Efter lite självanalys kan jag konstatera att det är lättare att skriva skrivpuffar när jag väl kommer igång med dem och får använda fantasin, som i de två senaste skrivpuffarna, än när jag bråkar och bråkar med mina gamla bokprojekt. När jag arbetar med Tusenskönan och liknande långa skrivprojekt är det plötsligt så mycket mer prestationsångest och krav. Jag stannar, stakar och stapplar mig fram, långsamt och mödosamt utan att riktigt veta var jag är på väg.
Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.
Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.
Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.
1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.
Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.
Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!
Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!
Kram och godnatt!
söndag 16 augusti 2009
Missriktat ögonkast
Tre gråhåriga häxor var de,
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.
Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.
Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.
Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”
Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!
Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!
Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.
De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.
Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.
Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.
”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.
Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.
”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”
De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.
Det skvalpar i fiskbuken.
”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.
Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.
Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”
Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.
Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!
Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.
”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.
Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!
”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).
lördag 15 augusti 2009
Grattis!
I dag fyller Maximilian år! Grattis till honom!
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...
Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)
torsdag 13 augusti 2009
Frejdlig fritagning
Bockskägg och getaklövar, krumrygg och snikna smalögon;
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.
Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!
O, öde, vår Florentia var nära gråten!
Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.
Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.
Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?
Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!
Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!
Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!
Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!
Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.
Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.
Men Fleance lät sig inte luras!
Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.
De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!
Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.
Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:
faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar
tisdag 11 augusti 2009
Rysligt helgerån!
Vilket helgerån! Eller i alla fall fullständigt onödigt!
Jag skulle väldigt gärna gå igenom de där sex eller trettio ton med böcker som Malmö stadsbibliotek slängt i återvinningen! Det skulle finnas massor av bokskatter där!
Om "mitt" stadsbibliotek gör detsamma skulle jag bra gärna vilja veta det i förväg så jag får köpa några böcker innan resterna slängs...
Läs hela artikeln här.
Jag skulle väldigt gärna gå igenom de där sex eller trettio ton med böcker som Malmö stadsbibliotek slängt i återvinningen! Det skulle finnas massor av bokskatter där!
Om "mitt" stadsbibliotek gör detsamma skulle jag bra gärna vilja veta det i förväg så jag får köpa några böcker innan resterna slängs...
Läs hela artikeln här.
Ungdomskanon för svenska 70-talister
Märk med fetstil de du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren så märker du författarens namn med fetstil
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ om du äger boken
Kursivera de du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
X framför de du läst men önskar att du inte hade
F framför de där du sett filmen/tv-serien
R framför de där du hört radioteatern
P framför de du påbörjat men inte avslutat
FFF betyder förstås att jag sett flera filmatiseringar/tv-serier/tecknade versioner av verket i fråga!
Hitta på fler kategorier om du vill
1. + F F FAnne på Grönkulla (L. M. Montgomery)
2. + Unga kvinnor (Louisa May Alcott)
3. Kulla-Gulla (Martha Sandwall-Bergström)
4. + F Det lilla huset på prärien (Laura Ingalls Wilder)
5. + F Trollkarlens hatt (Tove Jansson)
6. + F Bröderna Lejonhjärta (Astrid Lindgren)
7. Janne, min vän (Peter Pohl)
8. + I morgon när kriget kom (John Marsden)
9. Halvvägs till himlen (Karolin-böckerna) (Gunborg Wildh)
10.+ Momo eller kampen om tiden (Michael Ende)
11. + Korpens sång (Per Nilsson)
12. + Därvarns resa (Mats Wahl)
13. Sandor slash Ida (Sara Kadefors)
14. Åshöjdens BK (Max Lundgren)
15. Kram (Hans-Eric Hellberg)
16. F Harry Potter och de vises sten (J. K. Rowling)
17. + R Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)
18. Dansa på min grav (Aidan Chambers)
19. F F Häxan och lejonet (C. S. Lewis)
20. En ö i havet (Annika Thor)
21. FörändringenFörvandlingen (Margaret Mahy)
22. Han hette Jan (Irina Korschunow)
23. F Glappet (Christina Herrström)
24. Syskonkärlek (Katarina von Bredow)
25. I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)
26. F Katitzi (Katarina Taikon)
27. Bärnstenskikaren (Philip Pullman)
28. + Nils Holgerssons underbara resa (Selma Lagerlöf)
29. Lilla herrn griper in (Christine Nöstlinger)
30. P Pappa Långben (Jean Webster)
31. En liten prinsessa (Frances H Burnett)
32. Huset Ardens gåta (Edith Nesbit)
33. ++ Fem söker en skatt (Enid Blyton)
34. Lånarna (Mary Norton)
35. Silas och den svarta hästen (Cecil Bødker)
36. F Den vita stenen (Gunnel Linde)
37. Den långa vägen hem (Cynthia Voigt)
38. R F Häxorna (Roald Dahl)
39. F En ettas dagbok (Viveka Sundvall (Lärn))
40. Tusen och en natt
41. Skattkammarön (Robert Louis Stevenson)
42. Robinson Crusoe (Daniel Defoe)
43. Gullivers resor (Jonathan Swift)
44. + F Tom Sawyer (Mark Twain)
45. + Bombi Bitt och jag (Fritiof Nilsson Piraten)
46. P En världsomsegling under havet (Jules Verne)
47. + F Greven av Monte-Christo (Alexandre Dumas d.ä.)
48. + F Sofies värld (Jostein Gaarder)
49. + F Frida med hjärtat i handen (Torun Lian)
50. Flambards (K. M. Peyton)
51. Att trösta Fanny (Gunnel Beckman)
52. Vittnet (Leon Garfield)
53. F Dårfinkar och dönickar (Ulf Stark)
54. + Godnatt, mister Tom (Michelle Magorian)
55. + Datorernas död (George Johansson)
56. Lilla Sparvel (Barbro Lindgren)
57. Trälarna (Sven Wernström)
58. + F Juliane och jag (Inger Edelfeldt)
59. Heidi (Johanna Spyri)
60. Ovan hav, under sten (Susan Cooper)
61. F Gummi-Tarzan (Ole Lund Kirkegaard)
62. + Solstenen (Maj Bylock)
63. + Slottet det vita (Tormod Haugen)
64. *Bims och Bumse (Antoinette Baker)
65. Baskervilles hund (Sir Arthur Conan Doyle)
66. Alice i Underlandet (Lewis Carroll)
67. F Kastrullresan (Edith Unnerstad)
68. Majken den nittonde december (Margareta Strömstedt)
69. Sju syskon (Ethel Turner)
70. Klass 6 D, Sverige, Världen (Siv Widerberg)
71. + Den fjortonde bruden (Meredith Ann Pierce)
72. + Väster om friheten (Lloyd Alexander)
73. Den stora spökräddningen (Eva Ibbotson)
74. Röda Nejlikan (Baronessan Orczy)
75. Barnen från Frostmofjället (Laura Fitinghoff)
76. + FFF Oliver Twist (Charles Dickens)
77. HC Andersens sagor
78. + Kitty som detektiv (Carolyn Keene)
79. Onkel Toms stuga (Harriet Beecher Stowe)
80. F Svärdet i stenen (T. H. White)
81. + F Systrar i jeans (Ann Brashares)
82. + Elidor – det gyllene landet (Alan Garner)
83. + F Frankenstein (Mary Shelley)
84. + F F F Robin Hood (Howard Pyle)
85. Det blåser på månen (Eric Linklater)
86. Sotarpojken (Liza Tetzner)
87. F Djungelboken (Rudyard Kipling)
88. F P Peter Pan (J.M.Barrie)
89. *Vindsträdgården (Virginia Andrews)
90. + F Trollkarlen från Ö-världen (Ursula LeGuin)
91. *Cujo (Stephen King)
92. + FF Sagan om ringen (J. R. R. Tolkien)
93. Dansar Elias? Nej! (Katarina Kieri)
94. Felicias ö (Cannie Möller)
95. Fru Sola (Irmelin Sandman Lilius)
96. *Du har ju pappa, Elisabet (Maud Reuterswärd)
97. *Riddarna och de röda (Helmer Linderholm)
98. Som om jag inte fanns (Kerstin Johansson)
99. + FF Det susar i säven (Kenneth Grahame)
100. + F Pelle Svanslös (Gösta Knutsson)
Denna lista har jag fått från en annan blogg. Besök den gärna! Ovan ser ni alltså min version av listan, såsom jag fyller i den utifrån vad jag har läst och inte. Kul i alla fall att det var så många av böckerna jag faktiskt läst!
Jag har korspostat det här inlägget på Creative Harmony, för att blogger.com inte tar inklippt text direkt från Word, så jag klippte in och postade inlägget på ovannämnda blogg istället, tills jag kom på att jag ville testa här också, att kopiera från den andra bloggen hit, och den vägen gick. Så listan finns där också.
Vill du veta mer om vad jag läser just nu, besök gärna min 2009-lista.
måndag 10 augusti 2009
Mönsterbrytning
(Mönster i beteende, mönster i levnadsvanor. Vanor skapar trygghet, men de fängslar också.)
Hon gick hopkuren, som om hon måste ta skydd hela tiden mot ett rasande regn.
En gång såg hon uppåt och i molnen ovanför såg hon tre figurer som mer och mer liknande gamla gummor. Hon kom att tänka på Urd, Verdandi och Skuld vid foten av Livsträdet.
Där var de: tre kvinnor, tre väverskor, tre väninnor. De skrattade och gruffade och grälade; de hade ständigt trivsamt i varandra sällskap. De satt omgiven av trådar, trådar högt och lågt, överallt omkring dem.
Ibland klippte någon av dem av en av trådarna, bara på kul. Det enda som vittnade om att det betydde något mer var den enda röda bloddroppe som skvätte iväg med den klippta tråden.
Väven blev ständigt större. Den växte till ett oändligt hav, något att drunkna i om man inte kunde hitta mönstret. Fann man bara det kunde man simma mot strömmen.
Hon ville simma mot strömmen, men hon förmådde inte riktigt. Molnen löstes upp. Hon höll upp händerna mot solen som kom fram. Solstrålarna dansade in i mellanrummen mellan händerna, skapade mönster på hennes ansikte: solskuggor.
Hon sträckte på sig, stärkt av solskenet. Hon skulle bryta mönstren. Till att börja med skulle hon gå upprätt, ta emot regnet med magen och brösten. Stå emot, andas lugnt, hitta något nytt. Nya mönster.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 222: Skriv om ett mönster.
Hon gick hopkuren, som om hon måste ta skydd hela tiden mot ett rasande regn.
En gång såg hon uppåt och i molnen ovanför såg hon tre figurer som mer och mer liknande gamla gummor. Hon kom att tänka på Urd, Verdandi och Skuld vid foten av Livsträdet.
Där var de: tre kvinnor, tre väverskor, tre väninnor. De skrattade och gruffade och grälade; de hade ständigt trivsamt i varandra sällskap. De satt omgiven av trådar, trådar högt och lågt, överallt omkring dem.
Ibland klippte någon av dem av en av trådarna, bara på kul. Det enda som vittnade om att det betydde något mer var den enda röda bloddroppe som skvätte iväg med den klippta tråden.
Väven blev ständigt större. Den växte till ett oändligt hav, något att drunkna i om man inte kunde hitta mönstret. Fann man bara det kunde man simma mot strömmen.
Hon ville simma mot strömmen, men hon förmådde inte riktigt. Molnen löstes upp. Hon höll upp händerna mot solen som kom fram. Solstrålarna dansade in i mellanrummen mellan händerna, skapade mönster på hennes ansikte: solskuggor.
Hon sträckte på sig, stärkt av solskenet. Hon skulle bryta mönstren. Till att börja med skulle hon gå upprätt, ta emot regnet med magen och brösten. Stå emot, andas lugnt, hitta något nytt. Nya mönster.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 222: Skriv om ett mönster.
lördag 8 augusti 2009
To My Darling: I Was Made For Loving You
Jag har upptäckt en ny artist, en norsk tjej vid namn Maria Mena. Den här låten är KIZZ' från början, men Maria Mena har gjort sin egen version av låten, och ändrat texten något, boy istället för girl... Låten skrevs 1979, samma år som jag föddes. Vilken slump!
fredag 7 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
en daglig dos
en daglig dos
av kärlek från min älskade
av mitt eget kreativa skapande
av livsluft, musik och glädje
är allt jag behöver
för att andas befriad
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 216 - 4 augusti: Skriv om en daglig dos.
av kärlek från min älskade
av mitt eget kreativa skapande
av livsluft, musik och glädje
är allt jag behöver
för att andas befriad
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 216 - 4 augusti: Skriv om en daglig dos.
Tusenskönan krymper - tack och lov!
Jag har inte skrivit något på Tusenskönan sedan den sjätte juni, men det betyder inte att jag inte arbetat på boken. Jag har tänkt, låtit saker smälta, och funderat. Funderat mycket, känt efter.
Idag, efter att ha läst Linda Gs senaste blogginlägg, bestämde jag mig. Jag inser vad som behöver strykas. Boken spretar alldeles för mycket, det är alldeles för mycket att greppa och skriva om. Det gör sig inte. Även den skenbart enkla historien kan vara komplicerad att skriva.
Elizabeth George säger i sin bok om att skriva bland många andra kloka saker att man känner med kroppen vad som är rätt. Jag känner efter. Det är mycket som kan tas bort i Tusenskönan, och jag vet precis vad.
Efter en eftermiddag på en filt i solen, läsande en nyköpt bok - Invitation to Go av John Fairbairn - satte jag igång. Eftermiddagen ägnades således det utmärkta prokrastineringen GO. Tankar på helt annat, som gjorde att jag var effektiv när jag väl satte igång.
Jag gick igenom i huvudet vilka partier som ska tas bort, check, check, check. Och skrev därefter en resumé på bokens innehåll på en A4-sida datorskrivet. Det blir (eventuellt) en första bok i en serie. Måste bli det, med minst en boks fortsättning, eftersom det är så många frågor som inte rätas ut. I alla fall inte som jag tänker det nu. Dessutom är det ett öppet slut, eller ett slut som kräver fortsättning av den läsare som gillar boken.
Frågan är nu HUR jag ska fortsätta. (Jag har tankar på att skriva om helt andra personer, och lägga in Maximilian som en biperson som ändå får sin historia berättad, men det är bara lösa tankar än så länge. Men min hjärna arbetar på högvarv, massor av idéer är på gång att födas...)
Min resumé gjorde i alla fall att boken slutar bra mycket tidigare än jag förut tänkte mig. Vilket är bra. Bokens stomme är således redan skriven. Vad som återstår är MASSOR att stryka för Maximilian är fåfängt mångordig i multumtultum, och massor att skriva om. Hål att fylla och ett snyggt slut att skriva.
Idag, efter att ha läst Linda Gs senaste blogginlägg, bestämde jag mig. Jag inser vad som behöver strykas. Boken spretar alldeles för mycket, det är alldeles för mycket att greppa och skriva om. Det gör sig inte. Även den skenbart enkla historien kan vara komplicerad att skriva.
