Första utkast - vad är det egentligen?

Jag sitter och redigerar i Tusenskönan. Inser att jag fastnat så smått. Sitter och river mitt hår och funderar.

Hur mycket behöver texten vara klar innan man säga sig själv att man skrivit ett första utkast av ett visst kapitel?

Ska jag lämna kapitel två, där stora delar är klara men inte färdigredigerade? Där vissa delar bara är med i fragment, och man hänger med i texten men det ser ack så taffligt ut?

Jag inser också att låsningsmetoden satt mig i dilemmat:

"vill skriva bättre och lämna ifrån mig en närmast färdig text som jag är nöjd med för att kunna känna mig bekväm när mina två provläsare får den i handen och börjar läsa"...

Jag måste vara stolt och relativt nöjd med något för att kunna lämna ifrån mig... Annars blir det ju uschligt! Vad skulle de tro om mig?

Sådana tankar är långtifrån fruktsamma.

Jag river mitt hår och redigerar vidare... med en underliggande önskan om att jag gick snabbare framåt, om att jag istället för att petade i redigeringen skulle fokusera på att skriva nytt...

Och inser att en del nytt måste till i kapitel två också. Men de små delarna som behövs skrivas i det kapitlet, är det sådant som ska skrivas nu eller i en andraredigerng av texten?

Jag är SÅ rädd att fastna nu när jag balanserar på en lina, vinglar emellan redigering och nyskrivning. Har SÅ stark vilja i att komma framåt, att bli klar med denna första redigering och detta första utkast. VILL så himla gärna kunna ha ett helt första utkast bakom mig, och jag tror bestämt att lösningen är låsningsmetoden...

Eller variant av den; vet inte om läsare hjälper eller stjälper - men jag behöver en drivkraft och något som ger mig deadlines.

Tanken är att en andra part (och en tredje) ger mig den press jag behöver för att inte lata till mig och bekvämt fega mig ur genom att fastna i redigerandet helt och hållet och inte komma någon vart, och stå och stampa i flera år till som jag redan gjort, och skriva version efter version av samma gamla bok i olika tappningar och med nya variationer.

Så jag just nu är:

frustration blandad med beslutsamhet, iver, otålighet och något slags "jävlar anamma". Tillsammans med ett stort frågetecken.

Våga vara lycklig

Det har blivit en vana utan att jag tänkt på det, att skriva en kvart varje dag, måndag till fredag, så mycket att det blivit till ett behov även på helgen. En daglig vana.

Jag gör skrivpuffövningen de gånger det blir av, och publicerar de bättre på bloggen. Skriver alltid upp vad dagens övning är i min anteckningsbok.

Ofta åker jag till biblioteket och skriver. Ibland (som idag) blir det biblioteksbesök utan att skriva. Jag botaniserar bland böcker istället.

Lånar massor, läser mindre, lämnar tillbaka allt, men lånar mer innan dess.

En författare måste ju ha koll på vad som händer i utgivningen. Vad som är aktuellt och nytt just nu… Bland barnböcker och fantasy mest, eftersom jag skriver i de kategorierna/genrerna.

För ja, jag vågar kalla mig författare nu. Något har hänt med självförtroendet.

Var och en sin egen lyckas smed. Klyschan.

Jag skapar min egen verklighet, stämplar mig själv i pannan. Jag kan välja att med stolthet kalla mig själv författare. Även om jag inte är författare nog för att få vara med i författarnas fackförening eller ens har publicerat något absolut eget. Bara bitar i antologier, där jag varit en av flera skribenter.

Jag kämpar på och då kan jag lika gärna kämpa på med stolthet och vara rak i ryggen. Lycklig.

För det är för himla roligt att skriva. Det gör mig lyckligare.

Varför det är så är mindre viktigt. Andra får analysera. Det har jag redan gjort alltför länge och mycket.

Nu är det dags att bara vara.

Att våga kalla mig författare. Och vara lycklig i det för mig sanna påståendet.

Nya tag i juni!

Boken som jag ska läsa i juni är Sharon och min svärmor. Det är en dagbok från Ramallah av Suad Amiry. På biblioteket där jag lånade den står den under Koafi. Förhoppningsvis ska jag först kunna avsluta Flickan som lekte med elden, och alltså läsa båda böckerna under juni. Helst fler än så, men det är min minimigräns.

Sharon och min svärmor är inte någon bok jag själv skulle välja att läsa, om det inte vore för Jorden runt på 8 böcker.

Det ska bli spännande att läsa dagboken som Suad Amiry skrev under Israels invasion på Västbanken och i Gaza. Den handlar enligt vad jag kan se om livet på Västbanken under tidigt 1980-tal fram till idag. Som sagt: spännande!

Snubblar över första boken

Nu är maj månad slut, men jag har inte läst månadsboken som planerat. Varken Hjärtdjur eller En dag i Ivan Denisovitjs liv, men jag har båda böckerna hemma, lånade från biblioteket.

En annan bok som jag inte heller läst ut än är Flickan som lekte med elden, men jag håller fortfarande på med den, fast på sidan 492. Med så mycket skrivande (Kreativa Möten, Tusenskönan) har jag inte tagit mig tiden eller funnit tiden att läsa så mycket.

Men maj har ändå blivit långtifrån utan läsning. Lättsammare läsning, som kontrast till allt korrekturläsande och skrivande. Inspirerande barnböcker mestadels, med teckningar och historier som blir underbar inspiration till mina egna barnboksprojekt.

Jag får satsa på månadsböckerna för juni istället. Fast jag tänker nog ändå läsa majs månadsböcker i efterhand.

Här är vad jag läst i maj:

1. Dario Fo: Sjunde budet: du skall stjäla något mindre (pjäsmanus)
2. Helena Willis: Olga och Stefan och Indiankällan (barnbilderbok)
3. Chris Riddell: Ottolina och mysteriet med Skolspöket (kapitelbok för barn)
4. August Blanche: Den politiske kocken (pjäsmanus)
5. Helena Willis: Olga kastar lasso (barnbilderbok)
6. Helena Willis: Olga och Stefan letar guld (barnbilderbok)
7. Julia Donaldson & Axel Scheffler: Herr Pinnemans äventyr (barnbilderbok)
8. Kalle Güttler, Rakel Helmsdal, Áslaug Jónsdóttir: Monsterpest (barnbilderbok)


Fråga gärna om det är nåt ni undrar om nån av dem! :-D

Till den namngivande författaren

Ett litet sajttips i all enkelhet... Personerna i en bok kan ju inte bara ha förnamn, eller jo, oftast funkar det, men det är kul om de också har efternamn. Om jag har ett grekiskt förnamn på en person, vill jag gärna hitta ett grekiskt efternamn också... Jag har varit stort fan av sidan Behind the Name. Men aldrig insett att de har en subsida med efternamn. Eftersom jag tog sån tid på mig innan jag hittade den, tipsar jag här om just den till andra som kanske också missat... Behind the Name - the Etymology and History of Surnames.

Hur gick det egentligen med Låsningsmetoden?

Har jobbat mycket på Tusenskönan de senaste dagarna. Nu när jag i princip är klar med Kreativa Möten-projektet, har jag tid till att jobba med Tusenskönan igen. Tidigare hittade jag på Låsningsmetoden. Tyvärr måste jag, lite underfundigt, säga att den inte riktigt gick i lås som tänkt.

Låsning 1 skedde vecka 19. Låsning 2 skulle ha varit veckan därpå, 20, och låsning 3 vecka 21. Låsning 4 denna vecka, vecka 22. Varje låsning innebär låsningen av ett nytt kapitel. 1 börjar med kapitel ett och så vidare.

Den här veckan skulle det alltså vara låsning av kapitel fyra – jag skulle ha varit klar med en förstaskrivning och förstaredigering av kapitel fyra. Redigeringen har inte alls funkat på det viset. Så många stycken har flyttat och bytt plats. Stycken som tidigare var i kapitel tre och fyra är flyttade till kapitel ett respektive kapitel två. Ett nytt kapitel två som föddes idag. Därför kunde jag inte låta bli att redigera på kapitel ett som därmed blev upplåst igen... Mycket redigering av kapitel ett har det blivit.

Nu har jag återigen blivit klar med kapitel ett. Den här gången är det klart. Men kapitel två är långtifrån färdigredigerat. Kapitel tre är på sätt och vis klart. Första halvan är jag till och med nöjd med, men andra halvan måste skrivas om för att funka. Nu är det alltför fragmenterat och dessutom överlappande – stycken går in i varandra och måste därför bakas in i varandra eller strykas. Kapitel fem är halvfärdigt det med, ganska mycket skrivet på det också, det mesta faktiskt. Men sen kommer vi till kapitel sex, och där måste jag sluta räkna… Det kapitlet är nämligen för närvarande tjugoen sidor, i princip hela resten av boken så långt som jag skrivit nu, och det kommer att delas upp i många fler kapitel som det kommer att skrivas mer på framöver.

För att komma ikapp måste jag alltså hastigt och lustigt bli klar med redigeringen av kapitel två, tre och fyra. Låt mig vara realistisk… det är inte realiserbart. Eftersom jag haft Kreativa Möten att arbeta med de senaste månaderna, begär jag uppskov… Och ger det till mig själv. Två veckor per kapitel istället (kap. ett v. 19-20, kap. två v. 21-22), ger mig låsning av kapitel 2 den här veckan, vecka 22. Det låter mer rimligt.

Kapitel två är för närvarande på fyra sidor och arbetstiteln är ”Musikerakademien”. Det ska skrivas om helt och hållet, i princip. Min plan är följande: jag ska skriva ut kapitlet som det ser ut nu så att jag har det på papper (vilket redan är gjort) och sedan ska jag öppna ett helt nytt dokument i Word och skriva om hela kapitel två från början till slut. Till grund ska jag ha den gamla versionen av kapitel två, och där det är lämpligt ska jag lägga in gamla formuleringar, stycken och fragment som ska bakas in i det nyskrivna. På så vis hoppas jag få ett helt kapitel två till slut. Helst i slutet av denna helg.

