Atwood (Canada) - Oryx och Crake
Afrika i November:
Chinua Achebe (Nigeria) - Allt går sönder
Nadine Gordimer (Sydafrika) - Min sons historia
Tayeb Salih (Sudan) - Utvandringens tid
Västeuropa i December:
José Saramago (Portugal) - Blindheten
Virginia Woolf (England) - Mrs Dalloway
Per Petterson (Norge) - Ut och stjäla hästar
Man ska läsa åtta böcker på åtta månader, och ta sig runt världen genom böckerna. För varje månad finns tre böcker att välja mellan. Läs mer om hur projektet går till här. Gå gärna med du också!
Här är listan på böcker:
Östeuropa i Maj:
Franz Kafka (Tjeckien) - Förvandlingen
Herta Müller (Rumänien) - Hjärtdjur
Alexandr Solzjenitsyn (Ryssland) - En dag i Ivan Denisovitjs liv
Mellanöstern i Juni:
Abraham B. Yehoshua (Israel) - Kvinnan i Jerusalem
Suad Amiry (Palestina) - Sharon och min svärmor
Khaled Hosseini (Afghanistan) - Tusen strålande solar
Asien i Juli:
Kiran Desai (Indien) - Bittert arv
Gao Xingjian (Kina) - Ensam människas Bibel
Haruki Murakami (Japan) - Norwegian Wood
Oceanien i Augusti:
Doris Pilkington (Australien) - Rabbit-Proof Fence
Patrick White (Australien) - Tant Theodora
Keri Hulme (Nya Zeeland) - Benfolket
Sydamerika och Västindien i September:
Gabriel García Márquez (Colombia) - Översten får inga brev
Roberto Bolaño (Chile) - Om natten i Chile
Maryse Condé (Guadaloupe) - Färden genom mangroven
Nordamerika i Oktober:
Toni Morrison (USA) - Älskade
Philip Roth (USA) - Envar
Margaret Atwood (Canada) - Oryx och Crake
Afrika i November:
Chinua Achebe (Nigeria) - Allt går sönder
Nadine Gordimer (Sydafrika) - Min sons historia
Tayeb Salih (Sudan) - Utvandringens tid
Västeuropa i December:
José Saramago (Portugal) - Blindheten
Virginia Woolf (England) - Mrs Dalloway
Per Petterson (Norge) - Ut och stjäla hästar
fredag 1 maj 2009
SkrivPuff: Utmaning 121: Skriv om ett udda husdjur: I hörnet
Du spinner men
du jamar inte,
skäller inte heller.
Ljudlös är du
för mina öron,
ändå ser jag
hur intrikat,
hur beräknande
du väver där du sitter,
i hörnet av rummet,
där du hjälper mig
att bli av med
ovälkomna gäster,
du som är spindeln,
i centrum av ditt nät.
du jamar inte,
skäller inte heller.
Ljudlös är du
för mina öron,
ändå ser jag
hur intrikat,
hur beräknande
du väver där du sitter,
i hörnet av rummet,
där du hjälper mig
att bli av med
ovälkomna gäster,
du som är spindeln,
i centrum av ditt nät.
torsdag 30 april 2009
Livboj
Du, in i mitt liv,
när jag var som mest i behov
av att lyftas upp,
när dina händer kring mitt liv,
förde mig närmare,
nära nog att ge dig en kyss.
Mitt liv i ditt liv,
påverkas av mitt liv,
ställer det upp och ner,
räddar mig.
när jag var som mest i behov
av att lyftas upp,
när dina händer kring mitt liv,
förde mig närmare,
nära nog att ge dig en kyss.
Mitt liv i ditt liv,
påverkas av mitt liv,
ställer det upp och ner,
räddar mig.
SkrivPuff: Utmaning 119: En bild att skriva till [livboj]: Livbojsslöseri
Vi promenerade längsmed ån, min pojkvän och jag. Det var den tid på året då isarna lossnar och vattnet kraftigt strömt börjar rinna igen. Smuts, skräp och slagg samlas i kanterna och vid bron.
På ena sidan bron var vattnet lugnt, på andra sidan skummade forsen. Ån delades av där turbinhuset står i drift.
Plötsligt fick min pojkvän syn på en livboj. Någon hade lossat den från sitt fäste och slängt den ner i ån. Den låg och guppade i en hög av skräp.
Snart fick även jag syn på en boj. Vi kunde räkna till inte mindre än fem bojar som låg och guppade vid bron och strax under den.
Att folk slängde dem i vattnet, bara sådär, på pin kiv! Tänk om bojarna någon gång skulle behövas på allvar: om någon höll på att drunkna längre bort i ån, vid den andra bron ett par hundra meter bort. I vinterkallt isvatten, med flak omkring sig. Vem (som höll på att drunkna) skulle orka simma hela vägen ner till andra bron och dra fram livbojarna ur skräpet?
Dessutom var det bara en tidsfråga innan bojarna skulle kana vidare, ner under bron och vidare nedåt flyta med strömmarna i forsen, ända ut i Mälaren. Vilket slöseri på livbojar!
[För den som undrar vad SkrivPuff är, besök SkrivPuff-bloggen]
onsdag 29 april 2009
Kreativ kraft i idéstorm
Det har varit en ytterst kreativ dag.
Kreativa möten-projektet går framåt. Jag har varit på ytterligare ett möte.
Jag missade förra mötet, för två veckor sedan. Ytterligare två veckor bakåt var första mötet (se mer om det i det här inlägget).
Idag insåg jag att jag måste sätta fart om jag ska bli klar i tid. Det känns roligt att jobba mot en deadline. Om två veckor (13/5) ska första utkasten vara klara och skickas in.
Eftermiddagen tillbringades på biblioteket. Jag satt i bibliotekskaféet och skrev. Två anteckningsböcker hade jag med mig: en enkom för Kreativa möten, och en annan anteckningsbok för allmänna tankar och funderingar, för andra slags skrivövningar.
Jag har kommit igång de senaste dagarna genom att engagera mig i SkrivPuff. Även om jag inte lägger upp mina skrivövningar på bloggen, får de mig att komma igång.
(Dock ska jag lägga upp ett par texter här framöver, så snart jag renskrivit det handskrivna, så håll utkik!)
Således skrev jag dagens SkrivPuff-övning – som är en bild på en livboj. Lekandet med texten – en kort prosatext med efterföljande dikter – fick mig igång. Innan jag visste ordet av skrev jag massor. Jag blev trött och var utmattad och – trodde jag – tömd, när jag tog paus för middag på stan kl. 16.00 med en god vän. Men där tog jag fel!
När Kreativa Möten gick igång kl 17.30, fortsatte skrivflödet. Vi började med att fika. Efter kaffe och bulle och bitar av vattenmelon, var det dags att sätta igång. Jag tittade runt lite smått i arkivet, innan jag satte igång att skriva.
En och samma text, som tog olika form. Den texten samt korta fragment blev det. En text som utvecklades och såg lite annorlunda ut sida för sida. Jag nådde snart kärnan. Insåg att det kan bli något bra av det här. Att det kan bli en text som hänger ihop.
Jag har idéer för Kreativa Möten-projektet, känner mig positiv och engagerad.
Inspirerad efter kvällens möte som varade i två timmar, under vilka det blev både diskussion – frågor, svar och funderande – och skrivande, sitter jag nu här och fortsätter att skriva.
Nu ska jag renskriva mitt handskrivna och fortsätta att skriva. Jag har en del planer klara i huvudet, och texter i råform som behöver bearbetas. Därtill känner jag mig väldigt positiv. Härligt!
Kreativa möten-projektet går framåt. Jag har varit på ytterligare ett möte.
Jag missade förra mötet, för två veckor sedan. Ytterligare två veckor bakåt var första mötet (se mer om det i det här inlägget).
Idag insåg jag att jag måste sätta fart om jag ska bli klar i tid. Det känns roligt att jobba mot en deadline. Om två veckor (13/5) ska första utkasten vara klara och skickas in.
Eftermiddagen tillbringades på biblioteket. Jag satt i bibliotekskaféet och skrev. Två anteckningsböcker hade jag med mig: en enkom för Kreativa möten, och en annan anteckningsbok för allmänna tankar och funderingar, för andra slags skrivövningar.
Jag har kommit igång de senaste dagarna genom att engagera mig i SkrivPuff. Även om jag inte lägger upp mina skrivövningar på bloggen, får de mig att komma igång.
(Dock ska jag lägga upp ett par texter här framöver, så snart jag renskrivit det handskrivna, så håll utkik!)
Således skrev jag dagens SkrivPuff-övning – som är en bild på en livboj. Lekandet med texten – en kort prosatext med efterföljande dikter – fick mig igång. Innan jag visste ordet av skrev jag massor. Jag blev trött och var utmattad och – trodde jag – tömd, när jag tog paus för middag på stan kl. 16.00 med en god vän. Men där tog jag fel!
När Kreativa Möten gick igång kl 17.30, fortsatte skrivflödet. Vi började med att fika. Efter kaffe och bulle och bitar av vattenmelon, var det dags att sätta igång. Jag tittade runt lite smått i arkivet, innan jag satte igång att skriva.
En och samma text, som tog olika form. Den texten samt korta fragment blev det. En text som utvecklades och såg lite annorlunda ut sida för sida. Jag nådde snart kärnan. Insåg att det kan bli något bra av det här. Att det kan bli en text som hänger ihop.
Jag har idéer för Kreativa Möten-projektet, känner mig positiv och engagerad.
Inspirerad efter kvällens möte som varade i två timmar, under vilka det blev både diskussion – frågor, svar och funderande – och skrivande, sitter jag nu här och fortsätter att skriva.
Nu ska jag renskriva mitt handskrivna och fortsätta att skriva. Jag har en del planer klara i huvudet, och texter i råform som behöver bearbetas. Därtill känner jag mig väldigt positiv. Härligt!
lördag 25 april 2009
SkrivPuff: Utmaning 109 - Skriv om hunger: Omättlig hunger
I förrgår blev det en kvart.
I går blev det två kvartar.
I och med gårdagen satte hungern igång... Den omättliga hungern!
(Dramatiskt värre!)
Men faktum är att det är helt sant: bara jag börjar skriva och kommer igång, får jag hunger efter mer. Jag skriver och skriver, och vill bara skriva mer och mer. I förrgår blev det tekniskt sett mer än en kvart, eftersom jag skrev massor innan själva skrivövningen som varade en kvart. Kanske blev det en timme sammanlagt.
Nu har jag annat på agendan, men så fort jag får chansen ska jag kasta mig över min anteckningsbok och bita tag i papperet. Jag ska sluka de randiga papperen, linjerna. Jag ska mumsa i mig pennan och titta efter fler, söka runt efter fler bläckpennor (för de smakar bäst).
Knaper, knaster, krunch!
I går blev det två kvartar.
I och med gårdagen satte hungern igång... Den omättliga hungern!
(Dramatiskt värre!)
Men faktum är att det är helt sant: bara jag börjar skriva och kommer igång, får jag hunger efter mer. Jag skriver och skriver, och vill bara skriva mer och mer. I förrgår blev det tekniskt sett mer än en kvart, eftersom jag skrev massor innan själva skrivövningen som varade en kvart. Kanske blev det en timme sammanlagt.
Nu har jag annat på agendan, men så fort jag får chansen ska jag kasta mig över min anteckningsbok och bita tag i papperet. Jag ska sluka de randiga papperen, linjerna. Jag ska mumsa i mig pennan och titta efter fler, söka runt efter fler bläckpennor (för de smakar bäst).
Knaper, knaster, krunch!
fredag 24 april 2009
Skrivarsjälen och Kritikern
Våren är här på allvar och jag jublar! (Jag fotar också - kolla in alla mina fotografier här.)
I dag var tillräckligt varmt för att kunna sitta på balkongen i bara t-shirt. Jag satte timern på mobilen på en kvart, och sedan skrev jag. I anteckningsboken som jag köpte igår. I slarvig stil med bibliotekspennan jag införskaffade också igår.
I går blev det 12 sidor i anteckningsboken. Först en massa slafs som jag behövde få ur mig - diskussioner med mig själv angående mitt skrivande - och sedan blev det en kort novell på fyra anteckningsbokssidor.
Innan jag började på novellen skrev jag:
"Nu ska jag skriva en skitdålig berättelse om sliskig kärlek. Full med klichéer. Ju sämre desto bättre. Kl. är 15.59. Jag ska skriva en kvart. Det ska bli en usel berättelse om kärlek. Avslutad."
På detta vis "lurade" jag min inre kritiker. Genom att sätta upp sådana slags direktiv som skulle få Kritikern på fall.
Det där som annars händer när jag skriver - att så snart jag börjar, bara jag skriver en mening, en enda liten rad, hoppar kritikern fram och kritiserar - totalsågar - varje ord... Det undvek jag nu. För det spelade ingen roll om orden var "bra" eller "dåliga". Jag skulle ju skriva USELT. Så...! Jag skrev. Det blev en banal historia men jag fick inte in så många klichéer som jag tänkt mig... Fast nu är ju inte historien skriven för att kritiseras. Inte ens efteråt. Det räcker med att jag skrivit den. Jag har bevisat för mig själv, för Kritikern, för skrivarsjälen inom mig, att jag faktiskt KAN.
Jag kan en mängd saker: - jag kan skriva uselt och stå för det - jag kan skriva klart en historia inom en begränsad tidsrymd som jag bestämmer för mig själv - jag kan avsluta vad jag påbörjar - jag kan skriva utan att bry mig om Kritikern - jag kan bejaka Skrivarsjälen inom mig.
Det sista är det viktigaste av allt.