Elizabeth George säger i sin bok om att skriva bland många andra kloka saker att man känner med kroppen vad som är rätt. Jag känner efter. Det är mycket som kan tas bort i Tusenskönan, och jag vet precis vad.
Efter en eftermiddag på en filt i solen, läsande en nyköpt bok - Invitation to Go av John Fairbairn - satte jag igång. Eftermiddagen ägnades således det utmärkta prokrastineringen GO. Tankar på helt annat, som gjorde att jag var effektiv när jag väl satte igång.
Jag gick igenom i huvudet vilka partier som ska tas bort, check, check, check. Och skrev därefter en resumé på bokens innehåll på en A4-sida datorskrivet. Det blir (eventuellt) en första bok i en serie. Måste bli det, med minst en boks fortsättning, eftersom det är så många frågor som inte rätas ut. I alla fall inte som jag tänker det nu. Dessutom är det ett öppet slut, eller ett slut som kräver fortsättning av den läsare som gillar boken.
Frågan är nu HUR jag ska fortsätta. (Jag har tankar på att skriva om helt andra personer, och lägga in Maximilian som en biperson som ändå får sin historia berättad, men det är bara lösa tankar än så länge. Men min hjärna arbetar på högvarv, massor av idéer är på gång att födas...)
Min resumé gjorde i alla fall att boken slutar bra mycket tidigare än jag förut tänkte mig. Vilket är bra. Bokens stomme är således redan skriven. Vad som återstår är MASSOR att stryka för Maximilian är fåfängt mångordig i multumtultum, och massor att skriva om. Hål att fylla och ett snyggt slut att skriva.
söndag 2 augusti 2009
måndag 27 juli 2009
Sju år senare
Den dag hon gick över bergets brant och inte återvände, den dagen bestämde han sig för att också han skulle söka lyckan. Han gick nedför spiraltrappan, sju våningar ner och nådde marken vilken han inte beträtt på sju gånger sju månader.
Gräset doftade starkt, värme steg från marken och rosendoften gjorde honom yr. Grässtråna kittlade hans nakna fötter med varje steg han tog. Under ofrivilliga fnissningar började han sin färd, till dess att han kunde bortse från stråna under honom. Han gick i dagar, varje kväll ledbruten eftersom han inte var van vid att gå på mark. Någonstans hyste han ett hopp om att hitta henne, hinna ifatt och göra sällskap, men önskningen slog inte in. Han fick söka lyckan på egen hand.
Stigarna som andra trampat men inte han förrän nu, ledde honom till berget vid vilket ett orakel dvaldes.
Efter väntan i en kö med andra vandrare, fick han möta mörkret i korridorerna som ledde fram till grottan där oraklet satt, omgiven av facklor och stearinljus. Kring hennes ansikte blåste en vind som fick hennes hår såväl som fackel- och stearinljuslågorna att fladdra. Han bugade och böjde knä, osäker på hur seden var och hur han skulle hälsa oraklet.
”Jag söker lyckan”, sade han enkelt då han inte kom på att med andra ord presentera sig eller sitt ärende.
Hon slöt ögonen och tycktes oseende titta upp i taket, när hon svarade:
”Du har redan funnit den. Var här och nu, där du är, och glöm bort henne, hon som försvunnit – hon har inte bara försvunnit nedför bergets brant, hon har också försvunnit ur ditt liv. Du kan bli lycklig på den här sidan bergen. Gå hem med dig igen eller stanna här hos mig. Två alternativ, och båda leder till lyckan. Något tredje alternativ finns inte, för det leder inte till absolut lycka. Det leder bara bortåt, kanske till henne och kanske, så småningom till lyckliga stunder.”
Vilket val han gjorde är inte av betydelse. Det enda av vikt är: han blev så småningom lycklig.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 208: Skriv om ett oförklarligt försvinnande.
Gräset doftade starkt, värme steg från marken och rosendoften gjorde honom yr. Grässtråna kittlade hans nakna fötter med varje steg han tog. Under ofrivilliga fnissningar började han sin färd, till dess att han kunde bortse från stråna under honom. Han gick i dagar, varje kväll ledbruten eftersom han inte var van vid att gå på mark. Någonstans hyste han ett hopp om att hitta henne, hinna ifatt och göra sällskap, men önskningen slog inte in. Han fick söka lyckan på egen hand.
Stigarna som andra trampat men inte han förrän nu, ledde honom till berget vid vilket ett orakel dvaldes.
Efter väntan i en kö med andra vandrare, fick han möta mörkret i korridorerna som ledde fram till grottan där oraklet satt, omgiven av facklor och stearinljus. Kring hennes ansikte blåste en vind som fick hennes hår såväl som fackel- och stearinljuslågorna att fladdra. Han bugade och böjde knä, osäker på hur seden var och hur han skulle hälsa oraklet.
”Jag söker lyckan”, sade han enkelt då han inte kom på att med andra ord presentera sig eller sitt ärende.
Hon slöt ögonen och tycktes oseende titta upp i taket, när hon svarade:
”Du har redan funnit den. Var här och nu, där du är, och glöm bort henne, hon som försvunnit – hon har inte bara försvunnit nedför bergets brant, hon har också försvunnit ur ditt liv. Du kan bli lycklig på den här sidan bergen. Gå hem med dig igen eller stanna här hos mig. Två alternativ, och båda leder till lyckan. Något tredje alternativ finns inte, för det leder inte till absolut lycka. Det leder bara bortåt, kanske till henne och kanske, så småningom till lyckliga stunder.”
Vilket val han gjorde är inte av betydelse. Det enda av vikt är: han blev så småningom lycklig.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 208: Skriv om ett oförklarligt försvinnande.
söndag 26 juli 2009
Där allt är möjligt
Jag vill bara tipsa om en artikel på SvD:s sida som handlar om fantasy och alla dess olika subgenrer. Som det står i artikeln, fantasy handlar om så mycket mer än mantelklädda alver.
lördag 25 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
måndag 20 juli 2009
Syns inte
Syns inte. Syns inte. Syns inte. Mantrat var ett oavbrutet mummel. Det höll faran på andra sidan porten. Hopkrupen, benen tätt ihop, huvudet hopkurat precis ovan knäna.
Han torkade av handsvetten på byxbenen. Två våta fläckar mörkade tyget. Syns inte. Nu hördes steg. Han knäppte händerna men de skakade ändå. Han bet i knogarna och försökte sitta stilla. I nästa nu hoppade han till.
En rassligt torr och hög stämma:
”Jag vet att du är här.”
Det var en bluff. Eliot var säker på att han inte hade blivit sedd när han smet in genom porten. Regndroppar rann fortfarande från det stripiga håret ned under skjortan efter språngmarschen; han hade löpt genom flera kvarter, ignorerat ovädret och klafset i lerpölar, sprungit så fort han kunnat för att undvika att förföljaren hann ikapp. Men nu stod förföljaren utanför porten. Han hade väl slutat springa och gått från port till port, sagt samma sak utanför varje dörr, letat och nosat.
Syns inte. Syns inte. Syns inte.
Eliot bodde inte här. Det var bara ett ställe att stanna på. Ett korsvirkeshus med olåst port, ett oansenligt hus utan speciella kännemärken. Ett bostadshus. Bara ett ställe att gömma sig på.
Syns inte.
Han andades så tyst han bara kunde, långsamma medvetna andetag, lätta och korta, högt uppe i bröstet. Ljudlöst.
Nu öppnade förföljaren porten. Eliot flög upp och ställde sig tryckt emot väggen. Syns inte! Om förföljaren fick för sig att se bakom porten!? Eliot hade inte långt till skriket.
Plötsligt hördes steg bakom honom. Någon gick nedför trappan och kom ut i trapphuset. Någon som bodde i en av bostäderna som ville ut och bara gick förbi Eliot på sin väg mot porten. Någon som tog tag i porten i samma ögonblick som förföljaren långsamt öppnade den.
Eliot kunde höra hur förföljaren hälsade. Den boende svarade. Ett samtal inleddes.
Eliot bet sig nästan i tungan medan han hörde hur rösterna avlägsnade sig. Han drog ett djupt, darrande andetag. Över, för den här gången. Nu måste han genast vidare. Han öppnade porten bara så pass att han kunde smita igenom öppningen. Genast var han på väg in i en smal sidogränd, raskt småspringande.
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning, Utmaning 201: Skriv om att vara rädd. Det är också mötet med en ny karaktär som inspirerats av en tidigare SkrivPuff-text: Eskatologi.
Han torkade av handsvetten på byxbenen. Två våta fläckar mörkade tyget. Syns inte. Nu hördes steg. Han knäppte händerna men de skakade ändå. Han bet i knogarna och försökte sitta stilla. I nästa nu hoppade han till.
En rassligt torr och hög stämma:
”Jag vet att du är här.”
Det var en bluff. Eliot var säker på att han inte hade blivit sedd när han smet in genom porten. Regndroppar rann fortfarande från det stripiga håret ned under skjortan efter språngmarschen; han hade löpt genom flera kvarter, ignorerat ovädret och klafset i lerpölar, sprungit så fort han kunnat för att undvika att förföljaren hann ikapp. Men nu stod förföljaren utanför porten. Han hade väl slutat springa och gått från port till port, sagt samma sak utanför varje dörr, letat och nosat.
Syns inte. Syns inte. Syns inte.
Eliot bodde inte här. Det var bara ett ställe att stanna på. Ett korsvirkeshus med olåst port, ett oansenligt hus utan speciella kännemärken. Ett bostadshus. Bara ett ställe att gömma sig på.
Syns inte.
Han andades så tyst han bara kunde, långsamma medvetna andetag, lätta och korta, högt uppe i bröstet. Ljudlöst.
Nu öppnade förföljaren porten. Eliot flög upp och ställde sig tryckt emot väggen. Syns inte! Om förföljaren fick för sig att se bakom porten!? Eliot hade inte långt till skriket.
Plötsligt hördes steg bakom honom. Någon gick nedför trappan och kom ut i trapphuset. Någon som bodde i en av bostäderna som ville ut och bara gick förbi Eliot på sin väg mot porten. Någon som tog tag i porten i samma ögonblick som förföljaren långsamt öppnade den.
Eliot kunde höra hur förföljaren hälsade. Den boende svarade. Ett samtal inleddes.
Eliot bet sig nästan i tungan medan han hörde hur rösterna avlägsnade sig. Han drog ett djupt, darrande andetag. Över, för den här gången. Nu måste han genast vidare. Han öppnade porten bara så pass att han kunde smita igenom öppningen. Genast var han på väg in i en smal sidogränd, raskt småspringande.
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning, Utmaning 201: Skriv om att vara rädd. Det är också mötet med en ny karaktär som inspirerats av en tidigare SkrivPuff-text: Eskatologi.
söndag 19 juli 2009
Efter isdraken
Sommarresning. Värmevaka. Hon vred och vände på sig men kunde inte somna. Varje andetag gav drakeld i strupen, brännande het. Hon kastade sig runt och lakanet slingrade efter henne, som en boaorm virar in sitt byte, runt, runt, tätt intill.
Hon reste på sig i sin nakenhet. Blottade sig för fönstertittare. Himlen var för ljus för stjärnor. Den lilla vind som fanns för len och varm för svalka. I glaset hade kranvattnet blivit ljummet. Hon drack inte mer än ett par klunkar.
När hon vände tillbaka till sängen suckade hon djupt. Hon fastnade med blicken uppåt. Taket. Där hade draken flugit en gång, på andra sidan sommaren. Den hade gömt sängen i rökmoln, svett taket med långa strimmor av asksvart. Förkolnat trä. Rökt trä.
Under vintern hade draken varit värmeelementet som höll minus tjugo utomhus. Med sommaren i antågande hade den vänt tillbaka till Nordpolen, till snön. Isdrake som inte klarade värme.
Hon skrattade med ens, ett skratt som slutade i en suck av saknad. Hon önskade att draken hade varit där. Då kunde hon ha gränslat honom, och tillsammans hade de flugit upp i natthimlen, upp i skyn ovan molnen där svalkan hade renat och förnyat, återfött dem båda.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 200: Skriv en text på 200 ord.
Hon reste på sig i sin nakenhet. Blottade sig för fönstertittare. Himlen var för ljus för stjärnor. Den lilla vind som fanns för len och varm för svalka. I glaset hade kranvattnet blivit ljummet. Hon drack inte mer än ett par klunkar.
När hon vände tillbaka till sängen suckade hon djupt. Hon fastnade med blicken uppåt. Taket. Där hade draken flugit en gång, på andra sidan sommaren. Den hade gömt sängen i rökmoln, svett taket med långa strimmor av asksvart. Förkolnat trä. Rökt trä.
Under vintern hade draken varit värmeelementet som höll minus tjugo utomhus. Med sommaren i antågande hade den vänt tillbaka till Nordpolen, till snön. Isdrake som inte klarade värme.
Hon skrattade med ens, ett skratt som slutade i en suck av saknad. Hon önskade att draken hade varit där. Då kunde hon ha gränslat honom, och tillsammans hade de flugit upp i natthimlen, upp i skyn ovan molnen där svalkan hade renat och förnyat, återfött dem båda.
Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 200: Skriv en text på 200 ord.
Sommarskriv gång fyra
I fredags, den 17/7, var fjärde gången med Sommarskriv. Vi diskuterade både prosa och poesi.
Det blev två hemläxor till nästa gång. Den första bestod i att skriva en kärleksdikt.
Där skulle vi fundera kring orfisk kontra symbiotisk dikt, och välja vilket slag vi helst ville skriva. Den orfiska dikten hyllar den utvalda, och riktas från diktaren till objektet, till "du". Medan den symbiotiska dikten just består i symbios, ett "vi", där diktaren och läsaren har tät relation, där både involveras. Om man ska prata om kön är den orfiska dikten klassiskt manlig medan den symbiotiska dikten är kvinnlig.
Förutom dikterna skulle vi också skriva en kort berättelse. En berättelse med en plantering i början, där planteringen är någonting av betydelse som äger rum i början och banar väg för slutet, där berättelsen ska mynna ut i en avgörande vändpunkt, en peripeti, där det som planterades i början nu slår ut helt och fullt. Kanske fanns det en bössa i början av berättelsen som nu avlossas, och i och med peripetin ställer allt på ända. Någon kanske dör, och i och med det vänds alltihop uppochner och berättelsen slutar efter en spännande upplösning.
Det var en matnyttig gång av Sommarskriv. Även om jag undervisats i skrivandets konst förut, kan man alltid snappa upp något nytt, som detta om orfisk och symbiotisk dikt; det kände jag inte till tidigare (inte vad jag minns i alla fall). En del nytt, en del gammalt, och flera goda skratt och trevlig samvaro. Jag ser fram emot nästa gång av Sommarskriv!
Det blev två hemläxor till nästa gång. Den första bestod i att skriva en kärleksdikt.
