Bokbloggsjerka: långsam tid, nyckel till barns läsande

Veckans bokbloggsjerka lyder:

Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Eftersom jag ännu inte har några barn själv, är det jag kan göra i det här fallet att se till mig själv och mina syskon. Vi är ett läsande folk, jag och en av mina bröder mer än de andra (vi är sammanlagt fem syskon). Så trots att vi har haft liknande uppväxt, har vi ändå fått helt olika bokintresse, där inte alla av oss verkligen läser böcker. Så vad beror skillnaderna på?

Personligheten, skulle man kunna säga. Vem man är som person, vilket temperament man har och vilka intressen man har, spelar stor roll. Är man rastlös eller mer utåtriktad, vill göra saker snarare än tänka och drömma och fundera, så sätter man sig inte lika gärna med en bok. Det handlar om prioriteringar och värderingar.

En god grund dock, oavsett personlighet, är att ha läsande föräldrar. Om föräldrarna läser – både tyst för sig själva, var och en på sitt håll, och om de läser högt för barnen – så odlas i alla fall en nyfikenhet för litteraturen och för läsande.

Sedan måste man vara bejakande för barnens redan inbyggda nyfikenhet för allt nytt och för allt de vill ta reda på om världen. Inte säga nej och fy till viss litteratur eller vissa böcker, och ja till andra. Och inte skälla och gnälla på barnen om de råkar bläddra lite hårt i en bok eller om de råkar ta sönder någon bok i ivrigt bläddrande. Visst, man ska vara rädd om sina saker, men barnen måste få läsa och bläddra själva i böcker, trots att de kan vara lite klumpiga och obetänksamma när de läser. De måste få upptäcka litteraturen på egen hand också och inte bara genom föräldrarna.

Säg sedan ja till all slags litteratur och all slags text och ge barnen sådant som du tror att de skulle gilla att läsa (utifrån intresse, hobby, kynne). Korta böcker, långa böcker, fackböcker, fantasifulla böcker, bilderböcker, serietidningar, seriealbum, mjölkkartonger, vägskyltar – allting med bokstäver!

Tid måste finnas för läsande, både barnens eget och högläsningen. Ritualer, spänningsmoment, entusiasm inför läsandet – även hos den vuxna.

Nuförtiden är också i detta med ”tid” något viktigt: tid att vara uttråkad och ”inte ha något att göra” - när man vänder sig till läsandet och finner nöje i det, har tålamod att försjunka i det. Låta tiden gå långsammare. Begränsa tid vid sociala medier, vid dator, telefon, surfplatta, teve.

Jag växte upp utan teve; vi skaffade ingen teve förrän jag var elva år och då protesterade jag själv vilt (mina föräldrars påverkan). Men jag hävdar att detta främjade min kreativitet, främjade detta att jag kunde ta vara på tiden – aldrig vara uttråkad – ständigt hitta på saker att göra och fanns där inget att göra kunde man alltid sätta sig med en bok.

Så att låta saker ta sin tid, att låta barnen ta sin tid, att upptäcka, utforska, göra saker – leva – upptäcka litteraturen i sin egen takt. Och begränsa och ha regler snarare kring allt som gör att de tappar tålamod – informationsflöde som går för fort och media som ger för många intryck.

Låt barnen vara barn och leka och fantisera – då förtjusas de och trollbinds också av litteraturen – när de inser att det roligaste som finns är kreativiteten och att hitta på.

Så låt barnen berätta egna sagor, berätta sagor för dem och uppmuntra dem när de hittar på och fantiserar. Då kommer de själva på att de kan fantisera ännu mer om de försjunker i en riktigt bra bok.

Dag 5 & 6 på Rainbowthon 2.0

Torsdagen blev en bra läsdag medan fredagen blev bedrövlig, läsligt sett. Jag ägnade alldeles för mycket tid åt etiketterna på bloggen. Jobb och lunchträff med en väninna gjorde att jag inte ägnade mycket tid åt läsning under dagen heller. Jag håller alltså fortfarande på med Den gyllene cikadan.

Statistiken, således:

Dag 5 (11/2): 75 sidor.
Dag 6 (12/2): 8 sidor.

Därmed dalar mitt snitt på 111 sidor per dag via 103 sidor per dag ända ned till 88 eller 87,8 sidor/dag. Jag hoppas dock kunna vända på detta i morgon, lördag (läs: i dag), då jag planerar att läsa ut boken. Det är ju ändå bara 80 sidor kvar i den.

Efter det vill jag börja i A Walk Across the Sun av Corban Addison, och hoppas kunna göra det redan under lördagen (efter sömn, eftersom det är strax efter midnatt nu). Vi får se hur det går.

Totalt antal lästa sidor hittills under Rainbowthon 2.0 : 527 sidor.

Etikettförändringar och stilistisk enkelhet

Det kanske inte syns eller märks så mycket för dig, som bloggläsare, resultatet av min möda. Men jag har suttit i timmar och petat i mina etiketter här på bloggen, ändrat och tagit bort massor av etiketter. Försökt göra mer av en genomtänkt struktur.

Etikettpetandet är ännu i pågåendet, så jag hoppas att ni har överseende, medan jag håller på.

Och så har jag tagit bort bilderna på mina bloggawards, inte för att jag inte uppskattar dem, utan för att jag vill göra bloggen renare. Av samma orsak har jag tagit bort bilderna på mina NaNoWriMo-vinster. Jag ville göra sidofältet enklare, mer lättöverskådligt. Vettigare även för läsarna.

Jag hoppas jag lyckas ... att bloggen blir trevligare att läsa. Och jag hoppas att ni uppskattar bloggen! Jag försöker göra den bättre, mer vid liv, och mer genomtänkt.

Fast jag kanske bara tänker för mycket ...

Utlottning på bloggen Bokhuset

Bokhuset anordnar en utlottning. Den lyckliga vinnaren får en hel trilogi med signerade böcker, Eldbunden, Skogsblod och Stjärnblod av Ylva Lee Lindell. Självklart vill jag vara med och stötta svensk fantasy. Det verkar vara mycket spännande böcker dessutom. Huvudpersonen är verkligen eldbunden på riktigt och bokstavligt. Gå till Bokhuset och tävla du också!

Hett i hyllan #26

Monika på Bokföring enligt Monika har haft ett torsdagstema på bloggen nu sedan i höstas förra året, som hon kallar ”Hett i hyllan”. Hon beskriver det såhär:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Jag tänkte haka på utmaningen och försöka att göra den, jag också, på torsdagarna. Det är helt i ton med hur det ser ut i mina bokhyllor just nu. Som ni kanske vet har jag haft en stor bokrensning som jag berättat om i Bokrensarhelg. Då rensade jag ut 200 böcker ur mina välfyllda (överfyllda) bokhyllor, samt rensade ut en del (fler än vad som redan står där) böcker i förrådet.

Nu är bokrean på g och det är snart dags. För första gången någonsin funderar jag på att förhandsboka några böcker. Mest bara för att jag verkligen ska tänka igenom vad jag köper och inte spontanköpa. Mest på Bokus men också lite på Adlibris, verkar det bli.