Men det kanske är en orimlig önskan. Helgprogrammet är fulladdat med annat...! Jag måste leva själv också, mellan skrivsessionerna. Hursomhelst önskar jag mig själv och alla mina läsare en lugn och skön helg! Ha det bäst och njut av finvädret – om ni liksom jag har turen att ha riktigt sommarsolhärligt nu!

Pleazzze, be creative!

I onsdags var det dags för Kreativa Möten-gruppen att träffas igen. Det var dags för responsgrupp. Vi hade läst varandras texter i förväg och funderat ut vad vi tyckte och kände inför de olika texterna. I tre timmar gick vi igenom allas texter, diskuterade och kritiserade (på konstruktivt vis).

Mina texter blev rosade. De positiva kommentarerna var många. Jag blev riktigt glad och lättad. Det är alltid nervöst att vara i grupp och kommentera. Både ge och ta respons är svårt och nervöst, tycker jag. Det var ett tag sedan jag i gruppkonstellation diskuterade texter. Vana ger väl trygghet och lugnare attityd. Men nu var det nästan precis två år sedan jag gick Skriva för barn-kursen – en nyttig helgkurs som mynnade ut i en barnbok och inspiration till fristående fortsättningar, varav jag skrivit klart den ena och påbörjat den andra.

Precis som efter förra gången lämnade jag Kreativa Möten-gruppen sprudlande av inspiration och energi. När jag kom hem kastade jag mig mer eller mindre över datorn och skrev en text – en helt ny text – en prosalyrisk sådan – som hör samman med två andra Kreativ Möten-texter som jag skrivit tidigare, också prosalyriska. En replik på de två nämnda texterna.

Efter kommentarer från gruppledaren funderar jag starkt på att starta ett nytt bokprojekt. Ett som jag kommer att jobba på vid sidan av, en prosalyrisk bok med en samling texter som löst hör samman, fragment som bildar ett pussel som handlar om en flicka och hennes relation till sig själv och sina föräldrar.

Tre texter är skrivna. Tre sidor. Tillsammans med några också redan skrivna dikter blir det början på den prosalyriska boken… Jag har idéer till två texter till, vardera på ungefär en sida, kanske… För enkelhetens skulle döper jag projektet till PLSS, eller Pleazzze, bara för att vara lite fyndig.

Jag hoppas kunna jobba på det parallellt med Tusenskönan. Det verkar vara ett projekt som hittills föds mer spontant. Med snabb redigering blir det snart färdiga, korta prosalyriska texter. Pusselbitar som jag förhoppningsvis ska kunna få ihop till ett helt pussel. En bild av en ung flicka som växer upp i förra sekelskiftet, i slutet av 1800-talet, men vars känsloliv har många paralleller till dagens unga. För sådant som känslor är ju tidlöst…

Japanskt på Spotify

Spotify förvånar - på bra sätt! Enda sedan första dagen med Spotify har jag sökt japanska artister och grupper, fan som jag är av japansk pop och rock. Inte oväntat har jag hittat väldigt få... Till exempel min absoluta favorit, Gackt, finns givetvis inte på Spotify.

Men idag hittade jag något oväntat: j-rock-gruppen Versailles, inte det bästa jag lyssnat på och långt ifrån en lika stor favorit som Gackt, men med många bra rocklåtar ändå, som t.ex. "Shout & Bites". Så ni som har Spotify, kolla in Versailles! Där finns gruppens båda skivor: "Lyrical Sympathy" och "Noble". Kuriosa i sammanhanget är att jag använt sångaren Kamijo som bildinspiration till karaktären Imai, läs mer om det här.

En annan japansk grupp jag hittat på Spotify är L'arc-en-Ciel. Och när jag nu skriver det här blogginlägget och söker vidare på Spotify hittar jag inte mindre än sju j-rock-grupper. Exklusive Versailles, så det finns kanske fler guldkorn som inte är med i den korta listan. Ska jag nämna någon mer rockgrupp så rekommenderar jag på Spotify Dir En Grey (lite hårdare rock) och Acidman (mjukare rock/punk). Har inte lyssnat så mycket på dem, jag gillar Dir En Grey-rösten - den är typiskt japansk-speciell, och även Acidman, med skön gitarr och mjuk mansröst på ett fint sätt (påminner lite i rösten om Shikao Suga som jag inte hittat nåt av på Spotify - än).

J-pop-grupper och -artister hittar jag också. Några jag inte lyssnat på och andra som är riktigt välkända och stora i Japan och som jag lyssnat en del på. Jag hittar sammalagt fjorton artister/grupper. Bland dem måste jag speciellt nämna Utada Hikaru (kvinnlig soloartist) och gruppen Pizzicato Five som jag lyssar på just nu och vars sound jag stordiggar inser jag nu. Jag rekommenderar verkligen att ni med Spotify söker upp Pizzicato Five! - särskilt om ni gillar sköna rytmer och lite glad musik med kvinnlig sångerska.

För att hitta allt ovan: skriv i sökmotorn:

genre:"Japanese Rock"

eller

genre:"Japanese Pop"

Notera frånvaron av mellanslag.

Lycka till och trevlig lyssning!

SkrivPuff: Utmaning 145: Skriv om en våg: Vågat fragment

Våga för att vinna
när vattnet sköljer
klipporna rena,
när solen doppar sig
i gryningsranden.



(Fler SkrivPuffar på temat våg finns att läsa här.)

Casanova och Cassiopeia

Hon mötte honom
under cypresserna
där även cissus växte
i det lilla trädgårdscaféet
där det doftade citronmeliss.

Hon beställde café au lait
medan han drack varm choklad
med extra mycket grädde
och åt två croissanter;
hon ville ingen ha.

Med sin svaghet för sött och fett
var han en riktig charmör
som förtrollade henne
med poesi ackompanjerad
av cikadans sång i c-dur.

De lärde känna varandra
under timmarna de satt
tätt samman på gröna stolar
och när de gick därifrån
smög hon sin hand i hans.





Kommentarer:

Detta är dagens SkrivPuff-övning, Utmaning 148, som lyder "Skriv 5 favoritord på C och en berättelse där minst två av dem är med". Till en början kom jag inte på mer än några få ord på c, men sedan började jag bläddra i ordboken och hittade massor. Insåg att flera stycker var favoritord. Många ord hittade jag senare, sådana som inte fick vara med, som curry, crescendo och chihuahua.

De ord som faktiskt är med i texten ovan är fler än fem. Jag fuskade lite.

Orden är:

cypresserna, cissus, (trädgårds-)caféet, citronmeliss, café au lait, choklad, croissanter, charmör, cikadans, c-dur.

Det blev dubbelt så många! Tio! Och då har jag inte räknat rubriken. Jag funderade lite hit och dit, men till slut fick det bli namnen på personerna i dikten som fick bli titeln.

Det var en kul dikt att skriva - den föddes spontant, skrevs snabbt, och jag redigerade den på några minuter. Sedan lade jag upp här.

Kommentera gärna! Och klicka gärna på etiketten "SkrivPuff" och läs fler av mina skrivpuffar när ni ändå är igång!

Kram!

ID-nyckel, Kreativa Möten, redigering

Jag har återigen börjat jobba på mitt dokument kallat "ID-nyckel" där jag lägger in alla relevanta fakta om personerna i Tusenskönan. Det var bara påbörjat förut, men nu gör jag ett nytt försök att verkligen lägga in alla personer i det. Det vore toppen att ha ett snabbdokument att titta på när man vill åt nödvändiga fakta om en person, och man för tillfället glömt bort t.ex. vilken ögonfärg en viss person har, eller var hans/hennes syskon hette. Så ikväll har jag så smått börjat fortsätta på dokumentet.

Redigeringen av Tusenskönan fortsätter också. Det går långsammare än jag tänkte med ett kapitel i veckan, eftersom jag har Kreativa Möten att ta hand om. I dag har det blivit fortsatt genomläsning av Kreativa Möten-texterna och kommentering. Men lite redigering av Tusenskönan har det också blivit. Jag funderar dock på att dramatisera en del, är rädd att jag har lite för mycket "tell" istället för "show"... "Show don't tell." Samtidigt är det dumt att dramatisera sådant som är irrelevant eller kan svepas över med snabb skuggpenna. Man kan inte beskriva allting in i detalj. Det tål att funderas på. Men nu är det sovdags. Godnatt! Jag återkommer med uppdateringar när jag funderat mer!

I eftermiddagens solsken

Underbart vackra sommardag. Nu är det varmt både i solen och i själva luften. Det blåste när jag var ute och promenerade mellan kl 19 och 20, och vindarna var ljumma. Sommaren är här!

Jag har en pytteliten balkong, men den är min... Jag får plats med ett litet grönt runt bord med tillhörande två små gröna stolar.

I eftermiddags satt jag på den ena stolen och sträckte ut benen på den andra. Solade samtidigt som jag läste utskrivna PDF-filer med pennan i hand. Jag har fått alla de andras bidrag till Kreativa Möten.

Nu är det dags för näst sista fasen: läsa igenom och kommentera varandras texter. Jag började i eftermiddags.

I morgon ska jag läsa klart och kommentera de återstående texterna. Det blir mer att läsa i morgon än i dag. Men jag hinner utan problem bli klar till på onsdag kväll då det är dags för responsmötet. Det känns bra!

Deadline passerad

I går, söndag, var det sista dagen för inlämning av texter till Kreativa Möten. Deadline. Jag jobbade in i det sista och lämnade in mina texter på sena kvällen.

Det blev åtta texter: en novell, två prosalyriska texter som hängde ihop, och fem dikter.

Jag är nöjd. Jag har jobbat ordentligt med dem allihop, läst igenom dem många gånger, redigerat och skrivit om.