För om jag aldrig ger Skrivarsjälen utrymme, finns det en del inom mig som alltid är åsidosatt. En del som får alldeles för lite utrymme.
Och när jag väl ger Skrivarsjälen utrymme kommer Kritikern och förstör allting. Men jag vet också: någonstans finns självförtroendet och tron på potential och ett "jag vet att jag är bra och jag vet att jag kan bli ännu bättre".
Det är lätt att inte tro på sig själv. Speciellt om man är van vid det. Det är snabbaste, lättaste och lataste vägen. Man gör som man är van. Så behöver man inte konfronteras med något "resultat", för att där inte finns något, inget skrivet på det där fasansfullt vita papperet framför en...
Det är som med Stig-Helmer och flygandet: "Jag kan skriva. Jag är inte rädd." Eller snarare: "Jag är rädd, men jag kan hantera rädslan."
Var inte så lat, smit inte undan. Det är så förrädiskt lätt. Men det är falsk blygsamhet, för egentligen är du duktig och du vet om det. Känn efter. Självinsikten finns där inom dig. Släpp loss. Skriv.
I dag skrev jag som sagt en kvart. Jag satte timern på mobilen, och skrev reflekterande om mitt skrivande, om vad jag vill åstadkomma. Nu har jag bloggat, här och på LJ. Nu är det dags att sätta timern ännu en gång och skriva en kvarts berättelse. Och vad skulle kunna passa bättre än att skriva en hyllning till våren.
Glad vår!
I dag var tillräckligt varmt för att kunna sitta på balkongen i bara t-shirt. Jag satte timern på mobilen på en kvart, och sedan skrev jag. I anteckningsboken som jag köpte igår. I slarvig stil med bibliotekspennan jag införskaffade också igår.
I går blev det 12 sidor i anteckningsboken. Först en massa slafs som jag behövde få ur mig - diskussioner med mig själv angående mitt skrivande - och sedan blev det en kort novell på fyra anteckningsbokssidor.
Innan jag började på novellen skrev jag:
"Nu ska jag skriva en skitdålig berättelse om sliskig kärlek. Full med klichéer. Ju sämre desto bättre. Kl. är 15.59. Jag ska skriva en kvart. Det ska bli en usel berättelse om kärlek. Avslutad."
På detta vis "lurade" jag min inre kritiker. Genom att sätta upp sådana slags direktiv som skulle få Kritikern på fall.
Det där som annars händer när jag skriver - att så snart jag börjar, bara jag skriver en mening, en enda liten rad, hoppar kritikern fram och kritiserar - totalsågar - varje ord... Det undvek jag nu. För det spelade ingen roll om orden var "bra" eller "dåliga". Jag skulle ju skriva USELT. Så...! Jag skrev. Det blev en banal historia men jag fick inte in så många klichéer som jag tänkt mig... Fast nu är ju inte historien skriven för att kritiseras. Inte ens efteråt. Det räcker med att jag skrivit den. Jag har bevisat för mig själv, för Kritikern, för skrivarsjälen inom mig, att jag faktiskt KAN.
Jag kan en mängd saker: - jag kan skriva uselt och stå för det - jag kan skriva klart en historia inom en begränsad tidsrymd som jag bestämmer för mig själv - jag kan avsluta vad jag påbörjar - jag kan skriva utan att bry mig om Kritikern - jag kan bejaka Skrivarsjälen inom mig.
Det sista är det viktigaste av allt.
För om jag aldrig ger Skrivarsjälen utrymme, finns det en del inom mig som alltid är åsidosatt. En del som får alldeles för lite utrymme.
Och när jag väl ger Skrivarsjälen utrymme kommer Kritikern och förstör allting. Men jag vet också: någonstans finns självförtroendet och tron på potential och ett "jag vet att jag är bra och jag vet att jag kan bli ännu bättre".
Det är lätt att inte tro på sig själv. Speciellt om man är van vid det. Det är snabbaste, lättaste och lataste vägen. Man gör som man är van. Så behöver man inte konfronteras med något "resultat", för att där inte finns något, inget skrivet på det där fasansfullt vita papperet framför en...
Det är som med Stig-Helmer och flygandet: "Jag kan skriva. Jag är inte rädd." Eller snarare: "Jag är rädd, men jag kan hantera rädslan."
Var inte så lat, smit inte undan. Det är så förrädiskt lätt. Men det är falsk blygsamhet, för egentligen är du duktig och du vet om det. Känn efter. Självinsikten finns där inom dig. Släpp loss. Skriv.
I dag skrev jag som sagt en kvart. Jag satte timern på mobilen, och skrev reflekterande om mitt skrivande, om vad jag vill åstadkomma. Nu har jag bloggat, här och på LJ. Nu är det dags att sätta timern ännu en gång och skriva en kvarts berättelse. Och vad skulle kunna passa bättre än att skriva en hyllning till våren.
Glad vår!
torsdag 23 april 2009
Världsbokdagen
I dag är det Världsbokdagen. Jag har velat lite fram och tillbaka om vad jag ska göra under sena eftermiddagen och kvällen då jag är ledig. På något vis vill jag ägna mig åt böcker. Vad vore bättre än att sitta och skriva? Eller läsa?
Hemmavid väntar "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson på mig. Jag börjar närma mig hälften av boken.
För närvarande befinner jag mig på stadsbiblioteket, och här tänkte jag leta upp ett lugnt hörn och sätta mig att skriva. Jag köpte block på AK, men insåg att jag inte hade någon bläckpenna... Jag har helt vuxit ifrån blyertspennor (förutom vid tecknande), så jag funderade på om jag måste ge mig ut på stan igen för att köpa bläckpenna. Som tur är kom jag på att biblioteket säljer pennor. Fyra kronor skulle en bläckpenna kosta; jag fick en gratis.
Nu ska jag leta upp det nämnda hörnet. Dags att skriva. Bara jag kan spränga muren och komma förbi KRAVEN på vad jag ska skriva...
Hemmavid väntar "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson på mig. Jag börjar närma mig hälften av boken.
För närvarande befinner jag mig på stadsbiblioteket, och här tänkte jag leta upp ett lugnt hörn och sätta mig att skriva. Jag köpte block på AK, men insåg att jag inte hade någon bläckpenna... Jag har helt vuxit ifrån blyertspennor (förutom vid tecknande), så jag funderade på om jag måste ge mig ut på stan igen för att köpa bläckpenna. Som tur är kom jag på att biblioteket säljer pennor. Fyra kronor skulle en bläckpenna kosta; jag fick en gratis.
Nu ska jag leta upp det nämnda hörnet. Dags att skriva. Bara jag kan spränga muren och komma förbi KRAVEN på vad jag ska skriva...
tisdag 21 april 2009
Krokikurs
I söndags var jag på kroki.
Vi började klockan 10.00 och höll på till klockan 15.00 med två pauser, en gång för fika, andra gången för lunch. Det var några intensiva timmar. Jag var riktigt trött efteråt. Men det kändes jättebra. Det var roligt och kul, fast svårt.
De längsta ställningarna varade 5 minuter. De kortaste var en minut vardera. Ett helt nytt block i A3-format hade jag köpt. Sidorna tog slut och jag fick börja teckna på baksidorna istället. De allra sista skisserna gjorde jag i ett A4-block som jag också hade med mig. Det var jättelänge sedan jag fick en så väldigt givande session; det är verkligen ett privilegium att få tillgång till modell. Det var två stycken, en manlig och en kvinnlig som alternerade. Vi var ungefär tio stycken som gick på krokin. Som icke-medlem i konstnärsföreningen betalade jag 100 kr. Det var billigt, tycker jag.
Det lustiga och roliga var att jag verkligen kände hur jag utvecklades, bara under den korta tid som "kursen" var. Från den allra första tafatta teckningen till den sista, kände jag hur seendet förbättrades, att jag experimenterade med både hur jag tecknade samt hur jag höll i pennan.
"Håll den hursomhelst, bara inte som när du skriver", var rådet från modellerna, som också är verksamma konstnärer.
Så nu har jag ett helt block fullt med krokiskisser, skisser som jag kan ha som utgångspunkt till målningar. Jag har redan börjat lite löst på en akrylmålning utifrån en av skisserna. Det känns verkligen inspirerande! Jag längtar redan till nästa tillfälle då jag får möjlighet att teckna kroki.
Inte bara det att kroki blir till inspiration för tavelmålning; jag kan också använda mig av krokiskisserna när jag tecknar/målar illustrationer till mina bokprojekt. Mycket gott kan komma ur den här erfarenheten, med andra ord. Det var inspirerande och lärorikt!
Vi började klockan 10.00 och höll på till klockan 15.00 med två pauser, en gång för fika, andra gången för lunch. Det var några intensiva timmar. Jag var riktigt trött efteråt. Men det kändes jättebra. Det var roligt och kul, fast svårt.
De längsta ställningarna varade 5 minuter. De kortaste var en minut vardera. Ett helt nytt block i A3-format hade jag köpt. Sidorna tog slut och jag fick börja teckna på baksidorna istället. De allra sista skisserna gjorde jag i ett A4-block som jag också hade med mig. Det var jättelänge sedan jag fick en så väldigt givande session; det är verkligen ett privilegium att få tillgång till modell. Det var två stycken, en manlig och en kvinnlig som alternerade. Vi var ungefär tio stycken som gick på krokin. Som icke-medlem i konstnärsföreningen betalade jag 100 kr. Det var billigt, tycker jag.
Det lustiga och roliga var att jag verkligen kände hur jag utvecklades, bara under den korta tid som "kursen" var. Från den allra första tafatta teckningen till den sista, kände jag hur seendet förbättrades, att jag experimenterade med både hur jag tecknade samt hur jag höll i pennan.
"Håll den hursomhelst, bara inte som när du skriver", var rådet från modellerna, som också är verksamma konstnärer.
Så nu har jag ett helt block fullt med krokiskisser, skisser som jag kan ha som utgångspunkt till målningar. Jag har redan börjat lite löst på en akrylmålning utifrån en av skisserna. Det känns verkligen inspirerande! Jag längtar redan till nästa tillfälle då jag får möjlighet att teckna kroki.
Inte bara det att kroki blir till inspiration för tavelmålning; jag kan också använda mig av krokiskisserna när jag tecknar/målar illustrationer till mina bokprojekt. Mycket gott kan komma ur den här erfarenheten, med andra ord. Det var inspirerande och lärorikt!
torsdag 16 april 2009
Pysselbegär
Idag var jag kulturellt aktiv igen. N och jag gick på konstmuséet och tittade på en utställning av Franco Leidi. Väldigt speciella verk; det var akvareller och objekt. Efter middag på pizzeria skildes N och jag åt. Men jag passade på att ha en liten konstnärsträff med mig själv (se tidigare inslag här)...
Det blev en titt inne på Tiimari, och allt kreativt pysselmaterial de har där. Jag köpte ingenting, men jag drog mig till minnes ATT jag köpt lite pyssel som jag inte utnyttjat än, och en väldig lust till att pyssla med art journal igen (läs även här och här där det finns MASSOR med bilder) slog fast i mig och hoppar fortfarande runt i mig. Jag vill pyssla!
Det blev en titt inne på Tiimari, och allt kreativt pysselmaterial de har där. Jag köpte ingenting, men jag drog mig till minnes ATT jag köpt lite pyssel som jag inte utnyttjat än, och en väldig lust till att pyssla med art journal igen (läs även här och här där det finns MASSOR med bilder) slog fast i mig och hoppar fortfarande runt i mig. Jag vill pyssla!
onsdag 15 april 2009
Snart är det försent!
Fick ett mail idag, från Lyrikvännen, som tyvärr inte tar emot mina dikter...
Svårt med diktutgivning. De flesta dikter jag skriver är spontandikter. Just dikter redigerar jag inte mycket efteråt, och kanske just för att de blir så omedelbara så blir de också utan samlat tema. Det blir lite olika stil på dem beroende på sinnesstämning, på humör, på tillfälle. Därför har jag också haft lite svårt att få ihop tillräckligt många dikter i samma stil till en diktsamling. Och undrar lite stillsamt hur många dikter som egentligen behövs innan samlingen kan kallas just "diktsamling" och publiceras som en sådan...
Det här refuseringsmailet blev i alla fall som en påminnelse till att jag faktiskt kan skriva. Det var så länge sedan, jag glömmer nästan bort. Visst, jag skriver brev, dagboksanteckningar, mail, funderingar om tänket kring "Kreativa möten"-projektet. Men jag åstadkommer ingenting. Har en mur som växer ju längre tiden går...
Jag har hela tiden känslan av att vilja skriva inom mig. Frustrerande. Det blir frustrerande när den alltid finns där och jag aldrig ger den utlopp på tillfredsställande sätt. Det finns alltid muren emellan, orden som behöver komma ut, som sådana där slags dagboksanteckningar och slasktankar, sidor med skräp och skit, tre, fyra stycken innan skrivandet verkligen kan ta vägen någonstans där det finns potential och kanske till och med kvalitet. Allt det står emellan, så jag kommer ingen vart. Jag vet att jag måste ge slaskskrivandet utrymme, att jag flödesskriver i början på en session, en kvart till exempel, och låter den vara på säg sammanlagt en timme, så att jag förutom detta nämnda också "kommer någonvart".
Det är just det, jag är otålig, och med otåligheten kommer stress, och snart blir det press och en känsla av att tiden bara smiter ifrån mig, att jag inte hinner ikapp, att jag på något vis ligger ohjälpligt efter. Som om jag har bråttom någonstans eller oundvikligen snart kommer fram till något/ett tillstånd/annat ställe där jag verkligen inte kan skriva, och då ligger jag minsann illa till.
