torsdag 24 december 2009
God Jul & Gott Nytt År!
Jag önskar er alla God Jul & Gott Nytt År!
Kram!
tisdag 15 december 2009
Läsåret 2009 och önskningar inför 2010
Jag har lånat betydligt fler av böckerna på ”Jorden runt på åtta böcker”-listan på biblioteket, som inte blivit av att läsa. Men på det viset har jag i alla fall introducerats till flera författare som jag inte skulle känna till annars. En del av böckerna har satts upp på min ”att läsa någon gång”-lista.
De två böcker jag ändå läst, är först julis stopp – Asien – där jag läst ”Bittert arv” av Kiran Desai.
Bok nummer två är från stoppet i Nordamerika, Margaret Atwoods bok ”Oryx & Crake”. Bok nummer två fick upp ögonen på mig för Margaret Atwood och hennes författarskap. Förutom Oryx & Crake har jag även läst hennes andra science fiction-bok, ”Tjänarinnans berättelse” nu i år, 2009. I bokhyllan väntar ”Alias Grace”, som jag köpte på second hand för tio kronor. Dessutom är jag nyfiken på Margaret Atwoods ”Penelopiaden” som jag planerar att läsa nästa år.
Gällande Kiran Desai har jag blivit nyfiken på hennes författarskap också, och även läst hennes ”Kalabalik bland guavaträden”, vilken jag läste först, faktiskt. Så jag kände redan till Desai när det blev dags för hennes ”Bittert arv” – vilket för övrigt var bra, eftersom jag gillar ”Kalabalik bland guavaträden” bra mycket mer än ”Bittert arv”. Ändå är jag som sagt nyfiken på Desai och hoppas hon kommer ut med någon ny bok snart.
Jag har delvis skrivit klart recensioner av de två ”Jorden runt på åtta böcker”-böckerna. Håll utkik, jag planerar att lägga upp recensionerna här, har bara skjutit upp det ett tag.
För övrigt planerar jag att vara med nästa år också, då ”Jorden runt på åtta böcker (2)” drar igång. Det ska bli kul!
Annars har jag under året som gått läst massvis med böcker. En lista på vad jag läst finns här.
”Jorden runt på åtta böcker” går ju ut på att man ska läsa böcker av författare från jordens alla hörn, från alla världsdelar. Jag tycker att jag, trots att jag inte hängt med projektet riktigt som jag tänkte mig från början, har läst bra mycket olika slags författare från skilda delar av världen, ändå.
När jag går igenom min ”Lästa 2009” hittar jag följande:
amerikansk,
argentinsk,
belgisk,
brasiliansk,
dansk,
engelsk,
engelsk-amerikansk,
fransk,
grekisk-svensk,
indisk,
irländsk,
isländsk,
italiensk,
japansk,
kanadensisk,
polsk,
rysk,
rysk-amerikansk,
svensk,
Så jag tycker att jag rest rätt bra och mycket i år ändå! Och bland många olika slags böcker:
romaner, serieromaner, manga, pjäser, barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction, deckare, seriealbum, poesi.
Jag ser fram emot läsåret 2010! Jag tänker vara med i flera projekt då, har jag i alla fall planerat i tanken. Jorden runt på åtta böcker, Mytserien läsutmaning, Skrivande svenskor - kvinnliga författare 1900-1950.
lördag 12 december 2009
Ibland är det bra att vagnar välter
Man ska passa sig för att stirra sig blind på tuvor. Samtidigt ska man veta att det kan vara en liten småsak som gör att en stor förändring sker.
Ordspråket är negativt, men behöver inte vara det. Ibland är det bra att vagnar välter.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 346: Skriv om en liten tuva.)
fredag 11 december 2009
Den första blommans skiss är klar!
Som förlag vill ha det, manuset, med 1½ radavstånd och motsvarande TNR teckenstorlek 12 (Jag har Baskerville Old Face, och är annars särdeles förtjust i Palatino Linotype), är jag uppe i 122 sidor. Det låter kanske inte mycket, men många ändringar och tillägg måste göras innan manuset är klart.
Hursomhelst, vad jag ville komma till var att jag satt där och funderade och insåg: "Jag är klar med första utkastet".
Visst, det är massor med hål, och små detaljer har oklarheter, men i det stora hela, så är den stora huvudhandlingen, om än suddigt utskriven, klar.
Första utkastet klart. Vilken glädje kände jag inte i den insikten!
Jag spaltade upp tre stycken punkter, som ska förändra manuset till det bättre (så att boken landar på runt 200 sidor istället, förhoppningsvis, om inte mer).
Såhär formulerade jag det:
"Det är en bra grundhistoria.
Men den behöver rejäl omskrivning.
1. Mycket mer dialog.
2. Mer dramatiserande -> konkreta händelser
3. Mindre av teoretiskt resonemang."
Avsnittet dialog kräver ett eget blogginlägg, om inte fler.
Men i korthet beror dessa tre punkter och dess innehåll på att Maximilian (huvudpersonen) är så pratig. Jag skyller på honom. Jag skriver ändå i första person och det gör att han berättar så mycket. Det blir mer beskrivningar än dialog. Och ibland en del "tell" istället för "show" (show, don't tell).
Jag inser dessutom att jag är lite rädd för att skriva dialog. Mer om det i ett annat blogginlägg.
Hursomhelst, kontentan är att jag, nu när jag är klar med första utkastet, kan ge mig på andra utkastet! Jättespännande och roligt!
Jag tänker mer dialog, mer fem sinnena och sådana slags intryck, mer handling och konflikt. Framför allt strama åt saker och ting, berätta det som är relevant. Så det är mycket som ska strykas eller skrivas om, och en hel del avsnitt som är rätt korta och tråkiga som de är nu, som behöver dramatiseras. Framför allt med dialog.
Jag ser sååå mycket fram emot detta arbete! Det ska bli jätteskoj! Önska mig lycka till! ;-)
måndag 7 december 2009
Det bästa med måndagar
ny vecka kan bli nystart,
en anledning eller ursäkt,
till att ta tag i det där man sköt upp.
Som skrivpuffarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Som skrivövningarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.
Och med ny vecka,
kommer ny energi,
en vilja, stark som månen
att ta tag i sitt liv igen -
i vardagen, i allt det där
som händer under en vecka,
i ett helt vanligt liv.
(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 341: Skriv om det bästa med måndagar.)
onsdag 2 december 2009
Katinkas tankar om att förverkliga drömmar
- En dröm måste formuleras, då först blir den en plan som kan bli verklighet.
- Tiden är demokratisk, lika för alla. Välj vad du vill göra av den.
- Var nöjd om du gör en sak per dag för att komma närmare ditt mål. Gör i övrigt bara det du absolut måste och sådant du har lust med.
- Vårda din självkänsla lika väl som din kropp – välj bort umgänge och åtaganden som får dig att må dåligt.
- Det är dumt att begränsa sig. Den som säger att den inte kan, är ofta bara lite lat.
tisdag 1 december 2009
Pusslet växer
I år vann jag inte. Vinner gör man om man lyckas skriva 50 000 ord på sitt nya romanprojekt som man började skriva på den 1 november och avslutade senast den 30 november - eller i alla fall, om inte avslutade, så i alla fall kom upp i 50 000 ord i.
Jag satsade inte på att nå 50 000 ord. Men jag ville skriva så mycket som möjligt. Jag tog det som en rivstart på ett nytt romanprojekt. När jag började hade jag bara en lös idé. Vartefter jag skrev tog den form, och nu är det ett pågående romanprojekt som jag känner mig väldigt inspirerad och positiv inför.
Det blev 12 000 ord skrivna t.om. 30 november.
Idag, 1 december, har jag hittills skrivit ytterligare 1000 ord.
Jag är nöjd ändå med vad jag presterat. Och jag har haft väldigt kul när jag skrivit. Det är det allra viktigaste.