De är inspirerade av fotografier från 1800-talet och framåt, och minnesanteckningar från slutet av 1800-talet. Men mycket av det som står är ändå delar av mig. Man utgår väl alltid från sig själv på ena eller andra viset när man skriver.

Jag är jätteglad att jag kunde vara så produktiv och kreativ genom hela projektet. Det är på sluttampen nu men inte helt över än.

Nu ska jag få läsa alla andras texter och ge konstruktiv kritik på dem, precis som alla andra inblandade ska få läsa mina texter.

Om en och en halv vecka är det dags att mötas en sista gång. Då ska vi diskutera varandras texter.

Efter det mötet är jag säker på att jag kommer ha en hel del att göra på mina texter. Då har jag en begränsad tid på mig att ta till mig kritiken och göra slutprodukter av mina texter som jag sedan skickar in slutgiltigt.

Det blir spännande!

Lennart Hellsing fyller 90 år 6/7! - Grattis!

"Man tar en penna och skriver en massa. Och så stryker man det mesta."
/Lennart Hellsing i artikel i SvD 2009-05-18

Beckbyxans bravader

Den bistre beckbyxan gjorde sig redo. Det var dags att segla med briggen.

”Tallyho och tallyhej! Skepp ohoj! Lätta ankar!”

Till beckbyxans besvikelse mojnade det nästan på en gång. Vinden försvann helt och hållet. För att alls kunna ta sig framåt blev han tvungen att spänna för bisonoxen.

Som en simpel pråm pådragen av en häst, tog briggen sig långsamt fram. Bisonoxar var inte de snabbaste av djur.

På det segaste av vis nådde beckbyxans brigg flodbifurkationen. Beckbyxan var bistrare än någonsin. Inte ens bambuskotten i kvällssoppan fick honom på gott humör.

Men beckbyxan gav inte tappt så lätt. Han var i grunden positiv och visste att allting skulle lösa sig morgonen därpå. Då skulle det bli blåsväder, utan tvivel!

När han gick till kojs visste han att han hade rätt: vinden hade redan vänt.



Kommentarer:

Den här var rolig att skriva! Den är mitt bidrag till dagens SkrivPuff-övning. Jag vet att övningen egentligen löd: ”Skriv 5 favoritord på B och en berättelse där minst två av dem är med.” men jag tog mig friheten att använda mig av fler b-ord än så.

Berättelsen är en liten nostalgitripp. När jag var barn slog jag upp slumpvis valda ord i ordboken och skrev korta och knasiga berättelser där alla dessa ord skulle ingå. Det kunde bli hur konstiga historier som helst. Därför valde jag att här ovan skriva en helt galen, ickeseriös berättelse. Som kontrast till allt detta skrivande som jag tar på så stort (och ibland onödigt) allvar…!

Dagens fotografi: på väg uppåt

Prokrastinering och pollenriv i halsen

Det är lustigt, vad saker förändras hit och dit, över få ögonblick.

Nu är skrivande prokrastinering. Jag har tidigare berättat om andra distraktioner: film- och tevetittande, dataspel och allt möjligt annat som lockar när man egentligen "ska" (eller åtminstone tänkt sig att) skriva. Nu är det skriva jag gör istället för att skriva. Preciserat: jag skriver på allt möjligt annat, när jag egentligen tänk mig att jag ska redigera på kapitel 2 av Tusenskönan.

Jag är trött. Veckan har varit intensiv. Efter jobb har jag fortsatt jobba, med skönlitterärt skrivande. På Kreativa Möten-projekten vars första deadline var i onsdags och vars andra deadline är nu på söndag. På måndag- och tisdagkvällen var det dessutom vårstädning i bostadsrättsföreningen som tog tid ifrån mig.

Det blev inte många timmars sömn i natt, och därför sitter jag helt bomullig i huvudet här och skriver allt möjligt annat istället för att tråkredigera (som det känns nu). Så jag skriver dikter och blogg istället. Nu har jag avslutat en gammal påbörjad dikt på engelska också. Den finns att läsa på min LiveJournal.

Förutom skrivandet prokrastinerar jag genom att handla och städa... Vardagssysslor som ändå måste göras... Humöret är långtifrån på topp och det gör väl också att det blir svårare att fokusera sig och göra något vettigt... Inte gör det saken bättre att jag plötsligt - för första året någonsin! - blivit pollenallergisk... Ögonen rinner och näsan likaså och det river i halsen. Usch. Helst av allt skulle jag vilja gå och lägga mig... är väldigt, väldigt trött...!

Nej, nu ska jag ta ett ryck och städa och jag får inte glömma tvätten heller. Sedan är det snart dags för middag. Men jag måste få in lite redigerande däremellan. Min deadline är ju nu ikväll! Jag vill ju inte att låsningsmetoden ska spricka redan! Bara för att jag har Kreativa Möten-projeketet som tagit all tid för skrivande som jag haft här i veckan (jaja, om man undantar bloggandet... och all annan prokrastinering).

Sammanflätning

Allra närmast intill ditt hjärta
Vill jag plantera en förgätmigej

Fogligt nickande och följsam i vind
Med rötter väl förankrade i mull
Ska den ändå stå stadigt i jorden

I förändring bestående
I stormen ett trygghetslugn
Liksom jag vill vara
I min kärlek till dig

SkrivPuff: Utmaning 133: Skriv om att krossa ett hjärta

ett krossat hjärta


som ett sprött,
redan utblåst
fågelägg

ligger hjärtat
vilar lätt
i din handflata.

du känner
pulsen
värmen
livet.

om du skulle knyta näven
skulle du krossa hjärtat.

likt skalet
skulle det gå itu.

små lätta skalbitar,
pusselbitar
som aldrig
kan sättas ihop igen.

ett krossat hjärta.




Kommentar:

Det första jag kom att tänka på när jag läste dagens SkrivPuff-ämne var Tusenskönan och dess två huvudkaraktärer, Maximilian och fröken B och deras relation; som jag skrev tidigare idag:

"I boken Tusenskönan krossar de varandras hjärtan, utan att vara medvena om det."

Så dagens SkrivPuff-dikt är rent påhitt och har ingenting med mig personligen att göra. Om man skulle sätta den i något sammanhang kan man säga att dikten är ett replikskifte mellan Maximilian och fröken B där de båda säger samma sak till varandra.

Prosalyriskt flummerande

Jag är just hemkommen efter ett ytterst inspirerande Kreativt Möte.

Efter att på slutet av kvällen fått konstruktiv kritik från gruppledaren, känner jag mig full av inspiration och motivation. Speciellt har jag en prosalyrisk text att utveckla, och skriva relaterade texter till, vilket känns jättespännande.

Jag tycker mest om det prosalyriska jag skrivit; de rent lyriska texterna, alltså dikterna blev mer precisa och avskalade med precis rätt antal ord, och kanske just därför känns det som sagt roligare med de prosalyriska texterna där jag får flumma ut mer.

Ungefär som jag flummar ut i texten om Maximilian, fast på lite annat vis. Han är inte så mycket poetisk som han är mångordig. Om jag får vara lätt ironiserande i min syn på honom...

Under kvällens Kreativa Möte satt jag mest och funderade och läste det jag redan skrivit. (Texterna måste mogna inom mig för att kunna bearbetas.) Men det blev också en hel del bläddrande i gamla fotografier, från förra sekelskiftet och framåt. Bilder på människor i olika situationer: folk på söndagspromenad, män i hattar, kvinnor som står framåtlutade i sjövatten och tvättar...

Jag skrev lite också.

Det sista jag skrev under Kreativa Mötet blev en reflekterande text kring allt tidigare skrivet under Kreativa Möten.

Innan dess skrev jag annat. Det blev tre utkast till dikter. Som jag inte vet om jag ska ha med eftersom jag redan varit så produktiv och för närvarande har: sex dikter, en novell och den ovannämda prosalyriska texten.

Fortsättningarna på den prosalyriska texten känns mest spännande nu, så troligtvis blir det det jag kommer att fortsättningsvis fokusera på och utveckla tills nu på söndag, då det är slutgiltig deadline för att skicka in texter man vill ha med i projektet och som man vill ha respons på av de andra deltagarna.

Förutom allt ovan, skrev jag även dagens SkrivPuff-övning, plus gårdagens SkrivPuff. Jag ska publicera dagens SkrivPuff-övning i ett eget inlägg.

Det blev inget slaskskrivande idag, men det må vara hänt. Jag var så produktiv utan det, att det inte ens behövdes för att komma igång. Och då må det som sagt vara hänt.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska fokusera på... Jag ska snabbt plita ner börjanskisser på det jag kommit på efter Kreativa Mötet. Och sedan ska jag kanske ägna mig åt redigeringen på andra kapitlet av Tusenskönan. Om jag inte ska lägga ner för idag och sätta mig vid teven istället; klockan 21:00 är det dags för "Lie to Me" på TV4... För jag känner mig trött också, milt sagt, men också uppe i varv. Har hållit igång hela dagen... Det blir mycket text när både jobbet och fritiden handlar om textbearbetning... Just nu ska jag i alla fall publicera det här inlägget.

LL-förlaget: novelltävling

LL-förlaget utlyser en ny novelltävling på temat "De sju dödssynderna". Skriv en eller flera noveller utifrån valfri synd. Läs mer här.

En måndag att längta efter

En måndag att längta efter
är en måndag med dig
då vi får vakna upp tillsammans.

En måndag att längta efter
är en ledig måndag
med långsamt uppvaknande
och gemensam frukost.

En måndag att längta efter
är en fri sommardag
då svalkande vindar lättar upp sommarhettan
Och skuggan på balkongen ger harmoniskt lugn.

En måndag att längta efter
är en måndag med dig.