Där skulle vi fundera kring orfisk kontra symbiotisk dikt, och välja vilket slag vi helst ville skriva. Den orfiska dikten hyllar den utvalda, och riktas från diktaren till objektet, till "du". Medan den symbiotiska dikten just består i symbios, ett "vi", där diktaren och läsaren har tät relation, där både involveras. Om man ska prata om kön är den orfiska dikten klassiskt manlig medan den symbiotiska dikten är kvinnlig.
Förutom dikterna skulle vi också skriva en kort berättelse. En berättelse med en plantering i början, där planteringen är någonting av betydelse som äger rum i början och banar väg för slutet, där berättelsen ska mynna ut i en avgörande vändpunkt, en peripeti, där det som planterades i början nu slår ut helt och fullt. Kanske fanns det en bössa i början av berättelsen som nu avlossas, och i och med peripetin ställer allt på ända. Någon kanske dör, och i och med det vänds alltihop uppochner och berättelsen slutar efter en spännande upplösning.
Det var en matnyttig gång av Sommarskriv. Även om jag undervisats i skrivandets konst förut, kan man alltid snappa upp något nytt, som detta om orfisk och symbiotisk dikt; det kände jag inte till tidigare (inte vad jag minns i alla fall). En del nytt, en del gammalt, och flera goda skratt och trevlig samvaro. Jag ser fram emot nästa gång av Sommarskriv!
torsdag 16 juli 2009
Eliot, Eliott, Elliot eller Elliott
Apropå Eliot (se här och här), hittade jag en sida på nätet som diskuterade just stavningen av namnet och jämförde stavningarna med varandra: här.
Eftersom jag hittade stavningen Eliot i min ordbok när jag sökte ord på e, blev det den stavningen. Jag tror jag ska behålla den, eftersom jag inte vill ha Eliots stavning alltför lik antagonisten Charlottes - Lotties - stavning. Jag hittade Lottie på Behind the Name på anagramsidan, och kunde inte låta bli att falla för det.
Eftersom jag hittade stavningen Eliot i min ordbok när jag sökte ord på e, blev det den stavningen. Jag tror jag ska behålla den, eftersom jag inte vill ha Eliots stavning alltför lik antagonisten Charlottes - Lotties - stavning. Jag hittade Lottie på Behind the Name på anagramsidan, och kunde inte låta bli att falla för det.
Gestaltning av Eliot
I lördags, den 11/7, var jag på Sommarskriv. Läraren var tillbaka, och vi fick lära oss lite av varje, sådant som jag mestadels kunde, men ändå var det trevligt att få en repetition. Dessutom är det alltid trevligt att få träffa och umgås med andra som också skriver.
Läraren tog upp formatmallar och teckensnitt, det vill säga lite av varje kring det praktiska när man skriver, såväl som en del språkligt och innehållsligt vid skrivande, som gestaltning.
Vi fick en hemläxa också, i just gestaltning. Vi skulle skriva en gestaltande prosatext till nästa gång. Nästa gång är redan imorgon fredag.
Efter gårdagens SkrivPuff insåg jag att jag fäst mig vid karaktären Eliot. Jag vill utveckla honom mer. Det blev en sådan där person som jag omedelbart såg framför mig. Så nu har jag skrivit en kort gestaltningstext där han ingår, och även fortsatt på texten, på ett sådant vis att jag nu bara måste fortsätta att skriva på den. Kanske blir det en novell eller ett bokprojekt av det hela. Drygt en sida har jag skrivit om Eliot. Det skrev jag igår. Idag vill jag skriva fortsättningen.
Det är roligt att skriva något helt nytt, och någonting prosaiskt istället för bara dikter, som det tenderar att bli av SkrivPuff-övningarna.
Läraren tog upp formatmallar och teckensnitt, det vill säga lite av varje kring det praktiska när man skriver, såväl som en del språkligt och innehållsligt vid skrivande, som gestaltning.
Vi fick en hemläxa också, i just gestaltning. Vi skulle skriva en gestaltande prosatext till nästa gång. Nästa gång är redan imorgon fredag.
Efter gårdagens SkrivPuff insåg jag att jag fäst mig vid karaktären Eliot. Jag vill utveckla honom mer. Det blev en sådan där person som jag omedelbart såg framför mig. Så nu har jag skrivit en kort gestaltningstext där han ingår, och även fortsatt på texten, på ett sådant vis att jag nu bara måste fortsätta att skriva på den. Kanske blir det en novell eller ett bokprojekt av det hela. Drygt en sida har jag skrivit om Eliot. Det skrev jag igår. Idag vill jag skriva fortsättningen.
Det är roligt att skriva något helt nytt, och någonting prosaiskt istället för bara dikter, som det tenderar att bli av SkrivPuff-övningarna.
onsdag 15 juli 2009
SkrivPuff: Utmaning 194 - 13 juli: Skriv om att gå i mål
Att gå i mål.
Att sätta upp ett slutmål som man når efter ett antal delmål.
Något man föresatt sig att man ska göra. Något som är kämpigt och svårt, som att bestiga ett högt och brant berg.
Triumfen när man nått målet, klarat av vad man sagt sig att man ska göra.
Som nu, med min roman, som jag vill skriva klart.
Att gå i mål.
Avsluta och säga ”nu får det här vara klart”. ”Får” är just ordet. För när vet man egentligen när man verkligen nått målet?
Det är en annan sak med en löprunda. Jag joggar runt ett spår på ett visst antal kilometer, och sedan går jag i mål. Jag vet att jag klarat det. Jag ser det klart och tydligt. Det kanske till och med står ”MÅL” på en stor skylt.
Men då jag skriver, då är det något helt annat. Det är jag som själv måste skriva skylten, skriva ”MÅL” och sedan sätta upp den skylten på målsnöret. Då blir det plötsligt mycket svårare. Jag följer inte en utstakad bana; jag går bara på intuition och det är jag själv som sätter upp reglerna.
Att gå i mål.
Känslorna innan: kämparglöden, inspirationen, målmedvetenheten, ansträngningen, adrenalinet.
Känslorna efteråt: tillfredsställelse, lycka, utmattning, kanske tomhet, förundran: jag klarade detta!
Jag vet inte hur det känns än, att ha gått i mål med en roman. Eller jo, jag har avslutat bokprojekt tidigare. Flera stycken. Men det var så länge sedan.
Jag skulle behöva öva på att gå i mål. Avsluta små projekt. Noveller. Avsluta den där löprundan och säga i triumf till mig själv ”jag gick i mål”.
Då vet jag hur det känns, och vad jag strävar efter, även i skrivandet.
Jag kan gå i mål!
Kommentar: jag skrev det här inlägget redan den tolfte juli; nu är det dags att publicera det på bloggen! Läs fler SkrivPuffar här.
Att sätta upp ett slutmål som man når efter ett antal delmål.
Något man föresatt sig att man ska göra. Något som är kämpigt och svårt, som att bestiga ett högt och brant berg.
Triumfen när man nått målet, klarat av vad man sagt sig att man ska göra.
Som nu, med min roman, som jag vill skriva klart.
Att gå i mål.
Avsluta och säga ”nu får det här vara klart”. ”Får” är just ordet. För när vet man egentligen när man verkligen nått målet?
Det är en annan sak med en löprunda. Jag joggar runt ett spår på ett visst antal kilometer, och sedan går jag i mål. Jag vet att jag klarat det. Jag ser det klart och tydligt. Det kanske till och med står ”MÅL” på en stor skylt.
Men då jag skriver, då är det något helt annat. Det är jag som själv måste skriva skylten, skriva ”MÅL” och sedan sätta upp den skylten på målsnöret. Då blir det plötsligt mycket svårare. Jag följer inte en utstakad bana; jag går bara på intuition och det är jag själv som sätter upp reglerna.
Att gå i mål.
Känslorna innan: kämparglöden, inspirationen, målmedvetenheten, ansträngningen, adrenalinet.
Känslorna efteråt: tillfredsställelse, lycka, utmattning, kanske tomhet, förundran: jag klarade detta!
Jag vet inte hur det känns än, att ha gått i mål med en roman. Eller jo, jag har avslutat bokprojekt tidigare. Flera stycken. Men det var så länge sedan.
Jag skulle behöva öva på att gå i mål. Avsluta små projekt. Noveller. Avsluta den där löprundan och säga i triumf till mig själv ”jag gick i mål”.
Då vet jag hur det känns, och vad jag strävar efter, även i skrivandet.
Jag kan gå i mål!
Kommentar: jag skrev det här inlägget redan den tolfte juli; nu är det dags att publicera det på bloggen! Läs fler SkrivPuffar här.
Creative Harmony
Kreativ Harmoni hette min tredje blogg, som jag startade efter min LiveJournal och den här bloggen. Jag ville ha ett ställe där jag kunde skriva om andra projekt, sådant jag höll på med vid sidan av skrivandet.
Men jag gillade aldrig riktigt blogg.se-sidan på vilken jag hade Kreativ Harmoni.
Nu har jag äntligen hittat ett ställe där jag tror att jag kommer att trivas.
Jag har flyttat Kreativ Harmoni till wordpress.com och bytt namn till Creative Harmony.
Mest eftersom jag kommer att posta inlägg med inspiration från Inspire Me Thursday och Illustration Friday, och vill att andra deltagare i dessa utmaningar ska kunna skriva kommentarer utan att behöva gå en kurs i svenska först, då blogg.se är helt och hållet svenskt. Wordpress.com är mer internationellt.
Jag vill kunna skriva på omväxlande svenska och engelska, som det behagar mig och faller mig in. Mestadels kommer jag nog att hålla mig till engelska på Creative Harmony.
Det känns roligt med en nystart! En blogg där layouten är snygg fast det är en av de där färdiggjorda mallarna.
Besök mig gärna!
Men jag gillade aldrig riktigt blogg.se-sidan på vilken jag hade Kreativ Harmoni.
Nu har jag äntligen hittat ett ställe där jag tror att jag kommer att trivas.
Jag har flyttat Kreativ Harmoni till wordpress.com och bytt namn till Creative Harmony.
Mest eftersom jag kommer att posta inlägg med inspiration från Inspire Me Thursday och Illustration Friday, och vill att andra deltagare i dessa utmaningar ska kunna skriva kommentarer utan att behöva gå en kurs i svenska först, då blogg.se är helt och hållet svenskt. Wordpress.com är mer internationellt.
Jag vill kunna skriva på omväxlande svenska och engelska, som det behagar mig och faller mig in. Mestadels kommer jag nog att hålla mig till engelska på Creative Harmony.
Det känns roligt med en nystart! En blogg där layouten är snygg fast det är en av de där färdiggjorda mallarna.
Besök mig gärna!
Eskatologi
Eliot, ack, Eliot,
han vandrar över de Elyseiska fälten.
Vilket elände att han redan gått hädan!
Emaljfärgad var båten han styrde;
han paddlade full av hopp om att nå sitt eldorado
men i berusningstillstånd blev det inte mer än ett embryo,
en början, som fick ett tvärt slut:
en ände med förskräckelse;
när båten stötte mot grund och gick under gjorde Eliot detsamma.
Med vinflaskan i ena handen och Gudarnas nåd i den andra
nådde han inte sina drömmars land, men närapå.
Eliot fick möta Elysions sällhet och vandrar nu i evigheten;
han är en av de många skuggor som dväljs där.
Kommentarer:
detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 196: "Skriv 5 favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med".
Mina favoritord är följande:
eskatologi, elände, Elyseiska/Elysion, eldorado, emaljfärgad, embryo, sex stycken eller fem - om nu "eskatologi" inte riktigt räknas eftersom det är rubriken och inte en del av själva berättelsen. "Eliot" skulle också kunna räknas med, men jag var osäker eftersom det strikt sett är ett egennamn och därför kanske inte riktigt räknas.
Det är svårt med favoritord, men roligt. Jag tog fram Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, och hittade några favoriter som smakade gott på tungan.
Det var kul att flumma ut lite och hitta på en mer eller mindre galen berättelse, något oseriöst som det ofta blir för mig om jag ska hitta på en berättelse där vissa specifika ord är med; det är lätt att det blir flummigt och svårare att hitta på något som faktiskt är bra också. Det är lätt att det blir krystat när alla ord måste finnas med. Därför skulle det förstås vara lättare att bara låta två ord vara med, men jag ville ha med alla fem!
han vandrar över de Elyseiska fälten.
Vilket elände att han redan gått hädan!
Emaljfärgad var båten han styrde;
han paddlade full av hopp om att nå sitt eldorado
men i berusningstillstånd blev det inte mer än ett embryo,
en början, som fick ett tvärt slut:
en ände med förskräckelse;
när båten stötte mot grund och gick under gjorde Eliot detsamma.
Med vinflaskan i ena handen och Gudarnas nåd i den andra
nådde han inte sina drömmars land, men närapå.
Eliot fick möta Elysions sällhet och vandrar nu i evigheten;
han är en av de många skuggor som dväljs där.
Kommentarer:
detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 196: "Skriv 5 favoritord på E och en berättelse där minst två av dem är med".
Mina favoritord är följande:
eskatologi, elände, Elyseiska/Elysion, eldorado, emaljfärgad, embryo, sex stycken eller fem - om nu "eskatologi" inte riktigt räknas eftersom det är rubriken och inte en del av själva berättelsen. "Eliot" skulle också kunna räknas med, men jag var osäker eftersom det strikt sett är ett egennamn och därför kanske inte riktigt räknas.
Det är svårt med favoritord, men roligt. Jag tog fram Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok, och hittade några favoriter som smakade gott på tungan.
Det var kul att flumma ut lite och hitta på en mer eller mindre galen berättelse, något oseriöst som det ofta blir för mig om jag ska hitta på en berättelse där vissa specifika ord är med; det är lätt att det blir flummigt och svårare att hitta på något som faktiskt är bra också. Det är lätt att det blir krystat när alla ord måste finnas med. Därför skulle det förstås vara lättare att bara låta två ord vara med, men jag ville ha med alla fem!
tisdag 14 juli 2009
Vinnläggande vininbjudan
hon sitter med en kopp café au lait
på Trois Pinceaus uteservering
betraktar i stillhet konstnären
som målar av den strömmande floden
i egna tankar föds en undran:
ska hon betala eller beställa en flaska vin;
bjuda konstnären att dela den och sedan fråga honom:
kan du kanske måla mitt porträtt?
- en försiktig början till något mer
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 195: "Dagens tema är förstås: FRANSKT"
på Trois Pinceaus uteservering
betraktar i stillhet konstnären
som målar av den strömmande floden
i egna tankar föds en undran:
ska hon betala eller beställa en flaska vin;
bjuda konstnären att dela den och sedan fråga honom:
kan du kanske måla mitt porträtt?