Projektet känns fortfarande roligt. Jag är uppe i 33 sidor med kapiteluppdelning och allt. Det är som att lägga ett pussel. Fragment och bitar skrivs, sätts ihop, flyttas på och görs större.
Pusslet växer.
Och jag har roligt.
(När jag skriver om projektet i fortsättningen och ni vill veta hur det går, leta efter inlägg med etiketten FUK.)
tisdag 10 november 2009
När cikadorna gråter
Jag söker inspiration från annat håll, och som ofta annars går jag till musiken, och till det visuella... Till musikvideor. En musikvideo som jag nyss fastnade för är en jag precis nyss också hittade på YouTube. Det är en sång som jag gillat ett bra tag, och som hör ihop med en anime jag tittat på - Higurashi no Naku Koro ni ひぐらしのなく頃に (When the Cikadas Cry/När cikadorna gråter/spelar); en skräckhistoria som börjar med vänskap och slutar med mord och galenskap, men vänskapen och det positiva är starkare än det mörka. Sången är vacker och intensiv, och blir ännu mer känslosam när jag förknippar den med en berättelse och viss typ av känslor som hör ihop med den. Jag tycker att musiken fångar stämningen väldigt väl.
Men PV:n i sig själv (som hör ihop med nämnda berättelse men också fungerar för sig själv) skapar också en egen stämning, suggestiv... En krypande och växande rädsla eller ett obehag. Den är väldigt vacker men också skrämmande.
Min NaNoWriMo-historia är ett fantasiäventyr, inspirerat av grekiska/romerska myter och till viss del också av Shakespeare (speciellt "Romeo och Juliet" samt "Köpmannen i Venedig").
Jag får nyinspiration av videon. Sångerskan bär i vissa scener en mask, typiskt venediginspirerad. Och ännu roligare blir det att jag redan har med en scen i NaNoWriMo-projektet där det just är maskerad och folk bär mask - något som jag hittade på redan den andra dagen jag skrev på NaNoWriMo, 3/11.
Hittills är min NaNo-historia snäll och mild, utan grymma fantasier, mest bra rolig och fantasifull. Men jag kanske ska föra in några mörkare element för att skapa ordentliga konflikter och mer spänning.
Här nedan är PV:n. Om du liksom jag undrar vad Shimamiya Eiko sjunger egentligen, finns texten här och här i översättning; välj den du gillar mest.
Eiko Shimamiya - Higurashi no Naku Koro Ni PV
torsdag 5 november 2009
Målning av Venedig
Mytologi och egenpåhittat
Jag bestämde mig för att vara med i år igen.
I år blir det något helt nytt som utspelas i en helt ny värld. Det är en saga, med inspiration från grekisk/romersk mytologi. Det är roligt att skriva!
Att det ska vara roligt är den enda ambitionen just nu!
Visst, jag försöker uppfylla kravet att skriva 1667 ord per dag, för att i slutet av november månad vara uppe i slutmålet 50 000 ord, men jag är förlåtande mot mig själv. Jag gör ju så mycket annat än skriver skönlitterärt... Dessutom har jag, min vana trogen, flera projekt igång samtidigt.
Sedan november började har jag dock inte skrivit på annat än mitt NaNoWriMo-projekt. Det har blivit långt färre ord än 1667 ord per dag dock.
Här är statistiken såhär långt:
1/11: 0 ord. (Planering pågick dock.)
2/11: 309 ord.
3/11: 381 ord.
4/11: 1 115 ord.
5/11: pågår fortfarande, just nu 1 095 ord.
Som sagt skriver jag för att det är kul. Mytologi har alltid fascinerat mig, och det är roligt att inspireras och skriva om kentaurer, hydror och vattennymfer. Jag har kul! --- Nu ska jag återvända till skrivandet.
fredag 16 oktober 2009
Övning ger mästerskap
Läs mer här.
torsdag 8 oktober 2009
Utmaning! - eller Allt om mitt skrivande!
1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?
Jag har provat alla möjliga varianter, men inte särskilt länge i taget. Till exempel ”en kvart om dagen”, tänkt att jag ska skriva mellan vissa tider (20-21 t.ex.), men det är mer planer än verkligt genomförande. Så jag måste svara att det blir mer sporadiskt, i stora sjok.
Vissa tider skriver jag massor, kommer verkligen in i det och har en period där jag knappt gör annat på fritiden än skriver. Där jag är väldigt produktiv och skriver sida upp och sida ner. Andra perioder blir det knappt något skrivet alls (förutom SkrivPuffar, dagbok, mail och blogginlägg).
Är lite av en periodare. Även om det med just skrivandet är ett pockande behov som finns där ständigt i tanken, varje dag. Och det slutgiltiga målet är att skriva en stund varje dag, och hitta en fungerande rutin. Jag kör med try and error, kan man säga.
2. Får du inspirationsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?
Ja, det får jag. Jag tror att inspirationen kommer med disciplinen. Det är på samma vis som med mitt målande och tecknande. Kommer jag över motståndsmuren går det galant, då börjar jag i ett slags disciplin-/jävlar-anammafas, och sedan kommer snart inspirationen istället och då flyter det på. Jag hamnar i flow och det känns underbart.
Men visst kan det vara tvärtom ockå. Jag har massor av idéer, får nya, börjar på många nya projekt, särskilt förr om åren, har många oavslutade roman- och novellprojekt, såväl som barnboksprojekt.
3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dylikt?
Jag skulle vilja hålla mig till ett projekt i taget, eftersom jag känner mig splittrad många gånger. Men faktum är att jag har ett gäng projekt på gång, ett par stycken jag jobbar mer på och vissa som ligger i olika slutskeden i bakgrunden.
Främst jobbar jag på ”Tusenskönan”, och de två andra delarna i trilogin också, men bara litet grand eftersom Tusenskönan ju ändå är bok ett.
En novellsamling BÄ är också på gång, och barnböcker har jag fyra, fem stycken som är skrivna, som behöver lite redigering men framför allt illustrationer.
Sedan finns många mer eller mindre realiserade idéer i bakgrunden, och ibland poppar vissa upp mer till ytan och då skriver jag tillfälligt på dem. Bilderboksprojekt, såväl som novellsamlingar och romaner.
4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
En kortroman, två diktsamlingar. Diverse noveller. En kapitelbok för barn i mellanstadieåldern. Två barnböcker för mindre barn.
En fantasyroman som specialarbete i gymnasiet (den blev klar men inte inskickad till förlag). Plus strödikter jag skickat till tidskrifter o dyl. Så summa summarum minst sex verk.
5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i så fall konstruktiv kritik tillbaks?
Kortare refuseringsbrev och –mail har jag fått några gånger; mer än så har det inte blivit än, tyvärr. Jag har inte skickat mina romaner/novellsamlingar/diktsamlingar till så många förlag…
Dock har jag skickat mina två barnboksprojekt till flera förlag, främst två av dem, till fem respektive fyra förlag, men mest fått korta refuseringssvar tillbaka. Från ett av förlagen fick jag svaret att jag skulle återkomma med illustrationer. Så nu är huvudmålet med mina barnboksprojekt att illustrera dem, innan jag gör nya inskickningsförsök.
6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Ja, lite grand, mest för att jag vet att det krävs att man skriver varje dag för att det ska bli något. Vill man bli författare ska man skriva varje dag, annars kan man skriva då och då. Men då kommer man heller ingenstans.
Fast det är också mycket ett behov som jag känner, som drar i mig, får mig att längta... får det att suga i hela kroppen: "jag vill skriva, skriva, skriva!"
Ett behov som jag när jag inte "lyder" det, mår sämre av. Jag mår bäst när jag får skriva ofta och mycket.
7. Varför skriver du?
Att skriva är att andas. Det är ett behov och en längtan. Mer om varför jag skriver kan du läsa utförligare här och här.