Skrivprojekt just nu

Kreativa möten:

• Galten (novell)
• Drömflickan (dikt)
• Stjärnskådarna (dikt)
• Stjärnefar (prosalyrik)
• Pigan vid svagdrickan (dikt)
• Dikter till fotografier (dikter)

Tusenskönan:

Redigeringsarbete: Kapitel 2 På Handelsmännens bro

Skrivarbete: Kapitel 7 In i ormens käftar


Övrigt skrivande:

• SkrivPuff med daglig skrivövning
• Dagligt slaskskrivande i fem(ton) minuter och uppåt
• Dagbok när andan faller på

Filmpremiär: Coraline

Nu på fredag har Coraline - filmen - premiär. Regissören är Henry Selick. Han har även regisserat Nightmare Before Christmas. Det lovar gott! Det är alltså en animerad film, som även visas i 3D för den som gillar det. Hela den svenska titeln är egentligen Coraline och spegelns hemlighet.

Annars är filmen baserad på allåldersboken Coraline, av Neil Gaiman. Neil Gaiman är en av mina absoluta favoritförfattare, så självklart ska jag se filmen! Jag hoppas att filmens skapare lyckas fånga bokens speciella atmosfär. Om möjligt ska jag gå och se filmen redan på premiären!

Innan jag sett filmen kan jag ju inte rekommendera den, men jag kan redan nu rekommendera boken. Absolut! Den är läsvärd... Spännande, skrämmande, fantasieggande.

Den officiella filmsidan
Filmens svenska sida
SF-bios sida
Artikel med intervju av Henry Selick och Neil Gaiman
Neil Gaimans officiella hemsida

Ny strategi: kvartmetoden

En annan strategi (första strategin: låsningsmetoden) jag kommit att använda är ”kvartmetoden”.

Den är precis så enkel som den låter:

jag sätter äggklockan (eller mobilen) på en kvart och sedan skriver jag.

Det är inte direkt någon unik idé, detta att skriva i en kvart. Men det är väl just för att det är en sådan lagom tid. En kvart är tillräckligt lång för att man ska kunna åstadkomma något på den. Och en kvart är tillräckligt kort för att man ska tycka att ”det här klarar jag”.

Jag använder även metoden vid redigering.

Eftersom jag har flera projekt på gång, och vissa projekt lockar mer än andra, måste jag ge tid även till de mindre lockande projekten. Just nu har intresset svalnat gällande ”kreativa möten”-projektet. Min roman Tusenskönan är däremot ”hot, hot, hot” just nu som man säger på ren svenska.

Kvartmetoden är med andra ord ett bra sätt att locka till intresse där inte mycket intresse finns. Börjar jag skriva en kvart på något som känns rätt tråkigt, kanske jag kommer igång och fortsätter att skriva av bara farten när kvarten är slut. Händer ingenting sådant, och jag fortfarande gäspar efter en kvart, kan jag övergå till att jobba på något mer inspirerande.

Apropå inspiration är skrivövningar ett bra sätt att komma igång om man låser sig. Just skrivövningar brukar ofta begränsas till en kvart, även i instruktionerna – när man gör en skrivövning som man hittat i en bok om skrivande t.ex. Ännu ett litet bevis på att kvartmetoden är en fungerande metod.

Tänker man sig att man ska utöka tiden man skriver på, och att en kvart är litet lite, bör man betänka att man kan ta kvarten med en nypa salt. Säg att man verkligen, verkligen kommer igång och absolut inte vill sluta när äggklockan ringer, ja då är det bara att ignorera klockan och fortsätta att skriva – och helt koppla bort tiden istället. Då händer kanske det där underbara: man skriver och glömmer och tappar bort tiden, och är helt inne i skrivandets universum istället. Härligt!

Ny strategi: låsningsmetoden

Jag provar nya strategier.

Jag måste hitta en ny strategi som funkar:
Det är så svårt för mig att hålla mig ifrån redigeringsarbete. Dessutom hjälper redigeringen mig att hålla liv vid arbetandet av Tusenskönan. Därför har jag nått en kompromiss.

Jag ska redigera och arbeta på nytt parallellt. Tidsbegränsade perioder var dag, både för redigeringsarbetet och för själva skrivandet. För att hålla redigerandet till ett minimum innan jag är klar med första utkastet av Tusenskönan, har jag hittat på en låsningsmetod. Låsningen består i att ge bort ett kapitel i taget till f.n. två läsare – min pojkvän och en vän. Jag ger varje kapitel en redigeringsvecka. När veckan är slut och det är fredag och lördag, låser jag kapitlet ifråga genom att ge det vidare till mina två läsare. Då börjar redigerandet på nästföljande kapitel istället.

Jag har gjort detta en gång. Kapitel ett är låst. För närvarande redigerar jag kapitel två. Det har blivit en hel del redigerande på kapitel tre också under helgen, men största fokus ska vara på kapitel två framöver, till och med fredag 15/4, då redigering på kapitel tre blir huvudmålet. Just nu är kapiteluppdelningen inte riktigt klar, men om man räknar efter hur jag just nu har uppdelat kapitlen, har jag sju kapitel mer eller mindre klara. Parallellt med att jag redigeringsarbetar på dessa, ska jag fortsätta att skriva framåt på kapitel åtta och så vidare. När jag har hunnit ikapp med mina veckoredigeringar blir det veckoskrivningar istället (eller kanske två veckor per kapitel).

Jag tror på den här metoden – bara jag håller disciplinen och ser till att hålla kraven på minimal nivå. Här ska det bara handla om att redigera och skriva, inte fälla några domar över mitt arbete.

Redigeringsarbetet är omfattande. Ännu mer omfattande eftersom jag skrivit stora delar av kapitlen i Dr Wicked’s Lab. Snabbskrivning av det slaget för med sig massor av konstigheter, t.ex. samma mening eller stycke skriven/t i olika versioner, ena versionen efter den andra… Så det är många stycken att flytta om, en del hål i handlingen här och var, samt mycket strykande. Men mest handlar redigerandet om att stryka och ta bort. Ändå, det är mycket att göra. Men det är bara kul; jag tycker om att redigera!

Jag hoppas verkligen att den här låsningsmetoden fungerar! Den är i alla fall värd ett ordentligt försök!

ICA-kuriren: novelltävling

ICA-kuriren har utlyst en ny novelltävling.

Temat är "Klockan åtta". Deadline är 27 juli.

Läs mer om tävlingen här.

Undrens tid är inte förbi!

Undrens tid är inte förbi.

Sedan den 23/4 har jag i stort sett varje dag skrivit något som jag kallar ”slasksidor”. Det är samma sak som det som vissa kallar ”morgonsidor”, och andra ”flödesskrivning”. Något slags mellanting mellan dagbok, klagomur och fantasi för stunden. Tillsammans med dessa slasksidor, har en annan rutin uppstått. Sedan någon vecka har jag efter jobbet tagit mig till stadsbiblioteket. Där har jag satt mig i något lämpligt hörn med en anteckningsbok och en penna och skrivit. Mest har det blivit slasksidor. Men jag har också börjat göra SkrivPuff-skrivövningarna regelbundet. Det tillsammans har gett frukt!

Slasksidorna och rutinerna på biblioteket, tillsammans med Kreativa Möten, har fått igång mig! Mer och mer skrivet har det blivit. Jag har funderat och tänkt, och bestämt mig för att göra såhär:

Först skriver jag slasksidor en stund tills jag märker att det övergår i att bli dikter eller annat som är mer ”kvalitativt”. Då fortsätter jag tills jag spunnit slut på tråden, eller så slutar jag tvärt, och börjar på SkrivPuff-övningen istället. När jag gjort övningen för dagen har jag kommit igång ordentligt. Då är det dags att börja jobba med något ”riktigt” projekt. Igår blev det MK. För första gången på jättelänge läste jag det jag skrivit på MK och fortsatte på ett nytt kapitel, en helt ny fortsättning!

Men jag stannade efter någon sida, och fastnade också. Visste inte riktigt vad jag skulle skriva mer eller fortsätta med. Så jag tog paus. Tänkte att det skulle lösa sig efter en god natts sömn. Och visst har vissa saker löst sig… men helt andra…!

Idag kliade det nämligen alldeles för mycket i fingrarna… Jag har länge sneglat på Tusenskönan och funderat på att börja redigera igen, bara för att komma igång. Men samtidigt tänkt att om jag ska skriva något på det projektet ska det vara nytt – inte redigering! Så jag har avhållit mig. Men idag föll jag för frestelsen.

Jag gjorde det dock med måtta. Jag bestämde: jag sätter äggklockan på en kvart och redigerar under den tiden. När klockan ringer ska jag sluta och skriva på något annat istället.

Jag kunde inte hålla vad jag lovat för mig själv. Fast nu är jag glad att jag inte höll det! Jag fortsatte nämligen att redigera, och medan jag redigerade löste blockeringar upp sig. Med ens visste jag hur boken skulle fortsätta. Jag skrev korta noteringar om allt som skulle hända. En stor stegring och bokens största vändning tog form i mitt huvud.

Jippi!

Undrens tid är inte förbi!

Jag kom på massor, och vips, innan jag visste ordet av började jag skriva också. Satte mig vid datorn och skrev, helt nytt! Nu har jag skrivit 400 ord på ett helt nytt kapitel av Tusenskönan. Jag är igång igen! (Efter ett evighetslångt avbrott.)

Det känns underbart härligt och roligt!

Det enda lilla solket i bägaren är att redigeringen av det jag skrivit tidigare, de 53 sidorna, är så tung redigering. Det är stora avsnitt som måste sättas i rätt ordning, skäras ner och klumpas ihop, skrivas om till nya avsnitt. Mycket att göra där…

Men jag tänker som såhär: jag tar en viss tid av redigering först som daglig vana, och sedan får jag skriva en viss tid på det nya stället, där fantasin får röra sig mer fritt, och där det känns roligare att vara.