- en försiktig början till något mer
Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 195: "Dagens tema är förstås: FRANSKT"
söndag 12 juli 2009
lördag 11 juli 2009
torsdag 9 juli 2009
Kulturfyran: sommarläsningen och sommarlyssningen
1. Vad läser du just nu?
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
4. Har du sett någon film i sommar?
Vad läser du just nu?
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Det är en del av min medverkan i Jorden runt på åtta böcker. Jag har precis börjat, började idag, så jag kan ännu inte säga så mycket om boken, har bara hunnit några få sidor än så länge.
Vilken är nästa bok du ska läsa?
Eftersom jag nyss läst En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, vill jag läsa ännu en må-bra-bok. Jag funderar på att välja att läsa Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, men jag är inte säker. Jag får se vad jag känner för när jag läst ut The Inheritance of Loss. Kanske blir det något helt annat. Jag har massor av olästa böcker att välja bland i min bokhylla.
Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Lite förutsägbart, kanske, men jag har lyssnat en del på Michael Jackson på sistone. Annars är den låt jag lyssnat mest på Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious av Gackt, och även Journey through the Decade, också av Gackt.
Gackt är min absoluta favorit, i år soloartist i tio år, 1999-2009, med fyra nya nyss utgivna singlar som jag lyssnat massor på – mest av dem Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious.
Har du sett någon film i sommar?
Javisst. På bio har jag sett Ice Age 3 så sent som förra lördagen. Det var verkligen en kul och underhållande film! Se den om ni inte redan sett den! Innan dess såg jag Män som hatar kvinnor - också sevärd!
Nu när vi är inne i en regnperiod (i och med att min semester börjat, haha), är det ytterst lämpligt att gå på bio. Flera stora premiärer lockar! Förutom Ice Age 3 ska jag se på den nya Harry Potter-filmen som nyligen släppts.
Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer här.
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
4. Har du sett någon film i sommar?
Vad läser du just nu?
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Det är en del av min medverkan i Jorden runt på åtta böcker. Jag har precis börjat, började idag, så jag kan ännu inte säga så mycket om boken, har bara hunnit några få sidor än så länge.
Vilken är nästa bok du ska läsa?
Eftersom jag nyss läst En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, vill jag läsa ännu en må-bra-bok. Jag funderar på att välja att läsa Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, men jag är inte säker. Jag får se vad jag känner för när jag läst ut The Inheritance of Loss. Kanske blir det något helt annat. Jag har massor av olästa böcker att välja bland i min bokhylla.
Vilken låt lyssnar du mest på nu?
Lite förutsägbart, kanske, men jag har lyssnat en del på Michael Jackson på sistone. Annars är den låt jag lyssnat mest på Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious av Gackt, och även Journey through the Decade, också av Gackt.
Gackt är min absoluta favorit, i år soloartist i tio år, 1999-2009, med fyra nya nyss utgivna singlar som jag lyssnat massor på – mest av dem Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious.
Har du sett någon film i sommar?
Javisst. På bio har jag sett Ice Age 3 så sent som förra lördagen. Det var verkligen en kul och underhållande film! Se den om ni inte redan sett den! Innan dess såg jag Män som hatar kvinnor - också sevärd!
Nu när vi är inne i en regnperiod (i och med att min semester börjat, haha), är det ytterst lämpligt att gå på bio. Flera stora premiärer lockar! Förutom Ice Age 3 ska jag se på den nya Harry Potter-filmen som nyligen släppts.
Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer här.
Marita Conlon-McKenna: En liten hattaffär på hörnet
Jag har nyss läst ut En liten hattaffär på hörnet, av Marita Conlon-McKenna.
Det är verkligen en feel-good-bok, en må bra-bok, eller som det står formulerat utanpå min pocketversion av boken: "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år"/Länstidningen Östersund.
Jag kan inte annat än hålla med. Det ÄR en gullig bok - mysig, söt och trevlig. Den fick mig avslappnad och på bra humör. Jag log åt alla hattar och hur hattbutiken förde olika kvinnor samman, vilkas öden påverkades positivt av hattarna ifråga som de köpte.
Förutom de hattköpsugna kvinnorna får man följa hattbutikens ägarinna, Ellie Matthew, och hennes historia, hur hon får hattaffären på fötter, hur hon och andra butiksägare på gatan kämpar mot rivningen av affärerna, där byggnationen av en galleria redan påbörjats och hotar den charmiga gamla butiksgatan.
Ellies kärleksbekymmer är också en stor del av boken. Där är det två män som kämpar om hennes gunst. Kärlekshistorien är i mina ögon väldigt förutsägbar, men fortfarande mysig och trevlig, precis som resten av boken.
Det är en bok att må bra av. Läs den gärna för en stunds trivsam förströelse!
Det är verkligen en feel-good-bok, en må bra-bok, eller som det står formulerat utanpå min pocketversion av boken: "Det här är nog den gulligaste bok jag har läst på många år"/Länstidningen Östersund.
Jag kan inte annat än hålla med. Det ÄR en gullig bok - mysig, söt och trevlig. Den fick mig avslappnad och på bra humör. Jag log åt alla hattar och hur hattbutiken förde olika kvinnor samman, vilkas öden påverkades positivt av hattarna ifråga som de köpte.
Förutom de hattköpsugna kvinnorna får man följa hattbutikens ägarinna, Ellie Matthew, och hennes historia, hur hon får hattaffären på fötter, hur hon och andra butiksägare på gatan kämpar mot rivningen av affärerna, där byggnationen av en galleria redan påbörjats och hotar den charmiga gamla butiksgatan.
Ellies kärleksbekymmer är också en stor del av boken. Där är det två män som kämpar om hennes gunst. Kärlekshistorien är i mina ögon väldigt förutsägbar, men fortfarande mysig och trevlig, precis som resten av boken.
Det är en bok att må bra av. Läs den gärna för en stunds trivsam förströelse!
Äntligen en Jorden runt-bok!
Nu har jag äntligen börjat läsa i en bok som ingår i Jorden runt på åtta böcker, och därmed är jag med i projektet, bättre sent än aldrig!
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai.
Det är andra boken jag läser av Desai. I april läste jag Kalabalik bland guavaträden. Då läste jag på svenska, nu vågar jag mig på att läsa Desai på originalspråk. Jag började läsa idag och har hunnit till blygsamma sidan 6, i pocketversion med liten stil.
Jag tyckte mycket om Kalabalik bland guavaträden så jag har positiva förväntningar på The Inheritance of Loss (som heter Bittert arv i svenska översättningen).
Eftersom jag kommit igång ordentligt nu i juni att läsa, och över huvud taget hittills i år haft ett väldigt bra läsår, hoppas jag kunna avsluta The Inheritance of Loss långt innan den sista juli.
Hittills i år har jag läst en salig blandning av barnböcker, vuxenböcker, pjäser, manga och serieromaner, på omväxlande svenska och engelska. Snart har jag även läst Kiran Desais The Inheritance of Loss, som förresten också vunnit The Man Booker Prize 2006.
Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai.
Det är andra boken jag läser av Desai. I april läste jag Kalabalik bland guavaträden. Då läste jag på svenska, nu vågar jag mig på att läsa Desai på originalspråk. Jag började läsa idag och har hunnit till blygsamma sidan 6, i pocketversion med liten stil.
Jag tyckte mycket om Kalabalik bland guavaträden så jag har positiva förväntningar på The Inheritance of Loss (som heter Bittert arv i svenska översättningen).
Eftersom jag kommit igång ordentligt nu i juni att läsa, och över huvud taget hittills i år haft ett väldigt bra läsår, hoppas jag kunna avsluta The Inheritance of Loss långt innan den sista juli.
Hittills i år har jag läst en salig blandning av barnböcker, vuxenböcker, pjäser, manga och serieromaner, på omväxlande svenska och engelska. Snart har jag även läst Kiran Desais The Inheritance of Loss, som förresten också vunnit The Man Booker Prize 2006.
onsdag 8 juli 2009
lördag 4 juli 2009
torsdag 2 juli 2009
Stor novelltävling!
tisdag 30 juni 2009
Sommarskriv gång två
I lördags var det Sommarskriv. Läraren för kursen hade tillfälligt tjänsteledigt. Tur att inte kursen kostar något för de som är medlemmar i föreningen; hade det kostat hade jag inte velat betala när läraren inte var där. Men det blev ändå en bra gång, efter mycket om och men i form av saker som strulade. När Sommarskrivet väl kom igång blev det trevligt.
Det är bra att öva på att läsa högt för andra vad man skrivit. Att det ska vara så nervöst! Men det går bättre för varje gång. Vi hade grundlig uppläsning (alla fick läsa upp varsina tre texter: ikon, ekfras och impressionistisk text) samt ordentlig repetition av förra kurstillfället. Redde ut begrepp som för många var oklara. Det var en värdefull repetition.
Vi gav oss själva i bakläxa att skriva ikoner. Till den här gången hade jag skrivit en tvättsäker ikon, men jag behöver ändå öva på att skriva sådana, så jag ska göra läxan... Till nästa gång, om två veckor.
Det är bra att öva på att läsa högt för andra vad man skrivit. Att det ska vara så nervöst! Men det går bättre för varje gång. Vi hade grundlig uppläsning (alla fick läsa upp varsina tre texter: ikon, ekfras och impressionistisk text) samt ordentlig repetition av förra kurstillfället. Redde ut begrepp som för många var oklara. Det var en värdefull repetition.
Vi gav oss själva i bakläxa att skriva ikoner. Till den här gången hade jag skrivit en tvättsäker ikon, men jag behöver ändå öva på att skriva sådana, så jag ska göra läxan... Till nästa gång, om två veckor.
Chimairan och väskans hemlighet
”Han är inte farlig”, sade mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. ”Bara väldigt social”, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.
Djuret väste, röt och bräkte samtidigt.
”Vad är det för ett odjur, jag menar, vad är det för ett gulligt litet djur?” sade jag. ”Det är inte en hund?”
”Det är helt riktigt”, sade mannen. ”Det är ingen hund. Det är en chimaira.”
Jag hade aldrig sett ett liknande djur förut. Den hade tre huvuden. Längst fram satt lejonhuvudet som mest såg ut att höra samman med kroppen, mittemellan fanns gethuvudet som satt på ryggen, och längst bak fanns ormhuvudet med sin spelande tunga istället för svans.
”Den är inte helt fullvuxen än”, sade mannen, och fortsatte att konversera, medan jag lät tankarna vandra och inte helt följde med i vad mannen sade. För det var svårt med besten så nära inpå.
Återigen tänkte jag på vad som fanns i min väska: en av mina dyrbaraste ägodelar - den för alla trollkarlar obligatoriska trollkarlshatten. Jag var säker på att det var den som besten ville åt. En chimaira slukade säkert fem kaniner redan till frukost och i min förtrollade hatt hade jag dragit upp minst ett tusental kaniner genom min trollkarlskarriär. Den måste lukta kanin lång väg. Om chimairan fick tag i den skulle den utan tvivel slita hatten itu, och det fick inte ske.
Skyndsamt sade jag adjö, avbröt mannen därmed mitt i en mening, och stegade raskt iväg. Mannen fnös, tydligen förolämpad, sade något till chimairan, och i nästa stund, då jag i nyfikenhet vände på huvudet, såg jag hur lejongapet öppnades och en väldig eldslåga kom ut.
Det blev det sista jag såg. Hettan vällde över mig.
Kommentar: detta är en skrivövning från SkrivPuff: Utmaning 181 - 30 juni:
En "börja" från AC Collins bok 365 börjor.
Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.
fortsätt!
Djuret väste, röt och bräkte samtidigt.
”Vad är det för ett odjur, jag menar, vad är det för ett gulligt litet djur?” sade jag. ”Det är inte en hund?”
”Det är helt riktigt”, sade mannen. ”Det är ingen hund. Det är en chimaira.”
Jag hade aldrig sett ett liknande djur förut. Den hade tre huvuden. Längst fram satt lejonhuvudet som mest såg ut att höra samman med kroppen, mittemellan fanns gethuvudet som satt på ryggen, och längst bak fanns ormhuvudet med sin spelande tunga istället för svans.
”Den är inte helt fullvuxen än”, sade mannen, och fortsatte att konversera, medan jag lät tankarna vandra och inte helt följde med i vad mannen sade. För det var svårt med besten så nära inpå.
Återigen tänkte jag på vad som fanns i min väska: en av mina dyrbaraste ägodelar - den för alla trollkarlar obligatoriska trollkarlshatten. Jag var säker på att det var den som besten ville åt. En chimaira slukade säkert fem kaniner redan till frukost och i min förtrollade hatt hade jag dragit upp minst ett tusental kaniner genom min trollkarlskarriär. Den måste lukta kanin lång väg. Om chimairan fick tag i den skulle den utan tvivel slita hatten itu, och det fick inte ske.
Skyndsamt sade jag adjö, avbröt mannen därmed mitt i en mening, och stegade raskt iväg. Mannen fnös, tydligen förolämpad, sade något till chimairan, och i nästa stund, då jag i nyfikenhet vände på huvudet, såg jag hur lejongapet öppnades och en väldig eldslåga kom ut.
Det blev det sista jag såg. Hettan vällde över mig.
Kommentar: detta är en skrivövning från SkrivPuff: Utmaning 181 - 30 juni:
En "börja" från AC Collins bok 365 börjor.
Han är inte farlig, sa mannen och tog i med alla krafter för att hålla in besten som drog i kopplet. Bara väldigt social, försäkrade han och djuret morrade. Jag hoppades att den inte hade fått korn på vad jag hade i väskan. Det vore inte bra, inte bra alls.
fortsätt!
måndag 29 juni 2009
Konsten att härma
Det lilla barnet härmar sina föräldrar.
Konstnären härmar sin mästare.
Författaren härmar sina förebilder.
Till en början.
Tills barnet kan själv och vill göra på sitt sätt.
Tills konstnären vågar föra penseln i nya stråk.
Tills författaren vågar tro på sin egen röst.
Sedan står de alla på egna ben.
Men fortfarande delar av en helhet,
beroende av sin historia,
ödmjuka inför det faktum
att andra före dem gått egna stigar
och liksom dem till en början gått trevande
men så småningom allt djärvare
och med allt större självsäkerhet och självinsikt,
på väg framåt och uppåt.
Kommentar: detta är en SkrivPuff: Utmaning 180 - Skriv om att härma.
Konstnären härmar sin mästare.
Författaren härmar sina förebilder.
Till en början.
Tills barnet kan själv och vill göra på sitt sätt.
Tills konstnären vågar föra penseln i nya stråk.
Tills författaren vågar tro på sin egen röst.
Sedan står de alla på egna ben.
Men fortfarande delar av en helhet,
beroende av sin historia,
ödmjuka inför det faktum
att andra före dem gått egna stigar
och liksom dem till en början gått trevande
men så småningom allt djärvare
och med allt större självsäkerhet och självinsikt,
på väg framåt och uppåt.
Kommentar: detta är en SkrivPuff: Utmaning 180 - Skriv om att härma.