8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
Köp Ingur, så får du läsa dikt av mig. Annars kan du komma över ett gammalt nummer av tidskriften Metamorfos, där har jag också publicerat en dikt.
I Tärna folkhögskolas skrivarlinjes antologi för läsåret 1998/1999 kallad ”Taxi”, där finns både dikter och noveller skrivna av mig. Länken leder till en söksida; sökord "taxi".
Ytterligare av mig kan läsas i en planerad antologi för projektet Kreativa möten. Mer om det här. Jag kommer att berätta mer här på bloggen när publiceringen av antologin blir aktuell, under 2010.
Hjärtdjuret och Niederungen
Jag tyckte att namnet lät bekant när jag först hörde det precis efter klockan 13 då nyheten kom. Ett tag senare insåg jag varför. Jag är ju med i Jorden runt på 8 böcker, även om jag varit inaktiv... Jag har dock läst en del, bara inte uppdaterat om det på bloggen. Inlägg kommer om detta, så välkommen tillbaka till min blogg snart igen och läs om det!
Men angående Herta Müller så lånade jag i somras hennes bok "Hjärtdjuret" med ambitionen att läsa den. Det blev dock inte så...
Nu försökte jag få tag på den på stadsbiblioteket igen. Men då var klockan närmare två på eftermiddagen, och då hade bibliotekarierna givetvis redan plockat ut alla böcker av Müller ur bokhyllorna och lagt på ett speciellt "nobelprisbord" tillsammans med information om dels Müller och dels om vilka böcker av henne biblioteket hade. Tyvärr var det bara två böcker i tyskt original kvar på bordet, och jag kan inte tyska alls.
Jag försökte förgäves få tag i en sista pocketbok, "Niederungen", som skulle finnas under hylla "Hf" i pocket. Så jag gick hem utan böcker av henne. Ingen förlust kanske(?), men jag har hört att "Hjärtdjur" ska vara en bra bok i alla fall. Synd att jag inte redan läst den; då hade jag läst henne innan hon blev nobelpristagare och inte efteråt när alla läser henne.
Nåja, jag får nöja mig med att söka upp de böcker av gamla nobelpristagare som står olästa här hemma i min bokhylla...
tisdag 6 oktober 2009
Camilla Läckberg tipsar
Camillas 10 snabba:
"1. Få ner rumpan på stolen och skriv även när det tar emot."
/Camilla Läckberg
Där stannar jag till. Det är det första av tio snabba tips från Camilla Läckberg, i senaste numret av Amelia, nr. 22, 8 oktober 2009. För redan där skär det sig för mig. Det ligger så mycket motstånd i att verkligen sätta sig och skriva. Och nu när jag faktiskt sitter och skriver, blir det blogginlägg istället. Motståndet som är så stort. Men varför? Varför är det så stort?
För att det finns så mycket prestationsångest och krav, och ett sikte på målet "ha skrivit klart och avslutat alla mina nuvarande och framtida och gamla bokprojekt". Typ så. Det är som vanligt, med andra ord. Jag får beslutsångest. Kan inte välja. Vill både ha bulle och kaka. Att man inte lär sig!
Samma dilemma som när jag var liten flicka.
"Du vinner en bok. Här har du fem böcker att välja mellan. Vilken bok väljer du?"
Är man glad då? Hoppar man högt och väljer en av de fem böckerna snabbt och med stort leende på läpparna?
Nej, man gråter för att man inte kan bestämma sig.
Nu vill jag sätta mig att skriva. Men vilket projekt ska jag fokusera på? Vilket ska jag välja idag, vilket imorgon, vilket sen, vilket i evighet, amen? --- Det är just det, jag måste inse att jag kan välja om imorgon. Ett beslut är inte oåterkalleligt.
Tilltro, förstås. Självförtroende...
Se på alla författare. Det finns så många. Så många böcker, så mycket att läsa. Så många som kan skriva. Så varför inte jag? Jag kan också skriva!
Men är det fler än jag som har beslutsångest?
fredag 2 oktober 2009
Karaktärsnovell MALL
Fullständigt namn:
Beskrivning (sammanfattande, kort kärnfull beskrivning: här kan t.ex. stå "huvudpersonen" eller "huvudpersonens bästa vän" eller dylikt.):
Födelsedatum:
Astrologiska fakta:
Numerologiska fakta:
Personlighet:
Utseende (längd, vikt, hår, ögon, annan karaktäristik av relevans):
Yrke/Annan ockupation (samt datum och tidpunkter av relevans i anslutning till detta):
Utbildning (samt datum och annat av relevans i anslutning till detta):
Familj (mor, far, syskon, andra av relevans):
Vänner/Partners (samt andra av relevans):
Andra människor av relevans (och varför):
Biografi (levnadsberättelse hitintills, fram till bokens början):
Relation/syn till/på religion/samhälle:
Andras syn på henne:
Hennes syn på andra:
Levnadsförhållanden:
Syfte/roll i berättelsen:
Utveckling i berättelsen:
Sätt ensam/med andra:
Tal ensam/med andra:
Mål (främst i berättelsen, om innan - de av relevans):
Övriga anteckningar:
tisdag 29 september 2009
Att slänga eller inte slänga, det är frågan!
måndag 28 september 2009
Wang LeeHom på Spotify!
Nu finns hela Wang Leehoms diskografi på Spotify! Förut fanns bara något album, men nu finns allting där, inklusive en skiva där han bara förekommer med någon enstaka låt. Plus att han kommit ut med ett helt nytt album i år! En 2-cd-samling. "Wang Leehom 2008 MUSIC-MAN World Tour". Massor av nytt material från Wang Leehom som jag inte hört förut. Jippi! Här ska lyssnas!
För er som har Spotify och vill importera listan med all hans musik, klicka här: http://open.spotify.com/user/yasuisora/playlist/2DRJwSyqf5He9VhdT9c0rs
fredag 25 september 2009
Välkommet paket!
Två ytterst välkomna böcker!
"Virka amigurumi" av Mia Bengtsson och "Virka läskigt söta figurer" av Christen Haden.
Nu ska här virkas!
fredag 18 september 2009
Nu är det slutharvat!
Det har fungerat väldigt bra att jobba i yWriter. Jag behöver strukturen, inser jag. Man delar upp kapitel i scener och kan skriva scenanvisningar, bland mycket annat. Det hela blir mycket överskådligt. De senaste veckorna har jag fört över allting jag skrivit i Word till yWriter, delat upp i scener och skrivit scenanvisningar. En lista över alla karaktärer som figurerar i boken har också tillkommit. Jag är i full fart med att skriva karaktärsnoveller.
Att jobba i yWriter fick upp mina ögon lite, om man kan säga så. Jag insåg vilka brister jag hade i bokprojektet. Att jag inte arbetat tillräckligt med att lära känna personerna. Karaktärsnoveller måste skrivas, så man vet allt om personerna, i alla fall om huvudpersonerna. Jag har slarvat lite, ivrig som jag är, och plötsligt kom jag på att jag knappt vet något alls om den kvinnliga motparten till Maximilian, dvs. fröken B. Helknäppt! Men nu är det annorlunda, och snart vet jag allt om henne!
I och med yWriter kan jag sätta etiketter på scener på tydligare vis. För en scen efter en annan kan jag markera "outline", "draft", "1st edit", "2nd edit". Det gör att jag inte fastnar i redigerande. Jag håller bättre reda på vad jag redan petat i och kan vara hårdare mot mig själv i det avseendet. Gå framåt och skriva nytt istället för att harva på i samma scen, eller i alla fall gå framåt i redigerandet på ett lättare vis.
Dessutom, det viktigaste av allting: processen och framgången i arbetet blir tydligare gestaltat, konkretiserat, överskådligt och tydliggört. Jag kan se på ett helt annat sätt att det faktiskt går framåt, och att jag åstadkommer något. Vilket är SÅ otroligt viktigt, speciellt för mitt självförtroende i skrivandet. För att se att jag kan avsluta saker.