Jag är full av tillförsikt och ny energi! Äntligen! Och blir jag bara mer klar på hur Tusenskönan ska sluta, kan jag binda ihop MK bättre med Tusenskönan. Det ser jag också fram emot!

Jorden runt på 8 böcker: maj

Nu har maj månad börjat. Jag håller på att läsa Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Andra boken i Millenium-serien. Det är hur spännande som helst!

Mellan det att jag läste bok ett (Män som hatar kvinnor) och tvåan som jag håller på med nu, började jag på Harry Potter och dödsrelikerna. Den sista boken i serien om Harry Potter. Jag har läst de andra sex böckerna i serien. Vet inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa sista boken, men jag kom av mig, och tack och lov har jag inte hört några spoilers om hur det slutade (nej, spoila inte för mig nu heller!).

Jag började på den sjunde boken nu, för att jag tyckte att det äntligen var dags att komma mig för att läsa den. Och jag lånade Stieg Larsson-trilogin och hade inte tillgång till tvåan precis efter att jag läst ut ettan; det blev ett par dagars glapp och där passade jag på att fylla glappet med början på Harry Potter och dödsrelikerna.

Men nu har maj månad som sagt börjat. Det innebär Jorden runt på 8 böcker, och jag som min vana trogen har svårt att välja har lånat hem både Herta Müllers Hjärtdjur och Alexander Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv. Frans Kafkas Förvandlingen har jag redan läst, så den har jag ingen lust att läsa om. Men jag är nyfiken på både Müller och Solsjenitsyn. Får se om jag hinner läsa båda i maj eller vilken av dem jag väljer. Jag har ju som sagt både Stieg Larssons trilogi och Harry Potter att läsa...

Och numera försöker jag hålla mig till den enkla och avstressande regeln "en bok i taget". Därför blir det tidigast först efter Flickan som lekte med elden som jag läser någonting annat, vad det nu blir...

Jorden runt på 8 böcker

Jag har anmält mig till "Jorden runt på 8 böcker". Det verkar vara ett mycket spännande projekt, och jag är helt inne i lässvängen nu. Ju mer jag läser, desto mer vill jag läsa. Det är kul att prova på nya böcker, särskilt sådana som jag inte skulle ha valt eller hittat själv. Därför hoppade jag på det här projektet. Jag kommer att rapportera om det framöver här i min blogg.

Man ska läsa åtta böcker på åtta månader, och ta sig runt världen genom böckerna. För varje månad finns tre böcker att välja mellan. Läs mer om hur projektet går till här. Gå gärna med du också!

Här är listan på böcker:

Östeuropa i Maj:
Franz Kafka (Tjeckien) - Förvandlingen
Herta Müller (Rumänien) - Hjärtdjur
Alexandr Solzjenitsyn (Ryssland) - En dag i Ivan Denisovitjs liv

Mellanöstern i Juni:
Abraham B. Yehoshua (Israel) - Kvinnan i Jerusalem
Suad Amiry (Palestina) - Sharon och min svärmor
Khaled Hosseini (Afghanistan) - Tusen strålande solar

Asien i Juli:
Kiran Desai (Indien) - Bittert arv
Gao Xingjian (Kina) - Ensam människas Bibel
Haruki Murakami (Japan) - Norwegian Wood

Oceanien i Augusti:
Doris Pilkington (Australien) - Rabbit-Proof Fence
Patrick White (Australien) - Tant Theodora
Keri Hulme (Nya Zeeland) - Benfolket

Sydamerika och Västindien i September:
Gabriel García Márquez (Colombia) - Översten får inga brev
Roberto Bolaño (Chile) - Om natten i Chile
Maryse Condé (Guadaloupe) - Färden genom mangroven

Nordamerika i Oktober:
Toni Morrison (USA) - Älskade
Philip Roth (USA) - Envar
Margaret Atwood (Canada) - Oryx och Crake

Afrika i November:
Chinua Achebe (Nigeria) - Allt går sönder
Nadine Gordimer (Sydafrika) - Min sons historia
Tayeb Salih (Sudan) - Utvandringens tid

Västeuropa i December:
José Saramago (Portugal) - Blindheten
Virginia Woolf (England) - Mrs Dalloway
Per Petterson (Norge) - Ut och stjäla hästar

SkrivPuff: Utmaning 121: Skriv om ett udda husdjur: I hörnet

Du spinner men
du jamar inte,
skäller inte heller.
Ljudlös är du
för mina öron,
ändå ser jag
hur intrikat,
hur beräknande
du väver där du sitter,
i hörnet av rummet,
där du hjälper mig
att bli av med
ovälkomna gäster,
du som är spindeln,
i centrum av ditt nät.

Livboj

Du, in i mitt liv,
när jag var som mest i behov
av att lyftas upp,
när dina händer kring mitt liv,
förde mig närmare,
nära nog att ge dig en kyss.
Mitt liv i ditt liv,
påverkas av mitt liv,
ställer det upp och ner,
räddar mig.

SkrivPuff: Utmaning 119: En bild att skriva till [livboj]: Livbojsslöseri

Vi promenerade längsmed ån, min pojkvän och jag. Det var den tid på året då isarna lossnar och vattnet kraftigt strömt börjar rinna igen. Smuts, skräp och slagg samlas i kanterna och vid bron.

På ena sidan bron var vattnet lugnt, på andra sidan skummade forsen. Ån delades av där turbinhuset står i drift.

Plötsligt fick min pojkvän syn på en livboj. Någon hade lossat den från sitt fäste och slängt den ner i ån. Den låg och guppade i en hög av skräp.

Snart fick även jag syn på en boj. Vi kunde räkna till inte mindre än fem bojar som låg och guppade vid bron och strax under den.

Att folk slängde dem i vattnet, bara sådär, på pin kiv! Tänk om bojarna någon gång skulle behövas på allvar: om någon höll på att drunkna längre bort i ån, vid den andra bron ett par hundra meter bort. I vinterkallt isvatten, med flak omkring sig. Vem (som höll på att drunkna) skulle orka simma hela vägen ner till andra bron och dra fram livbojarna ur skräpet?

Dessutom var det bara en tidsfråga innan bojarna skulle kana vidare, ner under bron och vidare nedåt flyta med strömmarna i forsen, ända ut i Mälaren. Vilket slöseri på livbojar!

[För den som undrar vad SkrivPuff är, besök SkrivPuff-bloggen]

Kreativ kraft i idéstorm

Det har varit en ytterst kreativ dag.

Kreativa möten-projektet går framåt. Jag har varit på ytterligare ett möte.

Jag missade förra mötet, för två veckor sedan. Ytterligare två veckor bakåt var första mötet (se mer om det i det här inlägget).

Idag insåg jag att jag måste sätta fart om jag ska bli klar i tid. Det känns roligt att jobba mot en deadline. Om två veckor (13/5) ska första utkasten vara klara och skickas in.

Eftermiddagen tillbringades på biblioteket. Jag satt i bibliotekskaféet och skrev. Två anteckningsböcker hade jag med mig: en enkom för Kreativa möten, och en annan anteckningsbok för allmänna tankar och funderingar, för andra slags skrivövningar.

Jag har kommit igång de senaste dagarna genom att engagera mig i SkrivPuff. Även om jag inte lägger upp mina skrivövningar på bloggen, får de mig att komma igång.

(Dock ska jag lägga upp ett par texter här framöver, så snart jag renskrivit det handskrivna, så håll utkik!)

Således skrev jag dagens SkrivPuff-övning – som är en bild på en livboj. Lekandet med texten – en kort prosatext med efterföljande dikter – fick mig igång. Innan jag visste ordet av skrev jag massor. Jag blev trött och var utmattad och – trodde jag – tömd, när jag tog paus för middag på stan kl. 16.00 med en god vän. Men där tog jag fel!

När Kreativa Möten gick igång kl 17.30, fortsatte skrivflödet. Vi började med att fika. Efter kaffe och bulle och bitar av vattenmelon, var det dags att sätta igång. Jag tittade runt lite smått i arkivet, innan jag satte igång att skriva.

En och samma text, som tog olika form. Den texten samt korta fragment blev det. En text som utvecklades och såg lite annorlunda ut sida för sida. Jag nådde snart kärnan. Insåg att det kan bli något bra av det här. Att det kan bli en text som hänger ihop.

Jag har idéer för Kreativa Möten-projektet, känner mig positiv och engagerad.

Inspirerad efter kvällens möte som varade i två timmar, under vilka det blev både diskussion – frågor, svar och funderande – och skrivande, sitter jag nu här och fortsätter att skriva.

Nu ska jag renskriva mitt handskrivna och fortsätta att skriva. Jag har en del planer klara i huvudet, och texter i råform som behöver bearbetas. Därtill känner jag mig väldigt positiv. Härligt!

SkrivPuff: Utmaning 109 - Skriv om hunger: Omättlig hunger

I förrgår blev det en kvart.

I går blev det två kvartar.

I och med gårdagen satte hungern igång... Den omättliga hungern!

(Dramatiskt värre!)

Men faktum är att det är helt sant: bara jag börjar skriva och kommer igång, får jag hunger efter mer. Jag skriver och skriver, och vill bara skriva mer och mer. I förrgår blev det tekniskt sett mer än en kvart, eftersom jag skrev massor innan själva skrivövningen som varade en kvart. Kanske blev det en timme sammanlagt.

Nu har jag annat på agendan, men så fort jag får chansen ska jag kasta mig över min anteckningsbok och bita tag i papperet. Jag ska sluka de randiga papperen, linjerna. Jag ska mumsa i mig pennan och titta efter fler, söka runt efter fler bläckpennor (för de smakar bäst).

Knaper, knaster, krunch!

Skrivarsjälen och Kritikern

Våren är här på allvar och jag jublar! (Jag fotar också - kolla in alla mina fotografier här.)





I dag var tillräckligt varmt för att kunna sitta på balkongen i bara t-shirt. Jag satte timern på mobilen på en kvart, och sedan skrev jag. I anteckningsboken som jag köpte igår. I slarvig stil med bibliotekspennan jag införskaffade också igår.