Nu har jag hela tiden möjligheten men tar den inte och snart är det försent!
Vilken uppslukande och skrämmande känsla det är, egentligen. Och jag säger mig själv att jag inte vet hur jag ska bli av med den.
(Kanske är det så enkelt att det bara finns en lösning som består av ett enda ord: skriv. - utan att precisera det som "skriv bra" eller "skriv på den och den boken eller det och det projektet" utan bara helt enkelt "skriv"; vad som verkligen skrivs är sekundärt... i alla fall just nu, i den här fasen - för som det heter "jag ska lita till försynen".)
Svårt med diktutgivning. De flesta dikter jag skriver är spontandikter. Just dikter redigerar jag inte mycket efteråt, och kanske just för att de blir så omedelbara så blir de också utan samlat tema. Det blir lite olika stil på dem beroende på sinnesstämning, på humör, på tillfälle. Därför har jag också haft lite svårt att få ihop tillräckligt många dikter i samma stil till en diktsamling. Och undrar lite stillsamt hur många dikter som egentligen behövs innan samlingen kan kallas just "diktsamling" och publiceras som en sådan...
Det här refuseringsmailet blev i alla fall som en påminnelse till att jag faktiskt kan skriva. Det var så länge sedan, jag glömmer nästan bort. Visst, jag skriver brev, dagboksanteckningar, mail, funderingar om tänket kring "Kreativa möten"-projektet. Men jag åstadkommer ingenting. Har en mur som växer ju längre tiden går...
Jag har hela tiden känslan av att vilja skriva inom mig. Frustrerande. Det blir frustrerande när den alltid finns där och jag aldrig ger den utlopp på tillfredsställande sätt. Det finns alltid muren emellan, orden som behöver komma ut, som sådana där slags dagboksanteckningar och slasktankar, sidor med skräp och skit, tre, fyra stycken innan skrivandet verkligen kan ta vägen någonstans där det finns potential och kanske till och med kvalitet. Allt det står emellan, så jag kommer ingen vart. Jag vet att jag måste ge slaskskrivandet utrymme, att jag flödesskriver i början på en session, en kvart till exempel, och låter den vara på säg sammanlagt en timme, så att jag förutom detta nämnda också "kommer någonvart".
Det är just det, jag är otålig, och med otåligheten kommer stress, och snart blir det press och en känsla av att tiden bara smiter ifrån mig, att jag inte hinner ikapp, att jag på något vis ligger ohjälpligt efter. Som om jag har bråttom någonstans eller oundvikligen snart kommer fram till något/ett tillstånd/annat ställe där jag verkligen inte kan skriva, och då ligger jag minsann illa till.
Nu har jag hela tiden möjligheten men tar den inte och snart är det försent!
Vilken uppslukande och skrämmande känsla det är, egentligen. Och jag säger mig själv att jag inte vet hur jag ska bli av med den.
(Kanske är det så enkelt att det bara finns en lösning som består av ett enda ord: skriv. - utan att precisera det som "skriv bra" eller "skriv på den och den boken eller det och det projektet" utan bara helt enkelt "skriv"; vad som verkligen skrivs är sekundärt... i alla fall just nu, i den här fasen - för som det heter "jag ska lita till försynen".)
måndag 30 mars 2009
Kreativa Möten
Jag är med i ett ytterst intressant nystartat projekt. Kreativa möten kallas det. Det tar plats på Västerås slott och hemma vid skrivbordet. Mer om det finns att läsa här för den som är intresserad och vill veta mer om vad jag pratar om.
Historien möter nutiden. Jag läser dagboksblad och minnesanteckningar från slutet av 1800-talet och inspireras. Massor av tankar och intryck trängs inom mig. Det blir svårt att sålla och sortera. Jag vet inte riktigt vilken tråd jag ska ta upp och spinna vidare på. Än i alla fall. Det löser sig sinom tid.
Första mötet var förra veckan. Nästa möte är om tre veckor. Jag ägnade mig åt självstudier på slottet idag, och ska fortsätta med det på onsdag eftermiddag.
Jag satt ett par timmar och läste, bläddrade i de lösa dagboksbladen och de lösa A4-papperen, gamla, gulnade papper med något svårtolkad skrivstil från 1800-talets senare hälft. Det känns fascinerande, inspirerande, roligt att få ta del av liv så annorlunda mot våra, men samtidigt så lika...
Historien möter nutiden. Jag läser dagboksblad och minnesanteckningar från slutet av 1800-talet och inspireras. Massor av tankar och intryck trängs inom mig. Det blir svårt att sålla och sortera. Jag vet inte riktigt vilken tråd jag ska ta upp och spinna vidare på. Än i alla fall. Det löser sig sinom tid.
Första mötet var förra veckan. Nästa möte är om tre veckor. Jag ägnade mig åt självstudier på slottet idag, och ska fortsätta med det på onsdag eftermiddag.
Jag satt ett par timmar och läste, bläddrade i de lösa dagboksbladen och de lösa A4-papperen, gamla, gulnade papper med något svårtolkad skrivstil från 1800-talets senare hälft. Det känns fascinerande, inspirerande, roligt att få ta del av liv så annorlunda mot våra, men samtidigt så lika...
tisdag 24 mars 2009
På stadsbibliotekets tidningsavdelning
Stillheten och ron
när allt som hörs
är tidningspapper,
surrande fläktar,
och boksorterande bibliotekarier,
tidningsläsande äldre herrar,
och en och annan gammal dam
med eller utan rollator.
En hostning, en harkling,
små ljud av liv,
mitt bland tidningar och böcker;
döda ting som förmedlar
så mycket liv.
när allt som hörs
är tidningspapper,
surrande fläktar,
och boksorterande bibliotekarier,
tidningsläsande äldre herrar,
och en och annan gammal dam
med eller utan rollator.
En hostning, en harkling,
små ljud av liv,
mitt bland tidningar och böcker;
döda ting som förmedlar
så mycket liv.
Konstkalendern
På dagens konstrunda (se tidigare inlägg idag) tog jag en liten folder, Konstkalendern, som också visade sig ha en hemsida på nätet. Den som är intresserad av konst kan alltid kika in där. Alla slags evenemang på konstgallerier över hela Sverige finns med i kalendern som är rikstäckande.
Inspirerande konstrunda
I dag var jag med N på konstrunda i stadens centrum. Inspirerande värre! Så mycket olika slags konst man kan skapa med så enkla medel. En duk eller ett papper, en pensel eller penna, och en eller ett par tuber färg. När man tittar runt såhär inser man verkligen att bara fantasin sätter gränserna...
tisdag 10 mars 2009
Citat som passar perfekt till skrivande
"Perfection is achieved, not when there is nothing left to add,
but when there is nothing left to take away."
- Antoine de St. Exupery
but when there is nothing left to take away."
- Antoine de St. Exupery
torsdag 5 mars 2009
Skrivpuff: Utmaning 64: Skriv om att sitta fast
Jag har suttit fast ganska länge nu. På flera olika vis. Men alla har gemensamt att de handlat om mitt kreativa skapande. Det var länge sedan jag skrev på något av mina bokprojekt och länge sedan jag målade eller tecknade. Tills igår.
Det är fruktansvärt jobbigt att sitta fast. Det kan vara frustrerande på många vis. Särskilt som det kreativa skapandet är något som får mig att känna mig fri, att känna glädje och lycka och må bra. Så igår fick det vara nog.
Tidigare prioriterade jag allting jag skulle göra som lika viktigt. Det funkar inte. Jag tog en ordentlig funderare på vad som VERKLIGEN är viktigt att göra på min fritid. Längst upp kommer mitt sociala liv, umgänget med familj och vänner. Givetvis. Vad skulle kunna vara viktigare. Men på andraplats kommer det kreativa skapandet. Skrivandet. Målandet/tecknandet. Projekten är några stycken. Men det är bra att kunna alternera när inspirationen sviker på det ena… då kan man övergå till det andra.
Gällande skrivandet är det tre: Tusenskönan, BÄ, och dagens skrivövning från Skrivpuff.
Målandet är det fyra. En pågående tavla, illustrationer till barnboksprojektet HSBF, Illustration Friday och Inspire me Thursday. De två senaste projekten skriver jag om här och här på min LiveJournal. Överhuvudtaget, om ni vill läsa mer om mina målarprojekt, läs min LiveJournal!
Så sedan igår sitter jag inte fast längre! Jag skrev på Tusenskönan igår. Jag målade på "Inspire me Thursday"-ämnet för veckan igår och idag. Jag är på gång igen och det känns underbart! Jag sitter inte fast längre!
Det är fruktansvärt jobbigt att sitta fast. Det kan vara frustrerande på många vis. Särskilt som det kreativa skapandet är något som får mig att känna mig fri, att känna glädje och lycka och må bra. Så igår fick det vara nog.
Tidigare prioriterade jag allting jag skulle göra som lika viktigt. Det funkar inte. Jag tog en ordentlig funderare på vad som VERKLIGEN är viktigt att göra på min fritid. Längst upp kommer mitt sociala liv, umgänget med familj och vänner. Givetvis. Vad skulle kunna vara viktigare. Men på andraplats kommer det kreativa skapandet. Skrivandet. Målandet/tecknandet. Projekten är några stycken. Men det är bra att kunna alternera när inspirationen sviker på det ena… då kan man övergå till det andra.
Gällande skrivandet är det tre: Tusenskönan, BÄ, och dagens skrivövning från Skrivpuff.
Målandet är det fyra. En pågående tavla, illustrationer till barnboksprojektet HSBF, Illustration Friday och Inspire me Thursday. De två senaste projekten skriver jag om här och här på min LiveJournal. Överhuvudtaget, om ni vill läsa mer om mina målarprojekt, läs min LiveJournal!
Så sedan igår sitter jag inte fast längre! Jag skrev på Tusenskönan igår. Jag målade på "Inspire me Thursday"-ämnet för veckan igår och idag. Jag är på gång igen och det känns underbart! Jag sitter inte fast längre!
tisdag 24 februari 2009
Traditionen dör? eller Bara MÅSTE ha
Bokrean är här! Och som vanligt faller jag för frestelsen! Vem kan motstå att gå kring i butikerna och trängas med andra och hitta böcker för billiga priser? Välja och vraka och göra fynd och hitta intressant som man inte visste fanns men nu bara MÅSTE ha!
För min del blev det följande böcker:
Bo Eriksson: Tusen år av fantasy - Resan till Mordor
En stor inbunden bok, fin, och i mitt tyckte intressant! Han har tagit hjälp av bla historiker för arbetet med boken (Dick Harrison) och diskuterar fantasylitteratur genom historien, och allt annat påhittat som förekommit genom århundradena - och härrör till medeltida fantasier. Författaren själv säger att boken är lite "annorlunda" och det passar mig bra! Jag hoppas kunna få inspiration till eget skrivande med den här, och kanske få boktips också... om inte annat lär jag mig mer om mytologi och dylikt som jag finner väldigt intressant.
Stephen Turnbull: The Samurai and the Sacred
En annan inbunden fin bok: Om samurajerna nu och då, allt möjligt som man skulle vilja veta... Är intresserad av japansk skönlitteratur och musik så varför inte lära mig lite mer om historiska samurajer? Än mer roligt när jag själv fäktats lite (dock med värja och inte med det japanska svärdet: katana). Har länge velat läsa nåt om samurajer och även köpa nåt sånt, och nu tog jag chansen!
Sue Hepworth: Zuzu's Petals
En liten pocketbok på engelska blev det också. En söt liten bok i omslaget med körsbärsblomster på... "en historia om familj, vänskap och olika slags kärlek". Jag kände för något lite lättsammare också, och det verkar vara en trevlig bok! Den här boken hittades bland Akademibokhandelns egna utgallrade böcker som såldes för halva priset, och alltså ej var "bokreaböcker" man kan hitta i bokreakatalogen... Man gör ofta bra fynd bland just utgallrade böcker, tycker jag.
Choi Kyung-ah: Snow Drop, del 9, 10, 11 och 12
En manwha-serie (koreanskt tecknat, jmfr japanska "manga") om kärlek och relationer. Jag hade de tidigare delarna sedan tidigare, och när nu allihop reades ut för halva priset slog jag till och köpte de kvarvarande delarna så serien är komplett i min bokhylla.
Jag läste förresten i SvD att bokrean sägs vara på väg att dö ut. Hoppas innerligt att de har fel! Det är en fin tradition...
För min del blev det följande böcker:
Bo Eriksson: Tusen år av fantasy - Resan till Mordor
En stor inbunden bok, fin, och i mitt tyckte intressant! Han har tagit hjälp av bla historiker för arbetet med boken (Dick Harrison) och diskuterar fantasylitteratur genom historien, och allt annat påhittat som förekommit genom århundradena - och härrör till medeltida fantasier. Författaren själv säger att boken är lite "annorlunda" och det passar mig bra! Jag hoppas kunna få inspiration till eget skrivande med den här, och kanske få boktips också... om inte annat lär jag mig mer om mytologi och dylikt som jag finner väldigt intressant.
Stephen Turnbull: The Samurai and the Sacred
En annan inbunden fin bok: Om samurajerna nu och då, allt möjligt som man skulle vilja veta... Är intresserad av japansk skönlitteratur och musik så varför inte lära mig lite mer om historiska samurajer? Än mer roligt när jag själv fäktats lite (dock med värja och inte med det japanska svärdet: katana). Har länge velat läsa nåt om samurajer och även köpa nåt sånt, och nu tog jag chansen!