Jag avslutar scen efter scen och det får mig att känna tillfredsställelse. Det blir roligare att arbeta med bokprojektet då. Så jag rekommenderar alla som inte har ett skrivarprogramverktyg att arbeta i att skaffa ett.
Varför inte yWriter?
Ett R på ena kinden
Det var när jag gick i gymnasiet och min kusin var på besök. Hon och min syster som är jämngamla och elva år yngre än jag var fascinerade av mitt dåvarande bokprojekt. Jag ritade massor av teckningar av karaktärerna i boken, och de ville också rita. De ville rita huvudpersonen och frågade mig hur han såg ut. Jag sade att han hade ett ärr på ena kinden.
När de visste ungefär hur han såg ut satte de igång att rita. Ett ärr på kinden…
Min kusin gjorde helt sonika ett R, bokstaven R på ena kinden. Helt logiskt! Jag hade ju sagt att han hade ett r på ena kinden…!
Jag kom inte ihåg hur jag reagerade; jag skrattade nog inte åt henne, men förklarade hur jag menade… Kul var det hursomhelst, och jag kan inte tänka tillbaka på det än idag utan att le…
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 261: Skriv om ett ärr.
tisdag 1 september 2009
Wise Quote och gratis programvara för författare
Just like one's life.
If death never visited us, if we were able to live forever...
People would hardly ever get anything done, would they...
Because they'd think "Oh I can do it whenever."
But even though our time here IS limited, there are still a lot of people who think "Oh, I can do this or that whenever..."
/Gackts kloka ord,
Citerat härifrån vilket i sin tur är en översättning härifrån (där Gackt skrivit i original på japanska).
(Får mig att tänka på deadline för mina projekt... Hittills har jag såhär: INGEN deadline, och massor av stress för att ingen deadline är satt, för att jag vill vara produktiv men inte är det. Samtidigt: jag skriver för att det är kul, det är inte mitt levebröd som för Gackt. Men ändå, någonstans, vet jag att vad han säger ovan är sant. Ergo: stress. Men det ska ju vara KUL! Jag insåg idag att jag behöver jobba mer strukturerat. Tackar min bror för gratisprogrammet jag fick, yWriter - free writer software, bara att ladda ner. Idag ska jag börja använda det. Inser att jag behöver strukturera upp saker mer, för de är så luddiga och många gånger diffusa i huvudet. Ja, så var den långa parentesen slut för den här gången. Nu ska jag strax ut och springa - ett sätt att göra av med stresshormoner om inte annat.)
fredag 28 augusti 2009
Ny hobby tar över världen!
Eller i alla fall min skrivarvärld.
Jag har hittat ännu en prokrastinering, en distraktion... en tidsödande sådan.
Men väldigt, väldigt rolig! Och söt!
Jag har börjat virka amigurumi. Amigurumi betyder ungefär "små virkade mjukdjur/dockor", och det är just vad det är. Små virkade figurer som inte tar lång tid att göra, och därför passar mig perfekt. Dessutom är de söta och gulliga, och kanske perfekta små presenter för de som gillar mysiga nyckelringar eller smådjur, maskotar och dylikt.
Jag har lånat Mia Bengtssons bok "Virka amigurumi - söta små glädjespridare". Det sprider glädje i mitt hem. Redan har jag måndag till torsdag besökt Röda korset, Panduro och Myrorna och inhandlat garn, stoppning, knappar, djurögon i plast av olika slag, virknålar och nämnde jag massor av olikfärgat garn? Röda korset var perfekt för garninhandling till billig penning. Jag har fyllt en hel liten IKEA-låda med garn.
Men hur blev resultatet? Vad är egentligen amigurumi? Hur ser de ut? Hur ser MIN första amigurumi ut?
Svaret på alla frågor hittar du i ett inlägg på min andra kreativa blogg. Ännu ett inlägg visar också foto.
torsdag 20 augusti 2009
När jag är
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.
onsdag 19 augusti 2009
Japansk rock - abingdon boys school - till SVERIGE
Jag funderar verkligen starkt på att gå och se dem! Det är ändå ett av de j-rock-band som jag gillar mest! Jag tycker även mycket om T.M.Revolution (Takanori Nishikawa) som soloartist. Det är T.M.R. som sjunger och är vokalisten i rockbandet abingdon boys school.
De har gjort introlåtarna till många animeserier, som t.ex. Rurouni Kenshin (T.M.R.) och Darker than Black (abs), och även varit med på Live Earth-arrangemanget häromsistens.
New Nippon Productions är det som stolt presenterar detta japanska bands första spelning i Sverige, tillsammans med Skrikhult Productions.
Köp biljetter här (Skrikhult) eller här (New Nippon Shop)
Se mer av abingdon boys school här (officiell hemsida).
Hör mer här (youtube-sökresultat)!
söndag 16 augusti 2009
Framtida strategier
Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.
Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.
Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.
1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.
Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.
Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!
Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!
Kram och godnatt!
Missriktat ögonkast
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
lördag 15 augusti 2009
Grattis!
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
torsdag 13 augusti 2009
Frejdlig fritagning
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
tisdag 11 augusti 2009
Rysligt helgerån!
Jag skulle väldigt gärna gå igenom de där sex eller trettio ton med böcker som Malmö stadsbibliotek slängt i återvinningen! Det skulle finnas massor av bokskatter där!
Om "mitt" stadsbibliotek gör detsamma skulle jag bra gärna vilja veta det i förväg så jag får köpa några böcker innan resterna slängs...
Läs hela artikeln här.
Ungdomskanon för svenska 70-talister
Märk med fetstil de du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren så märker du författarens namn med fetstil
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ om du äger boken
Kursivera de du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
X framför de du läst men önskar att du inte hade
F framför de där du sett filmen/tv-serien
R framför de där du hört radioteatern
P framför de du påbörjat men inte avslutat
FFF betyder förstås att jag sett flera filmatiseringar/tv-serier/tecknade versioner av verket i fråga!
Hitta på fler kategorier om du vill
1. + F F FAnne på Grönkulla (L. M. Montgomery)
2. + Unga kvinnor (Louisa May Alcott)
3. Kulla-Gulla (Martha Sandwall-Bergström)
4. + F Det lilla huset på prärien (Laura Ingalls Wilder)
5. + F Trollkarlens hatt (Tove Jansson)
6. + F Bröderna Lejonhjärta (Astrid Lindgren)
7. Janne, min vän (Peter Pohl)
8. + I morgon när kriget kom (John Marsden)
9. Halvvägs till himlen (Karolin-böckerna) (Gunborg Wildh)
10.+ Momo eller kampen om tiden (Michael Ende)
11. + Korpens sång (Per Nilsson)
12. + Därvarns resa (Mats Wahl)
13. Sandor slash Ida (Sara Kadefors)
14. Åshöjdens BK (Max Lundgren)
15. Kram (Hans-Eric Hellberg)
16. F Harry Potter och de vises sten (J. K. Rowling)
17. + R Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)
18. Dansa på min grav (Aidan Chambers)
19. F F Häxan och lejonet (C. S. Lewis)
20. En ö i havet (Annika Thor)
21. FörändringenFörvandlingen (Margaret Mahy)
22. Han hette Jan (Irina Korschunow)
23. F Glappet (Christina Herrström)
24. Syskonkärlek (Katarina von Bredow)
25. I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)
26. F Katitzi (Katarina Taikon)
27. Bärnstenskikaren (Philip Pullman)
28. + Nils Holgerssons underbara resa (Selma Lagerlöf)
29. Lilla herrn griper in (Christine Nöstlinger)
30. P Pappa Långben (Jean Webster)
31. En liten prinsessa (Frances H Burnett)
32. Huset Ardens gåta (Edith Nesbit)
33. ++ Fem söker en skatt (Enid Blyton)
34. Lånarna (Mary Norton)
35. Silas och den svarta hästen (Cecil Bødker)
36. F Den vita stenen (Gunnel Linde)
37. Den långa vägen hem (Cynthia Voigt)
38. R F Häxorna (Roald Dahl)
39. F En ettas dagbok (Viveka Sundvall (Lärn))
40. Tusen och en natt
41. Skattkammarön (Robert Louis Stevenson)
42. Robinson Crusoe (Daniel Defoe)
43. Gullivers resor (Jonathan Swift)
44. + F Tom Sawyer (Mark Twain)
45. + Bombi Bitt och jag (Fritiof Nilsson Piraten)
46. P En världsomsegling under havet (Jules Verne)
47. + F Greven av Monte-Christo (Alexandre Dumas d.ä.)