I går blev det 12 sidor i anteckningsboken. Först en massa slafs som jag behövde få ur mig - diskussioner med mig själv angående mitt skrivande - och sedan blev det en kort novell på fyra anteckningsbokssidor.

Innan jag började på novellen skrev jag:

"Nu ska jag skriva en skitdålig berättelse om sliskig kärlek. Full med klichéer. Ju sämre desto bättre. Kl. är 15.59. Jag ska skriva en kvart. Det ska bli en usel berättelse om kärlek. Avslutad."

På detta vis "lurade" jag min inre kritiker. Genom att sätta upp sådana slags direktiv som skulle få Kritikern på fall.

Det där som annars händer när jag skriver - att så snart jag börjar, bara jag skriver en mening, en enda liten rad, hoppar kritikern fram och kritiserar - totalsågar - varje ord... Det undvek jag nu. För det spelade ingen roll om orden var "bra" eller "dåliga". Jag skulle ju skriva USELT. Så...! Jag skrev. Det blev en banal historia men jag fick inte in så många klichéer som jag tänkt mig... Fast nu är ju inte historien skriven för att kritiseras. Inte ens efteråt. Det räcker med att jag skrivit den. Jag har bevisat för mig själv, för Kritikern, för skrivarsjälen inom mig, att jag faktiskt KAN.

Jag kan en mängd saker: - jag kan skriva uselt och stå för det - jag kan skriva klart en historia inom en begränsad tidsrymd som jag bestämmer för mig själv - jag kan avsluta vad jag påbörjar - jag kan skriva utan att bry mig om Kritikern - jag kan bejaka Skrivarsjälen inom mig.

Det sista är det viktigaste av allt.

För om jag aldrig ger Skrivarsjälen utrymme, finns det en del inom mig som alltid är åsidosatt. En del som får alldeles för lite utrymme.

Och när jag väl ger Skrivarsjälen utrymme kommer Kritikern och förstör allting. Men jag vet också: någonstans finns självförtroendet och tron på potential och ett "jag vet att jag är bra och jag vet att jag kan bli ännu bättre".

Det är lätt att inte tro på sig själv. Speciellt om man är van vid det. Det är snabbaste, lättaste och lataste vägen. Man gör som man är van. Så behöver man inte konfronteras med något "resultat", för att där inte finns något, inget skrivet på det där fasansfullt vita papperet framför en...

Det är som med Stig-Helmer och flygandet: "Jag kan skriva. Jag är inte rädd." Eller snarare: "Jag är rädd, men jag kan hantera rädslan."

Var inte så lat, smit inte undan. Det är så förrädiskt lätt. Men det är falsk blygsamhet, för egentligen är du duktig och du vet om det. Känn efter. Självinsikten finns där inom dig. Släpp loss. Skriv.

I dag skrev jag som sagt en kvart. Jag satte timern på mobilen, och skrev reflekterande om mitt skrivande, om vad jag vill åstadkomma. Nu har jag bloggat, här och på LJ. Nu är det dags att sätta timern ännu en gång och skriva en kvarts berättelse. Och vad skulle kunna passa bättre än att skriva en hyllning till våren.

Glad vår!

Världsbokdagen

I dag är det Världsbokdagen. Jag har velat lite fram och tillbaka om vad jag ska göra under sena eftermiddagen och kvällen då jag är ledig. På något vis vill jag ägna mig åt böcker. Vad vore bättre än att sitta och skriva? Eller läsa?

Hemmavid väntar "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson på mig. Jag börjar närma mig hälften av boken.

För närvarande befinner jag mig på stadsbiblioteket, och här tänkte jag leta upp ett lugnt hörn och sätta mig att skriva. Jag köpte block på AK, men insåg att jag inte hade någon bläckpenna... Jag har helt vuxit ifrån blyertspennor (förutom vid tecknande), så jag funderade på om jag måste ge mig ut på stan igen för att köpa bläckpenna. Som tur är kom jag på att biblioteket säljer pennor. Fyra kronor skulle en bläckpenna kosta; jag fick en gratis.

Nu ska jag leta upp det nämnda hörnet. Dags att skriva. Bara jag kan spränga muren och komma förbi KRAVEN på vad jag ska skriva...

Krokikurs

I söndags var jag på kroki.

Vi började klockan 10.00 och höll på till klockan 15.00 med två pauser, en gång för fika, andra gången för lunch. Det var några intensiva timmar. Jag var riktigt trött efteråt. Men det kändes jättebra. Det var roligt och kul, fast svårt.

De längsta ställningarna varade 5 minuter. De kortaste var en minut vardera. Ett helt nytt block i A3-format hade jag köpt. Sidorna tog slut och jag fick börja teckna på baksidorna istället. De allra sista skisserna gjorde jag i ett A4-block som jag också hade med mig. Det var jättelänge sedan jag fick en så väldigt givande session; det är verkligen ett privilegium att få tillgång till modell. Det var två stycken, en manlig och en kvinnlig som alternerade. Vi var ungefär tio stycken som gick på krokin. Som icke-medlem i konstnärsföreningen betalade jag 100 kr. Det var billigt, tycker jag.

Det lustiga och roliga var att jag verkligen kände hur jag utvecklades, bara under den korta tid som "kursen" var. Från den allra första tafatta teckningen till den sista, kände jag hur seendet förbättrades, att jag experimenterade med både hur jag tecknade samt hur jag höll i pennan.

"Håll den hursomhelst, bara inte som när du skriver", var rådet från modellerna, som också är verksamma konstnärer.

Så nu har jag ett helt block fullt med krokiskisser, skisser som jag kan ha som utgångspunkt till målningar. Jag har redan börjat lite löst på en akrylmålning utifrån en av skisserna. Det känns verkligen inspirerande! Jag längtar redan till nästa tillfälle då jag får möjlighet att teckna kroki.

Inte bara det att kroki blir till inspiration för tavelmålning; jag kan också använda mig av krokiskisserna när jag tecknar/målar illustrationer till mina bokprojekt. Mycket gott kan komma ur den här erfarenheten, med andra ord. Det var inspirerande och lärorikt!

Pysselbegär

Idag var jag kulturellt aktiv igen. N och jag gick på konstmuséet och tittade på en utställning av Franco Leidi. Väldigt speciella verk; det var akvareller och objekt. Efter middag på pizzeria skildes N och jag åt. Men jag passade på att ha en liten konstnärsträff med mig själv (se tidigare inslag här)...

Det blev en titt inne på Tiimari, och allt kreativt pysselmaterial de har där. Jag köpte ingenting, men jag drog mig till minnes ATT jag köpt lite pyssel som jag inte utnyttjat än, och en väldig lust till att pyssla med art journal igen (läs även här och här där det finns MASSOR med bilder) slog fast i mig och hoppar fortfarande runt i mig. Jag vill pyssla!

Snart är det försent!

Fick ett mail idag, från Lyrikvännen, som tyvärr inte tar emot mina dikter...

Svårt med diktutgivning. De flesta dikter jag skriver är spontandikter. Just dikter redigerar jag inte mycket efteråt, och kanske just för att de blir så omedelbara så blir de också utan samlat tema. Det blir lite olika stil på dem beroende på sinnesstämning, på humör, på tillfälle. Därför har jag också haft lite svårt att få ihop tillräckligt många dikter i samma stil till en diktsamling. Och undrar lite stillsamt hur många dikter som egentligen behövs innan samlingen kan kallas just "diktsamling" och publiceras som en sådan...

Det här refuseringsmailet blev i alla fall som en påminnelse till att jag faktiskt kan skriva. Det var så länge sedan, jag glömmer nästan bort. Visst, jag skriver brev, dagboksanteckningar, mail, funderingar om tänket kring "Kreativa möten"-projektet. Men jag åstadkommer ingenting. Har en mur som växer ju längre tiden går...

Jag har hela tiden känslan av att vilja skriva inom mig. Frustrerande. Det blir frustrerande när den alltid finns där och jag aldrig ger den utlopp på tillfredsställande sätt. Det finns alltid muren emellan, orden som behöver komma ut, som sådana där slags dagboksanteckningar och slasktankar, sidor med skräp och skit, tre, fyra stycken innan skrivandet verkligen kan ta vägen någonstans där det finns potential och kanske till och med kvalitet. Allt det står emellan, så jag kommer ingen vart. Jag vet att jag måste ge slaskskrivandet utrymme, att jag flödesskriver i början på en session, en kvart till exempel, och låter den vara på säg sammanlagt en timme, så att jag förutom detta nämnda också "kommer någonvart".

Det är just det, jag är otålig, och med otåligheten kommer stress, och snart blir det press och en känsla av att tiden bara smiter ifrån mig, att jag inte hinner ikapp, att jag på något vis ligger ohjälpligt efter. Som om jag har bråttom någonstans eller oundvikligen snart kommer fram till något/ett tillstånd/annat ställe där jag verkligen inte kan skriva, och då ligger jag minsann illa till.

Nu har jag hela tiden möjligheten men tar den inte och snart är det försent!

Vilken uppslukande och skrämmande känsla det är, egentligen. Och jag säger mig själv att jag inte vet hur jag ska bli av med den.

(Kanske är det så enkelt att det bara finns en lösning som består av ett enda ord: skriv. - utan att precisera det som "skriv bra" eller "skriv på den och den boken eller det och det projektet" utan bara helt enkelt "skriv"; vad som verkligen skrivs är sekundärt... i alla fall just nu, i den här fasen - för som det heter "jag ska lita till försynen".)

Kreativa Möten

Jag är med i ett ytterst intressant nystartat projekt. Kreativa möten kallas det. Det tar plats på Västerås slott och hemma vid skrivbordet. Mer om det finns att läsa här för den som är intresserad och vill veta mer om vad jag pratar om.