Sue Hepworth: Zuzu's Petals
En liten pocketbok på engelska blev det också. En söt liten bok i omslaget med körsbärsblomster på... "en historia om familj, vänskap och olika slags kärlek". Jag kände för något lite lättsammare också, och det verkar vara en trevlig bok! Den här boken hittades bland Akademibokhandelns egna utgallrade böcker som såldes för halva priset, och alltså ej var "bokreaböcker" man kan hitta i bokreakatalogen... Man gör ofta bra fynd bland just utgallrade böcker, tycker jag.
Choi Kyung-ah: Snow Drop, del 9, 10, 11 och 12
En manwha-serie (koreanskt tecknat, jmfr japanska "manga") om kärlek och relationer. Jag hade de tidigare delarna sedan tidigare, och när nu allihop reades ut för halva priset slog jag till och köpte de kvarvarande delarna så serien är komplett i min bokhylla.
Jag läste förresten i SvD att bokrean sägs vara på väg att dö ut. Hoppas innerligt att de har fel! Det är en fin tradition...
Skrivpuff: Utmaning 55: Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat)
Jag låter detta inlägg vara min skrivövning (eller början på densamma). Jag har skrivit om loppisfynd flera gånger i min blogg, och mest har fynden utgjorts av böcker. Många gånger har jag även köpt annat, men som den skrivarblogg det här kommit att bli (mer eller mindre) har jag mest tagit upp bokfynd. Loppis är perfekta för bokfynd. Jag har dock hittat annat trevligt på loppis: saker och kläder.
Här följer mina inlägg om loppis, från det äldsta inlägget och framåt. Läs dem gärna - de är som förlängning av den här skrivövningen (eller de egentliga skrivövningarna)!
There's a little gadget has dropped off my typewriter
Bokkap på second hand
Bokköp på Läkarmissionen Second Hand
Här följer mina inlägg om loppis, från det äldsta inlägget och framåt. Läs dem gärna - de är som förlängning av den här skrivövningen (eller de egentliga skrivövningarna)!
There's a little gadget has dropped off my typewriter
Bokkap på second hand
Bokköp på Läkarmissionen Second Hand
Låter det inte befängt?
Låter det inte befängt, så säg! Var är världen på väg, undrar jag... Integritet? Privatliv? Finns det? "ACTA" (AKTA?) dig?
(Okej, jag är FÖR upphovsrätt men vad har tullen med det hela att göra? Räcker det inte med FRA? Demokrati... Snart stoppar väl poliser folk på gatan och ber att få genomsöka ens mobiltelefon... Kanske vore ett uppslag till en SF-roman? - som tyvärr inte verkar äga rum SÅ långt in i framtiden? ...En typisk SF-dystopi där kontrollsamhället gjort att ingen går säker... att alla när som helst kan bli tvungna att lämna ut/förevisa sina ägodelar/hem i myndigheternas jakt på piratkopieringsförbrytare.)
(Okej, jag är FÖR upphovsrätt men vad har tullen med det hela att göra? Räcker det inte med FRA? Demokrati... Snart stoppar väl poliser folk på gatan och ber att få genomsöka ens mobiltelefon... Kanske vore ett uppslag till en SF-roman? - som tyvärr inte verkar äga rum SÅ långt in i framtiden? ...En typisk SF-dystopi där kontrollsamhället gjort att ingen går säker... att alla när som helst kan bli tvungna att lämna ut/förevisa sina ägodelar/hem i myndigheternas jakt på piratkopieringsförbrytare.)
onsdag 18 februari 2009
Bokkap på second hand
Jag har verkligen fastnat för att köpa böcker på second hand. Där jag bor finns "Myrorna" välplacerat inne i city, och där säljer de pocketböcker för fem kronor styck. Inbundna böcker kostar från 20 kr och uppåt. Som hittat när man inte alltid har ekonomi till att köpa nya böcker för flera hundra kronor styck.
Dagens skörd blev sex pocketböcker, men när jag kom hem såg jag att jag redan hade en av dem, inbunden, en bok jag dessutom läst redan. Nåja, det må vara hänt, alltid finns det någon som vill ha boken istället.
Böckerna jag köpte var:
J.R.R. Tolkien: The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King.
Jag har läst böckerna i Ohlmarks översättning för länge sedan, men jag har aldrig läst böckerna på engelska. De sägs vara mycket bättre i original (åtminstone än i just Ohlmarks översättning) så nu när jag har dem, ska jag någon gång, förhoppningsvis, läsa dem... Men just nu ligger de inte på topp-prio-listan riktigt. Jag kunde dock inte låta bli att köpa dem när jag hittade alla tre så fint i samma upplaga.
Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen.
Jag må vara kritisk, kanske överkritisk, men jag skriver så ändå: Ibland vill jag läsa lättsammare litteratur, så då hoppar jag på att läsa någon av de där "runt-trettio-och-singel-kvinna"-böckerna. I alla fall gjorde jag det för ett par år sedan. Jag samlade på mig böcker av Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson och Jane Green. Lättsam snabbläsningslitteratur, underhållande-för-stunden-böcker, ändå med lite tänkvärt emellanåt. Nu gjorde jag ett återhopp till sådana böcker när jag köpte den här, som dock verkar vara lite mer allvarlig än Ingemarssons andra böcker, lite mer av thriller, i alla fall om man får döma av baksidan på boken.
Jane Green: Mellan raderna.
Definitivt en lätt-viktare. Det var den här boken jag dock upptäckte att jag redan hade, inbunden. Jag läste den, och den var inte mer än "okej", så jag kommer inte att läsa om den. Däremot kanske jag lämnar vidare pocketversionen till nån annan som vill läsa...
A.S. Byatt: Possession - a Romance.
A.S. Byatt är en av mina favoritförfattare. Jag har både böcker på engelska och svenska av henne. På engelska hade jag tidigare "Babel Tower", en tjock volym som jag ännu inte läst. "Possession" är lite kortare, och lockar verkligen, både med det vackra omslaget och texten på baksidan av boken: där finns många lovord från stora amerikanska tidningar och boken sägs vara ett intelligent mysterium, en kärlekssaga, där två unga studenter forskar om två viktorianska poeter och deras liv i dagböcker, brev, och dikter. Låter verkligen spännande!
Någon annan som läst någon av de här böckerna eller annat av samma författare? Eller som gjort något bra kap på second hand nyligen?
Dagens skörd blev sex pocketböcker, men när jag kom hem såg jag att jag redan hade en av dem, inbunden, en bok jag dessutom läst redan. Nåja, det må vara hänt, alltid finns det någon som vill ha boken istället.
Böckerna jag köpte var:
J.R.R. Tolkien: The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King.
Jag har läst böckerna i Ohlmarks översättning för länge sedan, men jag har aldrig läst böckerna på engelska. De sägs vara mycket bättre i original (åtminstone än i just Ohlmarks översättning) så nu när jag har dem, ska jag någon gång, förhoppningsvis, läsa dem... Men just nu ligger de inte på topp-prio-listan riktigt. Jag kunde dock inte låta bli att köpa dem när jag hittade alla tre så fint i samma upplaga.
Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen.
Jag må vara kritisk, kanske överkritisk, men jag skriver så ändå: Ibland vill jag läsa lättsammare litteratur, så då hoppar jag på att läsa någon av de där "runt-trettio-och-singel-kvinna"-böckerna. I alla fall gjorde jag det för ett par år sedan. Jag samlade på mig böcker av Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson och Jane Green. Lättsam snabbläsningslitteratur, underhållande-för-stunden-böcker, ändå med lite tänkvärt emellanåt. Nu gjorde jag ett återhopp till sådana böcker när jag köpte den här, som dock verkar vara lite mer allvarlig än Ingemarssons andra böcker, lite mer av thriller, i alla fall om man får döma av baksidan på boken.
Jane Green: Mellan raderna.
Definitivt en lätt-viktare. Det var den här boken jag dock upptäckte att jag redan hade, inbunden. Jag läste den, och den var inte mer än "okej", så jag kommer inte att läsa om den. Däremot kanske jag lämnar vidare pocketversionen till nån annan som vill läsa...
A.S. Byatt: Possession - a Romance.
A.S. Byatt är en av mina favoritförfattare. Jag har både böcker på engelska och svenska av henne. På engelska hade jag tidigare "Babel Tower", en tjock volym som jag ännu inte läst. "Possession" är lite kortare, och lockar verkligen, både med det vackra omslaget och texten på baksidan av boken: där finns många lovord från stora amerikanska tidningar och boken sägs vara ett intelligent mysterium, en kärlekssaga, där två unga studenter forskar om två viktorianska poeter och deras liv i dagböcker, brev, och dikter. Låter verkligen spännande!
Någon annan som läst någon av de här böckerna eller annat av samma författare? Eller som gjort något bra kap på second hand nyligen?
Bildutmaning
Jag utmanades av Sigrinn - tack! - och antar utmaningen!
Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
Här är bilden jag fann:
Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.
Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.
Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
Här är bilden jag fann:
Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.
Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.
Våga skriva!
Jag fick tips om en gammal men fortfarande ändå aktuell artikel om skrivande, med tips från bl.a. förläggare om hur man får bok utgiven, vad man ska tänka på när man skriver och dylikt. Sidan är från ICA-kuriren och finns här.
måndag 16 februari 2009
Så skriver man följetong
Via "skriva"-listan fick jag tips om vad författare som skriver följetong för veckotidningar ska tänka på. Punktlistan är enligt källa tagen från boken "Min veckopress" av Rune Moberg.
1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.
1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.
måndag 9 februari 2009
Pusselbitar faller på plats
Egentligen skulle jag skriva på julnovellen. Jag kom så långt som till att öppna dokumenten. Jag har nämligen inte bestämt mig än, vilken novell jag ska satsa på, så jag har (min vana trogen) påbörjat flera (minst två) noveller, en helt nypåbörjad, och andra med gamla idéer som jag inte mer än noterat och sparat tills tillfälle gavs att utveckla dem.
Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).
Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!
Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!
Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!
Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).
Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!
Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!
Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!
fredag 6 februari 2009
Jag är uppvuxen med pärmar
Jag är uppvuxen med pärmar. Särskilt min pappa hade (och har) många pärmar, för allt möjligt. Eller stryk allt möjligt… det är jag som har pärmar för allt möjligt. ("allt möjligt" är lite svårdefinierat)
Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…
Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.
När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.
Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.
Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…
Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.
Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.
Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!
Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…
Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.
När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.
Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.
Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…
Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.
Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.
Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!
torsdag 5 februari 2009
I grottan hos oreaderna...
Jag hade tankar om att skriva något som säljer (hur bra låter det på en skala? – men att skriva säljande vill väl de flesta? – hitta någon som vill publicera vad de skrivit, bli erkända författare)…
Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –
Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.
Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…
Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…
Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.
Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –
Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.
Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…
Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…
Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.
onsdag 4 februari 2009
Dikter ivägskickade
Nyss var jag iväg till brevlådan och postade ett kuvert. Det var adresserat till Lyrikvännen. Det är mitt första försök på länge att få något publicerat. Ännu längre om man bara räknar dikter.
År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.
Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.
Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).
Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?
Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...
År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.
Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.
Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).
Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?
Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...
måndag 2 februari 2009
SkrivPuff: Utmaning 33: "Jag har tappat bort": Hur gör idrottsmannen?
Jag har tappat bort självförtroendet jag en gång hade i mitt skrivande… Om jag någonsin haft det. Jag har fått positiva uttalanden från andra. Jag vet att jag kan – egentligen. Ändå blir jag helt stirrig och nervös när jag låter andra – vänner och familj – läsa vad jag skrivit. Jag ser att det jag skriver ibland är bra. Jag ser – oftast – att det jag skriver har potential. Nästan alltid potential till att bli något bra. Ändå tvekar, tvivlar, trotsar jag mig själv. Klankar ned på det som skrivs, blir osäker på allting, överkritiserar, tar bort, skriver om i det oändliga. Ingenting blir bra nog. Jag tror någonstans att första utkastet till t.ex. en roman ska vara perfekt. Jämför med utgivna författare. Med mina idoler. Som jag beundrar. Klart att ingenting jag skriver blir gott nog då! Därför tänker jag nu om!
En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.
Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.
Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.
Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?
Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?
(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)
En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.
Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.
Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.
Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?
Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?
(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)
tisdag 27 januari 2009
BÄ - arbetsmetod och fragmenterat resultat
Idag har jag skrivit på BÄ. Nära nog en sida har det blivit, eller 334 ord. En början, om än blygsam sådan.
Arbetsprocessen med BÄ påminner mig om processen med ett annat projekt som jag hade för några år sedan. Det var en kortroman som vi kan kalla D. Den skrev jag också i fragment och etapper. Inte lika utdragna som med BÄ dock. Det mesta av D skrev jag på Gotland, sommaren 2000, i en liten svart anteckningsbok.
Jag tycker om att skriva fragmenterat. Snabbt byta mellan att skriva på dator och på papper. Skriva ut det jag skrivit hittills på datorn och sitta och kladda på fortsättningen på det vita papperet med de svarta tryckbokstäverna. Kladda till det hela med pilar och inflikningsstreck. Skriva stort och smått om vartannat. Skriva med olika pennor beroende på humör. Mest med bläckpennor dock, men ibland med tusch eller blyerts. Helst med bläck (i någon färg), näst bäst är blyerts och sämst är tuschpennor.
Fragmenterat. I smådelar som fogas ihop till en helhet. Det dumma är kanske att det inte alltid blir mer än fragment. D är en helhet, men ändå i delar, delar av prosa, delar av prosalyrik, delar av poesi. Kanske är det därför den bara blivit refuserad, för att jag blandar poesi och prosa, i något som jag kallar "kortroman". Nu lutar det nästan åt att BÄ blir på samma vis. Men kanske ska jag bara kalla det för första utkastet, det som har poesibitar i sig, och sedan omvandla poesin till prosastycken? Eller skulle NI läsa en roman som i delar bestod av poesi?