48. + F Sofies värld (Jostein Gaarder)
49. + F Frida med hjärtat i handen (Torun Lian)
50. Flambards (K. M. Peyton)
51. Att trösta Fanny (Gunnel Beckman)
52. Vittnet (Leon Garfield)
53. F Dårfinkar och dönickar (Ulf Stark)
54. + Godnatt, mister Tom (Michelle Magorian)
55. + Datorernas död (George Johansson)
56. Lilla Sparvel (Barbro Lindgren)
57. Trälarna (Sven Wernström)
58. + F Juliane och jag (Inger Edelfeldt)
59. Heidi (Johanna Spyri)
60. Ovan hav, under sten (Susan Cooper)
61. F Gummi-Tarzan (Ole Lund Kirkegaard)
62. + Solstenen (Maj Bylock)
63. + Slottet det vita (Tormod Haugen)
64. *Bims och Bumse (Antoinette Baker)
65. Baskervilles hund (Sir Arthur Conan Doyle)
66. Alice i Underlandet (Lewis Carroll)
67. F Kastrullresan (Edith Unnerstad)
68. Majken den nittonde december (Margareta Strömstedt)
69. Sju syskon (Ethel Turner)
70. Klass 6 D, Sverige, Världen (Siv Widerberg)
71. + Den fjortonde bruden (Meredith Ann Pierce)
72. + Väster om friheten (Lloyd Alexander)
73. Den stora spökräddningen (Eva Ibbotson)
74. Röda Nejlikan (Baronessan Orczy)
75. Barnen från Frostmofjället (Laura Fitinghoff)
76. + FFF Oliver Twist (Charles Dickens)
77. HC Andersens sagor
78. + Kitty som detektiv (Carolyn Keene)
79. Onkel Toms stuga (Harriet Beecher Stowe)
80. F Svärdet i stenen (T. H. White)
81. + F Systrar i jeans (Ann Brashares)
82. + Elidor – det gyllene landet (Alan Garner)
83. + F Frankenstein (Mary Shelley)
84. + F F F Robin Hood (Howard Pyle)
85. Det blåser på månen (Eric Linklater)
86. Sotarpojken (Liza Tetzner)
87. F Djungelboken (Rudyard Kipling)
88. F P Peter Pan (J.M.Barrie)
89. *Vindsträdgården (Virginia Andrews)
90. + F Trollkarlen från Ö-världen (Ursula LeGuin)
91. *Cujo (Stephen King)
92. + FF Sagan om ringen (J. R. R. Tolkien)
93. Dansar Elias? Nej! (Katarina Kieri)
94. Felicias ö (Cannie Möller)
95. Fru Sola (Irmelin Sandman Lilius)
96. *Du har ju pappa, Elisabet (Maud Reuterswärd)
97. *Riddarna och de röda (Helmer Linderholm)
98. Som om jag inte fanns (Kerstin Johansson)
99. + FF Det susar i säven (Kenneth Grahame)
100. + F Pelle Svanslös (Gösta Knutsson)
Denna lista har jag fått från en annan blogg. Besök den gärna! Ovan ser ni alltså min version av listan, såsom jag fyller i den utifrån vad jag har läst och inte. Kul i alla fall att det var så många av böckerna jag faktiskt läst!
Jag har korspostat det här inlägget på Creative Harmony, för att blogger.com inte tar inklippt text direkt från Word, så jag klippte in och postade inlägget på ovannämnda blogg istället, tills jag kom på att jag ville testa här också, att kopiera från den andra bloggen hit, och den vägen gick. Så listan finns där också.
Vill du veta mer om vad jag läser just nu, besök gärna min 2009-lista.
måndag 10 augusti 2009
Mönsterbrytning
Hon gick hopkuren, som om hon måste ta skydd hela tiden mot ett rasande regn.
En gång såg hon uppåt och i molnen ovanför såg hon tre figurer som mer och mer liknande gamla gummor. Hon kom att tänka på Urd, Verdandi och Skuld vid foten av Livsträdet.
Där var de: tre kvinnor, tre väverskor, tre väninnor. De skrattade och gruffade och grälade; de hade ständigt trivsamt i varandra sällskap. De satt omgiven av trådar, trådar högt och lågt, överallt omkring dem.
Ibland klippte någon av dem av en av trådarna, bara på kul. Det enda som vittnade om att det betydde något mer var den enda röda bloddroppe som skvätte iväg med den klippta tråden.
Väven blev ständigt större. Den växte till ett oändligt hav, något att drunkna i om man inte kunde hitta mönstret. Fann man bara det kunde man simma mot strömmen.
Hon ville simma mot strömmen, men hon förmådde inte riktigt. Molnen löstes upp. Hon höll upp händerna mot solen som kom fram. Solstrålarna dansade in i mellanrummen mellan händerna, skapade mönster på hennes ansikte: solskuggor.
Hon sträckte på sig, stärkt av solskenet. Hon skulle bryta mönstren. Till att börja med skulle hon gå upprätt, ta emot regnet med magen och brösten. Stå emot, andas lugnt, hitta något nytt. Nya mönster.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 222: Skriv om ett mönster.
lördag 8 augusti 2009
To My Darling: I Was Made For Loving You
fredag 7 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
en daglig dos
av kärlek från min älskade
av mitt eget kreativa skapande
av livsluft, musik och glädje
är allt jag behöver
för att andas befriad
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 216 - 4 augusti: Skriv om en daglig dos.
Tusenskönan krymper - tack och lov!
Idag, efter att ha läst Linda Gs senaste blogginlägg, bestämde jag mig. Jag inser vad som behöver strykas. Boken spretar alldeles för mycket, det är alldeles för mycket att greppa och skriva om. Det gör sig inte. Även den skenbart enkla historien kan vara komplicerad att skriva.
Elizabeth George säger i sin bok om att skriva bland många andra kloka saker att man känner med kroppen vad som är rätt. Jag känner efter. Det är mycket som kan tas bort i Tusenskönan, och jag vet precis vad.
Efter en eftermiddag på en filt i solen, läsande en nyköpt bok - Invitation to Go av John Fairbairn - satte jag igång. Eftermiddagen ägnades således det utmärkta prokrastineringen GO. Tankar på helt annat, som gjorde att jag var effektiv när jag väl satte igång.
Jag gick igenom i huvudet vilka partier som ska tas bort, check, check, check. Och skrev därefter en resumé på bokens innehåll på en A4-sida datorskrivet. Det blir (eventuellt) en första bok i en serie. Måste bli det, med minst en boks fortsättning, eftersom det är så många frågor som inte rätas ut. I alla fall inte som jag tänker det nu. Dessutom är det ett öppet slut, eller ett slut som kräver fortsättning av den läsare som gillar boken.
Frågan är nu HUR jag ska fortsätta. (Jag har tankar på att skriva om helt andra personer, och lägga in Maximilian som en biperson som ändå får sin historia berättad, men det är bara lösa tankar än så länge. Men min hjärna arbetar på högvarv, massor av idéer är på gång att födas...)