Fast mest vill jag gynna den lokala bokhandeln, som är en Ugglan-bokhandel. De har lite annat utbud än nätbokhandlarna, vilket är bra. Till viss del lappar de över, men det verkar också vara bra mycket olika, så jag hittar (tyvärr) böcker både här och var som jag blir sugen på att läsa.

Men det där suget går ju över. Och när boken väl står i hyllan, blir den oftast stående där (oläst). Så i och med 2016 och min stora rensning och mitt nyårslöfte att endast läsa egenägda böcker, har jag också gått igenom massor av gamla sparade kvitton. Jo, jag har sparat kvitton på köpta böcker i åratal (enormt bokintresse javisst). Nu gick jag igenom och slängde kvittona men jag kunde ju inte göra det utan att skriva upp boktitlarna. På Ugglan och Röda Korset (där jag köpt flitigt de senaste åren) syns ju inte vad det är för böcker, och ej heller på Myrorna, så min statistik blir lite ofullständig. Det är förresten många second hand-böcker som fått gå tillbaka till second hand igen nu. Spontaninköp, som sagt.

Med de digra listor jag gjort i min Bullet Journal har jag nu också insett hur infernaliskt många böcker jag köpt, alldeles spontant, så i år ska jag hejda mig lite. Med det inte sagt att jag inte kommer att köpa på bokrean – för det kommer jag såklart att göra!

Listorna jag skrivit är inte fullständiga, eftersom jag säkert köpt böcker vars kvitton jag inte sparat, och kvitton jag ännu inte bokfört som jag förlagt någonstans (eller slängt som sagt).

Hursomhelst innebär detta bokförande att jag har upptäckt att jag verkligen har en riktigt het bokhylla! Alldeles för het – för nu har jag ju gått igenom alla böcker och insett hur många jag har olästa och hur många böcker jag har som jag faktiskt verkligen vill läsa.

Så jag läser för brinnande livet. En riktigt het bok läses faktiskt just nu: Den gyllene cikadan av Wu Cheng'en. Boken i sig är ju ända från 1500-talet med anor äldre än så, men mitt ändå i sammanhanget gamla exemplar är åtminstone köpt före 2009, om man får tro mina gamla kvitton (äldre kvitton än så har jag inte haft). Jag vill minnas att jag haft dem bra mycket längre; pocketutgåvan är från 1999 och jag tror att den är köpt på någon rea ett par eller några år efter det.

När jag nu än köpte den fem böcker långa serien om Färden till Västern, så har det i alla fall varit hyllvärmare länge, och nu har jag äntligen tagit tag i att läsa den allra första boken i serien. Och jag ångrar absolut inte mitt köp – njuter av läsningen och tänker läsa de fyra återstående delarna också, vad det lider.

Halvvägs in i Rainbowthon 2.0

Rainbowthon är ett readathon eller läsmaraton som det heter på svenska. Varför det heter just ”rainbow”, framkommer av mitt förra inlägg om detta läsmaraton.

Söndagen var första dagen och för min del var det bra att det startade på just en söndag då jag var ledig. Jag hade tid att läsa och läsa mycket. Redan på lördagen hade jag tjuvstartat i min röda bok, Giraffens tårar av Alexander McCall Smith, men jag hade bara läst 26 sidor och räknar inte in de sidorna i tävlingen.

Andra boken jag tog itu med blev Den gyllene cikadan, första delen av Färden till Västern som omfattar fem digra volymer, översatta av Göran Malmqvist, från den tidigaste fullständiga utgåvan av denna kulturhistoriska romansvit, från 1592. Den här boken håller jag dock fortfarande på med, eftersom måndagen och arbetsveckan började och jag inte alls hade lika mycket tid att läsa. Boken är dessutom lite tjockare, 412 sidor, och med mindre teckensnitt.

Eftersom jag mår illa om jag läser i en fysisk bok på bussen till och från jobbet, så jag nöjde mig där med att lyssna på ljudbok. För närvarande lyssnar jag på The Wild Zone av Joy Fielding. Fast denna bok hör inte till valet av böcker i Rainbowthon.

I korthet, här kommer statistiken för veckan hittills:

Dag 1 (7/2): 283 sidor lästa sammanlagt (195 sidor i Giraffens tårar och 88 sidor i Den gyllene cikadan).

Dag 2 (8/2): 72 sidor (plus 25 minuter ljudbok).

Dag 3 (9/2): 41 sidor (plus ca 1 h ljudbok).

Dag 4 (10/2): 48 sidor (plus ca 50 minuter ljudbok).

Sammanlagt lästa sidor hittills: 444 sidor.

Vilket ger ett snitt av 111 sidor per dag.

Just nu är vi inne på dag 5, den 11 februari, och jag har hittills läst 21 sidor, men mer lär det bli innan dagen är slut, så jag väntar med rapport för dagen och dessa tjugoen sidor ingår inte i sammanräkningen ovan.

Hur går det för er? Det är inte för sent att haka på om ni också vill läsa böcker i regnbågens färger!

Recension: Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Den här boken snubblade jag bara över; fastnade direkt för omslaget och utan att veta något mer om den än baksidestexten som presenterades på Opals hemsida, ville jag genast läsa den.

Jag chansade på att fråga efter ett recensionsexemplar och till min stora glädje fick jag jakande svar och någon dag senare damp boken ned i brevinkastet. När jag avslutat boken jag höll på i för tillfället, kastade jag mig genast över denna bok och började läsa.

Middagsmörker är Charlotte Cederlunds debutbok och hon gör det bra. Huvudpersonen är den sextonåriga flickan Áili som vuxit upp i Skåne. Hennes mor var same men själv vet Áili ingenting om samiskt leverne. Hon växte upp med sin far som visserligen flyttade mycket, men bara i södra Sverige. När fadern dör är det vinter och Áili tvingas upp till sin samiska släkt i en liten by i närheten av Kiruna.

Uppe i vintermörkret får Áili både nya vänner och nya fiender. Hon får dessutom stifta bekantskap med samernas seder och traditioner och inte minst med samisk magi.

Det är en fiktiv historia och jag vet inte hur många av de myter och legender som nämns som är samiska på riktigt, men de kittlar verkligen fantasin.

Det finns alldeles för få romaner som handlar om samer (inte för att jag har letat efter dem, så jag vet inte alls hur många det finns). Minoriteter och speciellt samer har inte fått mycket utrymme i historien – eller som Áili själv säger – man får inte lära sig något om samernas historia i skolan.

Speciellt bra är det därför att den här boken riktar sig till just unga. Jag hoppas att den ger en ödmjukhet mot andra kulturer, och att ett av de budskap som boken förmedlar – att det är okej att vara annorlunda – suger sig fast i de unga som läser.

Jag har sameblod på min pappas sida, längre tillbaka i släkten, och jag har vuxit upp i Norrland – inte alls så långt norrut som denna bok utspelar sig, men i Umeå, där jag bodde tills jag fyllde elva år. Därför vet jag lite om samerna, men inte mycket, så jag läser, fascineras och förundras och blir sugen på att ta reda på mer. Mytologier över huvud taget har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Vargar har jag också alltid tyckt mycket om och det finns en varg som har en central roll i boken. För en gångs skull får man även en positiv bild av det mytomspunna djuret, även om samerna i boken är mycket emot vargar – vilket är förståeligt för renarnas skull.

