Bäääh, säger fåret på promenad

Promenader är guld värda för alla kreativa skapare. När man promenerar fokuserar man på kroppslig rörelse som tillåter sinnet att vandra fritt.

Jag funderade kring mycket under eftermiddagens promenad. Bland annat tänkte jag på projektet vi kan kalla BÄ (en hopdragning av ordet i titeln). Liksom alla får i en fårskock säger bä på sitt alldeles egna, unika vis har var och en av de individuella texterna som BÄ består av sin egen mening, och sitt eget syfte. Det är hopsättandet som är det svåra, och det är det som har jagat mig i tre år nu (funderingar i bakhuvudet medan jag har jobbat aktivt på andra projekt).

Jag kom att tänka på att liksom fårskocken bara ser ut som just en enhetlig fårskock på håll, blir alla texter i BÄ tillsammans en helhet. Således har jag, lite mindre metaforiskt uttryckt, kommit fram till att det ska bli en novellsamling (möjligtvis med inslag av dikter), där både pappa bagge som säger bäääh, mamma får som säger määäh, och lilla lammet som bara kan säga äääh får plats.

BÄ har som sagt vuxit fram under åren, och kakofonin är egentligen flera kortare texter buntade ihop för att “de passar ihop” eller “jag vet inte var jag annars ska lägga dem”.

En fråga som alla professionella författare verkar få är “Varifrån hämtar du din inspiration?” och med tanke på just den frågan kan det här vara på sin plats att ge en liten vink om varifrån just jag får min inspiration (om inte annat kan det inspirera andra att inspireras).

Gällande BÄ har inspirationen varit Sapfo, islänningasagorna med sina olika versmått, den japanska trädgårdens uppbyggnad som bottnar i den kinesiska zenfilosofin, den svenska, riktigt kalla vargavintern, mytologi som den som kretsar kring den mesopotamiska gudinnan Lilith, och musikvideor med j-rockartister som Gackt och T.M.Revolution (länkarna ovan är till olika informativa sidor och musikvideor).

Som synes är BÄ ett sammelsurium av annat slag, dock liknande, än det sammelsurium jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg, det vill säga godbitar av olika slag sammanfösta i brist på bättre. Men de hör ändå samman såpass att jag tror att de är delar av samma låt: basgången här, elgitarrslingan där, trumgången där borta, och vänta, en melodslinga också, samman med ett violinspel.

Fårskock på håll, fårfamiljer på närmare håll, individuella får på riktigt nära håll. Och alla äter de gräs.