Där kan jag kanske luta mig lite åt, och vifta lite med det som Sigrid Combüchen skrivit - och fått utgivet märk väl. Men hon gör det så mycket mer elegantare. Mer proffsigt. Men jag å min sida är bara på ett första utkast, en första version av romanen. Så jag kanske inte ska fundera så mycket, bara skriva på. Fragmenterat eller inte. Först och främst måste det bli en helhet för mig själv.
Arbetsprocessen med BÄ påminner mig om processen med ett annat projekt som jag hade för några år sedan. Det var en kortroman som vi kan kalla D. Den skrev jag också i fragment och etapper. Inte lika utdragna som med BÄ dock. Det mesta av D skrev jag på Gotland, sommaren 2000, i en liten svart anteckningsbok.
Jag tycker om att skriva fragmenterat. Snabbt byta mellan att skriva på dator och på papper. Skriva ut det jag skrivit hittills på datorn och sitta och kladda på fortsättningen på det vita papperet med de svarta tryckbokstäverna. Kladda till det hela med pilar och inflikningsstreck. Skriva stort och smått om vartannat. Skriva med olika pennor beroende på humör. Mest med bläckpennor dock, men ibland med tusch eller blyerts. Helst med bläck (i någon färg), näst bäst är blyerts och sämst är tuschpennor.
Fragmenterat. I smådelar som fogas ihop till en helhet. Det dumma är kanske att det inte alltid blir mer än fragment. D är en helhet, men ändå i delar, delar av prosa, delar av prosalyrik, delar av poesi. Kanske är det därför den bara blivit refuserad, för att jag blandar poesi och prosa, i något som jag kallar "kortroman". Nu lutar det nästan åt att BÄ blir på samma vis. Men kanske ska jag bara kalla det för första utkastet, det som har poesibitar i sig, och sedan omvandla poesin till prosastycken? Eller skulle NI läsa en roman som i delar bestod av poesi?
Där kan jag kanske luta mig lite åt, och vifta lite med det som Sigrid Combüchen skrivit - och fått utgivet märk väl. Men hon gör det så mycket mer elegantare. Mer proffsigt. Men jag å min sida är bara på ett första utkast, en första version av romanen. Så jag kanske inte ska fundera så mycket, bara skriva på. Fragmenterat eller inte. Först och främst måste det bli en helhet för mig själv.
Bokköp på Läkarmissionen Second Hand
Jag var på second hand idag, Läkarmissionen. Givetvis kollade jag in bokhyllorna. Som vanligt sålde de fina böcker till väldigt bra, billiga priser. Man kunde köpa fyra pocketböcker för priset tio kronor. Som hittat! Tre inbundna böcker blev det också, för vardera tio kronor...
Här följer en lista på böckerna. Någon som läst och har kommentarer, kanske rentav rekommenderar boken ifråga?
Pocketböckerna:
Evert Taube: Ultra Marin
Paulo Coelho: Alkemisten
Geoffrey Chaucer: The Canterbury Tales
George Eliot: The Mill On the Floss
De inbundna:
Esaias Tegnér: Fritiofs saga
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
från H.C.Andersen till Anders Bodelsen: Arabella och andra danska mästarberättelser
Här följer en lista på böckerna. Någon som läst och har kommentarer, kanske rentav rekommenderar boken ifråga?
Pocketböckerna:
Evert Taube: Ultra Marin
Paulo Coelho: Alkemisten
Geoffrey Chaucer: The Canterbury Tales
George Eliot: The Mill On the Floss
De inbundna:
Esaias Tegnér: Fritiofs saga
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
från H.C.Andersen till Anders Bodelsen: Arabella och andra danska mästarberättelser
måndag 26 januari 2009
Fragmenterad dagsrapport
De senaste dagarna har jag botaniserat bland tidskrifter och tidningar på biblioteket såväl som på nätet, i jakt på att hitta ställen att publicera noveller och dikter på. Jag fortsätter att läsa mycket skönlitteratur, har kommit in i en riktig lässväng - det är jättekul!
Idag renskrev jag det jag skrev i oktober på BÄ, ser till att samla allting på ett och samma ställe i samma dokument, så att jag kan gå vidare och bli kreativt skapande i projektet.
Jag har också skrivit dikter, lösa fragment på ett uppslag i en anteckningsbok. Har (överambitiösa) planer på att skriva "dagens dikt" var dag (i en obestämd period) framöver.
Idag renskrev jag det jag skrev i oktober på BÄ, ser till att samla allting på ett och samma ställe i samma dokument, så att jag kan gå vidare och bli kreativt skapande i projektet.
Jag har också skrivit dikter, lösa fragment på ett uppslag i en anteckningsbok. Har (överambitiösa) planer på att skriva "dagens dikt" var dag (i en obestämd period) framöver.
fredag 16 januari 2009
Författarhjärnan som behöver påfyllning
Jag har läst mycket på sistone.
Författarhjärnan behöver fyllas på med ord, historier, andras fantasier.
År 2009 ska bli ett bra bokår. Hittills i januari har jag läst ut sju böcker, varav några påbörjade förra året. Jag håller för närvarande på med en åttonde och nionde bok, parallellt, fast jag sagt mig att jag ska läsa en bok i taget. Nåja. De böcker jag håller på för närvarande med är "Flugan och evigheten" av Håkan Nesser, och "M for Magic" av Neil Gaiman. En bok på svenska och en på engelska. Jag kan låtsas att en av dem är en fackbok så håller jag vad jag lovat mig själv. Dvs. läsa en skönlitterär och en fackbok parallellt men inte mer än så. Varför försöker man ge så många löften till sig själv?
Böckerna jag läst ut i år är följande i en kortfattad lista:
Januari
Isaac Asimov: Prelude to Foundation
Åsa Lind: Ellika Tomsons första bok
Maxence Fermine: Snö (länken leder till engelsk utgåva; jag läste en svensk)
Theodor Kallifatides: Ett nytt land utanför mitt fönster
Banana Yoshimoto: Asleep
Philippa Gregory: Den andra systern Boleyn
Gary Larson: There’s A Hair In My Dirt!
Författarhjärnan behöver fyllas på med ord, historier, andras fantasier.
År 2009 ska bli ett bra bokår. Hittills i januari har jag läst ut sju böcker, varav några påbörjade förra året. Jag håller för närvarande på med en åttonde och nionde bok, parallellt, fast jag sagt mig att jag ska läsa en bok i taget. Nåja. De böcker jag håller på för närvarande med är "Flugan och evigheten" av Håkan Nesser, och "M for Magic" av Neil Gaiman. En bok på svenska och en på engelska. Jag kan låtsas att en av dem är en fackbok så håller jag vad jag lovat mig själv. Dvs. läsa en skönlitterär och en fackbok parallellt men inte mer än så. Varför försöker man ge så många löften till sig själv?
Böckerna jag läst ut i år är följande i en kortfattad lista:
Januari
Isaac Asimov: Prelude to Foundation
Åsa Lind: Ellika Tomsons första bok
Maxence Fermine: Snö (länken leder till engelsk utgåva; jag läste en svensk)
Theodor Kallifatides: Ett nytt land utanför mitt fönster
Banana Yoshimoto: Asleep
Philippa Gregory: Den andra systern Boleyn
Gary Larson: There’s A Hair In My Dirt!
Självförtroende - med början och slut
Jag har skrivit skönlitterärt för andra gången i år. Det är inte mycket, jag vet. Men det ska bli bättring på den fronten! Jag avger inget nyårslöfte, men jag vill satsa på skrivandet i år. Så jag har beslutat att parallellt med Tusenskönan skriva en novellsamling som utspelar sig i samma värld. Det är kanske lite ett sätt att använda alla idéer som dyker upp och inte får plats i Tusenskönan, att ändå ta tillvara på dem... Dessutom träna på det viktigaste jag måste göra just nu för att få upp självförtroendet: avsluta saker. Korta noveller som kan avslutas, som jag kan lägga bakom mig och känna mig stolt över, just för att jag lyckats skriva något från början till slut. Jag har lagt upp en ordmätare för novellsamlingen här till höger på sidan, och bara för att ha något slutantal att utgå ifrån, tar jag för enkelhetens skull 50 000 ord som mål.
lördag 10 januari 2009
10 Writing Tips from the Masters
Jag fick tips på en mailinglista om en sida med massor av skrivtips från "mästarna" (till skillnad från amatörer som jag). Här är länken till sidan. Mycket nöje! Jag tror att där kan finnas en hel del matnyttiga tips och råd.
tisdag 23 december 2008
God Jul & Gott Nytt År!
Jag önskar alla mina läsare God Jul & Gott Nytt År!
Ha en jättebra jul och ett likaledes gott nyår!
Må ert nästa år bli ännu bättre än det förra!
Kramar från mig!
Ha en jättebra jul och ett likaledes gott nyår!
Må ert nästa år bli ännu bättre än det förra!
Kramar från mig!
måndag 15 december 2008
Förra veckan - sammanfattning i ett inlägg
Förra veckan var inte bra alls skrivarmässigt. Med ett stort undantag i och för sig. Tänker man Tusenskönan var det ingen bra vecka, dock. Det blev några rader skrivna i onsdags i väntan på ett tåg. Annars ingenting. Jag har ännu inte renskrivit de få rader som jag skrev.
Men på ett annat sätt var förra veckan jättebra. I torsdags fick jag världens idé till en barnbok, skrev den i tanken först, då jag inte var hemma eller hade tillgång till papper eller penna. Och på kvällen när jag kom hem, skrev jag rent idén. Gjorde en grovskiss av hela första utkastet på barnboken, vars målgrupp måste vara fem-åttaåringar, kanske. Så nu har jag ett grovmanus, och har börjat fila på formuleringarna. Varje ord betyder mer i en barnbok än i en roman, i alla fall såtillvida att de väger tyngre. Helst ska det vara rytm och takt i språket. Lättläst och lättfattligt. Och lämna mycket utrymme åt bilderna och bildtolkningarna.
Vad mer så tänker jag på bilderna. Jag har suddiga bilder i huvudet redan, vissa mer klara, andra mindre. Redan när jag skrev första grovskissen hade jag vissa bilduppslag klara i huvudet. Nu ska jag bara få ned dem på papper också. Och bestämma om jag ska måla illustrationerna i akryl eller i akvarell, om jag ska måla på pannå eller nöja mig med akvarellpapper.
Illustrationerna ska ge halva historien. Jag har tänkt mer bild & text som en gemensam enhet, än jag gjort tidigare. Bilderna och texten har fötts samtidigt. Jag har medvetet skurit ner i texten för att ge plats åt bilderna att berätta (åtminstone halva) historien.
Jag tror mer på den här idén än på min tidigare idé som består av hittills tre barnböcker. De är inte lika originella som den här idén. Dessutom är jag ivrig att börja måla på illustrationerna. De ska vara lite skissiga, kanske lite som Quentin Blakes tecknarstil... Men mest tänker jag mig att de ska vara roliga. Och jag vill ha kul när jag tecknar/målar dem också. Ett projekt för julledigheten, kanske?
Men på ett annat sätt var förra veckan jättebra. I torsdags fick jag världens idé till en barnbok, skrev den i tanken först, då jag inte var hemma eller hade tillgång till papper eller penna. Och på kvällen när jag kom hem, skrev jag rent idén. Gjorde en grovskiss av hela första utkastet på barnboken, vars målgrupp måste vara fem-åttaåringar, kanske. Så nu har jag ett grovmanus, och har börjat fila på formuleringarna. Varje ord betyder mer i en barnbok än i en roman, i alla fall såtillvida att de väger tyngre. Helst ska det vara rytm och takt i språket. Lättläst och lättfattligt. Och lämna mycket utrymme åt bilderna och bildtolkningarna.
Vad mer så tänker jag på bilderna. Jag har suddiga bilder i huvudet redan, vissa mer klara, andra mindre. Redan när jag skrev första grovskissen hade jag vissa bilduppslag klara i huvudet. Nu ska jag bara få ned dem på papper också. Och bestämma om jag ska måla illustrationerna i akryl eller i akvarell, om jag ska måla på pannå eller nöja mig med akvarellpapper.
Illustrationerna ska ge halva historien. Jag har tänkt mer bild & text som en gemensam enhet, än jag gjort tidigare. Bilderna och texten har fötts samtidigt. Jag har medvetet skurit ner i texten för att ge plats åt bilderna att berätta (åtminstone halva) historien.
Jag tror mer på den här idén än på min tidigare idé som består av hittills tre barnböcker. De är inte lika originella som den här idén. Dessutom är jag ivrig att börja måla på illustrationerna. De ska vara lite skissiga, kanske lite som Quentin Blakes tecknarstil... Men mest tänker jag mig att de ska vara roliga. Och jag vill ha kul när jag tecknar/målar dem också. Ett projekt för julledigheten, kanske?
söndag 14 december 2008
Dagens tips! - How to Write a Novel in 100 Days or Less
Ett tips till alla er därute som vill skriva en roman, men inte kommer till skott, eller vill bli klara i snabbare takt än vad ni gnetar på i just nu, eller bara känner att ni vill ha råd eller tips eller uppmuntran - ett länktips: "How to Write a Novel in 100 Days or Less"
lördag 6 december 2008
fredag 5 december 2008
Snöiga värld, vintriga stämning, mysiga mörker
Så mycket att göra, så lite tid... Det har sagts för, av andra. Antar att det är något alla upptäcker. Förr eller senare. Hursomhelst har det varit svårt att hitta tid för att skriva idag, men tio minuter hann jag med i alla fall. Det gick inte lika snabbt som det kan göra ibland med runt 60 ord i minuten. Den här gången blev det bara drygt 40, vilket fick mig att sluta på 452 ord. Igår blev det 528 ord. Men allting litet är bättre än ingenting. Och framåt går det i alla fall.