Annars ger jag inte mycket för den gängse synen på vargar. Som om de vore monstruösa varelser snarare än bara vanliga vilda djur. Människans sätt att förmänskliga djur, kan många gånger vara inte bara komiskt, utan även avskräckande och rentav farligt – både för djuren och för människan – och inte minst ger det en helt felaktig bild av vad djuret ifråga egentligen är och representerar.

Men det var en utvikning – åter till boken. Middagsmörker är en annorlunda fantasybok och jag gillar starkt att Cederlund utnyttjat det som faktiskt finns i svensk kultur och som ofta blir bortglömt, nämligen Sveriges urbefolkning – samerna.

Språket är bra, det flyter på, känns naturligt, och det är ingenting som stör mig eller stör läsningen. Däremot tycker jag att boken kunde ha korrekturlästs ännu en runda. Att det, exempelvis, står ”sp” på ett ställe istället för ”så” är lite väl slarvigt. Men jag om någon borde veta att det är lätt att missa småsaker, hur många gånger man än korrekturläser en text.

Känslor beskrivs på ett kraftfullt sätt och både vänskap och motsatsen skildras med tyngd och trovärdighet. Dock störde jag mig lite på att Cederlund inte utnyttjade förstapersonsperspektivet mer. Där hon, till exempel på sidan 284 skriver ”Jag känner att jag glider i snön”, kunde hon ha hoppat över ”jag känner”. Över huvud taget behöver man inte när det är första person förklara så mycket; en hel del smått (och övertydligt) kunde därför ha strukits.

Bortsett från det är det starkt berättat med personskildringar som dröjer sig kvar, såväl som en handling som fastnar. Det är livfullt berättat och jag ser allting framför mig. Att Cederlund valt att skriva i presens och i första person förstärker intrycket.

När jag närmade mig två tredjedelar av handlingen undrade jag hur detta skulle hinna knytas ihop på de få sidor som fanns kvar, men det visade sig att Cederlund band ihop det hela på ett fint sätt som kändes helt i klang med resten av berättelsen. Det var inte alls något snabbforcerat slut utan en välavvägd dramatisk kurva.

Även om det är ett definitivt slut på boken är det ändå som upplagt för en fristående fortsättning och jag läser gärna mer.

Tack, Opal förlag, för recensionsexemplaret!

Författare: Charlotte Cederlund

Titel: Middagsmörker

Förlag: Bokförlaget Opal

Sidantal: 300

ISBN: 978-91-7299-786-8

Originalspråk: svenska

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa på:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Läsrapport: januari 2016

I januari läste jag ut sex böcker. Länk till mina recensioner (uppdateras efter hand):

1. Ellen Ekman: Lilla Berlin 4 – Cute Overload
2. Kate Mosse: The Mistletoe Bride and other Haunting Tales
3. Kim M. Kimselius: Mysrys – novellsamling (omläsning)
4. Ewa Klingberg: Stenhuggarens dotter
5. Anne Brontë: Främlingen på Wildfell Hall
6. Janice Hardy: The Pain Merchants

På svenska: 4

På engelska: 2

Kvinnliga författare: 6

Manliga författare: 0

Romaner: 3

Novellsamlingar: 2

Seriealbum: 1

Bäst: Främlingen på Wildfell Hall, tätt följd av Mysrys.

Roligast: Lilla Berlin 4 – Cute Overload.

Sämst: The Pain Merchants.

Genrer:

Fantasy: 1 (The Pain Merchants)

Historisk roman: 1 (Stenhuggarens dotter)

Klassiker: 1 (Främlingen på Wildfell Hall)

Spökhistorier: 2 (passande i vintermörkret: Mistletoe Bride och Mysrys)

Nutidsskildring: 2 (Cute Overload och Främlingen på Wildfell Hall; Anne Brontë skildrade sin nutid; Ellen Ekman skildrar sin.)

Humor: 1 (Cute Overload)

Recensionsexemplar: 2; Lilla Berlin 4 – Cute Overload, Stenhuggarens dotter.

#hylltömning2016: en bok – Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë – och med det fullgjorde jag januaris utmaning för hylltömningen.

I min egen läsutmaning höll jag mig till att läsa enbart egenägda böcker. Jag läste två böcker köpta 2015, så nu behöver jag bara läsa en bok till köpt förra året för att klara den delen av min läsutmaning för 2016.

Köpta 2015: The Mistletoe Bride och Mysrys.

Lilla Berlin 4 – Cute Overload var ett recensionsexemplar som jag fått i år, och Stenhuggarens dotter var ett recensionsexemplar från förra året – recension kommer strax upp på bloggen, så håll utkik.

Nya författare i januari: Ellen Ekman, Ewa Klingberg, Anne Brontë och Janice Hardy. Fyra av sex var alltså nya för mig.

Författarländer i januari: Sverige, Storbritannien, USA.

Fiktiva länder i januari (apropå En världsomsegling 2016): Sverige, Storbritannien, Frankrike och det helt fiktiva landet Geveg som The Pain Merchants utspelades i (recension kommer och då uppdaterar jag länklistan ovan). Så i seglingen räknas bara Frankrike och Geveg eftersom just Sverige Storbritannien och USA är sådana länder som man inte får räkna (de är för vanliga resestopp).

Sammanfattning och kommentarer:

Jag kom igång ordentligt i början på detta år, till skillnad från förra året då det var stiltje och jag inte läste något alls från januari till mars.

Det är så roligt med recensionsexemplar! Det sätter lite press på att recensioner måste skrivas men det är något jag vill öva på, av flera olika anledningar, inte minst för att jag vill bli bättre på att skriva och det går hand i hand med läsande.

Trots att det bara blev kvinnliga författare denna månad och det bara blev böcker från så överrepresenterade länder som Sverige, Storbritannien och USA, så är jag ändå nöjd med månaden, speciellt vad gäller spridningen av olika genrer.

Som ni kanske vet vid det här laget gillar jag historiska romaner; sådana återkommer jag alltid till. Jag har absolut ingenting emot att läsa serier, det lättar upp, speciellt när det är något så lättsamt och roligt som den här månaden.

Jag vill läsa fler novellsamlingar och att läsa två den här månaden är väldigt bra. Samma sak gäller klassiker; där har jag alltid som ambition att läsa fler.

Det jag är allra mest nöjd med är att jag lyckades att hålla mig till våra egna bokhyllor här hemma, till och med bara mina egna, och att jag inte läste en enda lånad bok från biblioteket.

Annars har jag alltid lånat massvis av böcker, läst några få, fått ångest över att de är så många och att jag aldrig hinner läsa mina egna böcker, och sedan lämna tillbaka största delen av låneböckerna olästa efter att ha lånat om dem så många gånger som är maxtak.

Så skönt att slippa den stressen och ångesten, faktiskt läsa böcker jag har köpt för att jag vill läsa dem och läsa sådant som har blivit stående i bokhyllan länge, som The Pain Merchants, köpt 2011.

Dessutom har jag gjort min stora bokrensning så lättnaden är total, vad gäller böcker och läsning, just nu. (Och det är också därför som bara fyra böcker får vara med på bild; de två andra är redan recenserade och följer delvis därför med in i förrådet).