Tiden är här för fantasynördarna
Rolig artikel på SvD; jag känner mig träffad som varande en av nördarna. Jag var mer nörd på högstadiet och under gymnasiet. Numera är jag inte lika mycket nörd (det här börjar låta som ett försvarstal). Jag är starkt kritisk mot det mesta slags fantasy, har några få favoriter vars författarskap jag följer, och envisas med att själv skriva fantasy, mestadels. Annars läser jag helst annat numera (även om favoritförfattarskapens böcker fortfarande läses förstås).
fredag 26 juni 2009
SkrivPuff: Utmaning 177: Skriv om att sitta fast
Något som jag ständigt återkommer till och ständigt fastnar i, är papperssortering. Det är så otroligt tradigt och tråkigt. Högarna är gigantiska och papperen alltför många. Jag velar fram och tillbaka med många papper, andra vill jag spara men har ingen plats åt, och ytterligare andra papper slängs lite då och då. Men alltför många papper åker tillbaka in i tidsskriftssamlarna, där de står och samlar damm, och tar upp plats som egentligen skulle vara tillägnade tidningar och tidsskrifter, massor av sådana, som jag också samlar på...
torsdag 25 juni 2009
Tre goda ting
Jag läser på How to keep your day job from killing your writing career - tack för sajttipset, Författarcoachen! - och funderar. Det är verkligen en balansgång... En balansgång också i själva skrivandet. Balans mellan tre ting, alla goda ting är tre.
Balans mellan att vara målinriktad och drivande/fokuserad, samtidigt som man ska vara avslappnad.
Det där sista är nog nyckelordet.
För varför det gång på gång låser sig, varför man filar om och om igen på samma sidor i sitt gamla manus istället för att gå framåt, är just en fråga om avslappning. Är man tillräckligt avspänd i sin attityd till sitt skrivande, tillräckligt bejakande och glad, då går det som en dans.
Även om dansen ibland hackar, lite som digitaltevestörningar (som stör mer än gammal-tvns brus, by the way). Ibland fastnar bilden, ibland hackar den till, ibland försvinner ljudet, men det återkommer och felen rättar till och man kan gå vidare.
Jag har svårt med fokusering också. Alla dessa distraktioner, dessa vardagliga sysslor, allt det där andra som man prioriterar ack så högt och som man verkligen vill vara med om - allt det där som kallas livet! Det man måste ha för att över huvud taget få input och kunna skriva.
För att kunna skriva måste man leva och bejaka det. Bara små, små doser av att sitta på sin kammare... Ändå är skrivande så TIDSÖDANDE! Det tar sådan tid att skriva en hel lång bok, och ännu längre tid när man inte har så lätt med just fokusering och avslappning.
Målinriktad. Visst är jag det. Men jag glömmer att sätta upp delmål. Har svårt att hitta rimliga delmål. Ser bara slutmålet. Och OJ så långt bort det plötsligt är. Så svårt allting känns. Och målet kan vara suddigt och luddigt. "Avsluta boken". Är inte formuleringen för allmän?
Så balansen är nyckeln. Tre goda ting. Plus allting som rekommenderas på ovan nämnda sida. Så man inte ska tappa just de där tre tingen...
Balans mellan att vara målinriktad och drivande/fokuserad, samtidigt som man ska vara avslappnad.
Det där sista är nog nyckelordet.
För varför det gång på gång låser sig, varför man filar om och om igen på samma sidor i sitt gamla manus istället för att gå framåt, är just en fråga om avslappning. Är man tillräckligt avspänd i sin attityd till sitt skrivande, tillräckligt bejakande och glad, då går det som en dans.
Även om dansen ibland hackar, lite som digitaltevestörningar (som stör mer än gammal-tvns brus, by the way). Ibland fastnar bilden, ibland hackar den till, ibland försvinner ljudet, men det återkommer och felen rättar till och man kan gå vidare.
Jag har svårt med fokusering också. Alla dessa distraktioner, dessa vardagliga sysslor, allt det där andra som man prioriterar ack så högt och som man verkligen vill vara med om - allt det där som kallas livet! Det man måste ha för att över huvud taget få input och kunna skriva.
För att kunna skriva måste man leva och bejaka det. Bara små, små doser av att sitta på sin kammare... Ändå är skrivande så TIDSÖDANDE! Det tar sådan tid att skriva en hel lång bok, och ännu längre tid när man inte har så lätt med just fokusering och avslappning.
Målinriktad. Visst är jag det. Men jag glömmer att sätta upp delmål. Har svårt att hitta rimliga delmål. Ser bara slutmålet. Och OJ så långt bort det plötsligt är. Så svårt allting känns. Och målet kan vara suddigt och luddigt. "Avsluta boken". Är inte formuleringen för allmän?
Så balansen är nyckeln. Tre goda ting. Plus allting som rekommenderas på ovan nämnda sida. Så man inte ska tappa just de där tre tingen...
Skoj framför allt - eller: uppdatering på skrivfronten
Maj var full av aktiviteter, och juni verkar bli detsamma. Mycket att göra på fritiden, med andra ord...
De senaste dagarna har jag slarvat lite; jag har inte ens skrivit upp dagens SkrivPuff-övning i min anteckningsbok. Då det är mycket på gång, har jag inte hunnit med det dagliga skrivandet som jag egentligen velat.
Det blev stiltje efter midsommar. Jag har inte semester än, men jag trappar ner, och liksom jag trappar ner på jobbet, trappar jag ner på fritiden. Inte helt dumt tänkt, ändå, eller hur?
Jag har påbörjat en ny anteckningsbok sedan senaste Sommarskriv-mötet som gjorde slut på de sista sidorna i min förra anteckningsbok. Den nya anteckningsboken är liksom den förra spiralbunden, tycker bättre om det än häftad, och med små hundar på omslaget. Artisten som gjort omslaget heter Dianne Patterson och sökning på nätet ledde mig bara till en enda rätt träff, såvitt jag kunnat leta mig till.
På midsommarafton gjorde jag SkrivPuff-övningen lite kort bara, i väntan på ett tåg (Skriv om ett midsommarminne). Det blev några få rader, ingenting färdigt.
Den 20:e, dvs. dagen efter, blev det några strödda fragmentrader, försök att skriva på SkrivPuff-temat för dagen (Skriv om att komma försent).
Sedan dess har det inte blivit något skrivet, förutom att jag redigerat klart och skickat in mina Kreativa Möten-bidrag slutgiltigt efter en sista putsning och redigering.
Den 23:e vilade jag från skrivandet istället för att skriva om att vila (som var den dagens SkrivPuff).
Igår blev det heller inget skrivet. Då bortser jag förstås från mitt bloggande. Om jag ska vara riktigt rättvis är ju det också ett slags skrivande, och allt skrivande är övning på just detta. Övning ger färdighet... Och just bloggskrivande har jag ägnat mig åt mycket på sista tiden.
På lördag är det dags för andra mötet på Sommarskriv-kursen. Jag har undvikit läxan, liksom följt en av mina dåliga vanor, skjutit upp detta att skriva på övningarna vi fick i läxa till nästa gången.
Idag kände jag pressen. Bara två dagar kvar. Dags att vara aktiv.
Jag började skriva ekfraser, trots att jag fortfarande är osäker på termen... Jag vet ärligt talat inte om jag fick till det, om det jag nyss skrev verkligen var ekfraser...
Fem korta texter blev det i alla fall.
Sedan var det dags att försöka sig på att skriva ikoner, som kort kan sägas vara motsatsen till en ekfras. Dvs. en ikon är en fastfrusen ögonblicksbild, kort sagt.
Efter ikonskrivandet ska jag skriva impressionistiskt, där två exempel på impressionister inom litteraturen är Evert Taube och Carl Michael Bellman.
Hade man ont om tid kunde man välja bara ett uttryckssätt av dessa tre, att öva på. Men jag, ambitiös som jag är, vill ju prova på alla tre såklart. Och gärna skriva något som dessutom är bra... Jag har inte lång tid på mig. Men man kan inte pressa ur saker under stress heller, då blir det bara dåliga texter... Inte för att jag behöver stressa. Jag är ganska snabbjobbad. Nu svamlar jag lite...
Hursomhelst, Sommarskriv gör just nu att Tusenskönan får stryka på foten. Varför gick jag med i det här projektet, när jag nu nyss avslutade Kreativa Möten, och hade det att jobba på framför Tusenskönan.
Försöker jag slippa undan eller är det bara det att det är kul med utmaningar och stimulerande att träffa andra människor istället för att sitta ensam på sin kammare hela tiden, och jobba med ett projekt - Tusenskönan - som jag ändå är så osäker på, och som omberarbetats så många gånger att jag börjar tvivla på om det är nåt att ha?
Nåja.
Det ska vara kul att skriva, och ännu roligare när det snart är semester och dags för lata dagar! Så skoj ska jag ha, framför allt!
"Skoj framför allt!" är ett bra motto att ta fasta på.
De senaste dagarna har jag slarvat lite; jag har inte ens skrivit upp dagens SkrivPuff-övning i min anteckningsbok. Då det är mycket på gång, har jag inte hunnit med det dagliga skrivandet som jag egentligen velat.
Det blev stiltje efter midsommar. Jag har inte semester än, men jag trappar ner, och liksom jag trappar ner på jobbet, trappar jag ner på fritiden. Inte helt dumt tänkt, ändå, eller hur?
Jag har påbörjat en ny anteckningsbok sedan senaste Sommarskriv-mötet som gjorde slut på de sista sidorna i min förra anteckningsbok. Den nya anteckningsboken är liksom den förra spiralbunden, tycker bättre om det än häftad, och med små hundar på omslaget. Artisten som gjort omslaget heter Dianne Patterson och sökning på nätet ledde mig bara till en enda rätt träff, såvitt jag kunnat leta mig till.
På midsommarafton gjorde jag SkrivPuff-övningen lite kort bara, i väntan på ett tåg (Skriv om ett midsommarminne). Det blev några få rader, ingenting färdigt.
Den 20:e, dvs. dagen efter, blev det några strödda fragmentrader, försök att skriva på SkrivPuff-temat för dagen (Skriv om att komma försent).
Sedan dess har det inte blivit något skrivet, förutom att jag redigerat klart och skickat in mina Kreativa Möten-bidrag slutgiltigt efter en sista putsning och redigering.
Den 23:e vilade jag från skrivandet istället för att skriva om att vila (som var den dagens SkrivPuff).
Igår blev det heller inget skrivet. Då bortser jag förstås från mitt bloggande. Om jag ska vara riktigt rättvis är ju det också ett slags skrivande, och allt skrivande är övning på just detta. Övning ger färdighet... Och just bloggskrivande har jag ägnat mig åt mycket på sista tiden.
På lördag är det dags för andra mötet på Sommarskriv-kursen. Jag har undvikit läxan, liksom följt en av mina dåliga vanor, skjutit upp detta att skriva på övningarna vi fick i läxa till nästa gången.
Idag kände jag pressen. Bara två dagar kvar. Dags att vara aktiv.
Jag började skriva ekfraser, trots att jag fortfarande är osäker på termen... Jag vet ärligt talat inte om jag fick till det, om det jag nyss skrev verkligen var ekfraser...
Fem korta texter blev det i alla fall.
Sedan var det dags att försöka sig på att skriva ikoner, som kort kan sägas vara motsatsen till en ekfras. Dvs. en ikon är en fastfrusen ögonblicksbild, kort sagt.
Efter ikonskrivandet ska jag skriva impressionistiskt, där två exempel på impressionister inom litteraturen är Evert Taube och Carl Michael Bellman.
Hade man ont om tid kunde man välja bara ett uttryckssätt av dessa tre, att öva på. Men jag, ambitiös som jag är, vill ju prova på alla tre såklart. Och gärna skriva något som dessutom är bra... Jag har inte lång tid på mig. Men man kan inte pressa ur saker under stress heller, då blir det bara dåliga texter... Inte för att jag behöver stressa. Jag är ganska snabbjobbad. Nu svamlar jag lite...
Hursomhelst, Sommarskriv gör just nu att Tusenskönan får stryka på foten. Varför gick jag med i det här projektet, när jag nu nyss avslutade Kreativa Möten, och hade det att jobba på framför Tusenskönan.
Försöker jag slippa undan eller är det bara det att det är kul med utmaningar och stimulerande att träffa andra människor istället för att sitta ensam på sin kammare hela tiden, och jobba med ett projekt - Tusenskönan - som jag ändå är så osäker på, och som omberarbetats så många gånger att jag börjar tvivla på om det är nåt att ha?
Nåja.
Det ska vara kul att skriva, och ännu roligare när det snart är semester och dags för lata dagar! Så skoj ska jag ha, framför allt!
"Skoj framför allt!" är ett bra motto att ta fasta på.
onsdag 24 juni 2009
Kreativ Harmoni
Efter drygt ett år har jag nu kommit igång med min gamla Kreativ harmoni-blogg igen!
Jag kör igång på en gång med Ordlös Onsdag. Spännande fotouppgift varje onsdag.
Jag försökte komma igång redan för två veckor sedan, men det blev strul med sidan eftersom blogg.se bytt server, och det ena med det andra. Till sist fick jag i alla fall hjälp att få ordning på bloggen. Nu är min avsikt att komma igång med både Ordlös Onsdag, TisdagsTema, min ArtJournal och andra projekt på Kreativ Harmoni.
Illustration Friday-projekten flyttar jag dock till yasuisora (min LiveJournal) för det gör det lättare för icke-svenskar att kommentera. Är ju inte alla som kan svenska, och Illustration Friday är ett amerikanskt(?) projekt.
Jag kör igång på en gång med Ordlös Onsdag. Spännande fotouppgift varje onsdag.
Jag försökte komma igång redan för två veckor sedan, men det blev strul med sidan eftersom blogg.se bytt server, och det ena med det andra. Till sist fick jag i alla fall hjälp att få ordning på bloggen. Nu är min avsikt att komma igång med både Ordlös Onsdag, TisdagsTema, min ArtJournal och andra projekt på Kreativ Harmoni.
Illustration Friday-projekten flyttar jag dock till yasuisora (min LiveJournal) för det gör det lättare för icke-svenskar att kommentera. Är ju inte alla som kan svenska, och Illustration Friday är ett amerikanskt(?) projekt.
måndag 22 juni 2009
Andraboken - en myt eller inte?
Här på Svenska dagbladet finns en artikel om myten kring andraboken. Är det som författare svårare att skriva andraboken än att skriva debutboken, eller är det inte?
torsdag 18 juni 2009
Glad midsommar!
Midsommaren har flyttat in i mitt vardagsrum.
Jag ska inte fira midsommar här, men jag ville ändå ha in midsommaren till mig!
Glad midsommar på er, alla mina trogna läsare! Tack för att ni läser!
Ha en trevlig midsommar!
onsdag 17 juni 2009
Oblivious
Lyssnar man tillräckligt många gånger på en och samma låt, kommer man in i en speciell sinnesstämning. Det blir lite som mediation. Ett bra förstadie till skrivande.