Jag hoppas dock kunna få till några dagar framöver då jag når tvåtusen snarare än ettusen ord, men vi får se. Så länge det är såhär roligt och går såhär smidigt är jag nöjd och glad i alla fall! Dessutom nalkas det ju mot jul, och kugghjulen snurrar gällande julklappar och vem som ska få vad, och vad som ska ges till vem. Snön ligger dessutom utanför mitt hem i drivor, något som får mig att hitta exakt den rätta stämningen som behövs, både för julklappsinköp och julstämning, som för att kunna skriva på Tusenskönan som just nu utspelas i vintertid, i ungefär samma tid på året som det är här just nu. Perfekt, med andra ord!
Jag hoppas dock kunna få till några dagar framöver då jag når tvåtusen snarare än ettusen ord, men vi får se. Så länge det är såhär roligt och går såhär smidigt är jag nöjd och glad i alla fall! Dessutom nalkas det ju mot jul, och kugghjulen snurrar gällande julklappar och vem som ska få vad, och vad som ska ges till vem. Snön ligger dessutom utanför mitt hem i drivor, något som får mig att hitta exakt den rätta stämningen som behövs, både för julklappsinköp och julstämning, som för att kunna skriva på Tusenskönan som just nu utspelas i vintertid, i ungefär samma tid på året som det är här just nu. Perfekt, med andra ord!
torsdag 4 december 2008
Medveten förstörelse av musa - how to destroy generative phase
Jag har hittat Plot Whisperer for Writers and Readers, någon som har ett fortsättningsprojekt på NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i form av National Plot Writing Month, eller NaPloWriMo, borde det väl bli förkortat. Eftersom jag inte är klar med min bok än, mitt NaNoWriMo-projekt, ska jag fortsätta att skriva... När jag är klar med hela första utkastet tänkte jag vända mig till nämnda sida och hitta tips. Så för min del kanske NaPloWriMo blir i januari snarare än i december. Men det må vara hänt. För mitt projekt kommer definitivt bli längre än 50 000 ord innan det är klart.
Det som Plot Whisperer verkligen poängterar är att man varken ska läsa manuset man skrivit eller visa det för någon annan - varken i första fasen då man skriver första utkastet eller precis efteråt, innan man redigerat allting en första gång. Det låter som ett väldigt vist råd.
På sidan står nämligen:
The first draft of any writing project is considered the generative phase. The muse is often responsible for much of the generative phase. The writer acts as a conduit and allows the inspiration to come through onto the page. The generative phase is all about getting the words on the page.
At the end of the generative phase, a writer is often faced with a manuscript full of holes and missteps, confusion and chaos. This is part of the process in that editing in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation.
Särskilt den sista meningen är något som klingar rätt för mig: "This is part of the process in that in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation."
För hur många gånger har jag inte stannat upp och fastnat när jag börjar redigera och läsa igenom och kritisera vad jag skrivit.
Plot Whisperer säger att man ska vänta med att läsa igenom det man skrivit. Som jag jobbar just nu, läser jag hela tiden igenom det jag nyss skrivit. Och - dumt nog - sitter jag ofta och läser igenom det skrivna ända från början, om och om igen. Ser alla fel och konstigheter och bara längtar efter att sätta tänderna i dem. Jag förstör medvetet min musa! Det måste bli ett slut på det... För jag har tänkt att jag ska fylla i hål - och sådant tandläkararbete hör till fas 2, inte fas 1, och jag är i fas 1. Det får jag inte glömma bort.
Med andra ord ska jag hoppa iväg till Write or Die och fortsätta skriva - framåt(!) - ständigt framåt, utan att titta tillbaka. Bara ha i huvudet vad jag skrivit tidigare. Annars läser jag sönder boken innan jag kommit någonvart med den.
Tack, Johanna på Romanloppet för tipset om Plot Whisperer-sidan.
Det som Plot Whisperer verkligen poängterar är att man varken ska läsa manuset man skrivit eller visa det för någon annan - varken i första fasen då man skriver första utkastet eller precis efteråt, innan man redigerat allting en första gång. Det låter som ett väldigt vist råd.
På sidan står nämligen:
The first draft of any writing project is considered the generative phase. The muse is often responsible for much of the generative phase. The writer acts as a conduit and allows the inspiration to come through onto the page. The generative phase is all about getting the words on the page.
At the end of the generative phase, a writer is often faced with a manuscript full of holes and missteps, confusion and chaos. This is part of the process in that editing in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation.
Särskilt den sista meningen är något som klingar rätt för mig: "This is part of the process in that in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation."
För hur många gånger har jag inte stannat upp och fastnat när jag börjar redigera och läsa igenom och kritisera vad jag skrivit.
Plot Whisperer säger att man ska vänta med att läsa igenom det man skrivit. Som jag jobbar just nu, läser jag hela tiden igenom det jag nyss skrivit. Och - dumt nog - sitter jag ofta och läser igenom det skrivna ända från början, om och om igen. Ser alla fel och konstigheter och bara längtar efter att sätta tänderna i dem. Jag förstör medvetet min musa! Det måste bli ett slut på det... För jag har tänkt att jag ska fylla i hål - och sådant tandläkararbete hör till fas 2, inte fas 1, och jag är i fas 1. Det får jag inte glömma bort.
Med andra ord ska jag hoppa iväg till Write or Die och fortsätta skriva - framåt(!) - ständigt framåt, utan att titta tillbaka. Bara ha i huvudet vad jag skrivit tidigare. Annars läser jag sönder boken innan jag kommit någonvart med den.
Tack, Johanna på Romanloppet för tipset om Plot Whisperer-sidan.
onsdag 3 december 2008
Dagsskörd
Det blev 1006 ord skrivna på Tusenskönan idag. Sammanlagt är jag nu uppe i 41 482. I ordmätaren just nu skriver jag "av 50 000", men den summan är bara kvar från NaNoWriMo. Egentligen blir nog boken mycket längre än så, för den har just börjat. Jag har långtifrån 83% skrivna. Men jag kommer framåt varje dag nu! Det känns verkligen bra. Jag har flyt, även nu i de lite svårare partierna. Det är jag verkligen tacksam för!
tisdag 2 december 2008
Nostalgi hjälper, dimma stjälper
Igår blev det 1684 ord skrivna.
Idag blev det 1434.
Jag håller mig på rätt sida om tusenordsstrecket i alla fall.
Idag blev det mer fragmenterat än igår. Jag kan inte riktigt se framför mig vad som händer just nu och därför blir det luddigare skrivet också. Tidigare gick det som en dans. Jag har inga problem att se snöiga kvällar och nätter framför mig (förmodligen för att jag med nostalgi ser tillbaka på tidiga barndomsvintrar i Norrland).
Men partiet jag är i just nu, har jag inga som helst referenser till i min verklighet, därav dimman. Om jag bara lugnar ned mig och andas in ordentligt, skulle jag kunna se även de nya scenariorna framför mig. Jag befinner mig fortfarande i kall vinter, men nu är det scener inomhus, och det gör det svårare… Jag kan inte gå i knarrande snö längre, måste gå på tjocka mattor genom långa korridorer. Jag känner mig lite vilse…
Men jag får ta och vara i bokens nu, bara ligga och skvalpa en stund, så hittar jag snart fram till rätt ställe. Hursomhelst ska jag fortsätta skrivandet imorgon. Det ser jag fram emot!
Idag blev det 1434.
Jag håller mig på rätt sida om tusenordsstrecket i alla fall.
Idag blev det mer fragmenterat än igår. Jag kan inte riktigt se framför mig vad som händer just nu och därför blir det luddigare skrivet också. Tidigare gick det som en dans. Jag har inga problem att se snöiga kvällar och nätter framför mig (förmodligen för att jag med nostalgi ser tillbaka på tidiga barndomsvintrar i Norrland).
Men partiet jag är i just nu, har jag inga som helst referenser till i min verklighet, därav dimman. Om jag bara lugnar ned mig och andas in ordentligt, skulle jag kunna se även de nya scenariorna framför mig. Jag befinner mig fortfarande i kall vinter, men nu är det scener inomhus, och det gör det svårare… Jag kan inte gå i knarrande snö längre, måste gå på tjocka mattor genom långa korridorer. Jag känner mig lite vilse…
Men jag får ta och vara i bokens nu, bara ligga och skvalpa en stund, så hittar jag snart fram till rätt ställe. Hursomhelst ska jag fortsätta skrivandet imorgon. Det ser jag fram emot!
måndag 1 december 2008
Glad och peppad!
Med tanke på att jag började så sent på NaNo-projektet, först efter drygt en vecka, runt den nionde, gjorde jag riktigt bra ifrån mig, tycker jag. Jag landar på 37 365 ord (eller 37 469 enligt NaNos egen räknare), och det efter bara ett par riktigt produktiva skrivsessioner, mellan vilka jag inte skrev mycket alls. Speciellt inte på helgerna, då jag gjorde annat. Men jag är jätteglad trots att jag inte vann NaNoWriMo i år. Genom att ändå vara med uppnådde jag det syfte jag ville uppnå: att komma igång på (nya) Tusenskönan igen. Jag är uppe i över 37 000 ord. Dr Wickeds Write or Die räddade mig.
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
onsdag 26 november 2008
tisdag 25 november 2008
måndag 24 november 2008
fredag 21 november 2008
måndag 17 november 2008
Tips från Dr Wicked
Jag hittade en perfekt kalkylator för alla ”NaNoWriMoare” därute i cyberrymden. Man skriver hur många ord man skrivit hittills, ett klick på en pil och man får veta hur många ord man måste skriva per dag för att vara ikapp när månaden är över.
Sidan har en del annat kul att bjuda på också som jag inte hunnit utforska ännu. Sajttipset kommer från Sama.
Jag har inte direkt varit den allra flitigaste när det gäller årets NaNo, som ni vet, och av olika anledningar. För att komma ifatt måste jag från och med idag skriva 3 407 ord om dagen för att i slutet av november kunna nå 50 000 ord. Hittills idag har jag varit flitig – med mina mått mätt – och kommit upp i 1 194 ord. Några fler blir det innan dagen är slut, men jag tvivlar på att det blir över tretusen…
Sidan har en del annat kul att bjuda på också som jag inte hunnit utforska ännu. Sajttipset kommer från Sama.
Jag har inte direkt varit den allra flitigaste när det gäller årets NaNo, som ni vet, och av olika anledningar. För att komma ifatt måste jag från och med idag skriva 3 407 ord om dagen för att i slutet av november kunna nå 50 000 ord. Hittills idag har jag varit flitig – med mina mått mätt – och kommit upp i 1 194 ord. Några fler blir det innan dagen är slut, men jag tvivlar på att det blir över tretusen…
söndag 9 november 2008
Gammalt blir nytt - galenskap eller genialt?
Det kanske är galenskap. Kanske är det helt befängt. Förmodligen är det så. Men faktum är att det är så jag valt att göra nu. Jag har börjat om.
Det är så med mina projekt. De börjar yviga, med massvis av saker jag vill ha med, massor av saker jag vill berätta. Sedan inser jag mer och mer: det här behövs snävas in. Koncentration, precisering, fokusering, minimalism. Det blir tillräckligt stort ändå. Så jag har börjat om.
Tusenskönan var tidigare en helt annan bok, en annan berättelse. Sedan blev det annorlunda, och jag trodde det var den ”rätta” versionen. Den jag skrivit på på senaste tiden. Nu inser jag dock – jag har inte skalat av tillräckligt. Det gäller att ha en precis och enkel huvudhistoria, en viss tidsram, en viss berättelse att hålla sig till. Förstår ni hur jag menar? Det finns massor av småsaker i en karaktärs liv som man skulle kunna skriva om, lägga till, ha bredvid. Hela romanen skulle kunna bli massor av långsträckor av sådant som i slutänden inte är av relevans eller ett dugg intressant för läsaren. Bara för författaren som vill veta allt om sitt universum. Så jag har börjat om.
Jag har tänkt och grubblat länge på mitt första kapitel (se tidigare inlägg) som innehöll så mycket och bland annat en våldtäkt som jag inte alls hade tänkt ha med och inte alls visste vad jag skulle göra med. Hela första kapitlet, massor som händer, och väldigt mycket att ta tag i och fortsätta på. Plus att jag har en annan huvudhistoria sedan tidigare versioner av boken, plus massa annat. Som gör hela projektet fullständigt ogripbart och väldigt, väldigt svårt att skriva. En alldeles för stor utmaning att bita i, även för en erfaren författare. Så min förhoppning är att en erfaren författare skulle göra vad jag gör nu, vilket är att börja om, men inte helt och hållet förstås. Världen är densamma, karaktärerna är desamma (även om inte alla finns med på samma sätt, de figurerar i bakgrunden istället, i det som är författarens hjärna och anteckningar snarare än den bok läsaren ska få ta till sig).
Så kalla mig idiotiskt dum om ni vill. Jag som tidigare kasserat över tusen (1000!) sidor. Jag kasserar nu återigen, den här gången femtionio (59!) sidor. Men den här gången har jag skissat en enkel rak plot. Två viktiga trådar att följa som går in i varandra och snos om varandra, tätt sammanbundna. Och som utspelas på mycket kortare tid än vad förra versionen gör. Den här gången är målet att skriva, skriva, skriva tills jag är klar med hela första utkastet till romanen. Bevisa för mig själv att jag kan avsluta något så att jag kan få upp självförtroendet och inse att jag faktiskt klarar av att skriva. Sedan hoppas jag få testläsare också som kan hjälpa mig med att inse att det faktiskt är bra också, det jag skriver. Om det nu är det. Eller om det har potential till att bli bra. Det skulle glädja mig mycket, säger jag, i allra högsta ödmjukhet.