Min resumé gjorde i alla fall att boken slutar bra mycket tidigare än jag förut tänkte mig. Vilket är bra. Bokens stomme är således redan skriven. Vad som återstår är MASSOR att stryka för Maximilian är fåfängt mångordig i multumtultum, och massor att skriva om. Hål att fylla och ett snyggt slut att skriva.
söndag 2 augusti 2009
måndag 27 juli 2009
Sju år senare
Gräset doftade starkt, värme steg från marken och rosendoften gjorde honom yr. Grässtråna kittlade hans nakna fötter med varje steg han tog. Under ofrivilliga fnissningar började han sin färd, till dess att han kunde bortse från stråna under honom. Han gick i dagar, varje kväll ledbruten eftersom han inte var van vid att gå på mark. Någonstans hyste han ett hopp om att hitta henne, hinna ifatt och göra sällskap, men önskningen slog inte in. Han fick söka lyckan på egen hand.
Stigarna som andra trampat men inte han förrän nu, ledde honom till berget vid vilket ett orakel dvaldes.
Efter väntan i en kö med andra vandrare, fick han möta mörkret i korridorerna som ledde fram till grottan där oraklet satt, omgiven av facklor och stearinljus. Kring hennes ansikte blåste en vind som fick hennes hår såväl som fackel- och stearinljuslågorna att fladdra. Han bugade och böjde knä, osäker på hur seden var och hur han skulle hälsa oraklet.
”Jag söker lyckan”, sade han enkelt då han inte kom på att med andra ord presentera sig eller sitt ärende.
Hon slöt ögonen och tycktes oseende titta upp i taket, när hon svarade:
”Du har redan funnit den. Var här och nu, där du är, och glöm bort henne, hon som försvunnit – hon har inte bara försvunnit nedför bergets brant, hon har också försvunnit ur ditt liv. Du kan bli lycklig på den här sidan bergen. Gå hem med dig igen eller stanna här hos mig. Två alternativ, och båda leder till lyckan. Något tredje alternativ finns inte, för det leder inte till absolut lycka. Det leder bara bortåt, kanske till henne och kanske, så småningom till lyckliga stunder.”
Vilket val han gjorde är inte av betydelse. Det enda av vikt är: han blev så småningom lycklig.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 208: Skriv om ett oförklarligt försvinnande.
söndag 26 juli 2009
Där allt är möjligt
lördag 25 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
måndag 20 juli 2009
Syns inte
Han torkade av handsvetten på byxbenen. Två våta fläckar mörkade tyget. Syns inte. Nu hördes steg. Han knäppte händerna men de skakade ändå. Han bet i knogarna och försökte sitta stilla. I nästa nu hoppade han till.
En rassligt torr och hög stämma:
”Jag vet att du är här.”
Det var en bluff. Eliot var säker på att han inte hade blivit sedd när han smet in genom porten. Regndroppar rann fortfarande från det stripiga håret ned under skjortan efter språngmarschen; han hade löpt genom flera kvarter, ignorerat ovädret och klafset i lerpölar, sprungit så fort han kunnat för att undvika att förföljaren hann ikapp. Men nu stod förföljaren utanför porten. Han hade väl slutat springa och gått från port till port, sagt samma sak utanför varje dörr, letat och nosat.
Syns inte. Syns inte. Syns inte.
Eliot bodde inte här. Det var bara ett ställe att stanna på. Ett korsvirkeshus med olåst port, ett oansenligt hus utan speciella kännemärken. Ett bostadshus. Bara ett ställe att gömma sig på.
Syns inte.
Han andades så tyst han bara kunde, långsamma medvetna andetag, lätta och korta, högt uppe i bröstet. Ljudlöst.
Nu öppnade förföljaren porten. Eliot flög upp och ställde sig tryckt emot väggen. Syns inte! Om förföljaren fick för sig att se bakom porten!? Eliot hade inte långt till skriket.
Plötsligt hördes steg bakom honom. Någon gick nedför trappan och kom ut i trapphuset. Någon som bodde i en av bostäderna som ville ut och bara gick förbi Eliot på sin väg mot porten. Någon som tog tag i porten i samma ögonblick som förföljaren långsamt öppnade den.
Eliot kunde höra hur förföljaren hälsade. Den boende svarade. Ett samtal inleddes.
Eliot bet sig nästan i tungan medan han hörde hur rösterna avlägsnade sig. Han drog ett djupt, darrande andetag. Över, för den här gången. Nu måste han genast vidare. Han öppnade porten bara så pass att han kunde smita igenom öppningen. Genast var han på väg in i en smal sidogränd, raskt småspringande.
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning, Utmaning 201: Skriv om att vara rädd. Det är också mötet med en ny karaktär som inspirerats av en tidigare SkrivPuff-text: Eskatologi.
söndag 19 juli 2009
Efter isdraken
Hon reste på sig i sin nakenhet. Blottade sig för fönstertittare. Himlen var för ljus för stjärnor. Den lilla vind som fanns för len och varm för svalka. I glaset hade kranvattnet blivit ljummet. Hon drack inte mer än ett par klunkar.
När hon vände tillbaka till sängen suckade hon djupt. Hon fastnade med blicken uppåt. Taket. Där hade draken flugit en gång, på andra sidan sommaren. Den hade gömt sängen i rökmoln, svett taket med långa strimmor av asksvart. Förkolnat trä. Rökt trä.
Under vintern hade draken varit värmeelementet som höll minus tjugo utomhus. Med sommaren i antågande hade den vänt tillbaka till Nordpolen, till snön. Isdrake som inte klarade värme.
Hon skrattade med ens, ett skratt som slutade i en suck av saknad. Hon önskade att draken hade varit där. Då kunde hon ha gränslat honom, och tillsammans hade de flugit upp i natthimlen, upp i skyn ovan molnen där svalkan hade renat och förnyat, återfött dem båda.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 200: Skriv en text på 200 ord.
Sommarskriv gång fyra
Det blev två hemläxor till nästa gång. Den första bestod i att skriva en kärleksdikt.
Där skulle vi fundera kring orfisk kontra symbiotisk dikt, och välja vilket slag vi helst ville skriva. Den orfiska dikten hyllar den utvalda, och riktas från diktaren till objektet, till "du". Medan den symbiotiska dikten just består i symbios, ett "vi", där diktaren och läsaren har tät relation, där både involveras. Om man ska prata om kön är den orfiska dikten klassiskt manlig medan den symbiotiska dikten är kvinnlig.
Förutom dikterna skulle vi också skriva en kort berättelse. En berättelse med en plantering i början, där planteringen är någonting av betydelse som äger rum i början och banar väg för slutet, där berättelsen ska mynna ut i en avgörande vändpunkt, en peripeti, där det som planterades i början nu slår ut helt och fullt. Kanske fanns det en bössa i början av berättelsen som nu avlossas, och i och med peripetin ställer allt på ända. Någon kanske dör, och i och med det vänds alltihop uppochner och berättelsen slutar efter en spännande upplösning.
Det var en matnyttig gång av Sommarskriv. Även om jag undervisats i skrivandets konst förut, kan man alltid snappa upp något nytt, som detta om orfisk och symbiotisk dikt; det kände jag inte till tidigare (inte vad jag minns i alla fall). En del nytt, en del gammalt, och flera goda skratt och trevlig samvaro. Jag ser fram emot nästa gång av Sommarskriv!
torsdag 16 juli 2009
Eliot, Eliott, Elliot eller Elliott
Eftersom jag hittade stavningen Eliot i min ordbok när jag sökte ord på e, blev det den stavningen. Jag tror jag ska behålla den, eftersom jag inte vill ha Eliots stavning alltför lik antagonisten Charlottes - Lotties - stavning. Jag hittade Lottie på Behind the Name på anagramsidan, och kunde inte låta bli att falla för det.