Och visst kan man lyssna många gånger på raken på en låt om den är tillräckligt bra!
Eller om man har hittat en ny låt som man vill "lyssna in sig" på.
En låt att lära känna, att lägga tätt intill sitt hjärta.
För att kunna göra det, måste man göra sådana tokiga saker som att lyssna tjugo gånger i sträck på samma låt. Om och om igen. Och likadant nästa dag. Tills den snurrar runt i huvudet fastän man slutat lyssna för timmar sedan.
Så är det med Gackts nya singel, som kom ut idag. "Oblivious". En härlig ballad med akustisk gitarr!
Och visst kan man lyssna många gånger på raken på en låt om den är tillräckligt bra!
Eller om man har hittat en ny låt som man vill "lyssna in sig" på.
En låt att lära känna, att lägga tätt intill sitt hjärta.
För att kunna göra det, måste man göra sådana tokiga saker som att lyssna tjugo gånger i sträck på samma låt. Om och om igen. Och likadant nästa dag. Tills den snurrar runt i huvudet fastän man slutat lyssna för timmar sedan.
Så är det med Gackts nya singel, som kom ut idag. "Oblivious". En härlig ballad med akustisk gitarr!
Sommarskriv!
I dag var första gången på Sommarskriv, en kurs för medlemmarna i en lokal skrivarförening som jag är med i. Från klockan 15:00 till klockan 17:30 höll vi på.
Skrivövningar och uppläsning av nämnda skrivövningsresultat, blandades med föreläsning och diskussion. Bland annat diskuterades prosalyrik och naturlyrik.
Inspirerad åker jag hem efteråt, och hoppas på många framtida idéer. Till nästa gång ska vi öva på att skriva ikoner, ekfraser och impressionistiskt.
Det var första träffen av fem som spridits över sommaren. Jag åkte dit utan att riktigt veta vad som väntade mig, men nu när jag varit där ser jag fram emot fortsättningen. Det är alltid inspirerande att möta andra skrivande människor!
Skrivövningar och uppläsning av nämnda skrivövningsresultat, blandades med föreläsning och diskussion. Bland annat diskuterades prosalyrik och naturlyrik.
Inspirerad åker jag hem efteråt, och hoppas på många framtida idéer. Till nästa gång ska vi öva på att skriva ikoner, ekfraser och impressionistiskt.
Det var första träffen av fem som spridits över sommaren. Jag åkte dit utan att riktigt veta vad som väntade mig, men nu när jag varit där ser jag fram emot fortsättningen. Det är alltid inspirerande att möta andra skrivande människor!
tisdag 16 juni 2009
Hur går det med läsandet?
Nu har jag äntligen läst ut Flickan som lekte med elden. Det tog sin tid, eftersom jag plötsligt fick så lång paus, där jag bara ägnade mig åt att skriva... Det är svårt att kombinera dem båda, eftersom skrivandet tar så mycket energi. Det enda jag orkar läsa då är barnböcker och serietidningar... Men nu har jag läst ut Stieg Larssons bok. När jag väl tog mig tiden, gick det snabbt. Jag tog ett kort paus på lördagsnatten, följt av ett pass på söndagen och måndagen. Och vips under måndagskvällen läste jag ut boken. Det var oerhört spännande! Därför kunde jag inte låta bli att kasta mig över fortsättningen, Luftslottet som sprängdes, och läsa några sidor också på den. Nu har jag kommit till sidan 23.
Frågan är nu om jag ska lämna den åt sidan, eller parallelläsa...
Jag har ju lovat mig själv att läsa två böcker under juni: Flickan som lekte med elden, och Sharon och min svärmor.
Visserligen har jag läst fyra pjäser och fem barnböcker av varierande längd hittills under juni månad, men de ovanstående två var sådant som jag sade mig själv att jag "måste" läsa. Jag är ju med i Jorden runt på åtta böcker... Och vill inte förkasta det projektet innan jag ens har börjat. Jag får fundera på saken...
Men jag känner att det är dags för skrivarpass igen... Inte just nu, just nu är jag för trött... Nu är det dags för lite teveslöande. Men imorgon är det dags. Igår tog annat min tid, och också idag, men imorgon är en ny dag!
Frågan är nu om jag ska lämna den åt sidan, eller parallelläsa...
Jag har ju lovat mig själv att läsa två böcker under juni: Flickan som lekte med elden, och Sharon och min svärmor.
Visserligen har jag läst fyra pjäser och fem barnböcker av varierande längd hittills under juni månad, men de ovanstående två var sådant som jag sade mig själv att jag "måste" läsa. Jag är ju med i Jorden runt på åtta böcker... Och vill inte förkasta det projektet innan jag ens har börjat. Jag får fundera på saken...
Men jag känner att det är dags för skrivarpass igen... Inte just nu, just nu är jag för trött... Nu är det dags för lite teveslöande. Men imorgon är det dags. Igår tog annat min tid, och också idag, men imorgon är en ny dag!
Tio i topp-listan – Varför jag skriver
1. Att skriva är att andas . Det är ett behov som bara blir större ju mer jag skriver. Jag VILL verkligen skriva! Det är en av de stora meningarna med livet, som hjälper mig att få fäste i tillvaron.
2. Det är kul att skriva! Jag har roligt, leker med ord, innehåll, karaktärer… följer personer och infall som jag inte visste fanns där…
3. Jag lär mig världen genom att skriva. Jag provar beteenden genom mina karaktärer, jag utforskar situationer, känslor, fakta, påhitt.
4. Jag bearbetar mitt liv genom att skriva. Allting jag känner, tycker och tänker bearbetar jag genom det jag skriver, utvecklas och omformuleras medvetet och undermedvetet.
5. Jag vill vara odödlig men vet att jag inte är det så jag försöker hitta och bli något av det genom det jag skriver, som kommer att finnas längre än jag, som förhoppningsvis ger något mer till både mig själv och andra både under och efter mitt liv.
6. Jag hittar något som är statiskt och oföränderligt i kaoset livet. Jag hittar ett universum över vilket jag härskar i motsats till verkligheten där jag inte har mycket kontroll alls, om någon över huvud taget. Det blir en trygghet, något att återvända till gång på gång när jag vill hitta lugn, lite som meditation eller yoga.
7. Jag vill ge av min gåva till världen – gåvan jag fått, att kunna uttrycka mig genom ord i skrift (och måla och teckna), genom att skriva berättelser, bloggar, dikter, dagbok, barnböcker, ungdomsböcker, romaner. Ge till andra det som finns inom mig, i all ödmjukhet. Och i detta givande till andra hittar jag också andras givande till mig. Kommunikation mellan skribenter och författare.
8. Jag hittar ett sätt att minnas genom att jag skriver. Det hjälper minnet att skriva dagbok, t.ex. och andra små minnesanteckningar som hjälper mig när jag inte kommer ihåg själv.
9. Jag växer genom att skriva. Jag växer på många plan, både det att jag förstår mig själv bättre, reder ut saker och ting och växer på så sätt, och jag växer också i självförtroende och självkänsla när jag ser vad jag klarar av, när jag ser alla andra effekter som skrivandet ger.
10. Jag förminskar saker som blir för stora bara i tanken, förminskar och förtydligar för mig själv. Resonerar och funderar. ”Jordar” mig själv, lite på samma sätt som Granny Weatherwax säger.
Detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 167 - Skriv din egen topplista: De 10 främsta anledningarna att skriva. Jag har valt att bara nämnda de tio främsta utan att rangordna dem. Se dem därför som lika viktiga, alla ovanstående punkter.
2. Det är kul att skriva! Jag har roligt, leker med ord, innehåll, karaktärer… följer personer och infall som jag inte visste fanns där…
3. Jag lär mig världen genom att skriva. Jag provar beteenden genom mina karaktärer, jag utforskar situationer, känslor, fakta, påhitt.
4. Jag bearbetar mitt liv genom att skriva. Allting jag känner, tycker och tänker bearbetar jag genom det jag skriver, utvecklas och omformuleras medvetet och undermedvetet.
5. Jag vill vara odödlig men vet att jag inte är det så jag försöker hitta och bli något av det genom det jag skriver, som kommer att finnas längre än jag, som förhoppningsvis ger något mer till både mig själv och andra både under och efter mitt liv.
6. Jag hittar något som är statiskt och oföränderligt i kaoset livet. Jag hittar ett universum över vilket jag härskar i motsats till verkligheten där jag inte har mycket kontroll alls, om någon över huvud taget. Det blir en trygghet, något att återvända till gång på gång när jag vill hitta lugn, lite som meditation eller yoga.
7. Jag vill ge av min gåva till världen – gåvan jag fått, att kunna uttrycka mig genom ord i skrift (och måla och teckna), genom att skriva berättelser, bloggar, dikter, dagbok, barnböcker, ungdomsböcker, romaner. Ge till andra det som finns inom mig, i all ödmjukhet. Och i detta givande till andra hittar jag också andras givande till mig. Kommunikation mellan skribenter och författare.
8. Jag hittar ett sätt att minnas genom att jag skriver. Det hjälper minnet att skriva dagbok, t.ex. och andra små minnesanteckningar som hjälper mig när jag inte kommer ihåg själv.
9. Jag växer genom att skriva. Jag växer på många plan, både det att jag förstår mig själv bättre, reder ut saker och ting och växer på så sätt, och jag växer också i självförtroende och självkänsla när jag ser vad jag klarar av, när jag ser alla andra effekter som skrivandet ger.
10. Jag förminskar saker som blir för stora bara i tanken, förminskar och förtydligar för mig själv. Resonerar och funderar. ”Jordar” mig själv, lite på samma sätt som Granny Weatherwax säger.
Detta är en SkrivPuff-övning, Utmaning 167 - Skriv din egen topplista: De 10 främsta anledningarna att skriva. Jag har valt att bara nämnda de tio främsta utan att rangordna dem. Se dem därför som lika viktiga, alla ovanstående punkter.
måndag 15 juni 2009
Uppskov med redigering
Nu har jag fått respons från gruppledaren. Ett par av Kreativa Möten-texterna ska redigeras. Deadlinen den 18 maj har jag fått uppskov av från gruppledaren. Men jag kanske klarar mig ändå, det är inte så mycket att göra på de två texter som behöver redigering, och jag är snabbjobbad...
När de är klara och jag skickar in dem slutgiltigt, runt den 18 maj, kan jag lägga det projektet bakom mig över sommaren.
I höst är det dags igen. Den 26 augusti är det dags för stormöte om Kreativa Möten. Det ser jag fram emot, spännande!
När de är klara och jag skickar in dem slutgiltigt, runt den 18 maj, kan jag lägga det projektet bakom mig över sommaren.
I höst är det dags igen. Den 26 augusti är det dags för stormöte om Kreativa Möten. Det ser jag fram emot, spännande!
torsdag 11 juni 2009
Draksådd
En dansant dandy
släkt med Charles Baudelaire
går som drabant till duellen
inte i gryning utan i skymning
när dagsljus slåss mot nattmörker.
Likt druvsaft rinner blodet
dråpet ett faktum,
drömmen död.
Själen vandrar vidare
byter dansande dimension.
Kommentarer:
Än en gång är jag för sen. Den här texten skulle ha skrivits den 9 juni; jag gör skrivövningen idag istället. Detta är en SkrivPuff-övning: ”Skriv 5 favoritord på D och en berättelse där minst två av dem är med.”
Mina fem är: draksådd, dandy, duell, druvsaft och dröm.
De andra d-orden är bonus.
Texten är en liten bagatell, en liten dikt bara, som nog inte är så mycket mer än vad den ser ut att vara...
släkt med Charles Baudelaire
går som drabant till duellen
inte i gryning utan i skymning
när dagsljus slåss mot nattmörker.
Likt druvsaft rinner blodet
dråpet ett faktum,
drömmen död.
Själen vandrar vidare
byter dansande dimension.
Kommentarer:
Än en gång är jag för sen. Den här texten skulle ha skrivits den 9 juni; jag gör skrivövningen idag istället. Detta är en SkrivPuff-övning: ”Skriv 5 favoritord på D och en berättelse där minst två av dem är med.”
Mina fem är: draksådd, dandy, duell, druvsaft och dröm.
De andra d-orden är bonus.
Texten är en liten bagatell, en liten dikt bara, som nog inte är så mycket mer än vad den ser ut att vara...
Mina barnboksprojekt - allt i ett inlägg
Malin frågade vilka barnböcker jag skrivit. Tack för kommentaren, Malin! Jag tänkte att jag skulle svara på frågan genom ett blogginlägg.
Jag har redan tidigare skrivit om mina barnboksprojekt här på bloggen, lite då och då. Men de har inte legat i förgrunden eftersom mitt huvudprojekt ändå måste sägas vara Tusenskönan. Även om andra projekt (novellsamlingar/romaner/prosalyrik/NaNoWriMo) kommit och gått.
De barnböcker jag tidigare diskuterat har jag kallat barnbok 1, 2 och 3 och sedan döpt om till T1, T2 och T3. Det är tre korta historier om en och samme lille pojke, som heter Tapio (jag har redan avslöjat det i inlägg bakåt så jag kan tala om det här också).
T1 och T2 är helt klara medan T3 bara är påbörjad. Jag har börjat skissa på illustrationer, men mer än skisser har det inte blivit än så länge. Illustrationer är dock ett måste. Både T1 och T2 har jag skickat in till förlag, men fått refuseringar tillbaka.
En av refuseringarna med tipset att jag skulle hitta illustratör och illustrera historien innan jag skickade in den på nytt. Jag håller med: illustrationer är ett måste till de här berättelserna som är ganska simpla och vanliga annars. Illustrationer på "rätt" sätt skulle tillföra massor och ge böckerna ytterligare dimensioner.
Sedan har jag ett projekt kallat DF, som jag har målat till. Bilden som är akryl på pannå finns att beskåda här. DF är inte klart. Hittills har jag försökt skriva i haikuform, får se om jag fortsätter med det eller gör något annat av det. Det är hursomhelst en spännande saga, kort och koncis text, som ska komplementeras med akrylmålningar, där akrylmålningarna ska måla bokens stämning.
Jag har även nämnt JP, som dock gått i graven, åtminstone för nu. Det är en idé som kanske mår bra av att ligga och gro innan jag tar tag i den på nytt och på riktigt. Det är dessutom bara en början till idé - en speciell huvudkaraktär - någon handling har jag inte riktigt hittat på än.
Mitt nyaste projekt är DSBK. Jag var väldigt entusiastisk när jag skrev texten, något jag berättar mer om här. Men sedan entusiasmen falnat, känns det trögt. Texten är i stort sett klar. Slutet behöver redigeras eller skrivas om. Det är en kort historia, som ska ha massor av livliga illustrationer. Illustrationerna är bara påbörjade. Ytterst lite skissat bara. Där inspireras jag av Quentin Blake.