Så en tanke jag har nu i allt detta är att låta det här också bli mitt NaNoWriMo-projekt 2008, för det är ju faktiskt helt nytt allting, all prosa jag skriver, och att just prosan är ny är ju kriteriet. Det är ju en ny bok. Även om jag känner världen och karaktärerna och har gjort himla mycket förarbete innan jag kommit hit. Med noll ord och tillbaka på ruta ett och allt det där. Noll ord är inte riktigt rätt dock, för jag är uppe i 2 143 ord just nu. Att låta det bli ett NaNoWriMo-projekt kanske är för grymt dock, eftersom jag då borde ha skrivit drygt 15 000 ord vid det här laget.
Hursomhelst. Jag har börjat om. Och jag känner verkligen starkt för den här versionen. Inga ord om att jag känt samma sak/liknande tidigare. Varje gång når jag närmare sanningen. Låter det flummigt och konstigt? Är det någon annan som har sådant här otroligt tidskrävande sätt att närma sig sin bok? Någon som liksom jag inte vågar avsluta för att det är för skrämmande, för allt som redan är skrivet, är inte det bara skräp och värt att kasta i papperskorgen?
Det är så med mina projekt. De börjar yviga, med massvis av saker jag vill ha med, massor av saker jag vill berätta. Sedan inser jag mer och mer: det här behövs snävas in. Koncentration, precisering, fokusering, minimalism. Det blir tillräckligt stort ändå. Så jag har börjat om.
Tusenskönan var tidigare en helt annan bok, en annan berättelse. Sedan blev det annorlunda, och jag trodde det var den ”rätta” versionen. Den jag skrivit på på senaste tiden. Nu inser jag dock – jag har inte skalat av tillräckligt. Det gäller att ha en precis och enkel huvudhistoria, en viss tidsram, en viss berättelse att hålla sig till. Förstår ni hur jag menar? Det finns massor av småsaker i en karaktärs liv som man skulle kunna skriva om, lägga till, ha bredvid. Hela romanen skulle kunna bli massor av långsträckor av sådant som i slutänden inte är av relevans eller ett dugg intressant för läsaren. Bara för författaren som vill veta allt om sitt universum. Så jag har börjat om.
Jag har tänkt och grubblat länge på mitt första kapitel (se tidigare inlägg) som innehöll så mycket och bland annat en våldtäkt som jag inte alls hade tänkt ha med och inte alls visste vad jag skulle göra med. Hela första kapitlet, massor som händer, och väldigt mycket att ta tag i och fortsätta på. Plus att jag har en annan huvudhistoria sedan tidigare versioner av boken, plus massa annat. Som gör hela projektet fullständigt ogripbart och väldigt, väldigt svårt att skriva. En alldeles för stor utmaning att bita i, även för en erfaren författare. Så min förhoppning är att en erfaren författare skulle göra vad jag gör nu, vilket är att börja om, men inte helt och hållet förstås. Världen är densamma, karaktärerna är desamma (även om inte alla finns med på samma sätt, de figurerar i bakgrunden istället, i det som är författarens hjärna och anteckningar snarare än den bok läsaren ska få ta till sig).
Så kalla mig idiotiskt dum om ni vill. Jag som tidigare kasserat över tusen (1000!) sidor. Jag kasserar nu återigen, den här gången femtionio (59!) sidor. Men den här gången har jag skissat en enkel rak plot. Två viktiga trådar att följa som går in i varandra och snos om varandra, tätt sammanbundna. Och som utspelas på mycket kortare tid än vad förra versionen gör. Den här gången är målet att skriva, skriva, skriva tills jag är klar med hela första utkastet till romanen. Bevisa för mig själv att jag kan avsluta något så att jag kan få upp självförtroendet och inse att jag faktiskt klarar av att skriva. Sedan hoppas jag få testläsare också som kan hjälpa mig med att inse att det faktiskt är bra också, det jag skriver. Om det nu är det. Eller om det har potential till att bli bra. Det skulle glädja mig mycket, säger jag, i allra högsta ödmjukhet.
Så en tanke jag har nu i allt detta är att låta det här också bli mitt NaNoWriMo-projekt 2008, för det är ju faktiskt helt nytt allting, all prosa jag skriver, och att just prosan är ny är ju kriteriet. Det är ju en ny bok. Även om jag känner världen och karaktärerna och har gjort himla mycket förarbete innan jag kommit hit. Med noll ord och tillbaka på ruta ett och allt det där. Noll ord är inte riktigt rätt dock, för jag är uppe i 2 143 ord just nu. Att låta det bli ett NaNoWriMo-projekt kanske är för grymt dock, eftersom jag då borde ha skrivit drygt 15 000 ord vid det här laget.
Hursomhelst. Jag har börjat om. Och jag känner verkligen starkt för den här versionen. Inga ord om att jag känt samma sak/liknande tidigare. Varje gång når jag närmare sanningen. Låter det flummigt och konstigt? Är det någon annan som har sådant här otroligt tidskrävande sätt att närma sig sin bok? Någon som liksom jag inte vågar avsluta för att det är för skrämmande, för allt som redan är skrivet, är inte det bara skräp och värt att kasta i papperskorgen?
tisdag 4 november 2008
Manligt perspektiv
Jag hittade en intressant artikel riktad till kvinnliga skribenter om att skriva skönlitterärt ur ett manligt perspektiv. Artikeln kan läsas här. Den är speciellt intressant för mig eftersom både Tusenskönan och NaNoWriMo 2008-projektet har manliga huvudpersoner.
Faktum är att jag vanligtvis har pojkar/män som huvudpersoner. Ibland skriver jag om kvinnliga huvudpersoner men det hör till undantagen. Mycket för att jag mest läst böcker med just manligt perspektiv. Givetvis läser jag också böcker med kvinnliga huvudpersoner och har ingenting emot det, men böcker med mer action/äventyr och så vidare tenderar att ha manliga huvudpersoner, åtminstone äldre litteratur – gamla könsroller som hänger kvar. Det har påverkat mig i mitt skönlitterära skrivande.
Jag tycker också att det är roligt att skriva om män/pojkar just därför att jag själv är kvinna. Då kan jag på papperet utforska något som är annorlunda och därför mer spännande. Inta ett perspektiv som jag aldrig kan få ”på riktigt”. Dessutom är det större utmaning, och ju större utmaning, desto roligare!
Artikeln var ganska kort och tunn men den fick mig att vilja läsa mer i ämnet. Om någon har tips att ge så tveka inte!
Faktum är att jag vanligtvis har pojkar/män som huvudpersoner. Ibland skriver jag om kvinnliga huvudpersoner men det hör till undantagen. Mycket för att jag mest läst böcker med just manligt perspektiv. Givetvis läser jag också böcker med kvinnliga huvudpersoner och har ingenting emot det, men böcker med mer action/äventyr och så vidare tenderar att ha manliga huvudpersoner, åtminstone äldre litteratur – gamla könsroller som hänger kvar. Det har påverkat mig i mitt skönlitterära skrivande.
Jag tycker också att det är roligt att skriva om män/pojkar just därför att jag själv är kvinna. Då kan jag på papperet utforska något som är annorlunda och därför mer spännande. Inta ett perspektiv som jag aldrig kan få ”på riktigt”. Dessutom är det större utmaning, och ju större utmaning, desto roligare!
Artikeln var ganska kort och tunn men den fick mig att vilja läsa mer i ämnet. Om någon har tips att ge så tveka inte!
måndag 3 november 2008
De första skälvande raderna
De första skälvande raderna på mitt NaNoWriMo-bidrag 2008 är skrivna. Som i en mjukstart (efter min långa skrivpaus (om man bortser från skrivandet på BÄ) – eller i alla fall skrivpaus på Tusenskönan) har jag återigen valt att skriva en historia som utspelas i samma universum, i samma stad, som Tusenskönan. Precis som jag gjorde NaNoWriMo 2007. Hittills har jag skrivit 632 ord, och ytterligare några ord blir nog skrivna innan jag kojar för natten. Nu är det dags att sätta fart. Eftersom jag kommer att ta det lite lugnt på helgerna och skriva lite eller inte alls då, gäller det att ligga i under vardagarna. Får se hur det blir med det. I alla fall tänkte jag använda NaNoWriMo som en morot i att komma igång igen. Jag har redan funnit skrivglädjen igen i alla fall!
Efter fem minuter i en oas
Tack, Johanna Wistrand, för ditt tips! Du rådde mig att under fem minuter titta på mitt gamla bokprojekt – Tusenskönan i det här fallet – sätta en timer och inte sitta och bläddra och begrava mig i texterna längre än just fem minuter.
Jag brast ut i gapskratt när de fem minuterna gått, för tiden hade gått så fort, och jag var inte alls beredd – var det redan slut på de fem minuterna? De visade sig vara riktigt roliga; jag hann inte längre än till slutet av första kapitlet. Jag började med att bläddra i pärmen etiketterad ”Fakta & inspiration” men konstaterade snabbt att alla anteckningar var way out of date och helt irrelevanta för bokens nuvarande innehåll och utseende, gammal skåpmat som inget var att titta på. Så jag beslöt mig raskt för att titta i pärmen som är etiketterad efter titeln på boken. Och där fastnade jag som sagt i redan i slutet på första kapitlet… Hann aldrig fram till omkring-fakta-delen.
Vad som mer eller mindre genast slog mig var tonen i texten och hur uppenbart det blev för mig att Maximilian är väldigt mån om att vara sofistikerad – det finns något sofistikerat över honom, också ett slags högmod men av det charmerande slaget, och förstås det där omständliga och ordrika sättet att uttrycka sig på. Jag inser hur mycket jag tycker om det där projektet, kanske för mycket? Det är i alla fall en darling, helt klart. Givetvis ska man tycka om det man skriver, annars är det ju ingen mening att skriva det och annars blir det inte ”sant”, det man berättar. Det måste ju kännas äkta. Och det gör det.
För länge sedan började jag i helt fel ände med droger och alla möjliga slags komplikationer och utvecklingar och ämnen i boken, men mer och mer stramade jag åt innehållet och insåg att jag inte kunde berätta ”allt” och vara så yvig i mitt berättande. Strikt hållen, som man för en häst i tyglarna när man rider, så måste man hålla i texten, i berättelsen, i alla berättelsetrådar. För min del börjar jag med att vilja berätta allting, massor, och mer och mer inser jag att jag måste skala av och förenkla, precisera och verkligen fokusera på det som är Viktigt.
Så nu när jag sitter med ännu ett nytt projekt, med mitt NaNoWriMo-projekt 2008, inser jag att jag måste precisera vad jag vill berätta och verkligen begränsa mig i tid och rum. Begränsning är nog nyckelordet i kråksången om hur man skriver. I alla fall för mig. Krax.
Jag brast ut i gapskratt när de fem minuterna gått, för tiden hade gått så fort, och jag var inte alls beredd – var det redan slut på de fem minuterna? De visade sig vara riktigt roliga; jag hann inte längre än till slutet av första kapitlet. Jag började med att bläddra i pärmen etiketterad ”Fakta & inspiration” men konstaterade snabbt att alla anteckningar var way out of date och helt irrelevanta för bokens nuvarande innehåll och utseende, gammal skåpmat som inget var att titta på. Så jag beslöt mig raskt för att titta i pärmen som är etiketterad efter titeln på boken. Och där fastnade jag som sagt i redan i slutet på första kapitlet… Hann aldrig fram till omkring-fakta-delen.
Vad som mer eller mindre genast slog mig var tonen i texten och hur uppenbart det blev för mig att Maximilian är väldigt mån om att vara sofistikerad – det finns något sofistikerat över honom, också ett slags högmod men av det charmerande slaget, och förstås det där omständliga och ordrika sättet att uttrycka sig på. Jag inser hur mycket jag tycker om det där projektet, kanske för mycket? Det är i alla fall en darling, helt klart. Givetvis ska man tycka om det man skriver, annars är det ju ingen mening att skriva det och annars blir det inte ”sant”, det man berättar. Det måste ju kännas äkta. Och det gör det.
För länge sedan började jag i helt fel ände med droger och alla möjliga slags komplikationer och utvecklingar och ämnen i boken, men mer och mer stramade jag åt innehållet och insåg att jag inte kunde berätta ”allt” och vara så yvig i mitt berättande. Strikt hållen, som man för en häst i tyglarna när man rider, så måste man hålla i texten, i berättelsen, i alla berättelsetrådar. För min del börjar jag med att vilja berätta allting, massor, och mer och mer inser jag att jag måste skala av och förenkla, precisera och verkligen fokusera på det som är Viktigt.
Så nu när jag sitter med ännu ett nytt projekt, med mitt NaNoWriMo-projekt 2008, inser jag att jag måste precisera vad jag vill berätta och verkligen begränsa mig i tid och rum. Begränsning är nog nyckelordet i kråksången om hur man skriver. I alla fall för mig. Krax.
I andra änden av Sahara
Det var så länge sedan jag skrev på Tusenskönan att jag ser på den och på allt som rör Maximilian med nostalgi. Tanken på att återigen ta upp projektet fyller mig med rädsla. Jag vet inte varför. Vad är jag rädd för? Jag tror att jag kanske är rädd för att lyckas, rädd för att faktiskt avsluta något som jag påbörjat och se på det som ett färdigt resultat som jag måste lägga bakom mig.