#Rainbowthon 2.0

Jag ska vara med i Rainbow Readathon, eller #rainbowthon som det kallas i sociala medier. 

Utmaningen kommer från några ”booktubers” på Youtube och går ut på att läsa 4-6 böcker med bokryggar i regnbågens färger under lite drygt en vecka, från och med 7 februari till och med den 14 februari. Jag är dock lite osäker på om den fjortonde februari räknas med eller inte i utmaningen.

Ett annat alternativ är att välja en färg och läsa fyra, fem eller sex böcker i den färgen.

Vilka är då regnbågsfärgerna enligt utmaningen?

1. gul
2. orange
3. röd
4. blå
5. lila
6. grön

Om man vill kan man alltså läsa enbart fyra eller fem böcker och kombinera böcker vars ryggar har två (eller flera, men man får bara räkna två per bok) färger på ryggen.

Jag kombinerar på två böcker och ska alltså ”bara” läsa fyra böcker under den kommande regnbågsveckan.

Dessa är:

1. Blått och lila: Den gyllene cikadan, första delen i Färden till Västern. Detta är en bok jag har haft förskräckligt länge oläst i min bokhylla. Enda anledningen till att det blev just denna var för att jag redan hade denna i min läshög, på grund av en annan utmaning, den enda bokbloggsutmaning jag deltar i under året – Nelly på Nellons bokblogg anordnar #hylltömning2016 – detta blev min ena februaribok (mer om detta i ett annat inlägg). Den gyllene cikadan och Färden till Västern är en kinesisk kulturhistoria som första gången skrevs ned i text 1592, så det är en berättelse med gamla anor.
2. Rött: Giraffens tårar av Alexander McCall Smith är andra delen i serien om Damernas detektivbyrå. Jag har tidigare läst del ett. Den andra delen har varit en hyllvärmare länge.
3. Gult och orange: A Walk Across the Sun av Corban Addison är den andra boken i #hylltömning2016 i februari. Roligt att jag kunde kombinera den utmaningen med detta läsmaraton. Den här boken har jag fått i present för fyra år sedan (2012). Hög tid att läsa den!
4. Grönt: Britt-Marie var här av Fredrik Backman blir den tredje boken jag läser av honom. Han har redan blivit en ny favoritförfattare. Den här boken lånar jag från min fästman och det ska bli så roligt att läsa den.

Förmodligen är detta en alldeles för ambitiös hög, men jag ska göra mitt bästa att läsa så mycket som möjligt utifrån arbete och liv och andra åtaganden.

Giraffens tårar är kortast med sina 221 sidor. Textstorleken är halvstor. Den gyllene cikadan är på nästan det dubbla i sidor sett, 412, men textstorleken är betydligt mindre. Det är pyttepyttetext, dock med några få illustrationer som lättar upp lite. A Walk Across the Sun är på 531 sidor och dessutom på engelska. Britt-Marie var här är på 359 sidor och den med störst teckensnitt och nog den mest lättlästa (förutom Giraffens tårar).

Jag kanske skulle ha valt ett par tunnare böcker för att lätta upp, men nu var det de här (förutom Giraffens tårar) som jag redan bestämt mig för att läsa i februari.

Men det för nog bli hela februari ändå, för 1523 sidor på sju (åtta?) dagar är nog inte helt rimligt. Det blir ungefär 200 sidor om dagen i snitt.

Lite mer än vad jag vanligtvis hinner med, måste jag nog säga. Fast jag ska som sagt göra mitt bästa. Önska mig lycka till!

Och ni hänger väl med i utmaningen, ni med?

Bokrensarhelg

Den här helgen har varit en bokrensarhelg. Jag behövde verkligen rensa böcker. Ett par, tre tusen böcker hemma, och mer och mer i oordning efter att jag köpt så himla många böcker de senaste åren, speciellt spontaninköp på bokreor och second hand.

Tre fulla mellanstora kartonger proppfulla med böcker åker in i förrådet.

Tvåhundra (200) böcker skänks till Röda Korset.

Jag har verkligen varit hård och sträng mot mig själv.

• Kommer jag att läsa den här boken? Om inte – skänk bort.
• Läste jag boken och gillade den? Ska den då vara framme eller ska den in i förrådet?
• Läste jag boken och tyckte inte om den eller tyckte mindre bra om den, eller att den bara var okej? Då ska den skänkas bort.

Jag behövde göra den här rensningen, för mitt eget välbefinnande. Både för att jag fysiskt sett har mycket mer ordning på böckerna nu och för att jag har ordnat det mentalt, på något vis. Jag har mer kontroll över vilka böcker jag faktiskt äger. Att jag äger dem, att jag någon gång vill läsa dem, eller att jag läst dem och tyckte mycket om dem.

Min färgsorterade bokhylla.

Det blev en process, detta, att komma till insikt om att jag behöver rensa, vill rensa – och verkligen ta tag i det – och inse att jag har ett begränsat antal bokhyllor, begränsat med plats, och inte kan få plats med hur mycket som helst. Då gäller det att sålla och välja.

Oredan bland mina böcker har blivit mycket mindre, ordningen har blivit bättre. För en oinvigd ser det nog inte ut som om det har hänt något bland mina bokhyllor. Där ser lika fullproppat ut som vanligt. Men jag vet att det har varit dubbla rader, att det varit oordning och oreda och bra många fler böcker tidigare ...

Jag har en bokhylla med sex hyllplan, författare med efternamn från A-G (skönlitterära böcker), i vardagsrummet. Där har jag också ett par hyllplan med fackböcker invid teven – de hyllorna har jag inte rört än.

I sovrummet: en bokhylla (sex hyllplan), med G-L.

I arbetsrummet: En bokhylla som är färgsorterad, där jag ordnade om rejält. Tidigare hade jag dubbla rader, nu är det enkla rader. Nu är översta hyllplanet tillägnat Terry Pratchett. Jag har många böcker av honom, eftersom han är en favoritförfattare sedan länge.

För den oinvigde har här inte hänt något.

Sedan är där, precis under Terry Pratchett, ett hyllplan med enbart vita böcker, ett med svarta böcker, ett med blå, blålila och lila böcker, ett plan med röda och rödorange böcker.

Bland fackböckerna, i en vit bokhylla, inne i arbetsrummet har jag rensat. Där var sex hyllplan – nu har jag frigjort till sju plan – alla fulla med böcker. Och så är det en stor radda med böcker ovanpå den vita bokhyllan. Nu finns det till och med plats för prydnadssaker framför några av böckerna i denna bokhylla.

Sådan lättnad det är att rensa på det här viset! Nu kan jag med lättare sinne ta itu med att läsa alla böcker jag har hemma olästa – som jag vet med mig att jag vill läsa.

Och med gott samvete köpa nya böcker – men mindre spontant, med mer eftertanke – och med insikten att jag inte har plats för alltför många fler böcker – utan att göra rum genom att läsa och rensa än mer.

Jag välkomnar gärna nya böcker och nu känns det som om jag har gjort plats för dem, både mentalt och fysiskt.

