Att slösa på ord

När jag hittat “ordmätare” på diverse sidor, bestämde jag mig för att – för kul skull – själv räkna antalet ord och se hur mycket jag egentligen skrivit. Mätarna till mina nuvarande två böcker finner du längre ned på sidan till höger. Böckerna hör samman, men jag tror inte att det blir en trilogi, i alla fall inte i nuläget. Det har inte alltid varit som det är nu.

Till en början var det en bok. Sedan ökade det, blev två och sedan tre och fyra böcker innan det halkade tillbaka ned på tre böcker. Plötsligt bestämde jag att jag skrev en trilogi. Innan dess hade jag ratat hela den gamla versionen och startade på nytt med bok ett i den nya trilogin. Nu har jag förkastat trilogin och börjat om på nytt. Detta skeende, alla böcker och bokturer inräknade, har utspelat sig under snart ett år. Jag är för närvarande på dag 338. Men räkningen är lite oklar; det beror på vad som är början...

Jag tror bestämt att detta är något som händer för opublicerade författare (kan jag vara så djärv att jag vågar kalla mig själv så?). På något vis vill de skriva Den Ultimata Boken och därmed börjar de om och börjar om...

Dessutom har de så mycket att berätta, att de inte kan begränsa sig och kalla det mesta för “bakgrundsfakta” och låta det bara skina igenom i boken, utan låter det i sin entusiasm och iver ta över boken.

Det kan också ha att göra med odisciplin och ovana. Det tar kanske några böcker innan man är tillräckligt van och har hittat sitt alldeles egna arbetssätt. För att göra som jag gjort hittills tar inte bara massor av energi; det är oerhört tidsödande.

Och det är ett väldigt slöseri på ord.

Första kaserade romanen var på 237,273 ord. Notera att maxantalet ord på mina ordmätare är 120,000 ord. Det maxantalet är dock taget något ur luften, efter att ha tittat runt på andra “ordmätarsidor”. Onödig statistik? Kanske. Men det är roligt att veta hur många ord man slösat bort. Övning ger färdighet. Vad mycket färdighet jag måste ha fått i och med alla dessa övningar (notera mitt smått sarkastiska tonfall).

Trilogins statistik:

bok ett: 27,828 ord

bok två: 10,231 ord

bok tre: 8,923 ord

Tackochlov att trilogin inte blev längre än den var, innan jag tänkte om! Fast, tada, jag hade en fristående sequel! Där var handlingen dock tagen direkt från första kaserade romanen nämnd ovan, så den räknas inte, men för den nyfikna kan jag tala om att den var på 45,351 ord.

Den ivrige matematikern har nu raskt räknat ut att trilogin var på sammanlagt 46,982 ord.

Lägger man samman första romanen med trilogin blir summan 284,255 ord. Tala om att slösa på ord!

I februari 2006 såg jag namnet på huvudpersonen på en registreringsskylt för barnvagnar.

I april 2006 började jag skriva och lade deadline ett år senare. Dock insåg jag att jag börjat på fel sätt, lade skrivandet åt sidan och bara tänkte istället.

I augusti 2006 kom jag på hur jag skulle göra, allting föll på plats inne i huvudet och jag började skriva på romanen på riktigt.

Dag 147 (räknat från augusti 2006) började jag skriva på första boken i trilogin, och det var således dagen som jag ratade i stor sett allt jag skrivit tidigare.

I april 2007 lade jag trilogin åt sidan och började om på nuvarande bokprojekt MK.

I början av juni insåg jag att jag måste skriva bok Tusenskönan innan jag kunde fortsätta på bok MK eftersom bok MK byter POV, och nya POV-personen har varit med om massor som berättas om i Tusenskönan som utspelas tidigare. Och där befinner jag nu, 320,543 ord senare (MK: 29,870 och Tusenskönan: 6,418).

Det måste finnas ett effektivare sätt att jobba på!

Till mitt försvar måste jag dock tillstå att jag verkligen lärt känna huvudpersonerna, de viktiga bipersonerna, miljön, och all annan slags bakgrunds- och vid-sidan-om-fakta. Jag tror mig också blivit något mer rutinerad i mitt skrivande, och vet (någotsånär) vad som fungerar för mig. Tror jag. Kanske.

Och ja, jag gör narr av mig själv. Det är befriande!