Historien möter nutiden. Jag läser dagboksblad och minnesanteckningar från slutet av 1800-talet och inspireras. Massor av tankar och intryck trängs inom mig. Det blir svårt att sålla och sortera. Jag vet inte riktigt vilken tråd jag ska ta upp och spinna vidare på. Än i alla fall. Det löser sig sinom tid.

Första mötet var förra veckan. Nästa möte är om tre veckor. Jag ägnade mig åt självstudier på slottet idag, och ska fortsätta med det på onsdag eftermiddag.

Jag satt ett par timmar och läste, bläddrade i de lösa dagboksbladen och de lösa A4-papperen, gamla, gulnade papper med något svårtolkad skrivstil från 1800-talets senare hälft. Det känns fascinerande, inspirerande, roligt att få ta del av liv så annorlunda mot våra, men samtidigt så lika...

På stadsbibliotekets tidningsavdelning

Stillheten och ron
när allt som hörs
är tidningspapper,
surrande fläktar,
och boksorterande bibliotekarier,

tidningsläsande äldre herrar,
och en och annan gammal dam
med eller utan rollator.

En hostning, en harkling,
små ljud av liv,
mitt bland tidningar och böcker;

döda ting som förmedlar
så mycket liv.

Konstkalendern

På dagens konstrunda (se tidigare inlägg idag) tog jag en liten folder, Konstkalendern, som också visade sig ha en hemsida på nätet. Den som är intresserad av konst kan alltid kika in där. Alla slags evenemang på konstgallerier över hela Sverige finns med i kalendern som är rikstäckande.

Inspirerande konstrunda

I dag var jag med N på konstrunda i stadens centrum. Inspirerande värre! Så mycket olika slags konst man kan skapa med så enkla medel. En duk eller ett papper, en pensel eller penna, och en eller ett par tuber färg. När man tittar runt såhär inser man verkligen att bara fantasin sätter gränserna...

Citat som passar perfekt till skrivande

"Perfection is achieved, not when there is nothing left to add,
but when there is nothing left to take away."
- Antoine de St. Exupery

Skrivpuff: Utmaning 64: Skriv om att sitta fast

Jag har suttit fast ganska länge nu. På flera olika vis. Men alla har gemensamt att de handlat om mitt kreativa skapande. Det var länge sedan jag skrev på något av mina bokprojekt och länge sedan jag målade eller tecknade. Tills igår.

Det är fruktansvärt jobbigt att sitta fast. Det kan vara frustrerande på många vis. Särskilt som det kreativa skapandet är något som får mig att känna mig fri, att känna glädje och lycka och må bra. Så igår fick det vara nog.

Tidigare prioriterade jag allting jag skulle göra som lika viktigt. Det funkar inte. Jag tog en ordentlig funderare på vad som VERKLIGEN är viktigt att göra på min fritid. Längst upp kommer mitt sociala liv, umgänget med familj och vänner. Givetvis. Vad skulle kunna vara viktigare. Men på andraplats kommer det kreativa skapandet. Skrivandet. Målandet/tecknandet. Projekten är några stycken. Men det är bra att kunna alternera när inspirationen sviker på det ena… då kan man övergå till det andra.

Gällande skrivandet är det tre: Tusenskönan, BÄ, och dagens skrivövning från Skrivpuff.

Målandet är det fyra. En pågående tavla, illustrationer till barnboksprojektet HSBF, Illustration Friday och Inspire me Thursday. De två senaste projekten skriver jag om här och här på min LiveJournal. Överhuvudtaget, om ni vill läsa mer om mina målarprojekt, läs min LiveJournal!

Så sedan igår sitter jag inte fast längre! Jag skrev på Tusenskönan igår. Jag målade på "Inspire me Thursday"-ämnet för veckan igår och idag. Jag är på gång igen och det känns underbart! Jag sitter inte fast längre!

Traditionen dör? eller Bara MÅSTE ha

Bokrean är här! Och som vanligt faller jag för frestelsen! Vem kan motstå att gå kring i butikerna och trängas med andra och hitta böcker för billiga priser? Välja och vraka och göra fynd och hitta intressant som man inte visste fanns men nu bara MÅSTE ha!

För min del blev det följande böcker:

Bo Eriksson: Tusen år av fantasy - Resan till Mordor
En stor inbunden bok, fin, och i mitt tyckte intressant! Han har tagit hjälp av bla historiker för arbetet med boken (Dick Harrison) och diskuterar fantasylitteratur genom historien, och allt annat påhittat som förekommit genom århundradena - och härrör till medeltida fantasier. Författaren själv säger att boken är lite "annorlunda" och det passar mig bra! Jag hoppas kunna få inspiration till eget skrivande med den här, och kanske få boktips också... om inte annat lär jag mig mer om mytologi och dylikt som jag finner väldigt intressant.

Stephen Turnbull: The Samurai and the Sacred
En annan inbunden fin bok: Om samurajerna nu och då, allt möjligt som man skulle vilja veta... Är intresserad av japansk skönlitteratur och musik så varför inte lära mig lite mer om historiska samurajer? Än mer roligt när jag själv fäktats lite (dock med värja och inte med det japanska svärdet: katana). Har länge velat läsa nåt om samurajer och även köpa nåt sånt, och nu tog jag chansen!

Sue Hepworth: Zuzu's Petals
En liten pocketbok på engelska blev det också. En söt liten bok i omslaget med körsbärsblomster på... "en historia om familj, vänskap och olika slags kärlek". Jag kände för något lite lättsammare också, och det verkar vara en trevlig bok! Den här boken hittades bland Akademibokhandelns egna utgallrade böcker som såldes för halva priset, och alltså ej var "bokreaböcker" man kan hitta i bokreakatalogen... Man gör ofta bra fynd bland just utgallrade böcker, tycker jag.

Choi Kyung-ah: Snow Drop, del 9, 10, 11 och 12
En manwha-serie (koreanskt tecknat, jmfr japanska "manga") om kärlek och relationer. Jag hade de tidigare delarna sedan tidigare, och när nu allihop reades ut för halva priset slog jag till och köpte de kvarvarande delarna så serien är komplett i min bokhylla.


Jag läste förresten i SvD att bokrean sägs vara på väg att dö ut. Hoppas innerligt att de har fel! Det är en fin tradition...

Skrivpuff: Utmaning 55: Skriv om ett loppisfynd (verkligt eller påhittat)

Jag låter detta inlägg vara min skrivövning (eller början på densamma). Jag har skrivit om loppisfynd flera gånger i min blogg, och mest har fynden utgjorts av böcker. Många gånger har jag även köpt annat, men som den skrivarblogg det här kommit att bli (mer eller mindre) har jag mest tagit upp bokfynd. Loppis är perfekta för bokfynd. Jag har dock hittat annat trevligt på loppis: saker och kläder.

Här följer mina inlägg om loppis, från det äldsta inlägget och framåt. Läs dem gärna - de är som förlängning av den här skrivövningen (eller de egentliga skrivövningarna)!


There's a little gadget has dropped off my typewriter

Bokkap på second hand

Bokköp på Läkarmissionen Second Hand

Låter det inte befängt?

Låter det inte befängt, så säg! Var är världen på väg, undrar jag... Integritet? Privatliv? Finns det? "ACTA" (AKTA?) dig?

(Okej, jag är FÖR upphovsrätt men vad har tullen med det hela att göra? Räcker det inte med FRA? Demokrati... Snart stoppar väl poliser folk på gatan och ber att få genomsöka ens mobiltelefon... Kanske vore ett uppslag till en SF-roman? - som tyvärr inte verkar äga rum SÅ långt in i framtiden? ...En typisk SF-dystopi där kontrollsamhället gjort att ingen går säker... att alla när som helst kan bli tvungna att lämna ut/förevisa sina ägodelar/hem i myndigheternas jakt på piratkopieringsförbrytare.)

Bokkap på second hand

Jag har verkligen fastnat för att köpa böcker på second hand. Där jag bor finns "Myrorna" välplacerat inne i city, och där säljer de pocketböcker för fem kronor styck. Inbundna böcker kostar från 20 kr och uppåt. Som hittat när man inte alltid har ekonomi till att köpa nya böcker för flera hundra kronor styck.

Dagens skörd blev sex pocketböcker, men när jag kom hem såg jag att jag redan hade en av dem, inbunden, en bok jag dessutom läst redan. Nåja, det må vara hänt, alltid finns det någon som vill ha boken istället.

Böckerna jag köpte var:

J.R.R. Tolkien: The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King.

Jag har läst böckerna i Ohlmarks översättning för länge sedan, men jag har aldrig läst böckerna på engelska. De sägs vara mycket bättre i original (åtminstone än i just Ohlmarks översättning) så nu när jag har dem, ska jag någon gång, förhoppningsvis, läsa dem... Men just nu ligger de inte på topp-prio-listan riktigt. Jag kunde dock inte låta bli att köpa dem när jag hittade alla tre så fint i samma upplaga.

Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen.

Jag må vara kritisk, kanske överkritisk, men jag skriver så ändå: Ibland vill jag läsa lättsammare litteratur, så då hoppar jag på att läsa någon av de där "runt-trettio-och-singel-kvinna"-böckerna. I alla fall gjorde jag det för ett par år sedan. Jag samlade på mig böcker av Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson och Jane Green. Lättsam snabbläsningslitteratur, underhållande-för-stunden-böcker, ändå med lite tänkvärt emellanåt. Nu gjorde jag ett återhopp till sådana böcker när jag köpte den här, som dock verkar vara lite mer allvarlig än Ingemarssons andra böcker, lite mer av thriller, i alla fall om man får döma av baksidan på boken.

Jane Green: Mellan raderna.

Definitivt en lätt-viktare. Det var den här boken jag dock upptäckte att jag redan hade, inbunden. Jag läste den, och den var inte mer än "okej", så jag kommer inte att läsa om den. Däremot kanske jag lämnar vidare pocketversionen till nån annan som vill läsa...