Helgläsning: Jane Austen och Fredrik Backman

Det går riktigt bra att läsa hittills i år; det är roligt, och jag har avslutat en del böcker jag påbörjade redan förra året. En sådan bok är kvar dock: Persuasion av Jane Austen. Jag lyssnar på den som ljudbok och på engelska. Det har blivit några långa pauser i lyssnandet, eftersom jag ändå föredrar fysiska böcker. Men nu har jag börjat lyssna på ljudbok på väg till och från jobbet (jag åker buss), och nu är jag på näst sista kapitlet. Jag tänkte lyssna klart på boken nu i helgen.

I dag (läs: fredag) avslutade jag läsningen av The Pain Merchants av Janice Hardy (amerikansk titel: The Shapeshifter). Recension kommer på bloggen så småningom.

Och nu har jag efter lite velande och efter att ha vankat runt lite och tittat på mina bokhyllor bestämt mig för att läsa Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman.

Hittills har jag läst tre kapitel och jag tycker riktigt bra om den, med den lite speciella stilen och den hyperintelligenta sjuåringen och hennes galna mormor. Det ska bli kul att fortsätta att läsa den här boken under helgen.

Kanske läser jag inte ut den, men vi får se hur långt jag hinner.

Mitt första resmål på min världsomsegling

Hittills har jag läst ut tre böcker i år, men bara en av dem räknas i min världsomsegling. Böcker som utspelas i Sverige, Storbritannien eller USA räknas inte. Två av tre jag läst hittills har utspelats i Sverige. Den här boken, en novellsamling, utspelades på tre olika ställen, varav jag kan räkna två. Sussex i Storbritannien räknas inte, men det gör Brittany (Bretagne) och Languedoc i Frankrike.

Mitt första resestopp är således i Frankrike. Läs hela min recension (på engelska) här.

Recension: Half Bad – Det mörka ödet av Sally Green

I den andra delen i Half Bad-trilogin dras trådarna åt. Skillnaden mellan de goda och de onda, de ljusa och de mörka, suddas ut och försvinner. Precis som i verkliga livet blir det gråzoner. Nathans äventyr fortsätter och kriget blir värre. Ingen går säker och saker och ting tar oväntade vändningar.

Boken utspelas i vår värld, men det finns magi och det finns häxor; det finns två sidor som strider om makten. Det kan låta som en kliché, men Sally Green lyckas göra något nytt av detta. Den är skriven ur första persons perspektiv och hon gör det bra; både författare och läsare är inne i huvudpersonen.

Jag tyckte ännu mer om den här delen än den förra. Spänningen stegrade något otroligt och jag kunde inte sluta läsa. Detta var en riktig bladvändare och jag väntar spänt, med otålighet, på den tredje och sista delen i trilogin. Eftersom jag har läst de två första på svenska, får jag snällt vänta på översättningen av den tredje delen. Det ska bli så spännande att se hur detta slutar!

Nu när Sally Green blivit klar med sin debuttrilogi hoppas jag att hon kommer att skriva mer, för jag vill läsa mer av henne.

Tack, Bokförlaget Semic, för recensionsexemplaret!

Författare: Sally Green

Titel: Half Bad – Det mörka ödet

Originalets titel: Half Wild

Förlag: Bokförlaget Semic

ISBN: 978-91-552-6178-8

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Recension: Half Bad – Ondskans son av Sally Green

Half Bad – Ondskans son är Sally Greens debutroman. Det är urban fantasy, världen är vår egen, allting i det moderna samhället känns igen, men det finns magi. Det är dock långt ifrån Harry Potter.

Nathan är halvt vit, halvt svart häxa; hans far är svart häxa, hans mor är vit häxa. Det gör att han inte hör hemma i någon av världarna och har och får fler fiender än vänner. Till slut drivs han på flykt.

Sally Green har skrivit en riktig bladvändare. Jag läste den första och andra delen i trilogin i ett svep och man kunde bara inte sluta läsa. Det är väldigt spännande och det är ett enkelt drivande språk som gör att man sveps med och tar till sig av den spännande handlingen snarare än något annat.

Jag tyckte mycket om att läsa och kastade mig över bok två i serien som också finns översatt. Del tre är ännu inte utgiven ens på engelska. Den tredje delen beräknas ges ut 29 mars 2016. Men som med alla trilogier eller bokserier över huvud taget är det bäst att börja från början. Så läs del ett först; det är en bladvändare jag rekommenderar för dem som gillar ungdomsfantasy och spänning.

Författare: Sally Green

Titel: Half Bad – Ondskans son

Förlag: Bokförlaget Semic

ISBN: 978-91-552-6111-5

Recensionsexemplar: nej

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Bokbloggsjerka: Läsplaner 2016

Veckans bokbloggsjerka lyder som följer: Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?

Som jag skrev i jerkan om nyårslöften 2016 har jag bestämt att jag ska läsa enbart böcker ur mitt eget bibliotek (eller min fästmans) och det begränsar urvalet något. Detta gäller dock även nya böcker jag/han köper under året.

Vad mer ska jag läsa tre böcker köpta 2015 och tre böcker köpta 2014. År 2014 bokförde jag 76 böcker jag fått/köpt under året, vilket ger mig, även om jag läst en del av dem, massor av böcker att välja bland. Samma sak gäller 2015 (80 nya böcker). Så när jag ska välja ut dessa sex böcker har jag stor valfrihet.

Även löftet att läsa sex fackböcker blir inga problem; jag har ganska många fackböcker att välja bland. Mina ytterligare löften att läsa sex böcker jag fått i present och att avsluta tre bokserier blir heller inte svårt; jag har mycket här hemma att botanisera bland där också.

Mina läsplaner sträcker sig alltså till att läsa böcker ur de egna bokhyllorna, samt att läsa de böcker jag köper/får under 2016 också under 2016. Förhoppningsvis gör det att jag inte köper lika många nya böcker som föregående år...

De enda böckerna jag genast prioriterar är böcker jag får som recensionsexemplar. Men när/om jag får sådana eller när/om jag får bokliga presenter, det vet jag nu inte. Så läsplanerna är vaga; jag kommer att läsa det jag har lust till, helt enkelt.

Detta kommer nog även att innefatta den enda läsutmaningen jag är med i detta år, Nellys #hylltömning2016. Fast det beror förstås på vilka delutmaningar som dyker upp ur hylltömningsutmaningen under året.

(Bilden lånad från Annikas litteratur- och kulturblogg.)

Recension: Mysrys – Novellsamling av Kim M. Kimselius

I den här novellsamlingen rör sig Kimselius mellan de döda och de levande. I varje novell återkommer dödens närvaro på ena eller andra sättet. Det blir mycket död, men det blir också mycket liv. Framför allt liv och livsglädje, kärlek och smärta. Det kan låta som en kliché, men hennes noveller är inte kliché, de är helt hennes egna och många gånger baserade på hennes eget liv.

Novellerna är skrivna med ett lättläst och ledigt språk som gör att man fängslas och följer med på alla spännande och mysrysiga äventyr. Det är vardagliga skildringar med övernaturliga inslag.

Kimselius själv skriver att hon tror på andar; andar kan vara både onda och goda och utstråla kärlek eller elak energi. Vi får stifta bekantskap med både och i denna novellsamling.