Jag minns att när det gick så bra att skriva, för något år sedan nu, var jag samtidigt rädd för att något skulle hända med manuskriptet – kopiorna av det – eller att jag plötsligt skulle glömma bort allting runtomkring boken som jag hade i huvudet mestadels och inte på papper – eller att något skulle hända med mig innan jag skrivit klart det pågående projektet.
Underligt är det, att det kan fylla en med en obestämd rädsla när saker och ting går bra. Lite samma känsla som ”det här är för bra för att vara sant” eller ”det kanske inte är på riktigt som detta händer” eller ”så här bra kan det inte vara länge, det tar säkert slut när som helst”, och det gäller i det här fallet skrivandet, men man tänker väl ofta så om andra bra saker som händer också, väl, som om lyckan alltid har olyckan med sig, precis i nacken på en och när som helst kan puffa och buffa på ditt hus och blåsa omkull det, sådär som Stora Stygga Vargen gör.
Det är inte så att jag är pessimist; jag är en optimist som försöker se realistiskt på saker och vara ”beredd” ifall något skulle hända. Men det här med Tusenskönan… Det är som en stor mur som är väldigt svårforcerad, svår att klättra över, svår att överbrygga. Över huvud taget är det ett väldigt motstånd mot att skriva just nu. Samtidigt längtar jag efter det något oerhört. Det kanske är dags att sätta lite press på mig – lite!? – och vara med i NaNoWriMo, om inte annat bara för att komma igång, få en sporre att färdigställa, att skriva över huvud taget. Att komma tillbaka till rutin och vana som ligger så långt bort just nu att det kan ligga i andra änden av en vidsmil öken.
Jag minns att när det gick så bra att skriva, för något år sedan nu, var jag samtidigt rädd för att något skulle hända med manuskriptet – kopiorna av det – eller att jag plötsligt skulle glömma bort allting runtomkring boken som jag hade i huvudet mestadels och inte på papper – eller att något skulle hända med mig innan jag skrivit klart det pågående projektet.
Underligt är det, att det kan fylla en med en obestämd rädsla när saker och ting går bra. Lite samma känsla som ”det här är för bra för att vara sant” eller ”det kanske inte är på riktigt som detta händer” eller ”så här bra kan det inte vara länge, det tar säkert slut när som helst”, och det gäller i det här fallet skrivandet, men man tänker väl ofta så om andra bra saker som händer också, väl, som om lyckan alltid har olyckan med sig, precis i nacken på en och när som helst kan puffa och buffa på ditt hus och blåsa omkull det, sådär som Stora Stygga Vargen gör.
Det är inte så att jag är pessimist; jag är en optimist som försöker se realistiskt på saker och vara ”beredd” ifall något skulle hända. Men det här med Tusenskönan… Det är som en stor mur som är väldigt svårforcerad, svår att klättra över, svår att överbrygga. Över huvud taget är det ett väldigt motstånd mot att skriva just nu. Samtidigt längtar jag efter det något oerhört. Det kanske är dags att sätta lite press på mig – lite!? – och vara med i NaNoWriMo, om inte annat bara för att komma igång, få en sporre att färdigställa, att skriva över huvud taget. Att komma tillbaka till rutin och vana som ligger så långt bort just nu att det kan ligga i andra änden av en vidsmil öken.
tisdag 28 oktober 2008
Venedigresan
Jag har uppdaterat min LiveJournal - bloggen där - med inlägg om Venedig. Läs och kommentera här. Fler inlägg om venedigresan kommer, kolla in min LiveJournal för fler inlägg. Det kanske dyker upp något inlägg om resan även här, så håll dig uppdaterad!
NaNoWriMo eller inte...!?!?
Jag velar fram och tillbaka. Ska jag vara med på NaNoWriMo i år eller inte? Det finns för- och nackdelar med både och. Jag har pågående projekt så att börja på ännu en roman verkar mer än lovligt dumt med tanke på hur arbetsamt det redan nu är att prioritera mellan de olika skrivprojekten. Redan nu är jag mer eller mindre förlamad i mitt skrivande. Jag jobbar bara på BÄ nuförtiden, ytterst långsamt, dessutom.
Just nu renskriver jag (idag och igår), och det när jag tänkte skriva allting för hand först (vilket jag också redogjort för i tidigare inlägg här på bloggen) men med goda anledningar – för att det blivit fel i det handskrivna och jag måste skriva om det för att få reda på saker och ting, städa i det kaos som blev efter bara några sidor, då jag kom på hur handlingen skulle utveckla sig efter att jag börjat på ett annat slags handling… Började alltså åt ett håll och fortsatte på ett annat. För att få ihop det måste jag börja i rätt riktning, och sedan återvända till fortsättningen som jag skrivit. Vanligt redigeringsarbete med andra ord, snabbt sådant, för att sedan kunna fortsätta som jag tänkt mig, och i anteckningsboken och för hand.
Men jag vet fortfarande inte om jag ska vara med i NaNoWriMo eller inte… Utmaningar klistrar sig fast, och jag har svårt att inte anta en utmaning, särskilt av sådant här slag – när det gäller skrivande! Dessutom skulle det kunna trigga igång mig skrivarmässigt och fantasimässigt… Frågan är hur snävt jag ska ta mig an regeln att det måste vara något helt nytt. Om det är en av många berättelser som bildar BÄ – fast en berättelse som är fristående – skulle det vara enligt reglerna att skriva på en sådan under NaNoWriMo?
Någon som vet?
Just nu renskriver jag (idag och igår), och det när jag tänkte skriva allting för hand först (vilket jag också redogjort för i tidigare inlägg här på bloggen) men med goda anledningar – för att det blivit fel i det handskrivna och jag måste skriva om det för att få reda på saker och ting, städa i det kaos som blev efter bara några sidor, då jag kom på hur handlingen skulle utveckla sig efter att jag börjat på ett annat slags handling… Började alltså åt ett håll och fortsatte på ett annat. För att få ihop det måste jag börja i rätt riktning, och sedan återvända till fortsättningen som jag skrivit. Vanligt redigeringsarbete med andra ord, snabbt sådant, för att sedan kunna fortsätta som jag tänkt mig, och i anteckningsboken och för hand.
Men jag vet fortfarande inte om jag ska vara med i NaNoWriMo eller inte… Utmaningar klistrar sig fast, och jag har svårt att inte anta en utmaning, särskilt av sådant här slag – när det gäller skrivande! Dessutom skulle det kunna trigga igång mig skrivarmässigt och fantasimässigt… Frågan är hur snävt jag ska ta mig an regeln att det måste vara något helt nytt. Om det är en av många berättelser som bildar BÄ – fast en berättelse som är fristående – skulle det vara enligt reglerna att skriva på en sådan under NaNoWriMo?
Någon som vet?
fredag 17 oktober 2008
Venedig, Venedig, Venedig!
Nu är det äntligen dags! Min pojkvän och jag reser till Venedig idag, och kommer hem igen på tisdag. Jag (Vi) har aldrig varit där förut, eller i Italien över huvud taget, så jag ser verkligen fram emot det! Kanske får jag som bonus inspiration till att skriva…
Om inte annat kan jag med ny energi och nya krafter ta itu med vardagen och skrivandet när jag kommer tillbaka hem.
Jag har massor av idéer till noveller, och gamla romanprojekt pockar på, samtidigt som jag funderar fram och tillbaka på om jag ska satsa på NaNoWriMo i år eller inte. Det visar sig. Nu ska jag iväg till Venedig!
Om inte annat kan jag med ny energi och nya krafter ta itu med vardagen och skrivandet när jag kommer tillbaka hem.
Jag har massor av idéer till noveller, och gamla romanprojekt pockar på, samtidigt som jag funderar fram och tillbaka på om jag ska satsa på NaNoWriMo i år eller inte. Det visar sig. Nu ska jag iväg till Venedig!
onsdag 15 oktober 2008
Bortskänkes
Stadsbiblioteket har haft utförsäljning av gallrade böcker sedan Kulturnatten, och nu är försäljningen på sluttampen. Först kostade varje bok fem eller tio kronor, sedan kunde man få fem böcker för tio kronor. Nu skänks resterande böcker bort. Det är bara att plocka åt sig. Jag kunde förstås inte låta bli så det blev en hög av barn- och vuxenböcker…
Adams, Richard: Byråkatterna
Atwater-Rhodes, Amelia: I nattens djungler
Brattström, Inger: Ambika – en levande gudinna?
Edelfeldt, Inger: Missne och Robin
Palm, Anna-Karin: Målarens döttrar
Pérol, Huguetté: I fågelkvinnornas land
Sjöberg, Birger: Kvartetten som sprängdes
Turkington, Nola & Niki, Daly: Regndansen
Adams, Richard: Byråkatterna
Atwater-Rhodes, Amelia: I nattens djungler
Brattström, Inger: Ambika – en levande gudinna?
Edelfeldt, Inger: Missne och Robin
Palm, Anna-Karin: Målarens döttrar
Pérol, Huguetté: I fågelkvinnornas land
Sjöberg, Birger: Kvartetten som sprängdes
Turkington, Nola & Niki, Daly: Regndansen
måndag 6 oktober 2008
Utmaning
Jag har blivit utmanad av Ponnymamman. Här är frågorna och mina svar.
1. Vilken mat äter du ofta?
Olika slags kycklingrätter blir det ofta, med ris, pasta, bulgur eller couscous till. Laxfilé är också en återkommande favorit, särskilt då ett recept som kallas "japansk lax" (säg till om ni vill ha receptet!).
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Det beror på vad slags kalas och hos vem, får jag hjälper jag till, men om jag får svaret att det inte behövs sitter jag kvar. Om det inte är ett kalas av knytistypen där alla hjälper till med något. Senast jag var på kalas var i lördags (vi firade en av mina bröder), och då hjälpte jag till att plocka undan. Med andra ord hjälper jag per automatik till att duka av när det är kalas inom familjen/släkten.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Jag sitter vid min stationära dator hemmavid (belägen i ett hörn av vardagsrummet).
4. Köper du ofta Triss?
Nej, jag har aldrig köpt trisslotter.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Det måste ha varit nu i somras i Sverige med min pojkvän, i Dalarna, runt Siljan, på Höga Kusten. Och förhoppningsvis blir även Venedig nu i oktober en favorit. Annars är favoritländerna att semestra i Frankrike och Sverige. Sverige är underskattat (speciellt av svenskar) och Frankrike har många underbara ställen, som till exempel Leucate som jag besökte hösten 2007. Det är en helt underbar liten stad invid Medelhavet i södra Frankrike, här beskriven på Wikipedia med charmiga bilder.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag tittar sällan på teve. Vad jag följer nu är ovanligt mycket. Jag följer Heroes och Oskyldigt dömd på TV4, Hell's Kitchen på TV3, och Stargate Atlantis på TV6. Just nu tittar jag alltså mest på TV4, men annars måste det vara TV6 eftersom TV6:s Sci-Fi-fredagar är på tre timmar som mest med sf-serier av olika slag som jag följer - men just nu går där alltså bara SA som jag följer. Med andra ord är det TV4 och TV6 som slåss om att få mest uppmärksamhet.
Reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Min egen kommentar:
Jag utmanar: Angelica, Sigrinn, Boknörden och Harriet.
Men eftersom jag är för den fria viljan, får var och en göra som hon vill, anta utmaningen eller låt bli. Det är upp till var och en att bestämma själv!
1. Vilken mat äter du ofta?
Olika slags kycklingrätter blir det ofta, med ris, pasta, bulgur eller couscous till. Laxfilé är också en återkommande favorit, särskilt då ett recept som kallas "japansk lax" (säg till om ni vill ha receptet!).
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Det beror på vad slags kalas och hos vem, får jag hjälper jag till, men om jag får svaret att det inte behövs sitter jag kvar. Om det inte är ett kalas av knytistypen där alla hjälper till med något. Senast jag var på kalas var i lördags (vi firade en av mina bröder), och då hjälpte jag till att plocka undan. Med andra ord hjälper jag per automatik till att duka av när det är kalas inom familjen/släkten.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Jag sitter vid min stationära dator hemmavid (belägen i ett hörn av vardagsrummet).
4. Köper du ofta Triss?
Nej, jag har aldrig köpt trisslotter.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Det måste ha varit nu i somras i Sverige med min pojkvän, i Dalarna, runt Siljan, på Höga Kusten. Och förhoppningsvis blir även Venedig nu i oktober en favorit. Annars är favoritländerna att semestra i Frankrike och Sverige. Sverige är underskattat (speciellt av svenskar) och Frankrike har många underbara ställen, som till exempel Leucate som jag besökte hösten 2007. Det är en helt underbar liten stad invid Medelhavet i södra Frankrike, här beskriven på Wikipedia med charmiga bilder.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag tittar sällan på teve. Vad jag följer nu är ovanligt mycket. Jag följer Heroes och Oskyldigt dömd på TV4, Hell's Kitchen på TV3, och Stargate Atlantis på TV6. Just nu tittar jag alltså mest på TV4, men annars måste det vara TV6 eftersom TV6:s Sci-Fi-fredagar är på tre timmar som mest med sf-serier av olika slag som jag följer - men just nu går där alltså bara SA som jag följer. Med andra ord är det TV4 och TV6 som slåss om att få mest uppmärksamhet.
Reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Min egen kommentar:
Jag utmanar: Angelica, Sigrinn, Boknörden och Harriet.
Men eftersom jag är för den fria viljan, får var och en göra som hon vill, anta utmaningen eller låt bli. Det är upp till var och en att bestämma själv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)