A.S. Byatt: Possession - a Romance.

A.S. Byatt är en av mina favoritförfattare. Jag har både böcker på engelska och svenska av henne. På engelska hade jag tidigare "Babel Tower", en tjock volym som jag ännu inte läst. "Possession" är lite kortare, och lockar verkligen, både med det vackra omslaget och texten på baksidan av boken: där finns många lovord från stora amerikanska tidningar och boken sägs vara ett intelligent mysterium, en kärlekssaga, där två unga studenter forskar om två viktorianska poeter och deras liv i dagböcker, brev, och dikter. Låter verkligen spännande!

Någon annan som läst någon av de här böckerna eller annat av samma författare? Eller som gjort något bra kap på second hand nyligen?

Bildutmaning

Jag utmanades av Sigrinn - tack! - och antar utmaningen!

Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade

Här är bilden jag fann:



Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.

Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.

Våga skriva!

Jag fick tips om en gammal men fortfarande ändå aktuell artikel om skrivande, med tips från bl.a. förläggare om hur man får bok utgiven, vad man ska tänka på när man skriver och dylikt. Sidan är från ICA-kuriren och finns här.

Så skriver man följetong

Via "skriva"-listan fick jag tips om vad författare som skriver följetong för veckotidningar ska tänka på. Punktlistan är enligt källa tagen från boken "Min veckopress" av Rune Moberg.

1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.

Pusselbitar faller på plats

Egentligen skulle jag skriva på julnovellen. Jag kom så långt som till att öppna dokumenten. Jag har nämligen inte bestämt mig än, vilken novell jag ska satsa på, så jag har (min vana trogen) påbörjat flera (minst två) noveller, en helt nypåbörjad, och andra med gamla idéer som jag inte mer än noterat och sparat tills tillfälle gavs att utveckla dem.

Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).

Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!

Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!

Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!

Jag är uppvuxen med pärmar

Jag är uppvuxen med pärmar. Särskilt min pappa hade (och har) många pärmar, för allt möjligt. Eller stryk allt möjligt… det är jag som har pärmar för allt möjligt. ("allt möjligt" är lite svårdefinierat)

Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…

Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.

När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.

Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.

Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…

Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.

Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.

Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!

I grottan hos oreaderna...

Jag hade tankar om att skriva något som säljer (hur bra låter det på en skala? – men att skriva säljande vill väl de flesta? – hitta någon som vill publicera vad de skrivit, bli erkända författare)…

Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –

Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.

Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…

Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…

Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.

Dikter ivägskickade

Nyss var jag iväg till brevlådan och postade ett kuvert. Det var adresserat till Lyrikvännen. Det är mitt första försök på länge att få något publicerat. Ännu längre om man bara räknar dikter.

År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.

Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.

Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).

Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?

Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...

SkrivPuff: Utmaning 33: "Jag har tappat bort": Hur gör idrottsmannen?

Jag har tappat bort självförtroendet jag en gång hade i mitt skrivande… Om jag någonsin haft det. Jag har fått positiva uttalanden från andra. Jag vet att jag kan – egentligen. Ändå blir jag helt stirrig och nervös när jag låter andra – vänner och familj – läsa vad jag skrivit. Jag ser att det jag skriver ibland är bra. Jag ser – oftast – att det jag skriver har potential. Nästan alltid potential till att bli något bra. Ändå tvekar, tvivlar, trotsar jag mig själv. Klankar ned på det som skrivs, blir osäker på allting, överkritiserar, tar bort, skriver om i det oändliga. Ingenting blir bra nog. Jag tror någonstans att första utkastet till t.ex. en roman ska vara perfekt. Jämför med utgivna författare. Med mina idoler. Som jag beundrar. Klart att ingenting jag skriver blir gott nog då! Därför tänker jag nu om!

En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.

Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.

Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.

Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?

Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?

(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)

BÄ - arbetsmetod och fragmenterat resultat

Idag har jag skrivit på BÄ. Nära nog en sida har det blivit, eller 334 ord. En början, om än blygsam sådan.

Arbetsprocessen med BÄ påminner mig om processen med ett annat projekt som jag hade för några år sedan. Det var en kortroman som vi kan kalla D. Den skrev jag också i fragment och etapper. Inte lika utdragna som med BÄ dock. Det mesta av D skrev jag på Gotland, sommaren 2000, i en liten svart anteckningsbok.

Jag tycker om att skriva fragmenterat. Snabbt byta mellan att skriva på dator och på papper. Skriva ut det jag skrivit hittills på datorn och sitta och kladda på fortsättningen på det vita papperet med de svarta tryckbokstäverna. Kladda till det hela med pilar och inflikningsstreck. Skriva stort och smått om vartannat. Skriva med olika pennor beroende på humör. Mest med bläckpennor dock, men ibland med tusch eller blyerts. Helst med bläck (i någon färg), näst bäst är blyerts och sämst är tuschpennor.

Fragmenterat. I smådelar som fogas ihop till en helhet. Det dumma är kanske att det inte alltid blir mer än fragment. D är en helhet, men ändå i delar, delar av prosa, delar av prosalyrik, delar av poesi. Kanske är det därför den bara blivit refuserad, för att jag blandar poesi och prosa, i något som jag kallar "kortroman". Nu lutar det nästan åt att BÄ blir på samma vis. Men kanske ska jag bara kalla det för första utkastet, det som har poesibitar i sig, och sedan omvandla poesin till prosastycken? Eller skulle NI läsa en roman som i delar bestod av poesi?

Där kan jag kanske luta mig lite åt, och vifta lite med det som Sigrid Combüchen skrivit - och fått utgivet märk väl. Men hon gör det så mycket mer elegantare. Mer proffsigt. Men jag å min sida är bara på ett första utkast, en första version av romanen. Så jag kanske inte ska fundera så mycket, bara skriva på. Fragmenterat eller inte. Först och främst måste det bli en helhet för mig själv.

Bokköp på Läkarmissionen Second Hand

Jag var på second hand idag, Läkarmissionen. Givetvis kollade jag in bokhyllorna. Som vanligt sålde de fina böcker till väldigt bra, billiga priser. Man kunde köpa fyra pocketböcker för priset tio kronor. Som hittat! Tre inbundna böcker blev det också, för vardera tio kronor...

Här följer en lista på böckerna. Någon som läst och har kommentarer, kanske rentav rekommenderar boken ifråga?

Pocketböckerna:
Evert Taube: Ultra Marin
Paulo Coelho: Alkemisten
Geoffrey Chaucer: The Canterbury Tales
George Eliot: The Mill On the Floss

De inbundna:
Esaias Tegnér: Fritiofs saga
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
från H.C.Andersen till Anders Bodelsen: Arabella och andra danska mästarberättelser

Fragmenterad dagsrapport

De senaste dagarna har jag botaniserat bland tidskrifter och tidningar på biblioteket såväl som på nätet, i jakt på att hitta ställen att publicera noveller och dikter på. Jag fortsätter att läsa mycket skönlitteratur, har kommit in i en riktig lässväng - det är jättekul!

Idag renskrev jag det jag skrev i oktober på BÄ, ser till att samla allting på ett och samma ställe i samma dokument, så att jag kan gå vidare och bli kreativt skapande i projektet.

Jag har också skrivit dikter, lösa fragment på ett uppslag i en anteckningsbok. Har (överambitiösa) planer på att skriva "dagens dikt" var dag (i en obestämd period) framöver.

Författarhjärnan som behöver påfyllning

Jag har läst mycket på sistone.

Författarhjärnan behöver fyllas på med ord, historier, andras fantasier.

År 2009 ska bli ett bra bokår. Hittills i januari har jag läst ut sju böcker, varav några påbörjade förra året. Jag håller för närvarande på med en åttonde och nionde bok, parallellt, fast jag sagt mig att jag ska läsa en bok i taget. Nåja. De böcker jag håller på för närvarande med är "Flugan och evigheten" av Håkan Nesser, och "M for Magic" av Neil Gaiman. En bok på svenska och en på engelska. Jag kan låtsas att en av dem är en fackbok så håller jag vad jag lovat mig själv. Dvs. läsa en skönlitterär och en fackbok parallellt men inte mer än så. Varför försöker man ge så många löften till sig själv?

Böckerna jag läst ut i år är följande i en kortfattad lista:

Januari
Isaac Asimov: Prelude to Foundation
Åsa Lind: Ellika Tomsons första bok
Maxence Fermine: Snö (länken leder till engelsk utgåva; jag läste en svensk)
Theodor Kallifatides: Ett nytt land utanför mitt fönster
Banana Yoshimoto: Asleep
Philippa Gregory: Den andra systern Boleyn
Gary Larson: There’s A Hair In My Dirt!

Självförtroende - med början och slut

Jag har skrivit skönlitterärt för andra gången i år. Det är inte mycket, jag vet. Men det ska bli bättring på den fronten! Jag avger inget nyårslöfte, men jag vill satsa på skrivandet i år. Så jag har beslutat att parallellt med Tusenskönan skriva en novellsamling som utspelar sig i samma värld. Det är kanske lite ett sätt att använda alla idéer som dyker upp och inte får plats i Tusenskönan, att ändå ta tillvara på dem... Dessutom träna på det viktigaste jag måste göra just nu för att få upp självförtroendet: avsluta saker. Korta noveller som kan avslutas, som jag kan lägga bakom mig och känna mig stolt över, just för att jag lyckats skriva något från början till slut. Jag har lagt upp en ordmätare för novellsamlingen här till höger på sidan, och bara för att ha något slutantal att utgå ifrån, tar jag för enkelhetens skull 50 000 ord som mål.

10 Writing Tips from the Masters

Jag fick tips på en mailinglista om en sida med massor av skrivtips från "mästarna" (till skillnad från amatörer som jag). Här är länken till sidan. Mycket nöje! Jag tror att där kan finnas en hel del matnyttiga tips och råd.