Jag tyckte mycket om att läsa och det här var en omläsning. Jag har läst novellsamlingen en gång förut (utan att recensera den).

Om man läser alla noveller i ett svep och snabbt, kan det kanske bli lite för mycket, eftersom alla noveller har släktskap med varandra. Därför rekommenderar jag läsaren att ta en novell nu och en novell då, med lite paus emellan.

Som alltid i en novellsamling gillar man vissa noveller mer och vissa mindre. I huvudsak är det är dock en novellsamling som jag tycker väldigt mycket om.

Det som väger nedåt, i några enstaka noveller brister det i gestalningen; i vissa fall förekommer en del repetitiva fraser som återkommer i olika noveller, vägs upp av känslan i samlingen.

Den är skriven från hjärtat och därför går den också rakt in i läsarens hjärta.

Författare: Kim M. Kimselius

Titel: Mysrys – Novellsamling

Förlag: Roslagstext

ISBN: 978-91-86485-07-8

Recensionsexemplar: nej

Köpt (och signerad) av författaren 2015-07-19

Boken finns att köpa på

Adlibris

Bokus

Roslagstext

Recension: Lilla Berlin 4 - Cute Overload

Lilla Berlin 4 – Cute Overload är en samling av nytecknade/nyskrivna seriestrippar av Ellen Ekman. De olika kapitlen är avgränsade med söta djur med söta accessoarer; därav undertiteln ”Cute overload”. Flera av bilderna fick mig att säga ”ooh” och ”aah” och bli helt begeistrad över sötheten.

Själva serierna då?

De fick mig att le eller le inombords, fnissa någon gång och flera gånger nicka lite vist och instämmande – sådär är det faktiskt. Många av seriernas poänger var pang på, helt rätt. Andra gillade jag lite mindre. Sammantaget var det en väldigt bra samling.

Vardagssituationer och vardagsskildringar fyller denna bok. Diskussionsämnena känns igen från vardagen och det är i igenkännandet som man reagerar och hajar till, skrattar och håller med. Ett antal personer följs och återkommer i olika konstellationer genom hela samlingen.

Teckningsstilen är rätt mysig. Jag tycker om den. Annars brukar jag vara kritisk till just svenska serier – jag tycker många socialrealistiska serier inte håller måttet – men den här gör det. Ett stort plus för att hela samlingen är i färg också; serien passar i färg.

Serien Lilla Berlin finns i flera samlingsutgåvor, varav detta som sagt är den fjärde. Serien har tidigare gått i Metro och den gör det fortfarande såvitt jag förstår. Nu var det länge sedan jag läste Metro, men om jag ramlar över någon Metro i framtiden kommer jag definitivt att bläddra fram till Ellen Ekmans Lilla Berlin och läsa dagens seriestripp.

Albumet får 4 av 5 stjärnor av mig på Goodreads.

Titel: Lilla Berlin 4 – Cute Overload

Författare & tecknare: Ellen Ekman

ISBN: 978-91-86509-55-2

Förlag: Kolik förlag

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Bokbloggsaktivitet: En världsomsegling på 366 dagar

Eftersom det är en bokbloggsaktivitet och ingen utmaning, hakar jag på det som Johannas deckarhörna hittat på, En världsomsegling på 366 dagar.

Tidigare år har jag deltagit i bland annat Lyrans bokutmaningar om att läsa böcker från olika länder och jag håller gärna reda på vilka länder jag besöker, vill gärna läsa böcker från så många olika delar av världen som möjligt, så därför hänger jag på.

Eftersom jag läser mina egna böcker i år så kommer jag inte att göra några vidare ansträngningar att leta reda på böcker från ett visst antal länder eller från olika länder eller något. Utan jag läser det jag har hemma och det jag får för mig att köpa så får vi se var i världen vi landar.

Det kommer att bli några reseskildringar under året och i slutet av året någon form av sammanfattning, så häng på ni också!

Jag tror att redan har ganska bra spännvidd på länder, både på jorden och länder i andra universum eller andra delar av detta universum, i mina bokhyllor redan nu.

Det ska bli kul att segla i alla fall - det är ju ingen risk för sjösjuka! Tack, Johanna, för att du hittade på det här!

(Bilden lånad från Johanna.)

Bokbloggsjerka: Nyårslöften

Nu är bokbloggsjerkan tillbaka efter långt uppehåll, fick jag veta via C.R.M.Nilssons blogg. Jerkan pågår fredag-måndag varje helg. Frågan som ställs denna gång är: ”Har du avgett några nyårslöften när det gäller läsning, böcker, författare etc.?”

Det korta svaret på den frågan är: ja.

Mer preciserat är detta vad jag lovat mig själv:

Jag har satt upp 9 mål.

Läsutmaningar 2016

1. Läs endast egenägda böcker samt böcker ur min fästmans/sambos bibliotek.
2. Läs alla böcker du köper 2016 under 2016.
3. Läs 3 böcker köpta 2015.
4. Läs 3 böcker köpta 2014.
5. Läs 6 fackböcker.
6. Recensera alla böcker du läser under året 2016 och lägg upp recensionerna på en av dina bloggar (Havsdjupens sal, Creative Harmony).
7. Läs 6 böcker du fått i present.
8. Avsluta 3 bokserier (trilogier eller längre).
9. Anta 1 läsutmaning, för år 2016, som du hittar på nätet.

Punkt 1 har jag satt upp för att jag läst på tok för många låneböcker de senaste åren. Det kan låta konstigt formulerat på det viset, men saken är den att jag har en massa olästa böcker i mina egna hyllor och jag köper ständigt böcker som blir olästa. Lösningen på detta är att sluta låna böcker och läsa de jag faktiskt har hemma (och göra mig av med de jag absolut inte vill läsa). Böckerna lär inte ta slut i första taget eftersom jag har hundratals olästa böcker...

Punkt 2 är tänkt att minska på mitt bokköpande. När jag köper en bok måste jag läsa den också. Förhoppningsvis minskar det impulsköpandet och köpandet på exempelvis second hand där jag kan samla på mig massvis med böcker bara för att de är billiga.

Punkt 3 är en enkel punkt. Jag bokför alla böcker jag köper/får och har köpt böcker nio av tolv månader förra året, så jag har många att välja bland.

Punkt 4 är liknar den föregående. Jag har bokfört mitt köpande av böcker (i en enkel anteckningsbok) sedan januari 2014. Under 2014 blev det nya böcker varje månad, så där finns absolut olästa böcker att plocka ifrån.

Punkt 5 är en sådan som på något vis återkommer år efter år. Jag vill gärna läsa fackböcker men gör det sällan. Dock samlar jag på mig en del, inom ämnen som intresserar mig: skrivande, läsande, historia, barnböcker, träning osv. Där finns det också att läsa.