Gestaltning av Eliot
Läraren tog upp formatmallar och teckensnitt, det vill säga lite av varje kring det praktiska när man skriver, såväl som en del språkligt och innehållsligt vid skrivande, som gestaltning.
Vi fick en hemläxa också, i just gestaltning. Vi skulle skriva en gestaltande prosatext till nästa gång. Nästa gång är redan imorgon fredag.
Efter gårdagens SkrivPuff insåg jag att jag fäst mig vid karaktären Eliot. Jag vill utveckla honom mer. Det blev en sådan där person som jag omedelbart såg framför mig. Så nu har jag skrivit en kort gestaltningstext där han ingår, och även fortsatt på texten, på ett sådant vis att jag nu bara måste fortsätta att skriva på den. Kanske blir det en novell eller ett bokprojekt av det hela. Drygt en sida har jag skrivit om Eliot. Det skrev jag igår. Idag vill jag skriva fortsättningen.
Det är roligt att skriva något helt nytt, och någonting prosaiskt istället för bara dikter, som det tenderar att bli av SkrivPuff-övningarna.
onsdag 15 juli 2009
SkrivPuff: Utmaning 194 - 13 juli: Skriv om att gå i mål
Att sätta upp ett slutmål som man når efter ett antal delmål.
Något man föresatt sig att man ska göra. Något som är kämpigt och svårt, som att bestiga ett högt och brant berg.
Triumfen när man nått målet, klarat av vad man sagt sig att man ska göra.
Som nu, med min roman, som jag vill skriva klart.
Att gå i mål.
Avsluta och säga ”nu får det här vara klart”. ”Får” är just ordet. För när vet man egentligen när man verkligen nått målet?
Det är en annan sak med en löprunda. Jag joggar runt ett spår på ett visst antal kilometer, och sedan går jag i mål. Jag vet att jag klarat det. Jag ser det klart och tydligt. Det kanske till och med står ”MÅL” på en stor skylt.
Men då jag skriver, då är det något helt annat. Det är jag som själv måste skriva skylten, skriva ”MÅL” och sedan sätta upp den skylten på målsnöret. Då blir det plötsligt mycket svårare. Jag följer inte en utstakad bana; jag går bara på intuition och det är jag själv som sätter upp reglerna.
Att gå i mål.
Känslorna innan: kämparglöden, inspirationen, målmedvetenheten, ansträngningen, adrenalinet.
Känslorna efteråt: tillfredsställelse, lycka, utmattning, kanske tomhet, förundran: jag klarade detta!
Jag vet inte hur det känns än, att ha gått i mål med en roman. Eller jo, jag har avslutat bokprojekt tidigare. Flera stycken. Men det var så länge sedan.
Jag skulle behöva öva på att gå i mål. Avsluta små projekt. Noveller. Avsluta den där löprundan och säga i triumf till mig själv ”jag gick i mål”.
Då vet jag hur det känns, och vad jag strävar efter, även i skrivandet.
Jag kan gå i mål!
Kommentar: jag skrev det här inlägget redan den tolfte juli; nu är det dags att publicera det på bloggen! Läs fler SkrivPuffar här.
Creative Harmony
Men jag gillade aldrig riktigt blogg.se-sidan på vilken jag hade Kreativ Harmoni.
Nu har jag äntligen hittat ett ställe där jag tror att jag kommer att trivas.
Jag har flyttat Kreativ Harmoni till wordpress.com och bytt namn till Creative Harmony.
Mest eftersom jag kommer att posta inlägg med inspiration från Inspire Me Thursday och Illustration Friday, och vill att andra deltagare i dessa utmaningar ska kunna skriva kommentarer utan att behöva gå en kurs i svenska först, då blogg.se är helt och hållet svenskt. Wordpress.com är mer internationellt.
Jag vill kunna skriva på omväxlande svenska och engelska, som det behagar mig och faller mig in. Mestadels kommer jag nog att hålla mig till engelska på Creative Harmony.
Det känns roligt med en nystart! En blogg där layouten är snygg fast det är en av de där färdiggjorda mallarna.
Besök mig gärna!
Eskatologi
han vandrar över de Elyseiska fälten.
Vilket elände att han redan gått hädan!
Emaljfärgad var båten han styrde;
han paddlade full av hopp om att nå sitt eldorado
men i berusningstillstånd blev det inte mer än ett embryo,
en början, som fick ett tvärt slut:
en ände med förskräckelse;
när båten stötte mot grund och gick under gjorde Eliot detsamma.
Med vinflaskan i ena handen och Gudarnas nåd i den andra
nådde han inte sina drömmars land, men närapå.
Eliot fick möta Elysions sällhet och vandrar nu i evigheten;
han är en av de många skuggor som dväljs där.
Kommentarer:
detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 196: "Skriv 5 favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med".
Mina favoritord är följande:
eskatologi, elände, Elyseiska/Elysion, eldorado, emaljfärgad, embryo, sex stycken eller fem - om nu "eskatologi" inte riktigt räknas eftersom det är rubriken och inte en del av själva berättelsen. "Eliot" skulle också kunna räknas med, men jag var osäker eftersom det strikt sett är ett egennamn och därför kanske inte riktigt räknas.
Det är svårt med favoritord, men roligt. Jag tog fram Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, och hittade några favoriter som smakade gott på tungan.
Det var kul att flumma ut lite och hitta på en mer eller mindre galen berättelse, något oseriöst som det ofta blir för mig om jag ska hitta på en berättelse där vissa specifika ord är med; det är lätt att det blir flummigt och svårare att hitta på något som faktiskt är bra också. Det är lätt att det blir krystat när alla ord måste finnas med. Därför skulle det förstås vara lättare att bara låta två ord vara med, men jag ville ha med alla fem!
tisdag 14 juli 2009
Vinnläggande vininbjudan
på Trois Pinceaus uteservering
betraktar i stillhet konstnären
som målar av den strömmande floden
i egna tankar föds en undran:
ska hon betala eller beställa en flaska vin;
bjuda konstnären att dela den och sedan fråga honom:
kan du kanske måla mitt porträtt?
- en försiktig början till något mer
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 195: "Dagens tema är förstås: FRANSKT"
söndag 12 juli 2009
lördag 11 juli 2009
torsdag 9 juli 2009
Kulturfyran: sommarläsningen och sommarlyssningen
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
4. Har du sett någon film i sommar?
Vad läser du just nu?
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Det är en del av min medverkan i Jorden runt på åtta böcker. Jag har precis börjat, började idag, så jag kan ännu inte säga så mycket om boken, har bara hunnit några få sidor än så länge.
Vilken är nästa bok du ska läsa?
Eftersom jag nyss läst En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, vill jag läsa ännu en må-bra-bok. Jag funderar på att välja att läsa Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, men jag är inte säker. Jag får se vad jag känner för när jag läst ut The Inheritance of Loss. Kanske blir det något helt annat. Jag har massor av olästa böcker att välja bland i min bokhylla.
Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Lite förutsägbart, kanske, men jag har lyssnat en del på Michael Jackson på sistone. Annars är den låt jag lyssnat mest på Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious av Gackt, och även Journey through the Decade, också av Gackt.
Gackt är min absoluta favorit, i år soloartist i tio år, 1999-2009, med fyra nya nyss utgivna singlar som jag lyssnat massor på – mest av dem Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious.
Har du sett någon film i sommar?
Javisst. På bio har jag sett Ice Age 3 så sent som förra lördagen. Det var verkligen en kul och underhållande film! Se den om ni inte redan sett den! Innan dess såg jag Män som hatar kvinnor - också sevärd!
Nu när vi är inne i en regnperiod (i och med att min semester börjat, haha), är det ytterst lämpligt att gå på bio. Flera stora premiärer lockar! Förutom Ice Age 3 ska jag se på den nya Harry Potter-filmen som nyligen släppts.
Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer här.