Jag har alltid tecknat, och tecknat mycket, vid sidan av mitt målande i akryl och akvarell. Det är den stora hobbyn sida vid sida med skrivandet, som jag värdesätter lika mycket och som känns ungefär lika angeläget och roligt. Men som författare är jag mer klar på mitt sätt att uttrycka mig, jag har hittat mitt eget språk, på ett helt annat sätt än jag gjort i målandet och tecknandet. Som illustratör känner jag mig grön. Jag hoppar fram och tillbaka mellan olika stilar, beroende på humör och ritmaterial. Här kan ni se en del av det jag åstadkommit.
Förutom alla dessa korta barnboksprojekt har jag skrivit några längre historier. FDSS är en kapitelbok för mellanstadiet, som jag skrivit ihop med en väninna. Den ska också illustreras, någon teckning per kapitel, är det tänkt.
Tusenskönan är ju en bok för unga vuxna, och den ska vara utan illustrationer, så den hamnar inte i "barnboks"-facket. Ändå är det många böcker, nu när jag skriver om alla såhär på samma gång, i samma inlägg... Sju stycken.
Ska man vara riktigt noggrann finns det förstås fler... åtminstone fem till. Och några till. Men det är sådana där bara påbörjade projekt, som nog aldrig avslutas. Projekt för byrålådan helt enkelt, i väntan på att jag får ur mig de där sagorna som verkligen är BRA!
Bland de nämnda och namngivna, tror jag mest på FDSS och DSBK. De känns också roligast att illustrera. Där finns redan livliga bilder inom mig.
Men jag skulle vilja skriva fler och mer utflippade projekt. Jag har en känsla av att barnböcker gärna ska vara sådana, överdrivna. Och handla om aktuella ämnen, eller aktuella fantasier...
Hursomhelst, det finns hur mycket som helst inom mig som behöver komma ut i form av galna barnböcker och illustrationer. Jag ska bara ha tiden också. Stjäla små stunder här och var. Hitta de där idéerna som ligger och gror långt inom mig.
Jag längtar!
Jag har redan tidigare skrivit om mina barnboksprojekt här på bloggen, lite då och då. Men de har inte legat i förgrunden eftersom mitt huvudprojekt ändå måste sägas vara Tusenskönan. Även om andra projekt (novellsamlingar/romaner/prosalyrik/NaNoWriMo) kommit och gått.
De barnböcker jag tidigare diskuterat har jag kallat barnbok 1, 2 och 3 och sedan döpt om till T1, T2 och T3. Det är tre korta historier om en och samme lille pojke, som heter Tapio (jag har redan avslöjat det i inlägg bakåt så jag kan tala om det här också).
T1 och T2 är helt klara medan T3 bara är påbörjad. Jag har börjat skissa på illustrationer, men mer än skisser har det inte blivit än så länge. Illustrationer är dock ett måste. Både T1 och T2 har jag skickat in till förlag, men fått refuseringar tillbaka.
En av refuseringarna med tipset att jag skulle hitta illustratör och illustrera historien innan jag skickade in den på nytt. Jag håller med: illustrationer är ett måste till de här berättelserna som är ganska simpla och vanliga annars. Illustrationer på "rätt" sätt skulle tillföra massor och ge böckerna ytterligare dimensioner.
Sedan har jag ett projekt kallat DF, som jag har målat till. Bilden som är akryl på pannå finns att beskåda här. DF är inte klart. Hittills har jag försökt skriva i haikuform, får se om jag fortsätter med det eller gör något annat av det. Det är hursomhelst en spännande saga, kort och koncis text, som ska komplementeras med akrylmålningar, där akrylmålningarna ska måla bokens stämning.
Jag har även nämnt JP, som dock gått i graven, åtminstone för nu. Det är en idé som kanske mår bra av att ligga och gro innan jag tar tag i den på nytt och på riktigt. Det är dessutom bara en början till idé - en speciell huvudkaraktär - någon handling har jag inte riktigt hittat på än.
Mitt nyaste projekt är DSBK. Jag var väldigt entusiastisk när jag skrev texten, något jag berättar mer om här. Men sedan entusiasmen falnat, känns det trögt. Texten är i stort sett klar. Slutet behöver redigeras eller skrivas om. Det är en kort historia, som ska ha massor av livliga illustrationer. Illustrationerna är bara påbörjade. Ytterst lite skissat bara. Där inspireras jag av Quentin Blake.
Jag har alltid tecknat, och tecknat mycket, vid sidan av mitt målande i akryl och akvarell. Det är den stora hobbyn sida vid sida med skrivandet, som jag värdesätter lika mycket och som känns ungefär lika angeläget och roligt. Men som författare är jag mer klar på mitt sätt att uttrycka mig, jag har hittat mitt eget språk, på ett helt annat sätt än jag gjort i målandet och tecknandet. Som illustratör känner jag mig grön. Jag hoppar fram och tillbaka mellan olika stilar, beroende på humör och ritmaterial. Här kan ni se en del av det jag åstadkommit.
Förutom alla dessa korta barnboksprojekt har jag skrivit några längre historier. FDSS är en kapitelbok för mellanstadiet, som jag skrivit ihop med en väninna. Den ska också illustreras, någon teckning per kapitel, är det tänkt.
Tusenskönan är ju en bok för unga vuxna, och den ska vara utan illustrationer, så den hamnar inte i "barnboks"-facket. Ändå är det många böcker, nu när jag skriver om alla såhär på samma gång, i samma inlägg... Sju stycken.
Ska man vara riktigt noggrann finns det förstås fler... åtminstone fem till. Och några till. Men det är sådana där bara påbörjade projekt, som nog aldrig avslutas. Projekt för byrålådan helt enkelt, i väntan på att jag får ur mig de där sagorna som verkligen är BRA!
Bland de nämnda och namngivna, tror jag mest på FDSS och DSBK. De känns också roligast att illustrera. Där finns redan livliga bilder inom mig.
Men jag skulle vilja skriva fler och mer utflippade projekt. Jag har en känsla av att barnböcker gärna ska vara sådana, överdrivna. Och handla om aktuella ämnen, eller aktuella fantasier...
Hursomhelst, det finns hur mycket som helst inom mig som behöver komma ut i form av galna barnböcker och illustrationer. Jag ska bara ha tiden också. Stjäla små stunder här och var. Hitta de där idéerna som ligger och gror långt inom mig.
Jag längtar!
Iväg från Maximilian!
Jag har hamnat lite efter... Jag försöker tänka efter... Vad har jag sysselsatt mig med på fritiden den senaste tiden? Senast jag verkligen skrev, för hand och skönlitterärt, var 5/6. Då skrev jag dikter på SkrivPuff-temat för dagen. Det var också under den fredagen som jag slaskskrev senast.
Sedan dess har jag bara skrivit upp vilken dagens SkrivPuff-övning är, men aldrig verkligen gjort den.
Att ha fem dagar utan skrivande är kanske inte så mycket. Men eftersom det varit så intensivt de senaste veckorna, känns dessa fem dagar plötsligen väldigt långa.
Under resten av helgen blev det inget skrivet.
I måndags skrev jag dagbok. Och under tisdagen och onsdagen har jag varit sysselsatt med helt annat slags skrivande på kvällarna. Nämligen en översättning från svenska till engelska av en läkerapport.
Det är en bekant som varit i Sverige och ska ta med sig rapporten till läkaren i sitt hemland, som behövde hjälpen med översättningen. Vilken tid det tar att översätta! Det visste jag sedan tidigare, och allting tar ju alltid längre tid än man tror, så också det här. Jag fick lära mig en hel del medicinska termer på kuppen. Och hittade fram till några bra sidor på nätet.
För den som skriver om medicinska åkommor eller skriver på engelska eller bara vill ha med engelska i sitt skrivprojekt är det bra sidor:
Online Ordbok
Multilingual Free Online Medical Dictionary
Medicinsk ordlista på svenska
Så tisdags- och onsdagskvällen gick åt till det. Nu är det snart torsdagskväll.
Jag längtar efter lite egentid, där jag kan ägna mig åt skrivandet. Åt Tusenskönan. Jag saknar Maximilian!
Sedan dess har jag bara skrivit upp vilken dagens SkrivPuff-övning är, men aldrig verkligen gjort den.
Att ha fem dagar utan skrivande är kanske inte så mycket. Men eftersom det varit så intensivt de senaste veckorna, känns dessa fem dagar plötsligen väldigt långa.
Under resten av helgen blev det inget skrivet.
I måndags skrev jag dagbok. Och under tisdagen och onsdagen har jag varit sysselsatt med helt annat slags skrivande på kvällarna. Nämligen en översättning från svenska till engelska av en läkerapport.
Det är en bekant som varit i Sverige och ska ta med sig rapporten till läkaren i sitt hemland, som behövde hjälpen med översättningen. Vilken tid det tar att översätta! Det visste jag sedan tidigare, och allting tar ju alltid längre tid än man tror, så också det här. Jag fick lära mig en hel del medicinska termer på kuppen. Och hittade fram till några bra sidor på nätet.
För den som skriver om medicinska åkommor eller skriver på engelska eller bara vill ha med engelska i sitt skrivprojekt är det bra sidor:
Online Ordbok
Multilingual Free Online Medical Dictionary
Medicinsk ordlista på svenska
Så tisdags- och onsdagskvällen gick åt till det. Nu är det snart torsdagskväll.
Jag längtar efter lite egentid, där jag kan ägna mig åt skrivandet. Åt Tusenskönan. Jag saknar Maximilian!
onsdag 10 juni 2009
fredag 5 juni 2009
Att skriva för barn
Jag har lånat boken Att skriva för barn. Den är skriven av Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson och Anna Orring. Boken ingår i Ordfronts serie om skrivande.
Boken går på ett grundligt sätt igenom olika slags skrivande för barn. Den diskuterar barn och nyheter, i medier som teve och tidskrifter. Ett kapitel handlar om reportage för barn och ett om texter för barn på Internet. Här finns till och med ett kapitel som handlar om att intervjua barn.
En snabb genombläddring och läsning här och var, ger gott intryck. Det verkar vara en bra bok.
Det finns avsnitt som behandlar berättelser, dess uppbyggnad och vad man ska tänka på när man skriver. De avsnitten skiljer sig inte mycket från hur man ska tänka över huvud taget när man skriver skönlitterärt. Men det är bra sammanfattat och intressant att läsa, lättöverskådligt.
Givetvis diskuteras barns språk och vad man speciellt ska tänka på när man skriver för barn. Konkreta exempel varvas med teori.
Jag tror den här boken kommer att hjälpa mig i mitt skrivande för barn.
Boken går på ett grundligt sätt igenom olika slags skrivande för barn. Den diskuterar barn och nyheter, i medier som teve och tidskrifter. Ett kapitel handlar om reportage för barn och ett om texter för barn på Internet. Här finns till och med ett kapitel som handlar om att intervjua barn.
En snabb genombläddring och läsning här och var, ger gott intryck. Det verkar vara en bra bok.
Det finns avsnitt som behandlar berättelser, dess uppbyggnad och vad man ska tänka på när man skriver. De avsnitten skiljer sig inte mycket från hur man ska tänka över huvud taget när man skriver skönlitterärt. Men det är bra sammanfattat och intressant att läsa, lättöverskådligt.
Givetvis diskuteras barns språk och vad man speciellt ska tänka på när man skriver för barn. Konkreta exempel varvas med teori.
Jag tror den här boken kommer att hjälpa mig i mitt skrivande för barn.
torsdag 4 juni 2009
Samma berättelse
Det är en helt ny upplevelse
att få gå omkring i ett arkiv
som samtidigt är en sådan stor folkskatt,
en skatt av minnen i form av ord och bild.
Massor av fotografier,
gamla tidskrifter och tidningar,
brev och dagboksanteckningar.
Privat och officiellt i salig blandning.
Möten med andra människor,
i ord, i bild, i verkligheten,
relationer som engagerar:
att lära känna andra människor,
att lära känna sig själv,
att lära känna världen,
att lära känna sin historia
olika tider, samma känslor,
olika tider, samma uttryck,
olika tider, samma slags relationer.
Lokal historia, mänsklig historia.
Sköra, gamla blad från skribenter
glömda sedan länge.
Kärleksbrev, intima förhållanden,
intima relationer mellan vackra människor
som är vackra just för att
de är så mänskliga.
För att det som de berättar om,
det vi ser som forna tider,
är samma berättelse som den vi lever i.
Kommentar: Detta är inte bara en dikt, detta är en övning från SkrivPuff, nämligen Utmaning 155: Skriv om något som engagerar dig. Jag skrev om Kreativa Möten, se etiketten med samma namn för mer om det projektet.
att få gå omkring i ett arkiv
som samtidigt är en sådan stor folkskatt,
en skatt av minnen i form av ord och bild.
Massor av fotografier,
gamla tidskrifter och tidningar,
brev och dagboksanteckningar.
Privat och officiellt i salig blandning.
Möten med andra människor,
i ord, i bild, i verkligheten,
relationer som engagerar:
att lära känna andra människor,
att lära känna sig själv,
att lära känna världen,
att lära känna sin historia
olika tider, samma känslor,
olika tider, samma uttryck,
olika tider, samma slags relationer.
Lokal historia, mänsklig historia.
Sköra, gamla blad från skribenter
glömda sedan länge.
Kärleksbrev, intima förhållanden,
intima relationer mellan vackra människor
som är vackra just för att
de är så mänskliga.
För att det som de berättar om,
det vi ser som forna tider,
är samma berättelse som den vi lever i.
Kommentar: Detta är inte bara en dikt, detta är en övning från SkrivPuff, nämligen Utmaning 155: Skriv om något som engagerar dig. Jag skrev om Kreativa Möten, se etiketten med samma namn för mer om det projektet.
Slutgiltigt
Nu var det gjort.
Jag har precis skickat in alla mina Kreativa Möten-texter till gruppledaren. Ett långt mail med några frågor och funderingar, men med texter som jag just nu ser som klara. Åtminstone de flesta.
Det blev nio texter. Tre prosalyriska texter som hör tätt samman, en prosalyrisk dikt/bild som står för sig själv ihop med fotografiet som inspirerade mig till att skriva ögonblicksbilden, en novell (baserad på minnesanteckningar från slutet av 1800-talet), och fyra dikter, där en är en ögonblicksbild inspirerad på ett fotografi, medan de tre andra hänger tätt samman och baseras på/inspireras av nämnda minnesanteckningar.
Det var ett riktigt spännande projekt att vara med på, inspirerande, roligt, kreativt! Och det är inte slut än.
I höst drar arbetet med utställningen igång, och någon gång under nästa år är det dags för utställningen på riktigt. Spännande värre!
Mina nio texter är som sagt i stort sett klara, så vad som återstår för mig just nu är att vila från dem och ägna mig åt annat. Kanske får jag kommentarer från gruppledaren som leder till ytterligare redigering, eller så blir det bara grönt kort och jag kan köra på i höst när projektet återupptas igen i helt annan form. För nu är skrivarfasen helt över.