Punkt 6 är kanske att ta mig vatten över huvudet. Jag hade detta som mål förra året, men lyckades inte riktigt – eller inte alls. Det blev ett lite för stort krav, eftersom jag kom på det i efterhand när jag redan hade en mängd böcker att recensera. Med recensionsexemplar är det lätt – där har jag lite press på mig – men de andra böckerna är svårare. Jag har en lista med böcker från 2015 jag ska skriva och lägga upp recensioner för. Jag hade någon tanke förra året om att recensera böcker på svenska på just svenska och böcker på engelska på engelska (och lägga upp dem på min andra blogg); det gjorde också utmaningen svårare och ställde till det för mig förra året, så vi får se hur det blir med det i år. Jag håller det vid att jag ska recensera alla; språket blir en sekundär fråga. Den här punkten får vi se hur det går med, men det är i alla fall en målsättning. Och det är verkligen en utmaning – lite i tuffaste laget, kanske.

Punkt 7 är en punkt som jag haft i åtanke i ett par år nu. Samtidigt som jag började bokföra inköp skrev jag också upp alla böcker jag fått av andra i en ”Presentböcker att läsa”-bok, uppdelat efter vem jag fått boken av. Där skrev jag upp även äldre gåvor, så tidigt som från 2006 och framåt. Jag blir alltid jätteglad när jag får böcker – älskar att få böcker(!) – men jag är tyvärr lika dålig på att läsa dem som mina övriga böcker. Låneböcker har alltid kommit före i och med att de måste lämnas tillbaka och jag har alltid haft tendensen att låna för många och lämna igen de flesta olästa. Därför ska jag nu ta tag i att läsa böcker jag fått – för det är inga dåliga böcker, det är böcker som jag verkligen VILL läsa!

Punkt 8 är en punkt som fanns med även 2015 i form av en ”avsluta serier”-utmaning. Ett par serier blev avslutade, men många återstår, så den här punkten får jag heller inga svårigheter med att hitta böcker till.

Punkt 9 lade jag till för att jag de senaste åren har hakat på läsutmaning efter läsutmaning, entusiastiskt och spontant, full av energi till en början, men sedan har inte många blivit avslutade och inte alla läsutmaningar riktigt passat mig. Därför begränsade jag det i år till bara en (1) utmaning. Efter lite letande hittade jag utmaningen för mig: en utmaning med fler utmaningar i utmaningen. Det är från Nellons bokblogg. Projekt Hylltöming 2016, som i korthet består i att tömma eller minska på sina olästhyllor. Om man har många olästa böcker kan man bestämma ett visst antal som ska bli lästa. Det går helt i klang med mina andra utmaningar och med det övergripande: att läsa böcker enbart ur hyllorna här hemma (mina och sambons). Nellys utmaning hittar ni på sociala media under hashtagen #hylltömning2016. Den kommer att bestå av ungefär ett dussin mindre utmaningar, det är inte säkert att de blir månatliga, men ungefär. Se mer om utmaningen i Nellys video om denna utmaning.

Sammanfattningsvis kan jag säga:

Jag har försökt att hålla antalet böcker för varje punkt så lågt som möjligt för att göra det lättare för mig själv och för att hålla det sammanlagda antalet böcker i utmaningarna på en sådan nivå att jag med lätthet kommer upp i detta. Förra året var ett lågläsningsår tack vare att jag inte läste något alls under januari-mars och jag läste ”bara” 57 böcker allt som allt (alla böcker räknas, korta som långa), i jämförelse med 120 böcker 2014 och 76 böcker 2013, så jag hoppas att 2016 blir ett bättre läsår än förra året. Och jag hoppas också att utmaningarna ovan hjälper mig på vägen.

Läser just nu

Läser just nu ett recensionsexemplar från Kolik Förlag. Recension kommer snart på bloggen, så håll utkik. Boken får mig att fnissa och dra på munnen - svensk humor när den är som bäst.

Recension: Sword Princess Amaltea, del 3

Sword Princess Amaltea är en trilogi skriven och tecknad av Natalia Batista. Hon har en egen blogg; besök den gärna.

Natalia Batista har även illustrerat flera barnböcker och också skrivit Mjau 1-4 som jag har recenserat här.

Det här är sista boken i trilogin, och därför vill jag inte berätta för mycket om handlingen.

Helt kort kan jag berätta om hela serien och dess handling i stort.

Amaltea är prinsessa i ett drottningarike. Hon lever i en värld där könsrollerna är de omvända. Kvinnorna är de starka, de som ger sig ut på äventyr och de som ska rädda prinsen från draken, döda draken och ta över drottningariket, så också Amaltea. Hon räddar sin prins, men sedan börjar bekymren. Hur ska de alls nå till prinsens rike så att Amaltea kan be drottningen att få gifta sig med prinsen?

Natalia Batista har lyckats bra. Jag gillar hur hon använder ordet ”kvin” istället för ”man” i meningar som ”man gör ju det” – ”kvin gör ju det”. Kul att hon tänkte på en sådan detalj och inte föll för att behålla det vanliga språkliga som ju refererar till en mansperson snarare än hon eller något könsneutralt (hen är inte alls samma sak, för övrigt).

Varje del i serien börjar med en sammanfattning av vad som hänt innan, vilket var bra i mitt fall, eftersom det var ett tag sedan jag läste del 1 och 2. Jag kom dock ihåg det mesta. Sword Princess Amaltea är ett humoristiskt och fartfyllt äventyr. Natalia Batistas högklassiga teckningar höjer stämningen ytterligare.

Jag rekommenderar alla att läsa böckerna i ordning och inte hoppa över någon del. Alla delar är bra och förtjänar att läsas, och serien gör sig bäst i sin helhet. Dessutom slutar bok tre med en oväntad vändning, en knorr som blir mer effektfull om man – kvin! – läst alla böcker i ordning.

Till sin hjälp har hon haft assistenter, något som är mer vanligt i Japan, än i Sverige. Jag kan tänka mig att det är hjälpsamt, då de gör bakgrunder, kopior och annat som är lite ”tråkigare” eller kanske mer tidsödande, så kan tecknaren eller manusförfattaren ägna sig åt det mer framträdande.

Serien är också klart inspirerad av japanska manga, något som ”kvin” ser i teckningsstilen.

Jag gillar den och kan varmt rekommendera den till någon som vill ha en serie där könsrollerna spegelvänds, en trilogi som provocerar eller visar på de roller som funnits och fortfarande finns och är starka på många ställen runtom i världen, en trilogi som väcker debatt och diskussion - och om inte annat får den läsaren att reflektera.

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Författare & tecknare: Natalia Batista

Förlag: Kolik förlag

ISBN: 9789186509538

Originalspråk: svenska

Recensionsexemplar: ja

Recension: Kvartetten, som sprängdes, del 1

Kvartetten, som sprängdes är från början en gammal klassiker från 1924, skriven av Birger Sjöberg. Kolik förlag var vänligt nog att skicka mig ett recensionsexemplar av serieversionen av denna klassiker. Malin Biller har gjort en serieroman i två delar av Birger Sjöbergs roman.

I första delen introduceras kvartetten i sig som består av fyra män, och andra personer runtomkring dessa, alla boende i samma lilla stad, Krutstan. De fyra männen förs samman genom olika omständigheter, till att bli en del av samma stråkkvartett.

Malin Biller speglar humorn i boken med sina svartvita teckningar. Bakgrunderna är ganska enkla, hela teckningsstilen är rätt enkel, men effektfull. Bäst har hon lyckats med karaktärerna – alla människor har verkligen personlighet och deras minspel är uttrycksfullt.