Marita Conlon-McKenna: En liten hattaffär på hörnet
Det är verkligen en feel-good-bok, en må bra-bok, eller som det står formulerat utanpå min pocketversion av boken: "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år"/Länstidningen Östersund.
Jag kan inte annat än hålla med. Det ÄR en gullig bok - mysig, söt och trevlig. Den fick mig avslappnad och på bra humör. Jag log åt alla hattar och hur hattbutiken förde olika kvinnor samman, vilkas öden påverkades positivt av hattarna ifråga som de köpte.
Förutom de hattköpsugna kvinnorna får man följa hattbutikens ägarinna, Ellie Matthew, och hennes historia, hur hon får hattaffären på fötter, hur hon och andra butiksägare på gatan kämpar mot rivningen av affärerna, där byggnationen av en galleria redan påbörjats och hotar den charmiga gamla butiksgatan.
Ellies kärleksbekymmer är också en stor del av boken. Där är det två män som kämpar om hennes gunst. Kärlekshistorien är i mina ögon väldigt förutsägbar, men fortfarande mysig och trevlig, precis som resten av boken.
Det är en bok att må bra av. Läs den gärna för en stunds trivsam förströelse!
Äntligen en Jorden runt-bok!
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai.
Det är andra boken jag läser av Desai. I april läste jag Kalabalik bland guavaträden. Då läste jag på svenska, nu vågar jag mig på att läsa Desai på originalspråk. Jag började läsa idag och har hunnit till blygsamma sidan 6, i pocketversion med liten stil.
Jag tyckte mycket om Kalabalik bland guavaträden så jag har positiva förväntningar på The Inheritance of Loss (som heter Bittert arv i svenska översättningen).
Eftersom jag kommit igång ordentligt nu i juni att läsa, och över huvud taget hittills i år haft ett väldigt bra läsår, hoppas jag kunna avsluta The Inheritance of Loss långt innan den sista juli.
Hittills i år har jag läst en salig blandning av barnböcker, vuxenböcker, pjäser, manga och serieromaner, på omväxlande svenska och engelska. Snart har jag även läst Kiran Desais The Inheritance of Loss, som förresten också vunnit The Man Booker Prize 2006.
onsdag 8 juli 2009
lördag 4 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Stor novelltävling!
tisdag 30 juni 2009
Sommarskriv gång två
Det är bra att öva på att läsa högt för andra vad man skrivit. Att det ska vara så nervöst! Men det går bättre för varje gång. Vi hade grundlig uppläsning (alla fick läsa upp varsina tre texter: ikon, ekfras och impressionistisk text) samt ordentlig repetition av förra kurstillfället. Redde ut begrepp som för många var oklara. Det var en värdefull repetition.
Vi gav oss själva i bakläxa att skriva ikoner. Till den här gången hade jag skrivit en tvättsäker ikon, men jag behöver ändå öva på att skriva sådana, så jag ska göra läxan... Till nästa gång, om två veckor.
Chimairan och väskans hemlighet
Djuret väste, röt och bräkte samtidigt.
”Vad är det för ett odjur, jag menar, vad är det för ett gulligt litet djur?” sade jag. ”Det är inte en hund?”
”Det är helt riktigt”, sade mannen. ”Det är ingen hund. Det är en chimaira.”
Jag hade aldrig sett ett liknande djur förut. Den hade tre huvuden. Längst fram satt lejonhuvudet som mest såg ut att höra samman med kroppen, mittemellan fanns gethuvudet som satt på ryggen, och längst bak fanns ormhuvudet med sin spelande tunga istället för svans.
”Den är inte helt fullvuxen än”, sade mannen, och fortsatte att konversera, medan jag lät tankarna vandra och inte helt följde med i vad mannen sade. För det var svårt med besten så nära inpå.
Återigen tänkte jag på vad som fanns i min väska: en av mina dyrbaraste ägodelar - den för alla trollkarlar obligatoriska trollkarlshatten. Jag var säker på att det var den som besten ville åt. En chimaira slukade säkert fem kaniner redan till frukost och i min förtrollade hatt hade jag dragit upp minst ett tusental kaniner genom min trollkarlskarriär. Den måste lukta kanin lång väg. Om chimairan fick tag i den skulle den utan tvivel slita hatten itu, och det fick inte ske.
Skyndsamt sade jag adjö, avbröt mannen därmed mitt i en mening, och stegade raskt iväg. Mannen fnös, tydligen förolämpad, sade något till chimairan, och i nästa stund, då jag i nyfikenhet vände på huvudet, såg jag hur lejongapet öppnades och en väldig eldslåga kom ut.
Det blev det sista jag såg. Hettan vällde över mig.
Kommentar: detta är en skrivövning från SkrivPuff: Utmaning 181 - 30 juni:
En "börja" från AC Collins bok 365 börjor.
Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.
fortsätt!
måndag 29 juni 2009
Konsten att härma
Konstnären härmar sin mästare.
Författaren härmar sina förebilder.
Till en början.
Tills barnet kan själv och vill göra på sitt sätt.
Tills konstnären vågar föra penseln i nya stråk.
Tills författaren vågar tro på sin egen röst.
Sedan står de alla på egna ben.
Men fortfarande delar av en helhet,
beroende av sin historia,
ödmjuka inför det faktum
att andra före dem gått egna stigar
och liksom dem till en början gått trevande
men så småningom allt djärvare
och med allt större självsäkerhet och självinsikt,
på väg framåt och uppåt.
Kommentar: detta är en SkrivPuff: Utmaning 180 - Skriv om att härma.
Tiden är här för fantasynördarna
fredag 26 juni 2009
SkrivPuff: Utmaning 177: Skriv om att sitta fast
Något som jag ständigt återkommer till och ständigt fastnar i, är papperssortering. Det är så otroligt tradigt och tråkigt. Högarna är gigantiska och papperen alltför många. Jag velar fram och tillbaka med många papper, andra vill jag spara men har ingen plats åt, och ytterligare andra papper slängs lite då och då. Men alltför många papper åker tillbaka in i tidsskriftssamlarna, där de står och samlar damm, och tar upp plats som egentligen skulle vara tillägnade tidningar och tidsskrifter, massor av sådana, som jag också samlar på...
torsdag 25 juni 2009
Tre goda ting
Balans mellan att vara målinriktad och drivande/fokuserad, samtidigt som man ska vara avslappnad.
Det där sista är nog nyckelordet.
För varför det gång på gång låser sig, varför man filar om och om igen på samma sidor i sitt gamla manus istället för att gå framåt, är just en fråga om avslappning. Är man tillräckligt avspänd i sin attityd till sitt skrivande, tillräckligt bejakande och glad, då går det som en dans.
Även om dansen ibland hackar, lite som digitaltevestörningar (som stör mer än gammal-tvns brus, by the way). Ibland fastnar bilden, ibland hackar den till, ibland försvinner ljudet, men det återkommer och felen rättar till och man kan gå vidare.
Jag har svårt med fokusering också. Alla dessa distraktioner, dessa vardagliga sysslor, allt det där andra som man prioriterar ack så högt och som man verkligen vill vara med om - allt det där som kallas livet! Det man måste ha för att över huvud taget få input och kunna skriva.
För att kunna skriva måste man leva och bejaka det. Bara små, små doser av att sitta på sin kammare... Ändå är skrivande så TIDSÖDANDE! Det tar sådan tid att skriva en hel lång bok, och ännu längre tid när man inte har så lätt med just fokusering och avslappning.
Målinriktad. Visst är jag det. Men jag glömmer att sätta upp delmål. Har svårt att hitta rimliga delmål. Ser bara slutmålet. Och OJ så långt bort det plötsligt är. Så svårt allting känns. Och målet kan vara suddigt och luddigt. "Avsluta boken". Är inte formuleringen för allmän?
Så balansen är nyckeln. Tre goda ting. Plus allting som rekommenderas på ovan nämnda sida. Så man inte ska tappa just de där tre tingen...