Jag ska dock inte lämna texterna helt. Nämnda prosalyriska texter, tre som hänger samman, är ju början på projektet Pleazzze (se andra inlägg med etiketten ifråga).
Pleazzze känns som en baby fortfarande, just född... Jag vet inte så mycket om det än. Det är fragment och dikter och starka bilder i sammelsurium. En bubblig massa som det då och då hoppar ut en ny text från. Det känns lite som en kortroman jag skrev för några år sedan. Det var också fragmentariskt, under en sommar, skrivande i små svarta anteckningsböcker, bitar som blev en helhet. Med riktigt starka bilder och känslor inombords.
Fast nu ska jag ägna mig lite åt redigeringen av Tusenskönan, och det är en helt annan femma.
Jag har precis skickat in alla mina Kreativa Möten-texter till gruppledaren. Ett långt mail med några frågor och funderingar, men med texter som jag just nu ser som klara. Åtminstone de flesta.
Det blev nio texter. Tre prosalyriska texter som hör tätt samman, en prosalyrisk dikt/bild som står för sig själv ihop med fotografiet som inspirerade mig till att skriva ögonblicksbilden, en novell (baserad på minnesanteckningar från slutet av 1800-talet), och fyra dikter, där en är en ögonblicksbild inspirerad på ett fotografi, medan de tre andra hänger tätt samman och baseras på/inspireras av nämnda minnesanteckningar.
Det var ett riktigt spännande projekt att vara med på, inspirerande, roligt, kreativt! Och det är inte slut än.
I höst drar arbetet med utställningen igång, och någon gång under nästa år är det dags för utställningen på riktigt. Spännande värre!
Mina nio texter är som sagt i stort sett klara, så vad som återstår för mig just nu är att vila från dem och ägna mig åt annat. Kanske får jag kommentarer från gruppledaren som leder till ytterligare redigering, eller så blir det bara grönt kort och jag kan köra på i höst när projektet återupptas igen i helt annan form. För nu är skrivarfasen helt över.
Jag ska dock inte lämna texterna helt. Nämnda prosalyriska texter, tre som hänger samman, är ju början på projektet Pleazzze (se andra inlägg med etiketten ifråga).
Pleazzze känns som en baby fortfarande, just född... Jag vet inte så mycket om det än. Det är fragment och dikter och starka bilder i sammelsurium. En bubblig massa som det då och då hoppar ut en ny text från. Det känns lite som en kortroman jag skrev för några år sedan. Det var också fragmentariskt, under en sommar, skrivande i små svarta anteckningsböcker, bitar som blev en helhet. Med riktigt starka bilder och känslor inombords.
Fast nu ska jag ägna mig lite åt redigeringen av Tusenskönan, och det är en helt annan femma.
Länklista över svenska förlag
En utmärkt länklista över svenska förlag finns här. Något att använda nu och i framtiden! Kanske dags att göra en ny satsning och försöka få något publicerat?
onsdag 3 juni 2009
Efter regnet
Den är väldigt liten men den är min. En liten men naggande god balkong. Hoppas på många skrivartimmar här i sommar.
Svartån rensas
Svartån rensas på cyklar! Trettiotalet ligger uppe. Ännu fler kvar i ån. Det stinker.
tisdag 2 juni 2009
Första utkast - vad är det egentligen?
Jag sitter och redigerar i Tusenskönan. Inser att jag fastnat så smått. Sitter och river mitt hår och funderar.
Hur mycket behöver texten vara klar innan man säga sig själv att man skrivit ett första utkast av ett visst kapitel?
Ska jag lämna kapitel två, där stora delar är klara men inte färdigredigerade? Där vissa delar bara är med i fragment, och man hänger med i texten men det ser ack så taffligt ut?
Jag inser också att låsningsmetoden satt mig i dilemmat:
"vill skriva bättre och lämna ifrån mig en närmast färdig text som jag är nöjd med för att kunna känna mig bekväm när mina två provläsare får den i handen och börjar läsa"...
Jag måste vara stolt och relativt nöjd med något för att kunna lämna ifrån mig... Annars blir det ju uschligt! Vad skulle de tro om mig?
Sådana tankar är långtifrån fruktsamma.
Jag river mitt hår och redigerar vidare... med en underliggande önskan om att jag gick snabbare framåt, om att jag istället för att petade i redigeringen skulle fokusera på att skriva nytt...
Och inser att en del nytt måste till i kapitel två också. Men de små delarna som behövs skrivas i det kapitlet, är det sådant som ska skrivas nu eller i en andraredigerng av texten?
Jag är SÅ rädd att fastna nu när jag balanserar på en lina, vinglar emellan redigering och nyskrivning. Har SÅ stark vilja i att komma framåt, att bli klar med denna första redigering och detta första utkast. VILL så himla gärna kunna ha ett helt första utkast bakom mig, och jag tror bestämt att lösningen är låsningsmetoden...
Eller variant av den; vet inte om läsare hjälper eller stjälper - men jag behöver en drivkraft och något som ger mig deadlines.
Tanken är att en andra part (och en tredje) ger mig den press jag behöver för att inte lata till mig och bekvämt fega mig ur genom att fastna i redigerandet helt och hållet och inte komma någon vart, och stå och stampa i flera år till som jag redan gjort, och skriva version efter version av samma gamla bok i olika tappningar och med nya variationer.
Så jag just nu är:
frustration blandad med beslutsamhet, iver, otålighet och något slags "jävlar anamma". Tillsammans med ett stort frågetecken.
Hur mycket behöver texten vara klar innan man säga sig själv att man skrivit ett första utkast av ett visst kapitel?
Ska jag lämna kapitel två, där stora delar är klara men inte färdigredigerade? Där vissa delar bara är med i fragment, och man hänger med i texten men det ser ack så taffligt ut?
Jag inser också att låsningsmetoden satt mig i dilemmat:
"vill skriva bättre och lämna ifrån mig en närmast färdig text som jag är nöjd med för att kunna känna mig bekväm när mina två provläsare får den i handen och börjar läsa"...
Jag måste vara stolt och relativt nöjd med något för att kunna lämna ifrån mig... Annars blir det ju uschligt! Vad skulle de tro om mig?
Sådana tankar är långtifrån fruktsamma.
Jag river mitt hår och redigerar vidare... med en underliggande önskan om att jag gick snabbare framåt, om att jag istället för att petade i redigeringen skulle fokusera på att skriva nytt...
Och inser att en del nytt måste till i kapitel två också. Men de små delarna som behövs skrivas i det kapitlet, är det sådant som ska skrivas nu eller i en andraredigerng av texten?
Jag är SÅ rädd att fastna nu när jag balanserar på en lina, vinglar emellan redigering och nyskrivning. Har SÅ stark vilja i att komma framåt, att bli klar med denna första redigering och detta första utkast. VILL så himla gärna kunna ha ett helt första utkast bakom mig, och jag tror bestämt att lösningen är låsningsmetoden...
Eller variant av den; vet inte om läsare hjälper eller stjälper - men jag behöver en drivkraft och något som ger mig deadlines.
Tanken är att en andra part (och en tredje) ger mig den press jag behöver för att inte lata till mig och bekvämt fega mig ur genom att fastna i redigerandet helt och hållet och inte komma någon vart, och stå och stampa i flera år till som jag redan gjort, och skriva version efter version av samma gamla bok i olika tappningar och med nya variationer.
Så jag just nu är:
frustration blandad med beslutsamhet, iver, otålighet och något slags "jävlar anamma". Tillsammans med ett stort frågetecken.
Våga vara lycklig
Det har blivit en vana utan att jag tänkt på det, att skriva en kvart varje dag, måndag till fredag, så mycket att det blivit till ett behov även på helgen. En daglig vana.
Jag gör skrivpuffövningen de gånger det blir av, och publicerar de bättre på bloggen. Skriver alltid upp vad dagens övning är i min anteckningsbok.
Ofta åker jag till biblioteket och skriver. Ibland (som idag) blir det biblioteksbesök utan att skriva. Jag botaniserar bland böcker istället.
Lånar massor, läser mindre, lämnar tillbaka allt, men lånar mer innan dess.
En författare måste ju ha koll på vad som händer i utgivningen. Vad som är aktuellt och nytt just nu… Bland barnböcker och fantasy mest, eftersom jag skriver i de kategorierna/genrerna.
För ja, jag vågar kalla mig författare nu. Något har hänt med självförtroendet.
Var och en sin egen lyckas smed. Klyschan.
Jag skapar min egen verklighet, stämplar mig själv i pannan. Jag kan välja att med stolthet kalla mig själv författare. Även om jag inte är författare nog för att få vara med i författarnas fackförening eller ens har publicerat något absolut eget. Bara bitar i antologier, där jag varit en av flera skribenter.
Jag kämpar på och då kan jag lika gärna kämpa på med stolthet och vara rak i ryggen. Lycklig.
För det är för himla roligt att skriva. Det gör mig lyckligare.
Varför det är så är mindre viktigt. Andra får analysera. Det har jag redan gjort alltför länge och mycket.
Nu är det dags att bara vara.
Att våga kalla mig författare. Och vara lycklig i det för mig sanna påståendet.
Jag gör skrivpuffövningen de gånger det blir av, och publicerar de bättre på bloggen. Skriver alltid upp vad dagens övning är i min anteckningsbok.
Ofta åker jag till biblioteket och skriver. Ibland (som idag) blir det biblioteksbesök utan att skriva. Jag botaniserar bland böcker istället.
Lånar massor, läser mindre, lämnar tillbaka allt, men lånar mer innan dess.
En författare måste ju ha koll på vad som händer i utgivningen. Vad som är aktuellt och nytt just nu… Bland barnböcker och fantasy mest, eftersom jag skriver i de kategorierna/genrerna.
För ja, jag vågar kalla mig författare nu. Något har hänt med självförtroendet.
Var och en sin egen lyckas smed. Klyschan.
Jag skapar min egen verklighet, stämplar mig själv i pannan. Jag kan välja att med stolthet kalla mig själv författare. Även om jag inte är författare nog för att få vara med i författarnas fackförening eller ens har publicerat något absolut eget. Bara bitar i antologier, där jag varit en av flera skribenter.
Jag kämpar på och då kan jag lika gärna kämpa på med stolthet och vara rak i ryggen. Lycklig.
För det är för himla roligt att skriva. Det gör mig lyckligare.
Varför det är så är mindre viktigt. Andra får analysera. Det har jag redan gjort alltför länge och mycket.
Nu är det dags att bara vara.
Att våga kalla mig författare. Och vara lycklig i det för mig sanna påståendet.
måndag 1 juni 2009
Nya tag i juni!
Boken som jag ska läsa i juni är Sharon och min svärmor. Det är en dagbok från Ramallah av Suad Amiry. På biblioteket där jag lånade den står den under Koafi. Förhoppningsvis ska jag först kunna avsluta Flickan som lekte med elden, och alltså läsa båda böckerna under juni. Helst fler än så, men det är min minimigräns.
Sharon och min svärmor är inte någon bok jag själv skulle välja att läsa, om det inte vore för Jorden runt på 8 böcker.
Det ska bli spännande att läsa dagboken som Suad Amiry skrev under Israels invasion på Västbanken och i Gaza. Den handlar enligt vad jag kan se om livet på Västbanken under tidigt 1980-tal fram till idag. Som sagt: spännande!
Sharon och min svärmor är inte någon bok jag själv skulle välja att läsa, om det inte vore för Jorden runt på 8 böcker.
Det ska bli spännande att läsa dagboken som Suad Amiry skrev under Israels invasion på Västbanken och i Gaza. Den handlar enligt vad jag kan se om livet på Västbanken under tidigt 1980-tal fram till idag. Som sagt: spännande!
Snubblar över första boken
Nu är maj månad slut, men jag har inte läst månadsboken som planerat. Varken Hjärtdjur eller En dag i Ivan Denisovitjs liv, men jag har båda böckerna hemma, lånade från biblioteket.
En annan bok som jag inte heller läst ut än är Flickan som lekte med elden, men jag håller fortfarande på med den, fast på sidan 492. Med så mycket skrivande (Kreativa Möten, Tusenskönan) har jag inte tagit mig tiden eller funnit tiden att läsa så mycket.
Men maj har ändå blivit långtifrån utan läsning. Lättsammare läsning, som kontrast till allt korrekturläsande och skrivande. Inspirerande barnböcker mestadels, med teckningar och historier som blir underbar inspiration till mina egna barnboksprojekt.
Jag får satsa på månadsböckerna för juni istället. Fast jag tänker nog ändå läsa majs månadsböcker i efterhand.
Här är vad jag läst i maj:
1. Dario Fo: Sjunde budet: du skall stjäla något mindre (pjäsmanus)
2. Helena Willis: Olga och Stefan och Indiankällan (barnbilderbok)
3. Chris Riddell: Ottolina och mysteriet med Skolspöket (kapitelbok för barn)
4. August Blanche: Den politiske kocken (pjäsmanus)
5. Helena Willis: Olga kastar lasso (barnbilderbok)
6. Helena Willis: Olga och Stefan letar guld (barnbilderbok)
7. Julia Donaldson & Axel Scheffler: Herr Pinnemans äventyr (barnbilderbok)
8. Kalle Güttler, Rakel Helmsdal, Áslaug Jónsdóttir: Monsterpest (barnbilderbok)
Fråga gärna om det är nåt ni undrar om nån av dem! :-D
En annan bok som jag inte heller läst ut än är Flickan som lekte med elden, men jag håller fortfarande på med den, fast på sidan 492. Med så mycket skrivande (Kreativa Möten, Tusenskönan) har jag inte tagit mig tiden eller funnit tiden att läsa så mycket.
Men maj har ändå blivit långtifrån utan läsning. Lättsammare läsning, som kontrast till allt korrekturläsande och skrivande. Inspirerande barnböcker mestadels, med teckningar och historier som blir underbar inspiration till mina egna barnboksprojekt.
Jag får satsa på månadsböckerna för juni istället. Fast jag tänker nog ändå läsa majs månadsböcker i efterhand.
Här är vad jag läst i maj:
1. Dario Fo: Sjunde budet: du skall stjäla något mindre (pjäsmanus)
2. Helena Willis: Olga och Stefan och Indiankällan (barnbilderbok)
3. Chris Riddell: Ottolina och mysteriet med Skolspöket (kapitelbok för barn)
4. August Blanche: Den politiske kocken (pjäsmanus)
5. Helena Willis: Olga kastar lasso (barnbilderbok)
6. Helena Willis: Olga och Stefan letar guld (barnbilderbok)
7. Julia Donaldson & Axel Scheffler: Herr Pinnemans äventyr (barnbilderbok)
8. Kalle Güttler, Rakel Helmsdal, Áslaug Jónsdóttir: Monsterpest (barnbilderbok)
Fråga gärna om det är nåt ni undrar om nån av dem! :-D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)