Det måste ha varit ett gediget arbete att välja ut vilka delar av romanen som skulle vara med i serieversionen. Boken består av Birger Sjöbergs text, komplett med gammeldags formuleringar som ”voro” och ”äro”, tillsammans med Malin Billers teckningar och en del repliker som levereras i pratbubblor, vissa på dialekt – vilket passar mycket bra i sammanhanget – ger en humoristisk ton och dessutom speglar en viss karaktärs tonläge.

Jag tyckte mycket om den underfundiga tonen i boken, vill gärna läsa del 2 och ser också fram emot att sätta tänderna i den klassiker som Malin Biller bearbetat. Detta om något är ett gott betyg för denna serieroman.

Tack, Kolik förlag, för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln

Text: Birger Sjöberg

Bild: Malin Biller

Titel: Kvartetten, som sprängdes, Del 1

Förlag: Kolik förlag

ISBN: 978-91-86509-56-9

Recensionsexemplar: ja

God Jul!

I brist på snö blir det ett foto från februari 2015.

God Jul och tack för att ni följer min blogg.

Jag vill skriva

Med möda har jag tagit mig tillbaka in i skrivandet. Den senaste veckan och de senaste dagarna, efter det att jag skickat in synopsis till Ann Ljungbergs SuperVIPtävling, har jag försökt komma tillbaka till romanen Jade, skrivit mig tillbaka in, genom att skriva ord utan mening, ord med mening men väldigt dåligt formulerat och till sist, i går, en del som kan användas, annat som är skräp.

När jag vaknade i dag, på söndagsmorgonen, var min första medvetna tanke: Jag vill skriva.

Så underbart att vakna på det viset, med en så klar och tydlig - och spontan! - tanke som bara ploppade upp, med styrka och kraft: Jag vill skriva.

Genast gick jag upp och skrev detta blogginlägg. Efter frukost är det skrivande på romamen Jade som gäller, för jag vill faktiskt skriva och det känns underbart.

Jag kände energin också medan jag tänkte det. För längtan finns där hela tiden, men nu verkade kraften och motivationen finnas där också: Jag vill verkligen skriva.

Hur man skapar underlag till synopsis

Just nu håller jag på att sammanställa ett synopsis för Jade i en excelfil. Grunden för synopsisen har jag redan. Dels har jag redan skrivet material som jag bara ska placera på rätt plats, dels har jag annat till grund för synopsisen.

En av de saker jag gjort är att ha skrivit gula lappar, notislappar, med rubrik, perspektiv i scenen, det vill säga personens namn kort och gott (som till exempel Jade), sedan kolon, och en kort mening om scenens innehåll.

Alla dessa gula lappar renskrev jag sedan i ett worddokument. Det dokumentet skrev jag ut, läste igenom och fyllde sedan på med ytterligare några rader, direkt på papperet, med "Jade:" och scenens innehåll, eller Ashley eller Silas (de andra två som får tala i romanen).

Nu går jag igenom detta papper med notisar, lägger in i varje kapitel i mitt exceldokument och stryker den gula lappen/scenen ifråga efteråt med en highlighter-penna.

Jag har också gjort en gammal kapitelförteckning (för hand) som jag plockar lite från - det som fortfarande är relevant och ska vara med i den nya versionen av romanen, vill säga.

Jag har också gjort en tidslinje för hand, där jag lagt in små tvärstreck och skrivit datum för vissa nyckelscener. Detta för jag också in i excelfilen.

Dessutom har jag gjort lite av mindmaps och andra uppräkningar av händelser i olika listor. Dessa går jag nu också igenom.

Som underlag har jag också en utskriven kalender för året då romanen i huvudsak utspelas, för att kunna hålla reda på datum och dagar.

Rubrikerna för mitt synopsis är följande: kapitel (skriver bara nummer här, även om jag tänker ge varje kapitel också en titel - jag gillar verkligen när kapitel heter mer roliga saker än bara 1, 2 och 3), POV (point of view/perspektiv i kapitlet), plats (platsen där kapitlet i huvudsak utspelar sig), konflikt (den övergripande för hela kapitlet), undertext (vilka känslor som dominerar huvudpersonens inre (och avspeglas i det yttre) i kapitlet), syfte (mitt syfte, som författare, med scenen).

Dessutom färgmarkerar jag varje rad utifrån vems perspektiv kapitlet har. På så vis kan jag lätt se om jag varierar tillräckligt mycket. Hittills har Jade massor av kapitel, Ashley några få och Silas ännu färre. Jag ska försöka ge A och S mer plats, men tyvärr kommer nog J att få dominera den här romanen även fortsättningsvis...

Skapa ett under och #SuperVIPtävling

Det är bara att konstatera: under skapar man själv.

Jag vet det egentligen vid det här laget. När det kommer till skrivande finns det inga genvägar: det är bara att göra.

Och jag satte mig ned och gjorde. Pennan mot papperet. Började med uppvärmning som jag brukar, ord kommer ut men utan sammanhang och utan större mening än själv ordet och dess mening i sig.

När jag har lallat runt på det där viset en stund kan jag börja skriva någon enstaka mening som har med romanen att göra. En liten en, bara.

Ytterligare ett tag och jag har tagit mig förbi muren och då börjar det komma ut sådant som låter lite mer vettigt, men inte alltid har något reellt sammanhang; det kan vara meningar som ser ut att höra samman med romanen, men som egentligen inte har någon plats i den. Bara för att hitta tonen.

Och när det är gjort kan jag börja skriva på riktigt. Meningar som faktiskt är del av romanen, av scener som faktiskt existerar i romanen. Och då har jag skapat mitt under. Jag är tillbaka i romanvärlden. Och hoppas bara på ännu mer flyt.

Just nu har jag börjat på en synopsis, en scenöversikt för att jag är med i #SuperVIPtävling som Ann Ljungberg anordnar. Jag har valt att jobba med en kapitelöversikt, som ett exceldokument. Men funderar lite, för det kräver att man är mer detaljerad än om man skriver i löpande text. Hursomhelst, deadline är redan 7 december, så jag måste bestämma mig. Jag som är så velig och har så svårt för beslut. Är ju också därför som jag inte har kommit längre i mina romanprojekt än vad jag gjort... Veliga knasboll.

Vill ha ett under

Jag har helt kommit av mig. Det är därför jag inte heller bloggat något. Jag har inte skrivit något alls på sistone. Helt kommit av mig. Livet kom emellan. Mycket hände på kort tid, och nu försöker jag komma ikapp. Och så försöker jag komma igång att skriva igen, men det går erbarmligt trögt.

Någon som har några komma-igång-tips?

Jag vill satsa helhjärtat på Jade nu, men det behövs ett under, känns det som, för att det ska funka, för att det ska bli något vettigt, för att jag ska få ändan ur och verkligen göra det där jag drömmer om. För att göra Jade rättvisa. Vet inte om jag kan det, tror inte att jag kan det, hoppas att jag kan det. Vill.

Men känns som att jag behöver hjälp att komma igång igen. Jag har ju ändå (mer eller mindre) tagit paus från det här projektet sedan i våras... och nu är det inte längt kvar till jul...